Att däggdjur är lekfulla vet alla som har hund eller annat husdjur. Särskilt när djuren är små eller unga leker de med varandra, och det är är lätt att föreställa sig att en del av dessa aktiviteter enbart är för att de roar sig. Men är verkligen allt som ser ut som lek verkligen enbart lek, dvs en aktivitet som enbart görs för att det är roligt?

Frågan är inte helt lätt att svara på. Man kan ju tänka sig att det som för en mänsklig betraktare ser ut som lek egentligen är något som fyller en nyttofunktion (helt eller delvis). Som t ex rovdjursungars brottningskamper och nafsande. De förbereder sig för det tuffa vuxenlivet då de måste skaffa föda själva. Och visa kommande partner att de är stora, starka och livskraftiga.
 
Hur är det då med fåglar? Oftast kan man ju förklara fåglars beteende ur något slags nyttoaspekt. Beteendet ger fördelar när det gäller överlevnad. Men ibland undrar man. När jag har sett hur en del änder och gäss "konstflyger" inför landning får jag ett tydligt intryck av att detta är ren nöjesflygning. Likaså när örnar och andra rovfåglar har flyguppvisningar på de mest hisnande sätt.

Men kan man vara riktigt säker? Eller fyller dessa beteenden hos fåglarna (som ju inte anses särskilt intelligenta) trots allt en nyttofunktion som är instinktiv och som har nedärvts i många generationer? Ja, troligen är det så, även om vi inte direkt kan se sambandet.

Men ibland bjuder vistelsen i naturen på överraskningar som ställer de invanda förklaringarna på huvudet. Här följer en sådan händelse då jag på första parkett fick se en fågel visa ett beteende som enbart verkade vara till för lek och ingenting annat.  

I slutet av 70-talet var jag på kanotutflykt med min dåvarande fästmö och vi tältade på en liten ö. På morgonen vaknade vi till lustiga ljud som kom från tältduken ovanför huvudet. Jag öppnade försiktigt blixtlåset på innertältet och kikade ut genom en glipa vid fotändan på ytterduken. De roliga ljuden kom från en sädesärla som åkte rutschkana från takåsen och nerför tältduken. Den flög upp till takåsen och rullande handlöst ner på marken under förtjusta kvitter (det var i alla fall så det lät). Gång på gång gjorde den samma sak och verkade ha väldigt roligt. 

När jag har funderat över denna lilla händelse kan jag inte finna någon som helst nyttoaspekt.  Ingen annan sädesärla var i närheten (vad jag minns), den gjorde detta på egen hand. Det enda syftet i detta fall verkade faktiskt vara att leka.  

Kanske det är fler som har liknande exempel från fågelvärlden?