För bara några dagar sedan satt jag på Kvikkjokks fjällstation efter en mycket fin höstvandring tillsammans med tre vänner (som för övrigt heter Anders alla tre). Nu är jag hemma i Lund igen - miljöombytet är totalt.
Även om jag denna gång inte har tänkt att skriva en fullständig vandringsberättelse på min blogg kommer det så småningom bli en och annan fundering om vår tur. Bland annat vandrade vi över Ijvvárláhko, tog en tur upp i Bielloriehppemassivet, rundade Bielloriehppe ("The Dark Side"), passerade Luohttoláhko och gjorde en inspektion av vadstället över Ruopsokjåhkå.
När det gäller djur handlade det mycket om gnagare. Det var mycket lämmel i markerna och vi såg även en och annan sork. I Rapadalen kunde flera fina älgar beskådas. På fågelfronten kunde vi njuta av bland annat jaktfalk, havsörn och kungsörn. Jag kunde också vid ett tillfälle identifiera en rödstrupig piplärka, en art som jag länge letat efter men aldrig hittat under häckningstid.
Utsidanbesök
Utsidanmedlemmen Britt Gasiun hade ju tidigare i sommar gjort en inbjudan att komma förbi hennes sommarstuga och få en pratstund. Tyvärr hann jag inte med detta, men Britt var vänlig att komma upp till fjällstationen mitt under våra packningsbestyr innan vi skulle ge oss iväg på Kungsleden för vidare färd. Det var mycket trevligt att sitta ner en stund och språka med Britt om fjällvärlden och annat. Det hade vi kunnat göra länge, tror jag!
Björn
Vidare har jag sett min första björn! Dock inte på fjället utan från bussen när vi var på väg i bussen från Murjek till Jokkmokk. Jag satt och slumrade strax bakom föraren när folk plötsligt började ropa. Och mitt på vägen sprang en björn, inte så stor, 1 eller 2 år gammal. Den försvann förstås som en pil när bussen kom. Ingen hann ens gripa efter kameran. Det vara bara att se och minnas.
Till sist ett foto över södra delen av Rapadalen. Ett lite annourlunda perspektiv, taget från Gådoktjåhkkås sluttning. En av mina följeslagare har fastnat på fotot, han heter naturligtvis Anders - vad annars?





Att läsa om Sarek blir jag aldrig (hittills) trött på. Vilken härlig bild och utsikt....
Höst-Sarek? Någon gång!
Grattis till nallen!
Det var en fin höstvecka ni var ute,nu ligger snön kritvit på de högre topparna igen.
Det var kul att få en pratstund innan ni gick iväg.
Det är vackert i fjällen på hösten. Färgerna är oslagbara! /H
TAck för ännu en smakbit av Sarek, lika roligt att läsa som vanligt. FIna bilder.