Bloggar > Fowwes blogg > Väster om de stora sjöarna (1)

Fowwes blogg

Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Väster om de stora sjöarna (1)

Begreppet Västra Padjelanta har en lockande, nästan magisk klang hos många fjällvandrare. Kanske beror det på de botaniska expeditioner som gjordes där under fjällvandringens ungdom på 1800-talet. Eller kanske för att området ligger så avskilt i den svenska fjällvärlden – bortom sjöarna Virihávrre och Vástenjávrre. Eller kan det vara närheten till de riktigt stora glaciärerna som lockar, de som ligger på den norska sidan av gränsen? I vilket fall hade vår lilla trio drömt om detta äventyrsland – Gunder, Cecilia och jag själv. I augusti 2019 skulle det bli av.

Innan resan ägnade vi mycket tid åt kartläsning och förberedelser. Mycket skedde via mejl – och i någon mån med Skype – eftersom Gunder bor i Finland. Ovärderlig hjälp fick vi av Hans Nydahl som efter många års vandringar blivit en initierad kännare av dessa områden. Vi läste om hans vandringar på Utsidan, hade mejlkontakt och fick värdefulla råd och tips.

Redan på ett tidigt stadium bestämde vi att Blåmannsisen måste beskådas på nära håll. Men det gällde att hitta en lämplig utsiktpunkt. Två bergstoppar verkade vara spännande kandidater – 1462 samt Messingtoppen. Bägge på den norska sidan, liksom själva glaciären. Vi fastnade för den senare, den är lägre, låg närmare vår färdväg och verkade mycket enklare att komma upp på. Riktigt konkret blev det när en av oss skrev i ett mejl: ”Hej o tack för kul samtal igår, om två månader idag står vi på Messingtoppen!” Därefter föll fler detaljer på plats och en färdplan på 12 dagar utarbetades.

Det som är en del av tjusningen med att vandra i västra Padjelanta är samtidigt en besvärlighet – området är väldigt avlägset på den svenska sidan. Ofta blir det helikopterfärd åtminstone den ena vägen. Vi valde flyget för utfärden och landade således vid Stáloluokta. Där letade vi upp stugvärdsparet som kontaktats i förväg för båttransport över sjön. De berättade för oss att ytterst få vandrare går väster om sjöarna. Och de bör veta eftersom ett par stora vattendrag söder om Virihávrre tvingar besökare att anlita någon som kör båt förbi utloppen.

Kartan visar båtfärden och första dagens vandring.

Äntligen vandring

Så blev vi avsatta vid Duvggeluokta intill en ljuvlig äng med blåklockor. Vädret var soligt och lagom varmt. Och nu skulle vi klara oss på egen hand.

Inledningen av vandringen präglades av vars och ens sinnesstämning.

Duvggejåhkå är stor som en älv och innehåller grumligt vatten från Blåmannsisen. Den bildar en kraftigt skummande fors innan den rinner ut i Virihávrre.

Blomsterängen, landskapets skönhet, den storslagna jokken - och så vädret med blå himmel. Bättre välkomnande till västra Padjelanta kunde vi inte få!

Men som vanligt i fjällen så var det inte bara en sagoidyll. I början var videbuskagen bitvis riktigt täta och besvärliga.

Första natten tillbringades strax norr om renvaktarstugan utmed Duvggejåhkå. Överraskande svårt att hitta tältplatser i den ojämna terrängen.

Färden fortsatte nästa dag utmed Gásakluoppal mot sjön Gásakjávrre. I östra änden av Gásakluoppal fanns förr i tiden en bro enligt en karta från 1980-talet. Den är borta nu.

Under vandringen höll vi utkik på de toppar vi hade framför oss. Blåmannsisen var det hägrande målet och topp 1462 trodde vi oss kunna se drygt en mil bort. Lustigt nog skulle vi ha den i synfältet varje dag resten av turen. Ända till Vaisaluokta!

Kartan visar de tre första dagarnas etapper samt fjärde dagens utflykt till Messingtoppen.

En ljuvlig lägerplats fann vi på stranden av Gásakjávrre – tips från Hans Nydahl – med en underbar utsikt över sjön och bergen söderut. Här rann jokkar in i sjön vilka var betydligt varmare än sjöns eget vatten som kommer från glaciärer. Bad lockade, herr- och damsida fanns. Dessutom gladde oss ljungpipare, strandpipare, kärrsnäppor och mosnäppor (kanske mest mig). Spana riksrösen var en annan trevlig sysselsättning. Rr 240A syntes tydligt på toppen 1663 (tyvärr utanför kartan ovan men på fotot är det den höga toppen längst till höger). 

Karg fjällnatur

Morgonen den tredje dagen var molnig men fin. Det tyckte ett gäng sällskapssjuka myggor också. Efter sedvanligt pyssel, ätande och packande fortsatte vi färden djupare in i det okända. En kungsörn sågs redan i början och snart hade vi även fjällabbar omkring oss.

Ett fantastiskt renhorn låg i vår väg och det blev ett foto. Men ingen hade lust att bära hem det, våra packningar var alltför tunga ändå.

Rätt som det var befann vi oss inne i Norge. Naturen här kändes lite annorlunda än fjällnatur längre österut. Kargt och alpint, ofta med nakna klipphällar. Fotot nedan är visserligen taget dagen efter men illustrerar det intryck jag ofta fick.

När kvällen närmade sig hamnade vi i ett kuperat landskap i närheten av en jokk med vatten från Messingmalmvatnan och Blåmannsisen. Själva glaciären syntes däremot inte på grund av alla höjder som skymde. En lägerplats hittades efter en god stunds rekognosering. Inte vad som helst duger åt detta sällskap, minsann! Nej, bekvämt ska det vara och med alla faciliteter inom nära räckhåll. Särskilt om platsen – som nu– skulle tjäna som basläger för två nätter. (Nästa dag, på väg till Blåmannsisen, hittade vi en plats längre upp som också var bra och lite mer strategisk. Men då hade vi ju redan valt.)

Blåmannsisen

Morgonen kom och det fanns förväntan i luften. Dags för den efterlängtade utflykten till glaciären, den som vi tänkt på i månader! Kök och mat packades ner, mellanmål gjordes i ordning. Härligt med ryggsäckar som för en gång skull inte var så tunga.

Början av augusti men fortfarande låg många snöfält kvar. 

Ljuvligt att släcka törsten. Det norska fjällvattnet är fantastiskt. Näst godast i världen.

Gunder och Cecilia uppför ett snöfält. Vi hade olika mycket erfarenhet av att använda snöfält som färd- och genvägar. Ibland diskuterade vi hur användbara och säkra de var. Detta skulle leda till ett oväntat initiativ följande dag. Fast det visste ingen av oss än.

Naturen var karg och stenig nästan överallt, ingen sommarkänsla överhuvudtaget, vilket förstärktes av det molniga gråvädret. Terrängen var kuperad men hade inte de stora former man är van vid från det mesta av Padjelanta. Höjderna i sig var inte särskilt imponerande men det ständiga uppför och nerför var ändå fysiskt tröttande.

Kartläsning på vägen. Klockan var 12.30 och vi hade en god bit kvar.

Lunchpaus i det karga stenskravlet.

Messingtoppen ligger 1270 meter över havet och det låter kanske inte så imponerande. Men från lägerplatsen var nettostigningen över 450 meter och vägen småkrokig i både sidled och höjdled så det tog längre tid att komma fram än vi hade trott. Terrängen kändes verkligen annorlunda jämfört med andra delar av Padjelanta och Sarek där formationerna är större.

Klockan tre på eftermiddagen var vi äntligen framme. Vi hade hamnat vid en utsiktshylla strax väster om Messingtoppen. Framför oss välvde sig den enorma glaciären på bägge sidor om topp 1462 och bildade en horisont långt bort. Solen kom fram och med ens badade delar av glaciären i ljus samtidigt som dimmoln bildade ett växlande skådespel. Detta ögonblick hade vi verkligen sett fram emot och vi hänfördes över synen.

Utsikt mot topp 1462 som faktiskt var riktigt imponerande. En stor flik av Blåmannsisen skymtar bakom till höger på fotot. Denna topp hade varit en spektakulär utsiktspunkt, omgiven av glaciären på flera sidor. Men vi hade läst Hans Nydahls beskrivning av vägen dit och visste att den var både tidsödande och besvärlig. Kanske nästa gång?

Blåmannsisen är för övrigt Norges femte glaciär i storlek. Den högsta punkten ligger på 1560 m ö h och dess största tjocklek är 471 meter.

Öster om topp 1462 går Blåmannsisen ner i Messingmalmvatnan.

Två tuffingar delar sina intryck av utsikten.

Några kliv till…

När vi beundrat utsikten en stund från vår hylla måste förstås själva Messingtoppen bestigas. Det handlade bara om några tiotals höjdmeter. Som så ofta såg det brantare och värre ut nerifrån än vad det var när vi satte igång. Vi kom behändigt upp alla tre, med stadiga kliv och stöd med händerna.

Högst uppe på Messingtoppen där vi hade fin överblick åt alla håll.

Jag i fjärran på fotot ovan, på väg ner från Messingtoppen.

Färden tillbaka till lägerplatsen underlättades av att det var mycket nerför. Mina färdkompisar – som tidigare gått i fjällen ett antal gånger tillsammans – är riktiga matfreaks så det blev en delikat gryta till kvällsmat med egentorkade ingredienser. I luften sjönk temperaturen till +2 grader och lustigt nog hängde myggen med nästan ända dit. Fast de var rätt tama på slutet.

Ovan: vårt tältläger. Fotot taget morgonen därpå (rättat; stod fel tidigare). Gunders tält t. v. fungerade som matlagningstält.

Fotona är tagna av oss alla tre och för de flesta kan man räkna ut vem som är fotografen. Kartunderlagen är från Lantmäteriet (via Bengt Noläng). Fortsättning följer.

Inlagt 2020-12-24 15:06 | Läst 4788 ggr. | Permalink
Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2020-12-24 21:42   Karolina P
Härlig berättelse! Det här är faktiskt en del som jag i princip inte visste något om - förrän nu, tack!
 
2020-12-24 22:46   OBD
Som vanligt, en fin, intressant och lättläst berättelse med härliga bilder.
Kom som en trevlig "julklapp". Tack så mycket.
Ser fram mot att få läsa fortsättningen.
 
2020-12-25 09:06   Kilsbergarn
Väldigt trevlig läsning, fina bilder. Och vad roligt med ett inlägg på bloggen, det var efterlängtat! Tack så mycket!
 
2020-12-25 17:42   fowwe
Tack för uppskattande kommentarer! Ja, det var ett tag sedan jag skrev något i bloggen. Mycket annat har hållit mig upptagen det senaste året. Faktiskt väldigt roligt att ta upp "pennan" där jag lämnade den.
 
2020-12-25 18:07   BrittMarie
Ja, vem har inte drömt om att vandra där? Tyvärr har det aldrig blivit av för mej. Fint att läsa om din (och andras) turer i området!
 
Svar 2020-12-26 13:30   fowwe
Det här med alla (ännu) ouppfyllda drömmar... även jag har sådana må du tro. Tack att du är med på detta sätt, att läsa är ju också att resa lite grann.
 
2020-12-25 23:14   Elvah
Och där satte du ribban för nästa solutur värd namnet! Onekligen ett område där man inte stöter på så många vandrare, verkar helt fantastiskt! Har redan sneglat en hel del på området och nu blir jag ännu mer intresserad.

Samtidigt står alla långreseplaner lite på paus just nu. Kanske blir även 2021 ett år då vi väljer att inte kliva på tåg, bussar och flygplan, och jag hoppas så många som möjligt fattar rätt beslut. Det kommer en tid för resor! Vi får nöja oss med att minnas och drömma så länge!
 
Svar 2020-12-26 13:26   fowwe
För dig som inte vill träffa någon annan på fjället är det perfekt. ;) Enligt båtförarna kunde deras passagerare vissa år räknas på händernas fingrar (om jag fattade dem rätt). När det är folkinvasion behöver man ta tårna till hjälp. Glöm inte nödsändaren bara.
 
2020-12-26 07:50   Totteman
Tack för trevlig berättelse. Ser fram mot fortsättningen.
 
Svar 2020-12-26 13:32   fowwe
Tack, Thomas, det gläder mig!
 
2020-12-26 08:40   Håkan Friberg
God Jul! Å vad jag längtar efter fortsättningen. Hoppas jag hinner dit. Älskar era bilder.
Men kanske mest: Beundrar hela konceptet med er tre tillsammans.
 
Svar 2020-12-26 13:38   fowwe
Tack Håkan, och roligt att du är med. Detta är ett område du skulle gilla. Men visst funderar vi nog båda på hur mycket vi kommer hinna och orka med framöver. Gunder, som är lite äldre än både du och jag (dock inte tillsammans), är en stor inspiration. Still going strong.
 
2020-12-27 10:19   HansP
Tack för den julklappen, Hans. Alltid trevligt att se andras bilder från favoritområdet, lite andra vyer än mina egna. Ser fram emot forsättningen. Duvggejåhkå är ett stort spännande vattendarg. 2007 gick jag hela vägen på södra sidan från Blåmannisvatnet till Virihaure, rekommenderas!
 
Svar 2020-12-27 22:43   fowwe
Hej Hans, jaså är det där man ska leta efter dig i fjällen? Den vandringen ser verkligen intressant ut på kartan och glaciären är nära. Och här kan man väl tala om många "Okända fjäll".
 
Svar 2020-12-31 13:34   Småtärna
Hans P, det vore roligt att veta lite mer om din tur som du nämner. Start- och slutpunkt, hållpunkter mm. Kom du från Nordkalottleden sö om Sorjoshytta? Var det en rundtur el från A till B?
undrar nyfiket Cecilia
 
2021-01-10 20:32   Nyingen
Härlig berättelse som vanligt. Är svårt avundsjuk. Men Padjelanta står så klart på To-do-list. Vilket år som helst :-D
 
Svar 2021-01-12 23:19   fowwe
Roligt att du läste! Ja, Padjelanta är ett område som griper tag måste jag säga. Det innehåller på något sätt de oändliga vidderna...
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

Arkiv

Kategorier

Etiketter

Länkar