Majjens blogg

Dovra sjöar

På torsdag bär det iväg för några få dagar på skidor i Jämtland. Innan dess ville jag suga ut det sista (?) av vintern i Närke. Det blev ett besök i det fantastiska naturreservatet Dovrasjödalen. Jag har varit där många gånger tidigare - och även övernattat i vindskyddet tillsammans med elever - men aldrig tidigare pulsat i snö. 

Dovra sjöar är tre långsmala sjöar som ligger på rad i en riktigt häftig sprickdal. Framför allt den norra sjön har magnifika stup på båda sidor. Tanken var att i möjligaste mån vandra nedanför stupen, men på västra sidan tvingades jag tidvis upp på höjderna. Det kändes inte helt OK att vandra på isarna direkt under stupen.

Dovra kyrka

Dovra kyrka

Norra sjön

Välfyllt vedförråd trots det sena datumet. Välskött! 

En reslig gamling

Stupen på den östra sidan har rejält överhäng.

Spännande isformationer.

Det finns en hel del intressant att läsa om Dovra sjöar på länsstyrelsens hemsida. Klicka på länkarna till höger.

Positioneringen gäller vindskyddet.

Lampahöjd med snöskor

Sedan ett par veckor hade Livskamraten och jag anmält oss till en guidning anordnad av Hopajola. Det skulle bli en snöskovandring i naturreservatet Lampahöjd.

Det var två saker som lockade oss - naturen och det där med snöskor. Området känner vi till sedan tidigare. Naturreservatet Murstensdalen - som vi tycker mycket om - ligger strax väster om Lampahöjd och vi hade förhoppningar om stark vildmarkskänsla. Många gånger har jag färdats på skidor genom oländig terräng och funderat på om inte snöskor skulle vara ett bättre hjälpmedel. Nu fick vi prova på.

Det kan först som sist sägas att båda lockelserna överträffade våra förväntningar. Vädret var absolut fantastiskt - den vackraste vårvinterdag man kunde tänka sig med mängder med bullig, vit snö, solsken från blå himmel och dagsmeja som gjorde att man fick se upp så man inte stod i riskzonen frör fallande snö från gammeltallarna. Att färdas fram i starkt kuperad terräng i vinterlandskap med snöskor var förvånansvärt lätt. Vi kommer båda att skaffa oss var sitt par mycket snart. Om någon läsare har synpunkter på vilken typ av snöskor som är att föredra så hoppas jag ni har tid att gå in på denna forumtråd och lämna era synpunkter.

Nu låter jag bilderna berätta. Tips: Klicka på bilderna. De blir mycket vackrare i större format.

Utdelning av snöskor. Längst till höger står vår eminente guide David.

Lite försiktigt begav vi oss in bland drivorna...

I sådan här terräng börjar svetten snart att pärla i pannorna.

Snart nog började det bära uppför...

... och uppför...

... och uppför...

... och mer uppför...

... och ännu mer uppför...

Någon gång när man stannade till och pustande hängde på sina stavar

kunde man få syn på sådana här små mästerverk.

Uppe snart?

Och så öppnade sig naturen...

När vi står här uppe lyfter en havsörn från toppen på en vresig gammal tall. Den cirklar makligt runt några varv, antagligen något irriterad över att ha blivit störd, och låter sedan vindarna sakta föra sig utom synhåll.

Vargkitteln

Vargkitteln är ett av fyra små naturreservat asom ligger tätt ihop i Kilsbergen, ca 7 km norr om Garphyttan. Jag och Livskamraten var egentligen på väg till vindskyddet vid Göljan när vi kom på att det var länge sedan vi besökte Vargkitteln.

Idén innebar några kilometers snöpulsande men var väl värt mödan. Själva Vargkitteln är ett tudelat vattenfall som är mycket mäktigt på våren. Även så här i vinterskrud är det spännande med alla is, men tyvärr mycket svårfångat på bild. Däremot bjuds på många fina närbilder.

Här hittar ni ett tidigare blogginlägg om detta område:

http://www.utsidan.se/blogs/majjens/index.htm?tag=212&skip=25

till fjälls 2012-2013: Sommarland och Högfjäll

Vilken fantastisk årsbok Svenska Fjällklubben skänker oss detta år! Området som behandlas är Padjelanta och Sulitelma. Trots att jag endast läst de tre första avsnitten är jag redan såld. Med hjälp av denna bok kommer många turer att planeras.

Tack!

Södra Skärmarbodabergen

Jag kommenterade ett inlägg på Facebook som handlade om grottområdet i Skärmarboda. Jag skrev att området var spännande men tyvärr fanns inget vindskydd i närheten. Jag fick då svar från en anställd vid länsstyrelsen i Örebro, att det visst finns ett vindskydd där. Det byggdes vid den lilla gölen Galtapussen förra året.

Helgens vinterväder inbjöd till ett besök.

Livskamraten och jag ägnade en dag åt detta område. Nästa gång blir det övernattning...

Vintern hade anlänt med besked...

Naturen i detta område består till mycket stor del av jättelika klippblock som skapat intressanta grottor och klyftor. 

Runt dessa klippblock växer gamla, knotiga tallar...

... och vid den lilla gölen Galtapussen har man nu byggt ett litet vindskydd.

Sedan några år tillbaka har här funnits ett gulmarkerat stigsystem. Nu har Länsstyrelsen kompletterat detta med tydligare skyltar och orange färgmarkeringar. Man har dessutom satt upp ett tiotal mycket finurliga informationsskyltar med kort information till såväl vuxna (överst) som barn. Dessa fälls automatiskt in i själva stolpen och är på det sättet skyddade. På "vuxenskylten" finns ett telefonnummer som man kan ringa om man vill ha ytterligare information om platsen du står på.