En av mina goda vänner övertalade mig att följa med och tälta i natt. Han tyckte att jag höll på att försvinna ner i ett mörkt hål som bestod av bekymmer för mina barn, för fastighetsrenoveringar med åtföljande försäljningar (2 st), för avloppskrav från myndigheter. Med mera, med mera.
Han hade alldeles rätt. Jag behövde något annat. Det blev alltså inte ommålning av köksskåpen igår, det blev kvällsfika och övernattning vid Krankesjön. Kvällen var fantastisk, många fåglar sjöng och stjärnorna syntes den ena efter den andra.
Det gick bra att sova i tält också, men jag kände mig verkligen ringrostig. Jag förstår inte vad det är för fel på mina vårar. Jag får inte tillräckliga möjligheter att hinna njuta av dem. När sommaren sedan kommer rusar jag in i den med högsta hastighet.
Fjällresorna kommer då som en befrielse från all hektisk verksamhet som mina vårar tycks vara fyllda av (trots jag jag verkligen försöker att förhindra det). De första dagarna på en vandring brukar jag ofta säga till mig själv: "Jag fattar inte att jag är här igen, jag kan knappt tro att det är sant." Och så fascineras jag av allt jag är med om.
Under de första Sarekresorna jag gjorde var det betydligt värre! Då var jag otränad och både jag och säcken vägde mer. Redan första dagen blev jag utmattad och genomsvettig. Jag gick i då badbyxor medan alla andra vandrare hade på sig massor av kläder. Då sa jag: "Jag fattar inte varför vi är här igen. Varför gör vi det här egentligen?"
Men efter några dagar var man inne i det och kapitulerade totalt inför fjällupplevelsen. Och så har det varit sedan dess. Förhoppningsvis även detta år. Planerna på min kommande junivandring börjar ta form, och som vanligt är listan på vad jag vill göra större än vad jag kommer hinna med. Så nu gäller det att avstå vissa saker för att kunna prioritera det jag helst vill se och göra.
Våren är den jobbigaste tiden om jag ser till mitt arbete. För att inte spara "allt" till sommaren - och för att inte vara slutkörd när den väl kommer - har vi numera som tradition att ge oss ut på en havskajaktur någon långhelg i maj-juni. Oftast blir det Kristhimmelfärdshelgen, men ibland första helgen i juni om nationaldagen passar in.
Denna tradition gjorde - och gör - så att längtan till sommarens friluftsaktiviteter inte blir alltför stark. Sommarsäsongen inleds på ett angenämt sätt. Det handlar inte det minsta om ansträngning. Enbart njutning. God mat och dryck och trevligt sällskap i vacker natur.
Den traditionen är fylld av vishet, det inser jag. Vågar jag fråga om vi kan byta och att du renoverar det där köket??
Vi var nere vid norra Vättern idag för att titta på en stuga med brygga i sjön. Kanonläge och stor potential. Vi ansåg oss också ha råd... men... det behövdes ju göras om en hel del... iofs roligt, men skulle det inte innebära att mycket av den tid vi idag lägger på friluftsliv - och en stor del av de pengar vi idag lägger på resor och annat - skulle behöva läggas här istället???
Vi åkte hem igen. Ska vi köpa ett litet hus i det skede i livet vi är just nu, så får det allt bli ett underhållsfritt...
Jag har väl därmed besvarat din fråga...?
:-)
Majjen har helt rätt i sina "farhågor";stugbyggande och renoveringar tar mycket tid,från långa turer bla,men samtidigt kan det ju var väldigt kul det med.
Kort-turer och övernattningar kan man nog ändå unna sej ibland,för hälsans skull
Håkan och Britt, jag delar era farhågot om stugägande. Dessa projekt gör jag dock inte för egen del, jag reser då hellre. Och bor "lyxigt" i t ex fjällnaturen! Det ena projektet är min dotters svårsålda hus, det andra mina föräldrars lantgård som nu - äntligen - ska säljas.
Jag känner att jag också måste iväg om än bara för en natt. Det får nog bli vindskyddsövernattning till helgen, det kräver inte så mycket förberedelser. Vårstressen känner jag också av, det är så mycket som ska hinnas med innan sommaren. Men vedkapningen har jag i alla fall förlagt till senhösten, det passar bättre i och med att jag inte jagar. Oktober är en bra månad för sånt, svalt, myggfritt och inget annat roligt att göra.
ja, vindskydd är ett trevligt och enkelt alternativ. Jag använder det också ibland. Man slipper torka tältet efteråt också.
Skönt att läsa att jag inte är ensam om vårstressen. Första gången jag läser uttrycket "vårstressen". Har inte tänkt på det förut. Själv ska jag ut på en tur på Skåneleden i Kristi himmelfärdshelgen.
Vårstressen den brukar börja vid påsk och sluta vid skolavslutningen. Synd för det finns så mycket mer roligt att göra. Vilket ökar stressen. Tur man kommer ut i skogen emellanåt.
Att göra vad man egentligen vet att man mår bäst av ,är tror jag mest av allt en grundmurad viljeakt ,för att det ska bli av.Särskilt om det har med vardagen att göra,SÅ härligt att kunna sova i tält en natt . Jag ska göra det så fort som det har smält fram lite mark i skogen stor nog för ett tält. Vi har ganska mycke snö kvar här uppe i Skellefteå!!!!