Man undrade hur mycket vinter det skulle bli härnere. Men så kom det kallare väder, och i veckan som gick pekade prognoserna på 7-8 nattliga minusgrader och klart väder omkring Lund. Den chansen ville jag inte missa. Det var länge sedan jag tillbringade en kall vinternatt utomhus (nåja, kall efter våra förhållanden).

Jag var inte ute förrän strax före midnatt på fredagskvällen. Vindskyddet ligger vid Krankesjön, och på sommarhalvåret är det mycket folk där. Nu var det förstås helt tomt, och jag väntade inga besök på morgonen heller.

Eftersom jag köpte en ny lätt sovsäck i somras så kunde jag använda den ihop med min gamla ärevördiga Caravan Arctic som väger dubbelt så mycket. Det fungerade fint och värmen kom genast när jag krupit ner i dubbelsäcken.

Sen gällde det att somna skönt också. Jag sover nästan aldrig med mössa, men det hade jag på mig nu. Det var lite störande. Ännu mer störande är att jag inte gillar att somna på rygg. Men att vrida och vända på sig när man har slutit till kokongen är inte så lätt. Fast det lyckades ändå, med min mjuka fleecetröja som en slags huvudkudde.

Jag slumrade så småningom in. Det kändes lite ovant, och då sover man inte lika gott som vid mildare väder. Jag vaknade till ibland och undrade om jag hade sovit överhuvudtaget. En gång blev jag väckt av en råbock som förde oväsen utanför.

Men till slut sov jag gott, och det dröjde tills tidigt på morgonen innan jag kände att jag började bli lite småkall. Dessutom hade ett annat problem dykt upp. Utandningsluften hade under natten kondenserat efterhand, så det närmaste tyget på sovsäcken var lite vått. Inget stort problem, men jag har i nuläget ingen idé om hur man åtgärdar sådant i framtiden.

Jag kunde sova vidare ett par timmar till. Vid sjutiden hade det ljusnat, och då kände jag ingen lust att sova vidare. Nu var det dags att besöka en buske och därefter förbereda frukost. Första åtgärden var att värma upp gasbehållaren i sovsäcken en kvart. Jag tog fram all min stela frukostmat, och med uppvärmd gas var det lätt att koka vatten till té. Vattnet hade inte frusit, men för säkerhets skull hade jag tagit med en extra termos med uppvärmt vatten. Frukosten smakade härligt, men gissa om allt pulande med bara fingrar fick händerna att kännas som isbitar. Det blev uppvärmning av händerna i omgångar.

Kylan ger andra problem också som inte är lätta att komma tillrätta med. Mina två digitalkameror tappar ofelbart batterikraft, likaså mobiltelefonen. Ingen katastrof för bara en natt, men hur gör man vid en längre tur utan kontakt med civilisationen?

Nöjd med natten packade jag in grejorna i bilen. Termometern visade då -5 jämfört med -7 då jag gick och la mig. Dagen blev sedan helt underbar och klar, och det blev både promenerande i skogen och fågelskådande på alla möjliga ställen runt Vombs ängar.

En av min drömresor är att göra en vintertur i Sarek. Men det lär väl inte bli det närmaste året i alla fall. Och jag behöver träna på många fler moment innan jag känner mig redo för det.

 PS. Nästa dag hade jag egentligen inte tänkt vara ute, hade andra planer. Men denna sköna norrlandsuggla dök upp på andra sidan Krankesjön, så när jag fick veta det så stack jag direkt.