Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 70-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig också, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitets räkning. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). De senaste åren har jag undersökt Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar har också resulterat i en bok som nu är utgiven och finns att köpa.

Under det senaste decenniet har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycks ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

Stäpphök i danskt sällskap

Med vissa mellanrum får jag lust att skriva om intressanta fågelmöten, och nu tycker jag att det är dags igen.

Att identifiera ett pip

Denna fågelhöst har varit intressant på flera sätt. För några dagar sedan gav jag mig ut att leta efter en norrlandsfågel, rödstrupig piplärka. Den är svår att se i fjällen, men på väg söderut rastar den i Skåne och då kan man få se den. Fast vanligtvis hör man den bara när den flyger förbi, allt går så snabbt att man inte hinner se några detaljer i kikaren. För att sitta stilla och visa upp sig, det vill den ogärna.

Förutsättningen är att man har lärt sig dess speciella "pip". Den piper en aning annorlunda än andra fåglar som säger "pip". Om man ska transkribera det brukar det skrivas "pssiih". Men att bara läsa lätet hjälper inte mycket, man måste höra det. Många gånger!

Vi är lyckligt lottade i Lund, för strax utanför stan finns en område med dammar där man kan lyssna på den varje höst. Sådana lokaler är inte vanliga. Och där hittade jag den nu också.

Leksaksfågeln

En annan fågelart som jag stött på i höst är bändelkorsnäbb. Också en norrlandsfågel. Jag såg ett par stycken redan i somras, i björkskogen vid Staloluokta. Det verkade helknasigt att hitta dem i en sådan omgivning, det är ju flera mil till närmaste barrträd. Jag visste inte vad jag skulle tro och tänkte att jag kanske hade sett fel.

Men förklaringen kom senare under sommaren. Sverige är helt översvämmat av "bändlar" i år! Den som går ut i skogen har goda chanser att få se - eller höra - dem. Också de har ett typiskt läte: de tutar ofta som en liten leksakstrumpet av plast!

Om man får syn på dem så väntar en skönhetsupplevelse. Hanarna är kraftigt röda till färgen och har svarta vingar med breda, vita band. Honorna har grönt där hanarna har rött.

En överraskning kommer när man minst väntar det

Igår kände jag behov att att komma ut i naturen innan dagens arbete hemma skulle ta vid. Jag packade ner kaffe och smörgåsar i ryggsäcken och gav mig iväg med bilen till Vombsjön. På de sanka ängarna rastade tusentals gäss och änder. Jag hade gott om sällskap, således. Ett par dagar tidigare hade någon sett en ägretthäger här, en stor häger som är helt vit. Jag trodde knappast att jag skulle få se den. Men man hoppas ju alltid på någon spännande raritet!

Jag spanade in fåglarna och åt sedan min frukost i lugn och ro. Mådde gott i det lite blåsiga vädret. När jag reste mig drogs min blick till ett par brunaktiga fåglar långt borta. Kärrhökar, men inte de vanliga bruna eller blå. Detta var något annat, och det fanns två att välja på: den relativt ovanliga ängshöken eller den mycket sällsynta stäpphöken.

Allt gick så fort, och avståndet var stort. Jag kunde inte se detaljerna tillräckligt väl för att säkert artbestämma dem. De gled bort från mig och försvann. Men det är så fågelskådandet är. Man kanske har sett något mycket fint, men är man inte säker så får man låta hela saken falla. Sällsyntheter ska publiceras offentligt, och granskningskommittén accepterar inga kanske.

Jag gick tillbaka mot min bil som stod en kilometer bort. Men jag hann inte långt förrän jag stötte på tre andra skådare som just anlänt. De var från Danmark. Jag hann knappt avsluta min korta redogörelse om de två kärrhökarna förrän två av dem pekade och ropade något i stil med: "Där flyger den. Det är en stäpphök! Helt klart en ung stäpphök!"

Nu blev det spännande. Det gällde att få foton också, granskningskommittén gillar sånt. Jag försökte med min ålderstigna kompaktkamera med zoom, men de danska skådarna hade bättre grejor. Så bilder blev det.

Fotot ovan är ett collage av de bästa av min foton på stäpphöken. Trots det långa avståndet ser man några typiska kännetecken. Ljus halskrage och mörk "halsboa" bakom den vita kragen. Samt avsaknad av mörkt band på  vingens undre bakkant. Det är inte stora skillnader mot en ung ängshök!

Det var väl att jag träffade dem. Rovfåglar visste de mycket om. Och det är inte säkert att jag sett fågeln om inte de upptäckt den i ett helt annat väderstreck än där jag haft mina fåglar. Tyvärr dök bara en av kärrhökarna upp, och då är det bara den som blev fotograferad som kan anses säkert bestämd. Den andra får förbli trolig. Och sådana publiceras inte.

Här landar fågeln och visar upp vingundersidorna. En ängshök skulle haft ett - så gott som - obrutet mörkt band på undre vingkanten. Det bandet saknas alltså här. Färgen på fågelns bröst är dessutom mer gulaktig än hos den mer rävfärgade ängshöken. Foto: Troells Melgaard, Köpenhamn.

Men en minnesvärd dag blev det i alla händelser. Vi talade sedan om fjällresor, kikare och gemensamma bekanta. Jodå, de känner mycket riktigt till min danske fågelskådande kompis på Utsidan, dHANScan (Hans Christensen). Jag har börjat misstänka att alla danskar känner varandra!

En flyktbild. Den ljusa halskragen och den mörka halsboan finns där! Foto: Troells Melgaard, Köpenhamn.

När allt detta är skivet får väl sägas att i det slutändan är Raritetskommittén i Skåne som kommer att avgöra om denna observation ska godkännas som en ung stäpphök. Det tillhör villkoren när man hävdar att man sett en mycket sällsynt fågel.

Ett stort tack till de danska skådarna för deras bistånd i arbetet. Och särskilt till Troells som generöst lånade ut sina foton till publicering.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2011-09-07 23:04   OBD
Visst är det väl härligt att man kan ha sådana stunder utan att fara långa vägar.
Grattis till en fin upplevelse!
/ Bertil
 
Svar 2011-09-08 21:27   fowwe
Tack, Bertil. Ja, fina närområden är värda guld. Man har ju inte möjlighet till de stora äventyren jämt!
 
2011-09-08 07:12   Håkan Friberg
Angående rödstrupig piplärka: Sedan jag lärde mig känna igen vår- och sommarsången har jag hört den (och sett den flaxa förbi) vid Gatterjavrri varje gång jag passerat... utom i år. Kanske var jag där för sent?
 
Svar 2011-09-08 21:15   fowwe
Håkan, jag vill minnas att ängspiplärkorna hade slutat sjunga när jag var uppe i somras (första hälften av juli). Och du var uppe ännu senare. Så de sjöng knappast.
Vi hittade bland annat ett ängspip-bo med ungar. Kanske hade piplärkeungarna blivit så stora i månadsskiftet juli/aug att de lämnat boet och drog omkring i området. Och då är det ju lite hasardartat att upptäcka dem.
Jag har aldrig - vad jag vet - hört den rödstrupiga sjunga, men det har rapporterats ett ganska stort antal i området kring Skierffe i år. Det förvånade mig när jag såg det, men det stora Jågåsjgaskaláhko i närheten verkar ju faktiskt vara en lämplig biotop. Jag måste ditupp och leta nångång. Jag har tidigare letat en smula på Pårekslätten utan att finna den.
 
2011-09-08 09:27   Thomas Traneving
Bändelkorsnäbb, vad vacker. En sådan vill jag se!
Det är svårt med rovfåglar tycker jag. De är så snarlika till utseendet. Vad kul att ni fick så fina bilder på stäpphöken! /H
 
Svar 2011-09-08 21:25   fowwe
Ja, rovfåglar är svåra. Kanske du kan hitta någon person som kan guida? Under vintern brukar havsörnar samlas i grupper på vissa lokaler där de utfordras. Det borde finnas någon sådan i Stockholmsområdet. Annars finns det i Småland och Skåne. Där kan man se örnarna ganska nära, och även andra rovfåglar kan dyka upp.

Att på måfå leta efter bändlar nu innan de försvunnit ur landet är ett svårt företag, det behövs nog guidehjälp där också! Men ni är ju mycket ute i skogen, så med en handkikare och lite tur, så...
 
2011-09-08 11:27   äventyrssugen
Grattis!
Det gäller alltså inte bara att få se en. Man måste få den på kort också. OJ,oj!
Får en annan lägga in en fråga gällande flyttande trastar. Så här års tycker jag mig varje kväll, efter mörkrets inbrott, höra något som låter lite som "pssiih". Har för mig att någon sa att det är Rödvingetrastar? Låter de snarlikt eller har jag rört till det?
 
Svar 2011-09-08 21:40   fowwe
Hej Erik! När det gäller rapporter så måste man inte ha foton, men det underlättar. Särskilt med arter som lätt kan förväxlas med någon annan, vanligare art. Jag såg en gång en hona av stäpphök - det är jag säker på - men jag hade inget foto och den blev inte godkänd för publicering trots att jag kunde beskriva den mycket väl. Men det är sånt man får ta.
När det gäller rödvingetrastar är de ju nattflyttare som "piper". Verkar lite tidigt med september för dem, men en del kanske kan ha börjat sträcka lite smått. Men det finns många andra som piper nu, trädpiplärka exempelvis (men den hör man nog mest på dagarna). Många fåglar är ju nattflyttare, och det är inte alltid lätt att skilja det ena pipet/lätet från det andra om man inte specialstuderat dem. Och det är svårt att beskriva för någon annan vad det är man själv har hört!
 
2011-09-08 11:30   ulindh
Härlig läsning för en rovfågelstokig människa som jag. Spanar alltid uppåt när jag är ute.
 
Svar 2011-09-08 21:43   fowwe
Att vara rovfågelstokig är en fin egenskap. Kom gärna ner till Skåne i vinter så finns det örnar att se på! Både vanliga och - oftast - även ovanliga!
 
2011-09-08 17:22   dHANScan
Jag är den danska fågelskådare som nämns. Troligen är det bara så att många danska skådare känner till att jag har mycket uteliv i södra Jylland och Sydslesvig i Tyskland med 30 års amatörforskning på spillkråkabiologi. Räknar även fåglar när jag vandrer i Sarek och omgivningar. Obserna kommer in på Svalan m.fl.
Rödstrupig piplärka har jag inte haft tur att se däruppe annat än Varanger i Norge. Bändelkorsnäbbar var det även i 2005 i Sarek.

Här ses av kärrhökerna för tiden endast de sista bruna kärrhökar. Ängshökerna syns att ha lämnet til Afrikauppehållet. Blå kärhök har inte anländt ännu här

Grattis med dina obsar
 
Svar 2011-09-08 21:57   fowwe
Tack Hans för kommentaren! Det hade jag glömt, din forskning om spillkråkorna måste vara känd bland fågelskådare.
Ja, ängshökanra verkar vara borta nu också från Sverige, men bruna kärrhökar fyller fortfarande på. I Skåne har jag ännu inte sett den blå kärrhöken. Men den kommer säkert!
Intressant med att det var bändlar även 2005. Vi hade några av dem i Skåne då, men de var inte alls många. Denna sommars invasion överträffar allt!
 
2011-09-08 21:11   sladdis
Intressant! Vi har en Stäpphök som uppehåller sig vid ett flygfält i utkanten till Alingsås sedan någon dag tillbaka. Kan det ha varit något som fört med sig fler Stäpphökar till sverige iår kanske? Vindförhållanden eller något?
 
2011-09-09 05:28   dHANScan
De skånska stäpphökar har uppmärksammats även i DK:
http://www.dof.dk/index.php?id=nyheder&s=nyheder&m=visning&nyhed_id=949
hälsninger, Hans
 
Svar 2011-09-09 21:20   fowwe
Tack för denna länk! Här läser man att det - tyvärr - inte handlar om en framgång för arten utan snarare försämrade häckningsvillkor i öster. Och att den har flyttat sitt häckningsområde västerut, närmare oss. Lite smolk i den ornitologiska glädjebägaren, alltså.
 

Läs mer i bloggen

Hardeberga – vandringar i underskattad landsbygd

En så stor stad som Lund uppslukar lätt intresset hos dem som bor där. I ännu högre grad gäller detta den betydligt större staden Malmö. Det är lätt att upphöja livet i staden som mer intressant och mer betydelsefullt är livet i exempelvis en liten by (som kanske rentav är på väg att avfolkas).

Det finns något motsägelsefullt i en stor stads lockelse. Å ena sidan får man känslan av att det händer väldigt mycket, ett myllrande liv. Å andra sidan upplever man att staden är möjlig att få överblick över, att begripa sig på. Det senare är naturligtvis en illusion, till stor del skapad av arkitekturen som målar upp de stora linjerna för oss. Dessa skapar ordning och sammanhang åt det vi ser och döljer det mesta som finns bakom fasaderna. Vi får känslan att vi förstår. Men vem kan greppa ens en bråkdel av vad som sker bakom just dessa fasader? Inte ens i ett medelstort bostadshus är det möjligt.

Genvägen Nijákvágge – för den som har gott om tid

Det klichéartade talesättet ”genvägar är ofta senvägar” exemplifieras på ett utmärkt sätt av Nijákvágge som erbjuder en betydligt kortare väg jämfört med att runda norr om fjället Niják. Med detta vägval får vandraren uppleva en av Sareks veritabla bakgårdar, där frostsprängt stenskravel samlats i högar, drivor och fält. Med andra ord - oemotståndligt för varje Sarekvän!

Det är juli 2021 och jag befinner mig i norra delen av Ruohtesvágge. Lägerplatsen är min femte i Sarek denna varma och myggrika sommar. Men jag är inte ensam – tältet delar jag med min gode vän Anders. Inte den vanlige Anders, han som jag oftast har gått tillsammans med och som finns med i många av mina skriverier här på Utsidan. Nej, detta är en annan Anders. Lustigt nog är båda två professorer på Tekniska högskolan i Lund och känner varandra väl.

Den Stora Grå. Och om fasaden som rämnade

Lunds kommun har knappast rykte om sig att vara en skogskommun, men vi har faktiskt några ganska stora barrskogsområden. Ett av de största är Vombs fure som ligger precis söder om Vombsjön. För något tiotal år sedan hittade man tillfälligt en kringflygande lappuggla i den skogen. Och nu var det dags igen. På årets sista dag 2022 upptäcktes en individ på eftermiddagen, strax före skymningen. Men det var inte många fågelskådare som fick se den.

Lappugglan är normalt en norrlandsfågel – åtminstone har den alltid betraktats som det. Samtidigt kan den ibland förflytta sig långa sträckor vilket Ove Stefansson beskriver i sin bok Nordanskogens vagabond. Lappugglan. På senare tid har häckningar konstaterats så långt söderut som Blekinge.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.