Vissa saker gjorde jag aldrig när jag var yngre. Som att ge mig ut på fjället med pulka. Det blev mest hasande i skogarna hemmavid med de långa och breda träskidorna från Tegsnäs.

Men snart ska det alltså bli av. Jag och gode vännen Anders G har köpt tågbiljetter och rotat igenom vår friluftsutrustning. Där fanns mycket, men det mesta var avpassat för sommarturer. Så det var mycket som fattades för en vintertur!

Egentligen hade jag inte tänkt att åka till vinterfjällen förrän nästa år. Då hade vi i lugn och ro under ett helt år kunnat skaffa den utrustning som behövs. Men när jag i januari ramlade över en fjällpulka i en av Lunds friluftsbutiker så kunde jag inte stå emot. Pulkan inköptes och sedan befann jag mig på ett lutande plan. Jag insåg väldigt klart att jag ville åka redan denna säsong. Det var inte svårt att få Anders att haka på.

Pulkan Paris är en billig pulka av enklare slag men lär fungera bra på fjälltur. Den ser mest ut som en uppförstorad barnpulka av plast. Man köper den utan rep eller draganordning, det få man fixa själv efter bästa förmåga. Jag ser fram emot mycket trevligt(?) experimenterande ute på fjället.

Planen är alltså inte att tillryggalägga långa sträckor på vår tur utan snarare att skaffa oss erfarenhet och få en innehållsrik upplevelse av att leva i snön. Det blir skidåkning likaväl som att testa vinterrutiner med kläder, mat, kök, tält och bivack. Och allt detta i den underbara naturen vid Vakkotavare och Ritsem.

Fotot ovan: Det normala tillståndet i min hemmavarande sons rum. Hur står det till med ordningssinnet här, egentligen?!

Det är väldigt mycket grejer som ska med. En del kan man med lite uppfinningsrikedom fixa billigt men annat kostar rätt mycket pengar. Jag har inte köpt skidor på över 35 år så det blev ett par Åsnes Amundsen med BC-bindning och korta stighudar. Om mina gamla träskidor är traditionsmättat hantverk från 1900-talet så känns de nya som ett rymdskepp från framtiden. Ska bli intressant att se hur de fungerar.

Detta foto visar det tillstånd som härskat på den ordningssamme faderns rum den senaste tiden. Och då är alla grejer inte framplockade än.

Det är lätt att bli prylhysterisk. Och att utrustningen och överlevnadsrutinerna tar en väldig massa engagemang. Det är förstås kul, som man säger. Trots det vill vi inte glömma att det allra viktigaste är naturen och naturupplevelsen. Det är ju det som är den viktigaste anledningen till att vi åker iväg.

Det underlättar också att ha förstående familjer. Själv har jag endast mina ganska vuxna barn, och de låter mig göra som jag vill. Anders familj är ganska intresserad av hans små(?) äventyr, men när vi diskuterade om den dagliga havregrynsgröten på turen ska kokas på enbart havre eller på en blandning som även innehåller råg, då fick vi diskutera själva.

I nästa vecka bär det iväg.