Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 70-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig också, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitets räkning. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). De senaste åren har jag undersökt Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar har också resulterat i en bok som nu är utgiven och finns att köpa.

Under det senaste decenniet har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycks ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

Beskriva naturintryck (dikter)

Två dikter har legat länge och väntat på att de ska "kännas färdiga". Nu tror jag att de är det.

Vissa intryck från fjällvandringar och andra naturfärder får jag inte ordentligt nerskrivna förrän efter lång tid. De finns visserligen som spridda utkast i datorn, men av någon anledning är det svårt att hitta exakt de ord och uttryck jag vill ha.

Men det gör ingenting att det tar tid. Då hinner jag fundera ordentligt på vad det är jag har upplevt. Eller kanske bättre uttryckt: vad jag har anat. Sedan är det förhoppningsvis begripligt även för andra. Eller att det i alla fall sätter tankarna, minnena och fantasin i rörelse!

Skymning

 

Skymningen förändrar allt

När ljuset försvinner
förminskas världen
och  reduceras till
den allra närmaste omgivningen

Kvällen upphäver alla avstånd,
upplöser känslan av naturens väldighet   

Allting utanför min lägerplats
blir tvådimensionellt
och stelnar i skymningen till en tavla 

Jag kan fortfarande urskilja
horisonten, bråddjupen och höjderna
men jag kan inte längre fatta
att jag skulle kunna gå där långt borta,
finna fotfäste och förflytta mig

Då tänker jag på fullt allvar
att det räcker med några få steg
och att sträcka ut min hand i månljuset
så kan jag röra vid alla bergen,
utan  minsta ansträngning

 

 

Det ohörbara

 

Det är att utvidgas

liksom vattnet som rinner genom en grotta
urholkar den och gör den större

Så är det

De intryck som mina
sinnen fylls med
ska göra mina tankar rymligare

få mig att höra
starkare

lära känna mig själv
tydligare

Det handlar inte om att förlora sig själv
eller att uppgå i något

utan helt enkelt att vara ett membran
som både uppfattar
och förstärker

det ohörbara

 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2009-03-05 19:46   Islusen
Vackra och väldigt träffsäkra betraktelser! Roligt att läsa dikter också här på Utsidan.
 
2009-03-06 12:49   Ahkká
Håller med Kattis "Islusen"! Gillade framförallt den första dikten.
 
2009-03-09 22:13   Öhrnell
Tack för dikterna Fowwe! Den andra dikten tog rakt i maggropen och satte ord på mina känslor. Jag läser poesi alltför sällan nuförtiden, så jag uppskattar verkligen att du lägger ut dem här, så att man får dem upptryckta under näsan och inte kan undgå dem. (Vilket får mig att sakna poesin som brukade finnas i tunnelbanan och pendeltågen på den tiden jag var 08-a. Jag trodde väl aldrig att jag skulle komma på mig själv med att sakna något som hade med SL att göra...)
 

Läs mer i bloggen

Hardeberga – vandringar i underskattad landsbygd

En så stor stad som Lund uppslukar lätt intresset hos dem som bor där. I ännu högre grad gäller detta den betydligt större staden Malmö. Det är lätt att upphöja livet i staden som mer intressant och mer betydelsefullt är livet i exempelvis en liten by (som kanske rentav är på väg att avfolkas).

Det finns något motsägelsefullt i en stor stads lockelse. Å ena sidan får man känslan av att det händer väldigt mycket, ett myllrande liv. Å andra sidan upplever man att staden är möjlig att få överblick över, att begripa sig på. Det senare är naturligtvis en illusion, till stor del skapad av arkitekturen som målar upp de stora linjerna för oss. Dessa skapar ordning och sammanhang åt det vi ser och döljer det mesta som finns bakom fasaderna. Vi får känslan att vi förstår. Men vem kan greppa ens en bråkdel av vad som sker bakom just dessa fasader? Inte ens i ett medelstort bostadshus är det möjligt.

Genvägen Nijákvágge – för den som har gott om tid

Det klichéartade talesättet ”genvägar är ofta senvägar” exemplifieras på ett utmärkt sätt av Nijákvágge som erbjuder en betydligt kortare väg jämfört med att runda norr om fjället Niják. Med detta vägval får vandraren uppleva en av Sareks veritabla bakgårdar, där frostsprängt stenskravel samlats i högar, drivor och fält. Med andra ord - oemotståndligt för varje Sarekvän!

Det är juli 2021 och jag befinner mig i norra delen av Ruohtesvágge. Lägerplatsen är min femte i Sarek denna varma och myggrika sommar. Men jag är inte ensam – tältet delar jag med min gode vän Anders. Inte den vanlige Anders, han som jag oftast har gått tillsammans med och som finns med i många av mina skriverier här på Utsidan. Nej, detta är en annan Anders. Lustigt nog är båda två professorer på Tekniska högskolan i Lund och känner varandra väl.

Den Stora Grå. Och om fasaden som rämnade

Lunds kommun har knappast rykte om sig att vara en skogskommun, men vi har faktiskt några ganska stora barrskogsområden. Ett av de största är Vombs fure som ligger precis söder om Vombsjön. För något tiotal år sedan hittade man tillfälligt en kringflygande lappuggla i den skogen. Och nu var det dags igen. På årets sista dag 2022 upptäcktes en individ på eftermiddagen, strax före skymningen. Men det var inte många fågelskådare som fick se den.

Lappugglan är normalt en norrlandsfågel – åtminstone har den alltid betraktats som det. Samtidigt kan den ibland förflytta sig långa sträckor vilket Ove Stefansson beskriver i sin bok Nordanskogens vagabond. Lappugglan. På senare tid har häckningar konstaterats så långt söderut som Blekinge.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.