Det är för det mesta en trevlig sysselsättning att göra de förberedelser som behövs inför en tvåveckorstur i fjällvärlden. Jag funderar mycket under dessa förberedelser, vandrar i tankarna. Lite nervöst är det också, det gäller ju att inte glömma nån viktig pryl eller ha missberäknat maten. Det blir dubbelkoll och trippelkoll av allt. Alla som packat inför en vandring vet hur det är.

Idag köptes det sista in, ett anteckningsblock och två bröd. Skåne är ett fantastiskt brödland. Här finns bland annat Södervidinges hårda kavring som har varit en ständig följeslagare på våra fjällfärder. På Saluhallen idag sa expediten att detta bröd skapades för sjöfarare, och det kan jag gott tänka mig. Det har en garanterad hållbarhet på 10 dagar och det smakar lika gott hela tiden. Lättpackare må rysa, men här kommer ett foto av bröden.

Avresedagen tycker jag är mest nervös, eftersom jag åker tåg och måste passa tider. Har man glömt något kan man inte bara stanna till och komplettera. Men att sitta på tåget och veta att allt är med är en härlig känsla. Allteftersom timmarna går sjunker de vanliga tankarna undan och jag börjar mer och mer fantisera om de äventyr jag har framför mig.

De vanliga tankarna, ja. Det senaste halvåret har varit mycket egendomligt. Jag har varken haft sig tid eller möjlighet att leva mitt vanliga liv. Först är det alla dödsfall, fem stycken under vintern/våren i familj och bekantskapskrets - bland annat min far. Sedan är det husförsäljningar. Mina föräldrars lantgård har rustats upp och röjts för försäljning, och detsamma gäller ett hus som min dotter ska sälja. Dessa båda projekt har tagit enormt mycket tid.

Men nu är det alltså dags, och imorgon fredag kommer jag förhoppningsvis sitta på tåget norrut och känna att det liv jag saknat under våren - utelivet - snart är inom räckhåll igen.

Men först ett dygn i Skellefteå, med på ett bröllop. Här hade jag lite bekymmer vid planeringen, nämligen för festkläderna. Men det har löst sig. Brudparet accepterar ledig klädsel, så jag kan använda mina mörka fjällbyxor och min helt nyinköpta fleece. Behöver endast komplettera med vit skjorta och slips, två plagg som jag tänker skicka tillbaka till min lägenhet i ett kuvert efter festen.

Eller ska jag det? De väger bara 200 gram, varför inte ta med dem till fjällen? Jag kanske kommer behöva dem där! Om inte annat skulle nedanstående mundering antagligen väcka visst uppseende i Rapadalen.

Tidigt på morgonen därefter stiger jag på tåget igen där min följeslagare Anders G ligger i någon kupé och sover sin skönhetssömn. Eftersom han fyllt femtio i år tror jag säkert att han behöver den.  

På söndagen blir det buss mellan Murjek och Jokkmokk. Inga bussar går mot Kvikkjokk den dagen, så vi har bokat en personbilstaxi från Jokkmokk  upp till Sitoälvsbron. Det var inga problem, de åker dit ibland när turisterna vill.

Sedan hägrar Aktse och Porten till Sarek. Förhoppningsvis får vi en härlig vandring. Och inte bara det utan även tid för reflektion och eftertanke om vad livet har inneburit det senaste året. Jag vet inget bättre ställe att fundera över sådana saker än i den svenska fjällvärlden.