Efter nästan två veckors semesterresa är jag tillbaka i Lund. Dessa veckor har varit en härlig tid, även om vi inte upplevt någon värmebölja däruppe i Sarek. Temperaturen var mellan 5-10 grader för det mesta, så det kändes ovant att komma ner till de 30 grader som vi i skrivande stund har i Skåne.

Efterhand som jag hinner tänkte jag skriva ner mina intryck från denna vandringen som jag och  Anders Gudmundsson har gjort. Här kommer början.

Dag 1. In i fjällvärlden

Den bröllopsfest jag var bjuden till den 19 juni slutade någon gång under småtimmarna på natten mellan lördag och söndag. Jag fick skjuts till Jörns station och inväntade det tåg som skulle passera där ca 04.30. Det blev en timmes sömn på en bänk i stationshusets väntsal. Tåget kom och jag hann sova en timme till innan Murjek.

Tanken var att jag skulle träffa Anders på tåget, men det hade strulat. Hans X2000-tåg från Lund hade kört på en älg och blivit så försenat till Stockholm att han missat det första norrlandståget. Därför skulle han inte komma fram samtidigt som jag och han var tvungen att boka en taxi mellan Murjek och Jokkmokk eftersom inga bussar anslöt till det senare norrlandståget. Strul, strul...

Jag fick ytterligare en timmes sömn på bussen mot Jokkmokk. Klev sedan av vid Ájtte och gick på museum. Mycket intressant, jag har aldrig haft tid att besöka det tidigare.

Efter ytterligare några timmar anländ färdkamraten med sin taxi och vi fortsatte med den till Sitoälvsbron eftersom bussen mot Kvikkjokk inte börjat gå på söndagar än. Nu väntade tio kilometers promenad på vägen till båtplatsen. Denna promenad anses tråkig och är inte särkilt populär bland vandrare, men för oss innebar den en välbehövlig mjukstart på vår fjällvistelse. Äntligen uppe i fjällen efter alla resekomplikationer!

Vi pausade en stund vid båtplatsen och fortsatte sedan på stigen mot Aktse, en sträcka på ca 6 km. Stigen är ganska stenig och snårig de första två kilometrarna men blir sedan mer lättgången. Vi kom fram till Aktse, denna underbara plats som är en kombination av dramatisk fjällnatur och idyllisk betesmark. Vi slog upp vårt tält vid stugorna. På kvällen satt vi med tubkikaren och spanade in älgar som gick borta vid Ráhpaädno och betade.

Dagens etapp: ca 16 km.

Dag 2. Aktse – Skierffe – Sarekgränsen

Vi såg fram emot att börja vår fjällvandring på allvar. Vi frukosten träffade vi några fågelkunniga personer som bodde i SNF:s stuga. Vi hade intressanta ämnen att dryfta och fick en del tips om vad man kunde stöta på i området. En av dem, författaren Mats Gärling, har skrivit boken Aktse: på nio rökars håll.

Vi träffade också ett ungt par som kom förbi på väg upp till Skierffe. De hade åkt med egen bil till Sitoälvsbron, cyklat milen till båtplatsen och gått den sista biten till Aktse. De tänkte hinna med hela sin tur på en dag och vara tillbaka vid bilen på kvällen.

Själva stretade vi med välfyllda ryggsäckar uppför stigen ovanför stugorna. Vi stötte på ett par lavskrikor som var ganska orädda och som lät sig fotograferas. Därefter tog vi av på stigen mot Skierffe och hade några timmars fin promenad. Vi lämnade våra packningar en bit nedanför toppen och gick upp. En stund tidigare hade vi mött det unga paret samt några andra besökare som var på väg nerför berget (därefter såg vi inga människor alls på 10 dagar). Det var ganska blåsigt och kallt på toppen men en härlig upplevelse ändå. Vi skrev våra namn i toppboken och återvände till packningarna.

Ner i dalen

Nu började den intressanta delen av denna dagsetapp. Vi hade planerat att gå fram till den bäck som rinner från Tjasskávárásj ner i Rapadalen och sedan följa den. (En förbryllande detalj på kartan: ordet várásj betyder ju litet berg, men vilket lilla berg namnet syftar på har jag inte kunna räkna ut.)

Fotot ovan visar utsikten från Skierffe samt den väg ner till båtplatsen (grön ruta) vi senare skulle gå. Fotot nedan visar utsikten från den övre delen av bäckravinen, innan man kommer för långt ner i den skymmande skogen. Vi siktar precis höger om den sjö som syns längst till höger i bild (samma sjö syns på fotot ovan).

Vi följde bäcken på dess västra sida, vilket troligen är ett bättre och säkrare val än att välja den östra som går betänkligt nära Skierffes brant. Även den västra sidan är ganska brant, och vi fick gå sakta och försiktigt och kryssa mellan träd, snårigheter och stenar (se fotot på Anders nedan som visar en ganska typisk bild på terrängförhållandena). Vi höll oss hela tiden inom 50 – 200 meters avstånd från bäcken.

Så småningom planade marken ut och då blev det något lättare. Bäcken Nammásjjåhkå var inte särskilt stor och vi hittade ganska snabbt ett ställe där vi kunde ta oss över.

Sen gällde det att hålla kurs mellan sjöarna och blockpartierna vid foten av Nammásj. Skogen skymmer, men med lite uppmärksamhet på var man går så fungerar det.

Fort går det däremot inte, vi tog ungefär tre timmar på oss från passet strax norr om Skierffe till båtplatsen vid Sarekgränsen (fast egentligen ligger den en kilometer in i Sarek, vid sjöns nordvästra spets), en sträcka på mellan 5 och 6 km. Uppför tar det nog något längre tid eftersom man måste stanna och pusta oftare. Man får också vara beredd på att orientera genom skogen och förbi några småmyrar utan hjälp av någon stig.

Tipset om denna väg fick jag när jag skrev på min guidebok om Sarek, och det var Lennart Läntha som gav det när jag frågade honom om sommarens båttrafik. Lennart som kör båten har ju på sin hemsida aviserat att han inte kommer köra regelbundet annat än under augusti (länk: www.aktsebo.se ) och att man under juli måste avtala i förväg per telefon. I september körs trafiken bara i undantagsfall.

Vägen utmed bäckravinen kan då vara användbar som ”nödväg” ut ur (eller in i) Sarek om båten inte skulle gå. Självklart innebär detta vägval ett mer arbetsamt och tidskrävande alternativ än att få skjuts med båt, och det ska bli intressant att få höra reaktioner från er andra vandrare om detta. Eftersom jag inte vet vad som kommer att hända med båttrafiken i framtiden har jag svårt att bedöma hur frekventerad "vägen" kommer att bli.

Min bedömning är att man bör vara utrustad med en hel del envishet och ha viss vana vid fjällterräng för att på egen hand ta sig uppför sluttningen. För en förstagångsbesökare känns det nog inte så hänförande, särskilt inte om regn gör terrängen slipprig eller om myggen svävar i ett moln omkring en. 

Vid niotiden på kvällen kom vi fram och slog upp vårt tält vid båtplatsen och informationstavlan. Det blåste ganska kallt från norr, och denna blåst skulle vi ha som följeslagare under nästan hela vår kommande vandring.

Dagens förflyttning inklusive topptur: ca 15 km.