Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 70-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig också, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitets räkning. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). De senaste åren har jag undersökt Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar har också resulterat i en bok som nu är utgiven och finns att köpa.

Under det senaste decenniet har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycks ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

Att börja en vandring (dikter)

Avmarsch

 

När ryggsäcken står där färdigpackad
då tvekar jag

Så motsägelsefullt:
det är ju detta ögonblick
jag sett fram emot och väntat på
i dagar och veckor
ivrigt, otåligt

Ändå har detta enkla beslut
bara vuxit sig större

Jag har kontrollerat allt:
ingenting har glömts
maten kommer att räcka
utrustningen är i gott skick
Ändå går jag ett varv till runt packningen
läser listan ännu en gång
(fast jag redan kan den utantill)

Det känns så definitivt
att vända ryggen till tryggheten
och klara mig utan reservförrådet,
stugbekvämligheten, bilen.
Det är som att kapa en osynlig livlina

När beslutet väl är taget
och jag kommit en bit på väg
kan jag för mitt liv inte förstå
hur jag kunde tveka
ens för ett ögonblick

 

Resonans

 

Överväldigad
 
av den vilda skönheten
i en grönskande dalgång

av kärvheten hos
en brant bergssida
högt ovanför mitt huvud

av bråddjupet
när jag står på klippavsatsen
och ser ner, bortom mina fötter

Överväldigad
av stillheten när kvällen kommer,
när intrycken drar sig tillbaka
och naturen inte tillåter mig att uppleva mer den dagen

Överväldigad
med mitt inre ännu vibrerande
av den tunga tystnaden
och en lång stund därefter

 

 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2008-12-30 10:24   Håkan Friberg
Ah! Väl formulerat!
Jag känner så väl igen mig i båda dina dikter.
När jag läste Resonans var det exakt det som uppstod - samklang.
Jag mindes nämligen de känslor jag hade på toppen av Pårte för några år sedan tillsammans med Livskamraten, eller de jag hade tillsammans med yngste sonen uppe på Mårma i år.

Överväldigad var ordet.
 
2008-12-30 19:47   thomalin
Varmt och träffsäkert!
 
2008-12-30 23:12   Annicas fjällängtan
Nog kan det väckas stora känslor
det är guld att kunna formulera dem på detta sätt
tack.
JAg tycker att det här är det som ger djupet i frilufsningen
 
2008-12-31 18:01   Öhrnell
Mycket vackert skrivet. Vi är många som känner igen oss.
 
2009-01-02 14:21   brigas
Vilken formuleringsförmåga du besitter.
Mina egna djupa kraftord över härlig natur sträcker sej knappt mer än till
"WOW,häftigt,vackert".
 

Läs mer i bloggen

Hardeberga – vandringar i underskattad landsbygd

En så stor stad som Lund uppslukar lätt intresset hos dem som bor där. I ännu högre grad gäller detta den betydligt större staden Malmö. Det är lätt att upphöja livet i staden som mer intressant och mer betydelsefullt är livet i exempelvis en liten by (som kanske rentav är på väg att avfolkas).

Det finns något motsägelsefullt i en stor stads lockelse. Å ena sidan får man känslan av att det händer väldigt mycket, ett myllrande liv. Å andra sidan upplever man att staden är möjlig att få överblick över, att begripa sig på. Det senare är naturligtvis en illusion, till stor del skapad av arkitekturen som målar upp de stora linjerna för oss. Dessa skapar ordning och sammanhang åt det vi ser och döljer det mesta som finns bakom fasaderna. Vi får känslan att vi förstår. Men vem kan greppa ens en bråkdel av vad som sker bakom just dessa fasader? Inte ens i ett medelstort bostadshus är det möjligt.

Genvägen Nijákvágge – för den som har gott om tid

Det klichéartade talesättet ”genvägar är ofta senvägar” exemplifieras på ett utmärkt sätt av Nijákvágge som erbjuder en betydligt kortare väg jämfört med att runda norr om fjället Niják. Med detta vägval får vandraren uppleva en av Sareks veritabla bakgårdar, där frostsprängt stenskravel samlats i högar, drivor och fält. Med andra ord - oemotståndligt för varje Sarekvän!

Det är juli 2021 och jag befinner mig i norra delen av Ruohtesvágge. Lägerplatsen är min femte i Sarek denna varma och myggrika sommar. Men jag är inte ensam – tältet delar jag med min gode vän Anders. Inte den vanlige Anders, han som jag oftast har gått tillsammans med och som finns med i många av mina skriverier här på Utsidan. Nej, detta är en annan Anders. Lustigt nog är båda två professorer på Tekniska högskolan i Lund och känner varandra väl.

Den Stora Grå. Och om fasaden som rämnade

Lunds kommun har knappast rykte om sig att vara en skogskommun, men vi har faktiskt några ganska stora barrskogsområden. Ett av de största är Vombs fure som ligger precis söder om Vombsjön. För något tiotal år sedan hittade man tillfälligt en kringflygande lappuggla i den skogen. Och nu var det dags igen. På årets sista dag 2022 upptäcktes en individ på eftermiddagen, strax före skymningen. Men det var inte många fågelskådare som fick se den.

Lappugglan är normalt en norrlandsfågel – åtminstone har den alltid betraktats som det. Samtidigt kan den ibland förflytta sig långa sträckor vilket Ove Stefansson beskriver i sin bok Nordanskogens vagabond. Lappugglan. På senare tid har häckningar konstaterats så långt söderut som Blekinge.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.