I media är ju nyhetsrapporteringen intensiv just när något har hänt. Sedan avtar nyhetsvärdet och det är lätt att tro att saker och ting har ordnat upp sig. Men det kommer ta lång tid innan all hjälp har nått dit den ska och lång tid innan folket i Nepal kan leva ungefär som innan.
I svenska nyheter nämns heller inte mycket om nya skalv, men det har varit sådana även för några få dagar sedan. Visserligen inte av de kraftigaste magnituderna, men även mindre skalv medför rasrisk för husen och gör hela tillvaron osäker och farlig för dem som bor i landet. Min vän och nepalguide Ram skickade ett e-mail i morse. Han skrev bland annat:
I am safe and my family also safe from the earthquake. But my room in katmandu and my home and all the properties washed away by the earthquake. My mom has little problem on her leg by the earthquake so I came to kathmandu yesterday for treatment. And I will again go back to my home town soon, I have nothing there with me. Earthquake still going everyday, me and village people are so scared. Nobody has home and properties. Just waiting and looking for help from someone.
Luckly we are safe but in my village some people died too. I am so worried about it. I don't know how can I live there.
På eftermiddagen kom ytterligare ett meddelande, denna gång via hans mobil.
I am in my home town now. I am trying to rebuild another small shelter. It is very difficult situation here. Still earthquake going everyday. People are very scared. Nobody has home and properties here. I am so scared and worried about me, my family and home and properties. I think it takes bit long time. Still no one help us. And another thing: it is very difficult to get light, mobile phone and internet here in my home town because of the earthquake.
Nepal och risken för skalv
Ett förhållande som jag inte hade en aning om när jag var där för några år sedan är att Nepal ständigt är hotat av jordskalv. Det är bland annat den stora indiska jordplattan som rör sig norrut under Himalaya, med ett par centimeter per år.
Vid det stora skalvet nu senast rörde sig en jordplatta under Kathmandu 3(tre!) meter på 30 sekunder (enligt en expert som intervjuades av Expressen). Men geologer väntar tydligen på ett ännu större skalv. Förhoppningsvis dröjer det innan det inträffar.
Att det är få byggnader i Nepal som är skalvsäkra gör Kathmandu till en av de mest jordbävningskänsliga storstäderna i världen. Även infrastrukturen är mycket känslig vilket gör att räddningsinsatser kan ha svårt att komma fram.
Det låter som om han fiskar efter pengar om du frågar mig. Jag var i Kathmandu under jordbävningen och i ytterligare en vecka de skalv som han pratar om varje dag är små och knappt kännbara. Men visst det är en obehaglig situation för ingen inspekterar om husen är okej och folk flyttar hem/öppnar butiker/hotell i byggnader som helt säkert är skadade även om det inte syns på ytan. Värst drabbade är såklart de som omkom eller blev av med sina hus men som tur är stod de flesta husen i Kathmandu kvar. Närmare epicentrum verkar det som om det var/är värre. Dock är det en tursam årstid som jordbävningen inträffade på det är varmt både dag och natt så det är inga problem att sova ute under en presenning även om byar på lite högre höjd har det kallare såklart. Den internationella hjälp som skickades riktades nog i första hand in sig på Kathmandu och inte på de byar som drabbats värst
Ja den här jordbävningen har det snackats om länge området har ett synnerligen taskigt läge och kommer att drabbas av fler stora skalv i framtiden och precis som du skriver husen och allt annat är inte anpassade efter det. Att skicka hjälp från utlandet i form av pengar är heller inte lätt då de oftast hamnar på politikers bankkonton istället för där de behövs. De första matbutikerna öppnade redan dagen efter det första stora skalvet och nu är kanske inte det mesta men mycket öppet och saknas det mat någonstans så går det att handla med sig lite ris och nudlar förutsatt att man kan ta sig till och från Kathmandu även om jag misstänker att det går att köpa på fler ställen än där.
Tack, Magnus, för din kommentar! Naturligtvis hoppas människor på pengar i en situation som den här. Att ha överlevt är förstås det viktigaste, men tillvaron därefter blir för många att börja om från någon slags nollpunkt. Ram är frilansande tekking-guide, men det blir säkert svårt en tid framöver att hitta sådana jobb. Vårens trekking-säsong är väl i princip över och dessutom avråder svenska myndigheter turister från att resa till Nepal. Detsamma gör troligen andra länder också. Jag och två av mina vänner resonerar om hur man bäst ska stötta i det här läget.
Det här med korruptionen som du nämner verkar vara ett enormt problem i Nepal. Särskilt hjälp som kanaliseras genom de nepalesiska myndigheterna. Förutom att ge till svenska hjälporganisationer så finns det inhemska som drivs ideellt av människor som lever i byar och samhällen. Jag har fått rekommendation om någon sådan. Men det finns ju alltid en risk att pengar inte används som de ska.
Absolut, vill man hjälpa gäller det att kolla upp så mycket som möjligt om organisationen eller mottagaren av pengarna. Räkna med att nära 100 procent av det som går via myndigheterna försvinner i samma sekund som det skickas. Just det är väl en av orsakerna till att det nästan inte går att bygga upp staden och området med vettiga byggnader och smart infrastruktur. Jättetrist bara det förutom allt annat som de drabbats av.
Tja, vad kan man göra. Jag brukar använda mig av Radiohjälpen och även denna gång sände jag 500:- öronmärkta kronor till denna katastrof.
Vid sådana här katastrofer känner jag ibland att jag skulle vilja åka dit och hjälpa till. Men det är sällan möjligt rent praktiskt att komma loss, och som "hjälpsam turist" gör man ofta mer skada än nytta. Så att ge till hjälporganisationer som har kompetens och strukturer att hjälpa är väl det man kan göra. Att - som Magnus påpekar - nepalesiska tjänstemän och politiker bryr sig mer om sin egen ficka än att bygga upp landet är upprörande. Bland befolkningen hör man ofta en misstro mot de styrande. Trots mångåriga stödinsatser från utlandet händer förvånansvärt lite som moderniserar landet.
Rekordeliga polisstater brukar vara totalkorrumperade tyvärr.
Den indiska plattan har väl inte bytt riktning, utan lär fortsätta norrut.
Som enskild utlänning gör man nog bäst att låta dem som kan hjälpa till på plats även om känslan finns där att hjälpa till.
Jag hörde flera storys om turister som ville hjälpa till på olika sätt men att de inte var välkomna. Kanske är det annorlunda om man jobbar för en organisation. 90, 95, 99 procent av nepaleserna är ju inte drabbade så det finns hur mycket folk som helst som kan hjälpa till och även gör det. Men det går såklart ändå att göra något jag vet dock inte vilket sätt som är det bästa.