Bloggar > Fowwes blogg > Närkontakt med östra Sarek (3)

Fowwes blogg

Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Närkontakt med östra Sarek (3)

Följande dag var den 1 juli, och vi hade en solig och behaglig förmiddag vid vårt läger på Vássjálåptå. Inte ett moln på himlen. Snösmältning pågick överallt i närheten och det porlade glatt i småjokkarna. Dessutom var det söndag. Vi läste ett avsnitt från Nya Testamentet och samtalade om det. En mäktig upplevelse att befinna sig i naturens väldiga katedral, med Gådoktjåhkkå och Bielloriehppe som den allra vackraste altartavla man kan tänka sig.

Dag 6 – mot Rapadalen

Dagens etapp började med att vi följde utmed den östra sidan av Lulep Vássjájågåsj. En vacker men ganska karg jokkdal, med klipphällar och små vattenfall.

Vid ett tillfälle stannade jag för att fotografera ett av de vattenfall vi passerade. Då började Diana peka och prata om "järv". Jag hörde på hennes tonfall att det var allvar. Först såg jag inte var hon menade, men sedan skymtade ett mörkt djur ett par hundra meter från oss.

–Vi står stilla, sa jag. Den kanske inte har sett oss och fortsätter åt vårt håll.

Det är alltid det man hoppas på när något ovanligt dyker upp. Och faktiskt började järven gå mot oss. Det gick inte fort, liksom eftertänksamt i värmen. Man kunde nästan höra hur den pratade för sig själv.

– Värst vad mycket vatten det är idag! Här kommer jag ju inte över. Jag får gå längre uppströms och leta.

– Men vad nu? Vad är det för konstiga varelser på två ben? Och vilka puckelryggar de har!

– Fast de verkar vara riktigt tråkiga typer. Inget kul, dom står ju bara där och glor.

– Jag orkar inte med dem. Jag går min väg nu.

Efter detta omvälvande möte med en av fjällets skyggaste invånare kändes det som vi befann oss mitt i det vilda och orörda Sarek. Att detta var en illusion blev vi bryskt påminda om bara tio minuter senare.

Skärmflygare!! I SAREK!? 

Ovanför Rapadalen

Vi passerade mellan höjderna 1112 och 1274 och kom in på det som är en slags "normalväg" här.

Ovan: En blick mot Rapaselet i dalens botten. Snön ligger kvar i fjärran. På Kanalberget (mitten) och de andra topparna i massivet Oalgásj.

Vandringen var behaglig, men efter Buovdajågåsj började stenfälten. Sedan blev det ännu mer av samma sort när vi passerade i fördjupningen precis norr om Suorkitjåhkkå 1214. Ändå är det denna väg jag rekommenderar för alla som vill ha en enkel navigering mot Skierffe. Förvisso hittar somliga en färdväg närmare Rapadalens branter, men då är risken stor att man hamnar i stup och djupa raviner. Den som vill ha en lugnare färd väljer att gå som vi och därefter fortsätta uppför sluttningen av Gierdogiesjtjåhkkå och passera på den flacka delen en kilometer söder om toppen 1342. Detta innebär fler höjdmetrar än om man rundar utefter nämnda berg, men man minimerar risken för svindlande passager. Förra året nämnde jag bland annat detta i en liten guide om Rapadalen här.

När vi nästa dag blev skjutsade med båt fick vi höra en skräckhistoria om hur ett gäng ovana fjällturister på väg in i Sarek hade försökt att runda Gierdogiesjtjåhkkå istället för att gå högre upp. De hade slarvat (eller haft otur) och hamnat fel bland branterna. Till slut kunde de varken komma framåt eller tillbaka. För att klara av att återvända hade de tvingats kasta en stor del av sin packning. Panikslagna flydde de tillbaka till Kungsleden. Ja, sådana berättelser hör man ibland. 

Den kulliga bergkammen Ridok, sedd från Gierdogiesjtjåhkkå.

Tjahkelij och Rapadalen, sett från Gierdogiesjtjåhkkå.

På nervägen mot Tjasskávárásj, i det nästan ändlösa stenskravlet som fyller sluttningarna av Gierdogiesjtjåhkkå, kände jag mig väldigt trött. Skravlet slutade med en liten jokk (utritad på kartan, version 1:50 000) som rann i en mini-ravin. Ravinen vållade lite besvär att ta sig förbi. Min ena fot smärtade när vi kom ner på slät mark och jag föreslog läger vid jokken. Egentligen skulle vi gått några kilometer till och tältat närmare Skierffe, men antagligen hade gårdagen förbrukat mina krafter.

Konstigt nog var Diana inte trött, varken denna gång eller någon annan. I vilket fall påstod hon det. Och jag lyckades inte få henne att erkänna något annat.

Foto av vår lägerplats som faktiskt var en liten idyll. Den lilla bäcken syns bakom mitt gröna Akto-tält. Den grunda fördjupning vi gick nerför ligger i mitten på fotot (fördjupningen syns bra uppe vid kanten, och kommer man nerifrån siktar man ditåt). Toppen av Gierdogiesjtjåhkkå befinner sig för långt åt höger för att synas.

Dag 7

Tidigt på morgonen lyste solen på tälten och det var omöjligt att sova vidare. Myggen surrade intensivt, både under tältduken och utanför. De hade börjat redan kvällen före, och det var säkert värmen som satt fart på kläckningen. Himlen var molnfri och vid lägret inte en vindpust. Jag bävade. 

Denna dag hade vi ungefär 16 km att klara av före kvällen, till båten i Svijnne. Och – kunde man förmoda – ytterligare en bit att gå därefter. Men kombinationen av gassande sol, varma kläder och tungt arbete är min akilleshäl. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. För att slippa överhettning beslöt jag att gå med bar överkropp. Och för att inte bli bränd på huden smorde jag in mig med solskydd. Inte bara en gång utan flera under dagens lopp. Min naivitet därvidlag var lika fläckfri som himlen var befriad från moln. Jag hoppades uppriktigt att kroppen skulle klara sig utan solskador. Att jag aldrig lär mig!

Det blev en tidig start på vandringen eftersom värmen väckt oss och påskyndat alla morgonprocedurer.

Skierffe

Efter en dryg timme nådde vi foten av Skierffe. Vi lämnade ryggsäckarna och tog oss upp till toppen på ungefär 20 minuter.

Diana – som tidigare gånger i fjällen påstått att hon inte gillar höjder – sprang omkring vid kanten. Alldeles för nära. Jag kunde inte hålla tyst.

– Diana, gå inte så nära! Kanten kan vara lös.

– Jag är mer än arton år. Du kan inte bestämma över mig!

– Men om du faller känns det ändå som att ansvaret är mitt. Vad tror du din syster kommer att säga? Och dina föräldrar?

– De kommer att döda dig!

– Döda mig?! Som maffian på Sicilien?

– Just det. Som på Sicilien!

Det är alltid intressant att få lära sig hur det fungerar i andra länder. Till exempel Lettland.

Till och med på Skierffes topp var det för varmt. Men utsikten i detta väder var fantastisk.

Mot Svijnne

Vi stannade inte länge på berget utan fortsatte österut, mot Kungsleden. En stund senare träffade vi på en fjällpipare.

Och strax intill fanns fjällpiparens unge.

Vi följde därefter inte stigen mot Aktse utan genade mot Kungsleden närmare Doaresoajvve (söder om). Det var otroligt torrt i markerna redan då, vilket säkert inte är ovanligt på det flacka området Njunjes. Nära högsta punkten på Kungsleden fanns en skylt med telefonnummer till båtförarna Lars och Anna. Vi ringde och beställde plats till avgången 17.30 och gick sedan till ett snöfält i närheten och åt lunch. Solen gassade på för fullt och jag smorde in mig på nytt. Sedan gick vi ner mot björkskogen och båtplatsen utan att jäkta.

Älg på fjället!

På sluttningen ner mot björkskogen fick vi strålande utsikt mot sjösystemet vid Sijddojávrre. Kungsleden mot Sáltoluokta går till höger om den utskjutande bergkullen på andra sidan, nere på den flacka delen mellan bergen.

Under båtfärden pratade vi med kapten Anna. Hon upplyste oss om att de roddbåtar som finns vid sjön var i dåligt skick och bland annat saknade årklykor. Sträckan med båt är omkring 5 km, och med sådana båtar går det ju inte att ro. Vidare berättade hon att en del vandrare försöker ro när det är hård eller nyckfull vind. Det går inte ens när båtarna är hela, och hon och Lars har fått rycka ut och rädda folk ett antal gånger under årens lopp.

Kollaps

Så landade vi på andra sidan. Anna berättade att närmaste vatten och lägerplats fanns först 3 km längre fram, uppe på kalfjället. Vi var hungriga och trötta och längtade efter att slå läger.

Men vandringen gick tungt och jag behövde sitta och vila flera gånger. Vi kom till ett par gölar på kalfjället men helst ville vi ha rinnande vatten. Med ryggsäckarna av undersökte vi omgivningarna. Inga jokkar. När vi tog på oss packningen igen och skulle fortsätta så var det tvärstopp för mig. Jag kunde knappt gå en meter till, och jag förstod inte ens varför.

Vi var tvungna att stanna där vi var. Mödosamt fick jag upp mitt tält och la mig utanför på liggunderlaget. Jag kände mig yr och illamående. Till Diana sa jag att jag inte kunde äta kvällsmat. Men både hon och jag visste att jag måste få något i mig. Det blev en kopp soppa, lite frystorkad grönsaksröra och te. Det tog hela kvällen för mig att äta detta. Hon var bekymrad och hjälpte mig på alla sätt.

Dag 8

På morgonen väcktes jag mycket tidigt av solen, långtifrån utsövd. Jag tog mig ut i solskenet och möttes av myggsvärmar. Jag kände mig i usel form och måste sova färdigt. Så det blev att smörja in hela ansiktet med myggmedel. Sedan la jag mig i sovsäcken på skuggsidan av tältet och snörde ihop. Jag somnade igen. En sval vind fläktade och jag sov i två, tre timmar.

När jag vaknade kände jag mig något bättre, men frågan var om jag skulle klara av att gå vidare. Det var mer än 1½ mil till Sálto och en sådan förflyttning går ju inte av sig själv. Morgonprocedurerna gick mycket långsamt medan jag kände efter hur jag mådde. Det var säkert inte ansträngningen i sig föregående dag som varit orsaken utan snarare solen. Jag hade fått alldeles för mycket av den. 

Vi packade ihop och började gå, långsamt. Efter ett par timmar kändes det något bättre. Vi åt lunch vid vindskyddet och efter en kort tupplur kände jag mig nästan helt återställd.

Ávtsusjvágge. Taket på vindskyddet kan nätt och jämnt urskiljas till höger.

Den avslutande milen gick nästan som vanligt, trots att vi hade hård vind, åskväder och på slutet ett rejält regn. Vi hann till fjällstationen och den beställda kvällsmaten i mycket god tid. Det blev en trevlig och smaklig avslutning på denna minnesvärda sarektur. Och några problem med aptiten var det sannerligen inte!

Inlagt 2018-07-21 19:08 | Läst 9528 ggr. | Permalink
Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2018-07-21 20:10   hansnydahl
Ni hade en oerhörd bredd på upplevelserna! Fantastiskt att få se järv, fjällpipare och älg på fjället. Och ni fick mycket fina bilder på djur och deltat i Lájtávrre. Sannolikheten att inom loppet av 10 minuter få se både järv och skärmflygare i Sarek är väl obefintlig - det lär inte hända igen på 10000 år.
Kul att få se Vájggántjåhkkå (bilden med Ridok) från andra sidan Rapadalen eftersom jag stod där och fotade Rapadalen 1:a juni i år. Så det var "solsting" som orsakade "kollapsen". Det lät i alla fall inte som att du fått några men av händelsen.
Tror inte att det är så många som bär med sig Nya Testamentet i ryggsäcken - men kanske var det en digital version nedladdad i mobilen. Men anden ska ha sitt - tidigare bar jag med mig någon bok av filosofen Krishnamurti. Han lyckades förklara på ett logiskt sätt varför vi människor alltid lyckas upprepa samma misstag historien igenom.
 
Svar 2018-07-21 20:49   fowwe
Ja, det var många roliga möten med djur. Järv har jag aldrig sett i fjällen tidigare, bara skrämt upp en gång så att en kompis fick se den. Älg ser man lite nu och då och det blir ofta fina möten. Vájggántjåhkkå har jag aldrig varit uppe på, det skulle vara ett ovanligt håll att se dalen ifrån.

Men inga digitala böcker i mobilen! Den är nästan alltid avstängd på fjället. Min alltså, men inte Dianas. I närheten av järven fick hon ett samtal. Sanslöst att det var täckning där. Förresten, den där Krishnamurti kanske har en förklaring på varför jag aldrig lär mig om solsveda?! ;)
 
2018-07-21 23:10   OBD
Ja ni hade då verkligen spännvidd på vädret under vandringen. Extremt åt båda håll. Grattis till järvmötet! Skärmflygare i fjällvärlden har jag aldrig sett. Men jag har haft lyckan att se järv på Vállevárre.
Tack för din vandringsskildring! Den var som vanligt mycket intressant att läsa och med mycket fina bilder. Hur nära var du fjällpiparen?
Jag ser nu med glädje, men även med viss bävan, fram mot min egen vandring. Jag utgår från att jag kommer att bli trött trots korta dagsetapper, men blir det så extremt varmt som vi har nu då lägger jag nog om den planerade rutten.
 
Svar 2018-07-22 15:55   fowwe
Roligt att bilderna fungerar. Jag har varit mer frikostig med storleken i dessa artiklar och varierat formaten. Det blir många pixlar med en systemkamera och jag tycker den har gjort ett bra jobb trots att den har några år på nacken. Den där fjällpiparen var nära eftersom den hade en unge i närheten. Ungefär 5 meter som närmst tror jag.

Hög värme under en fjällvandring är ett problem, det håller jag verkligen med om. Är man på kalfjället finns ju ingen skugga, åtminstone inte när man vandrar. Knappt annars heller. Hemma kan man ju alltid söka rätt på svalare platser eller ta fram ett parasoll. Hoppas du finner en lösning. Speleologi? ;)
 
2018-07-22 14:01   Bandersson
Omfattas inte skärmflygning av Naturvårdsverkets föreskrifter?

5 § Det är utan Länsstyrelsens tillstånd förbjudet att
1. flyga under 2000 fot över marken i Padjelanta/Badjelánnda, Sarek och
Stora Sjöfallet/ Stuor Muorkke,
2. starta och landa med luftfarkost,
 
Svar 2018-07-22 16:02   fowwe
Flygförbudet har du ju rätt i. Turisttrafiken med helikopter slarvar med de 300 metrarna har jag märkt (jag tror det är detta som gäller för just den trafiken), men kanske dessa skärmar höll höjdgränsen trots allt. De var högt uppe. Sedan funderade vi på var de kan ha startat någonstans. Det kan knappast ha varit inne i Sarek utan någonstans dit man kan ta sig med bil eller helikopter.
 
Svar 2018-07-22 19:36   annakari
Kan meddela att de startade precis utanför Sareks nationalparksgräns och skulle landa i Abisko enligt min man som träffade på dem.
 
Svar 2018-07-22 21:46   fowwe
Tack för den upplysningen!
 
2018-07-22 16:41   dHANScan
En annorlunda cliffhängar, ändo flera, än jag hade fantaseret. Sublimt att se glämten i järvens ögon - grattis med den. Det med att bli sjuk på fjället känner jag ändast kort efter den långa tågresa upp. Kanske var det lite tryggt att ha läst i N.T. strax innan...
 
Svar 2018-07-22 22:02   fowwe
På originalfilerna till fotona är det inte många ljusa pixlar i järvens öga - men de finns där pga kamerans goda kvalité. Min gamla kompaktkamera med superzoom hade sannolikt inte klarat av det. Sjukdomar har jag under åren haft vid några tillfällen, mest krånglande mage. Och ett exemplar av NT är en ständig följeslagare på fjällturer, den är lätt och tar liten plats. Det är mycket uppmuntran jag/vi fått av den.
 
2018-07-23 20:34   BrittMarie
Så spännande att få se järv! Och spännande läsning... Och en sån vacker bild på fjällpiparen!!!
 
Svar 2018-07-23 21:08   fowwe
Roligt att du gillar skriverierna. Ja, järven var verkligen en höjdarupplevelse. Det har jag alltid velat se och det har verkligen dröjt innan det blev verklighet. Fjällpiparna är ofta orädda när de har ägg eller ungar. Man kommer nära med kameran. Ibland spelar de skadade. Men denna bara pep av oro för sin unge.
 
2018-10-17 16:55   snurte
Vilka underbara djurmöten! Jag har sett varken järv, fjällpipare eller älg i fjällen, och här får du allt på en gång. Suget blir allt större för ett återbesök till Sarek. Tack för berättelsen!

Kan komma med ett tips gällande värmen som kanske är värt att prova. Jag går alltid i en tunn långärmad ulltröja, oavsett väderlek. Den agerar solskydd för större delen av överkroppen. Är det riktigt varmt blöter jag den i bäckar och vattenhål med jämna mellanrum. Samma sak gör jag med en ökenkeps - en sådan kepa med tyg som hänger ner och täcker nacke/hals.
Det här fungerar väldigt bra för mig. Visst sliter solen och värmen på en ändå, men jag har aldrig varit nära något solsting eller värmeslag.
 
Svar 2018-10-19 14:00   fowwe
Det är ju sällan man får sådan utdelning när det gäller djuren, så visst var det roligt. Och tack för tipset om att blöta ner tröjan. Konstigt nog har jag aldrig prövat det. Känner på mig att det är en lösning som skulle fungera. Måste testas nästa gång!
 
2018-11-01 10:51   Calexico
Verkligen fint att få se järv och komma den så nära. Nu blir man avis.
 
Svar 2018-11-04 19:01   fowwe
Ja, den är verkligen inte lätt att få syn på. Enda gången tidigare jag varit i närheten av en järv då skrämde jag upp den så att en annan fick se den. Men inte jag själv. Så det här var en bra revansch.
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

Arkiv

Kategorier

Etiketter

Länkar