Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 70-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig också, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitets räkning. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). De senaste åren har jag undersökt Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar har också resulterat i en bok som nu är utgiven och finns att köpa.

Under det senaste decenniet har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycks ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

Sarek 20 juni – 1 juli 2010. Dag 9 och 10.

Dag 9. Den andra dagens inventering

Vi vaknade halv sju på morgonen och kunde konstatera att natten varit blåsig och kall men dessbättre utan vare sig snö eller regn. Det fanns hopp. Vi åt dock frukosten väl förskansade inne i tältet.

Så packade vi ihop vårt läger och begav oss till vadställe B som vi funnit igår (se föregående blogginlägg). På vägen dit såg vi en trevlig ringtrast som var ganska oskygg och letade mat på marken samt en havsörn som enligt ruggningsmönstret på vingarna var samma exemplar som igår.

Utsikten söderut mot Ähparmassivet och glaciären Ruopsokjiegna var fascinerande trots det stora avståndet, mer än en mil (se nedanstående foto).

Ähparmassivet söderut, på långt håll.

Såvitt vi kunde bedöma var vattennivån i Guhkesvákkjåhkå normal men dock något lägre än när vi inspekterade den igår. Vinden var mycket tamare så omklädningsceremonin var definitvt uthärdlig. Vadstället fungerade fint. Det är fyllt av stora stenar som ligger ganska tätt, och man får sätta ner fötterna på bottnen mellan dem. Strömmen var påtaglig men inte direkt besvärlig. Stavar behövdes för att kunna gå stadigt på den ojämna bottnen.

Här är ett foto som jag tog senare på dagen uppifrån Skanábákte som visar de båda vadställena i översikt och detalj.

 Vid vadställe B gick vi över.

Sedan kunde fågelinventeringen fortsätta. Vi skulle upp i den ravin där Tjievrajågåsj rinner men innan dess tog vi lunch och fick till och med uppleva att solen kom fram och värmde. Det här artade sig bra.

Upp på Skanábákte

Ravinen var väldigt trevlig och jokken bildade små vackra fall. Åter kunde vi konstatera att dessa fågelinventeringar lett oss till en plats dit vi inte själva hade kommit på tanken att gå.

Sedan följde vi linjerna upp i massivet och därefter söderut igen. Vid Skanábáktes brantaste del gjorde vi stopp och bara gladde oss över den fina utsikten. På andra sidan Guhkesvákkjåhkå reste sig Sarekmassivet med Nordtoppen som spännande blickfång. Trots att det just då var ganska molnigt uppe bland topparna var det en imponerande vy.

Anders pausar uppe vid Skanábáktes kant.

Däremot vågade vi inte ta oss nerför stupet. En annan fågelskådare, "bergsgeten" Hans Christensen från Danmark, hade ett tidigare år tagit sig uppför denna brant. Detta verkade våghalsigt nog, men nerför skulle vara rena gissningsleken. Vi gick tillbaka för att gå nerför i ravinen igen och fortsätta nere i dalen. Det var inget dåligt beslut, för vi såg både en fjällripa och en kungsörn på återvägen.

Sista delen av inventeringen, nedanför branten, gick i fint väder och var rena njutningen. Vi hittade stenfalkar, ringtrastar och ringtrastarnas ungar.

När inventeringen var klar gick vi utmed Guhkesvákkjåhkås vackra strand tillbaka till ryggsäckarna och passerade då en rävlya med ett stort antal ingångar. Det låg mycket benrester utanför på marken, och en av de vuxna rävarna höll oss noga under uppsikt en bit bort.

Nordtoppen i midnattsljus

Vi beslöt att tälta precis invid vårt vadställe med utsikt upp mot Sareks Nordtopp som på fotot nedan är den högsta, något vassa toppen, med en snödriva ovanpå.

Än en gång en hänförande kvällsutsikt! 

Kvällen blev klar och fin och solen sjönk sakta ner mot horisonten i norr. Efter kvällsmiddagen satt vi utanför tältet resten av kvällen, småpratade ibland men mest bara njöt av panoramat omkring oss. Inget lyxhotell i världen kan enligt min åsikt erbjuda något liknande.

Stillheten var total så när som på vattnets diskreta brusande. Vi hade inte sett någon annan människa efter att vi lämnade Skierffe och det ingav en nästan overklig känsla av avskildhet.

Vi har lagt märke till att det är inte alla fjällvandrare som bryr sig om kvällarna. De dyker in i tältet redan vid sextiden på kvällen och syns sedan inte till förrän på morgonen. Själva sitter vi gärna utanför tältet ända tills det blir mörkt, om inte vädret är för dåligt.

Nordtoppen i kvällsljus.

Denna kväll skulle inte bli mörk överhuvudtaget, så vi väntade inte ända tills midnattssolen stod som lägst (omkring klockan ett) men det var nog inte långt ifrån. Hur morgondagens planer skulle se ut hade vi inte riktigt bestämt. Vi hade ett par dagar på oss innan det var dags att vända ut ur Sarek. Den utgång vi tänkt oss var Suorva, via en sväng upp mot sjön Oarjep Tjievrajávrre och därefter åt sydöst genom Vuosskelvágge.

Förflyttningen av lägret: 3 km. Inventeringsrundan: Ca 14 km.

Dag 10. Ändrade planer

På morgonen resonerade vi om hur finalen av vår vandrning skulle se ut. Det första beslutet gällde eventuell topptur.

Visst var åsynen av Nordtoppen lockande, den hade vi väldigt gärna velat bestiga. Men det där snöfältet uppe på toppen såg ju inte bra ut. Den sista biten såg ut att - i bästa fall - innebära ordentlig snöpulsning. I sämsta fall skulle snöfältet inte ens kunna gå att forcera, snökanten såg faktiskt skarp och inte helt ofarlig ut. Vi beslöt att avstå, och tyckte att vi redan förra året blivit mätta på snöpulsande för lång tid framöver (detta skrev jag om i blogginlägg förra hösten).

Vide, fotograferat föregående kväll.

Nästa beslut gällde vilken väg vi skulle välja ut ur Sarek. Eftersom vi hade gott om tid kom vi fram till att avstå den korta vägen, den mot Suorva. Istället kände vi för att gå in mot slätten Gássaláhko som vi tidigare aldrig besökt. Sedan skulle vi ta oss söder om och sedan väster om Áhkká ner till Änonjálme. Den ändrade färdvägen gjorde oss upprymda, Suorva hade egentligen inte glatt någon av oss.

Mot Gássaláhko

Den fina morgonen hade förändrats till en molnig förmiddag med sporadiskt duggregn. Vi bröt upp från vårt läger och gav oss iväg utmed östra sidan av Guhkesvákkjåhkå.

Det senaste dygnet hade vi alltså befunnit oss i Stora Sjöfallets Nationalpark. Med vår alldeles färska och nybeslutade färdplan skulle de närmaste dagarna innebära ett ständigt kryssande mellan Stora Sjöfallet och Sarek. Det hade vi inget emot.

 Jag ser väldigt beslutsam ut här.

På fotot ovan är jag på väg utmed jokken och på fotot under briljerar Anders med ett porträtt av en flygande fjällabb. Men det låg både idogt arbete och en smula tur bakom den bilden!

Fjällabb, fångad i flykten.

Vandringen utefter jokken på den östra sidan är trevlig, mycket vacker och inte alls svår. På den västra sidan är det mer videsnår utefter stranden som hindrar framfarten. 

Något vi tyckte var märkligt i hela detta område är de väldiga, ofta fyrkantiga, stenblock som finns överallt. De ligger liksom utkastade på marken men man får ändå ett intryck av att någon planerat det hela. Dessa stenblock blir fler när man närmar sig Gássaláhko som är alldeles full av dem.

Suottasjtjåhkkå och Niják i bakgrunden.

Vi korsade Guhkesvákkjåhkå en halv km före sjön Oarjep Tjievrajávrre, precis där jokken har en stor krök på fjällkartan. Det var inget riktigt vad, jokken är bred här och rinner genom ett stort fält av halvstora stenar som vi klev på. Jokken lär även kunna vadas på grusbankar precis söder om sjön. Ja, den kan nog vadas lite överallt här eftersom vattenmängden inte är lika stor som någon kilometer längre ner.

Strax efter vadet tyckte jag att jag på långt avstånd hörde lärksång och blev förstås eld och lågor. Man hoppas ju alltid på berglärka. Jag gav mig efter den undflyende fågeln men kunde efter en halv kilometers promenad konstatera att det var en av dessa eviga lappsparvar. De kan ju låta lite hur som helst när de är på det humöret.

Ödslighet i storförpackning

Så var vi då på det otroligt karga och steniga Gássaláhko. Denna slätt är inte helt enkel att orientera på eftersom den är full av mindre raviner och genomkorsad av vattendrag och sjöar i alla storlekar. Om det blir dimma kan man säkert irra omkring hur länge som helst i denna labyrint.

En labyrint av stenar och vattendrag.

Vi höll oss därför på lite höjd när vi passerade på norra sidan av Lulep Gássavárásj och sedan Alep Gássavárásj där vi slog läger på kvällen med utsikt ner mot sjön Suottasjjávrre. Här är landskapet inte alls lika kargt.

Efter kvällsmaten tog vi en promenad ner till sjön och beskådade fågellivet. Här fanns änder, lommar och vadare i ganska riklig mängd. Kvällen var vacker och vi satt som vanligt utanför tältet och avslutade dagen med en kopp te medan bergen och molnen glödde i midnattssolens ljus.

Vår lägerplats i Nijáks närhet.

Dagens etapp: Ca 11 km.

Foton nr 5, 6, 7, 8, 9 och 11 tagna av Anders Gudmundsson.

 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2010-08-01 22:18   OBD
Tack för ytterligare ett stycke trevlig läsning. Kul att ni i alla fall dag 9 hade fint väder. 2003 gick jag Guhkesvagge utmed norra sidan av jokken. Hade en utmärkt tältplats alldeles öster om Tjievrajågåsj och gick sedan som ni, förbi nordsidan av Lulep- och Alep Gassavarasj. Rundade norr om Suottasjjavrre, söder om Vardotjåhkkå och sedan mot norr väster om Ahkka.
Nu ser jag fram mot att läsa om er fortsatta vandring.
/ Bertil
 
Svar 2010-08-02 23:14   fowwe
Roligt, då gick vi nästan i dina fotspår, och du tältade i inventeringsrutan! Jag ska förresten komma ihåg att fråga dig om den där östra sidan av Guhkesvágge lite längre söderut. När du återkommer från årets tur!
 
2010-08-02 10:57   Annicas fjällängtan
Härligt att följa med på er tur.Detaljerna om vad och de fina blderna förstärker känsaln av närvaro.
 
Svar 2010-08-02 23:16   fowwe
Roligt att du tycker det! Och själv vill jag tillbaka igen, saknar fjällen redan.
 
2010-08-03 08:55   brigas
Tur med vädret till slut,fina vyer över bergen ,och vilken bra bild å labben.
Undrar själv varför så många stänger in sej i tältet redan tidigt på eftermiddagen och bara är där,alldeles tysta.
Gått förbi en del tält precis nära leden när jag själv ännu vandrar flera timmar till.
Det är väl mest flygfän och dåligt väder som driver in en från att sitta ute på lägerplatsen.
 
2010-08-04 15:15   greenjuice
Trevlig läsning! :-) Det märks att du känner dig hemma i Sarek.
 
Svar 2010-08-05 22:38   fowwe
Tack så mycket, och nog är det så! Ibland säger jag att "naturen är mitt andra hem", och Sarek är ett av de ställen jag trivs bäst i. Att få vara där två, tre veckor om året är en verklig förmån. Men när jag inte kan vara där är jag gärna på andra platser istället!
 
2010-08-07 10:41   (avslutat medlemskap)
Fina bilder
 
2010-08-14 18:04   dHANScan
Trevligt att återvända till ett känd ställe genom din text och bilderna. Jag är den s k "bergget" som räknade fågelrutten i 2005. Dessutom var jag i 1998 uppe på Skanátjåhkkå (på väg Gássaláhko till Suorva). Det finns en bra "gräddhylla" att tälta lite NV om Tjievrajågåsj's nerlöpp däruppeifrån. Ditt bild med Anders där spanar ner över Guhkesjåkken visar fint hur utsikten var vid gräddhyllan
 

Läs mer i bloggen

Hardeberga – vandringar i underskattad landsbygd

En så stor stad som Lund uppslukar lätt intresset hos dem som bor där. I ännu högre grad gäller detta den betydligt större staden Malmö. Det är lätt att upphöja livet i staden som mer intressant och mer betydelsefullt är livet i exempelvis en liten by (som kanske rentav är på väg att avfolkas).

Det finns något motsägelsefullt i en stor stads lockelse. Å ena sidan får man känslan av att det händer väldigt mycket, ett myllrande liv. Å andra sidan upplever man att staden är möjlig att få överblick över, att begripa sig på. Det senare är naturligtvis en illusion, till stor del skapad av arkitekturen som målar upp de stora linjerna för oss. Dessa skapar ordning och sammanhang åt det vi ser och döljer det mesta som finns bakom fasaderna. Vi får känslan att vi förstår. Men vem kan greppa ens en bråkdel av vad som sker bakom just dessa fasader? Inte ens i ett medelstort bostadshus är det möjligt.

Genvägen Nijákvágge – för den som har gott om tid

Det klichéartade talesättet ”genvägar är ofta senvägar” exemplifieras på ett utmärkt sätt av Nijákvágge som erbjuder en betydligt kortare väg jämfört med att runda norr om fjället Niják. Med detta vägval får vandraren uppleva en av Sareks veritabla bakgårdar, där frostsprängt stenskravel samlats i högar, drivor och fält. Med andra ord - oemotståndligt för varje Sarekvän!

Det är juli 2021 och jag befinner mig i norra delen av Ruohtesvágge. Lägerplatsen är min femte i Sarek denna varma och myggrika sommar. Men jag är inte ensam – tältet delar jag med min gode vän Anders. Inte den vanlige Anders, han som jag oftast har gått tillsammans med och som finns med i många av mina skriverier här på Utsidan. Nej, detta är en annan Anders. Lustigt nog är båda två professorer på Tekniska högskolan i Lund och känner varandra väl.

Den Stora Grå. Och om fasaden som rämnade

Lunds kommun har knappast rykte om sig att vara en skogskommun, men vi har faktiskt några ganska stora barrskogsområden. Ett av de största är Vombs fure som ligger precis söder om Vombsjön. För något tiotal år sedan hittade man tillfälligt en kringflygande lappuggla i den skogen. Och nu var det dags igen. På årets sista dag 2022 upptäcktes en individ på eftermiddagen, strax före skymningen. Men det var inte många fågelskådare som fick se den.

Lappugglan är normalt en norrlandsfågel – åtminstone har den alltid betraktats som det. Samtidigt kan den ibland förflytta sig långa sträckor vilket Ove Stefansson beskriver i sin bok Nordanskogens vagabond. Lappugglan. På senare tid har häckningar konstaterats så långt söderut som Blekinge.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.