Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 1970-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig mycket, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitet. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). För en del år sedan gjorde jag en undersökning av Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar resulterade i en bok som är utgiven och finns att köpa. Det har även blivit en tredje fjällbok, en roman med titeln "Otillgänglighetspunkten".

Det har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycktes ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Min profilbild ar tagen av Stefan Andersson, Jokkmokk.

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

Hemma igen efter spökjakten

Jag och min unge vandrarkompanjon Mattias P (27 år och utlånad av sin fästmö Frida) har nyss återkommit efter 11 dagar i Padjelanta och Sarek. Resan har gått bra, även om en medhavd förkylningsinfektion för min del satte ner prestationsförmågan något. Vi har dock genomfört i stort sett hela vår planerade tur. Mattias, som är med på en sådan långtur för andra gången har varit ett stort stöd och en härlig vandrarkamrat.

I det förra blogginlägget berättade jag om 5 "spökmål":
1. Hitta en fjälluggla
2. Se om den felritade(?) bron på kartan BD10, upplaga 2009, existerar
3. Besöka Otillgänglighetspunkten
4. Hitta ett vadställe över Ráhpajåhkå
5. Se vålnaden vid Spökstenen

På spökjakt i Padjelanta och Sarek

Sommarens fjällvandring närmar sig. Häromdagen slog det mig att flera av de saker jag och min färdkamrat ska leta efter har en gemensam nämnare. De är i något avseende spöken! Så den 3 juli åker vi upp till Staloluokta för vidare vandring österut.

Det talas om sork- och lämmelår i år. Ornitologerna har sett fram emot detta med stor förväntan. Sorkår är nämligen bra för fågelbeståndet, inte minst för rovfåglar och ugglor. Och då kan man hoppas på att den sällsynta vita fjällugglan dyker upp. Att den rentav häckar.

Konsten att göra sig otillgänglig

Om man känner för att "dra sig undan allting" och ge sig så långt bort från det urbana livet man kan i komma så är det bästa sättet inte att på måfå dra iväg mot horisonten. Det finns ett bättre sätt. Jag tänker då på den s k otillgänglighetspolen, numera ofta kallad otillgänglighetspunkten.  Det är alltså den plats i landet där man befinner sig så långt som möjligt från farbara vägar (i Sverige eller Norge). Se röda markeringen på kartan nedan, vilket ger den senaste angivelsen av punkten. Läget kan ju förändras om det öppnas/stängs någon ny väg i fjällvärlden.

Denna punkt introducerades av Claes Grundsten och har diskuterats grundligt här på Utsidan i bland annat denna tråd (se främst #19-45, 50):

En fjälltur är även en inre resa

För mig är de första dagarna av en fjälltur omtumlande, nästan förvirrande. Orsaken är kontrasten med tillvaron därhemma, den som jag nyss har lämnat. Fatta mig rätt: Det är inte så att jag inte vet vad jag håller på med. Utan snarare ett behov av att anpassa mig till den nya situationen (som samtidigt, på grund av många fjällfärder, är välbekant). Hantera de starka intryck som sinnena utsätts för. Och den mentala omställning som detta medför.

Efter en vecka i någon avlägsen ödemark har sinnet och tankarna grundligt blivit rensade från vardagsintrycken hemifrån. När jag var yngre var detta en blandad upplevelse, inte enbart positiv. Saknaden efter vännerna, familjen och intressena kunde kännas svår. Numera gör det mig inte särskilt mycket. Jag vet ju att jag snart kommer återvända. Så jag välkomnar den inverkan naturen har på mig. Mycket oviktigt skalas bort. Det väsentliga framträder.

Det svåra med att det blir vår

Till att börja med vill jag göra en slags deklaration: när det kommer till uteaktiviteter är jag en ambivalent person. Det är förvisso ett faktum att jag har en stark motivation att ge mig ut. Men det är inte hela sanningen, för samtidigt har jag höga trösklar att ta mig över. Så nu är det sagt.

I Skåne har våren den senaste tiden exploderat på ett sådant sätt att vi hastigt övergått från kylig vårvinter till sommarvärme. På bara några dagar har de kala buskarna och träden fått en ljusgrön försommardräkt. Fåglarna strömmar in i landet och det sjunger och rör sig överallt. Allt detta är i sig efterlängtat och härligt. Men jag måste dessvärre erkänna att detta är en svår tid för mig.

Sida: Första Föreg. 1 ... 8 9 10 11 12 13 Nästa Sista 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips