Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 70-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig också, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitets räkning. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). De senaste åren har jag undersökt Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar har också resulterat i en bok som nu är utgiven och finns att köpa.

Under det senaste decenniet har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycks ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

Berguven ropar!

I förrgår kväll tog jag cykeln i skymningen och cyklade upp till Hardeberga stenbrott som ligger strax öster om Lund. Här bor två berguvar som häckar varje år.

Vinterdjur och vinternatur

Som vanligt var december härnere i Skåne grön och varm. Man kunde vara ute i naturen utan att få torra och sprickiga händer, vilket jag alltid får när det blir minusgrader hur mycket jag än smörjer in dem.

Djurlivet forgår ungefär som vanligt, även om de flesta flyttfåglar har gett sig av. Men andra fåglar kommer från nordligare trakter, en del ändå från Sibirien och fyller ängar och vattendrag. Exempelvis gäss kommer i tusental: bläsgäss, sädgäss, vitkindade gäss. Och mer fåtaligt spetsbergsgäss som ser nästan ut som sädgäss.

En tvivelaktig naturupplevelse och en okänd bekantskap

Denna lilla berättelse är skriven i efterhand, alltsammans inträffade tisdagen den 7 oktober i år.

Det finns ett område i Lunds kommun kallat Örtofta södra sockerbruksdammar. Detta område består, som man förstå av namnet, av ett antal dammar, dit processvatten från sockerbruket i Örtofta pumpas. Vattnet är brunt och tjockt, och det luktar inte gott. Runt om dammarna finns stora områden med fuktig eller torkad lera, och det växer gott om höga örter på dessa områden. Vissa partier är extremt sanka, och om man är oförsiktig kan man sjunka ner ända till midjan i tjock gyttjig massa. I mina svåra stunder föreställer jag mig hur jag i mitt sökande efter intressanta fåglar plötsligt försvinner ner hel och hållen i denna bottenlösa lerighet.

Vandring i Vombs fure

På grund av mycket jobb och annat har det inte blivit så mycket uteliv som jag velat i oktober. Kvällarna har blivit mörka också, och man hinner knappt komma hem på dagarna innan det är totalsvart. Men nu skulle jag ut igen, var det tänkt.

På fredagskvällen träffade jag en god vän, och vi åt supé, såg på filmer från Himalaya (dit måste vi nångång) och kastade fram planer om nästa års fjälläventyr. Himalaya får vänta ett tag till, vi har forfarande mycket kvar av svenska fjällen.

En natt vid Almen

I fredags (3/10) stod jag inte ut längre med att inte vara ute. Efter jobbet packade jag ner sovsäck, tält, mat och lite köksgrejer i ryggsäcken och gav mig ut till Krankesjön öster om Lund. Vi har inte så stora skogar härnere i sydväst, men fågelsjöarna är fina.

Klockan var halv åtta när jag kom ut och det hade börjat skymma ordentligt på stigen ner till sjön. Några kattugglor hördes, det var riktigt spel. Stigen slutar efter ca en kilometer vid fågeltornet vid "Almen" vid Krankesjöns strand. Det hade blivit riktigt mörkt, så jag fick ta hjälp av ficklampan för att lättare få upp mitt gamla Tarfala fjälltält (från början av 70-talet).

Sida: Första Föreg. 1 2 3 4 5 6 7 8 

Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.