Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 70-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig också, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitets räkning. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). De senaste åren har jag undersökt Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar har också resulterat i en bok som nu är utgiven och finns att köpa.

Under det senaste decenniet har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycks ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

Klipporna i Kappadokien

Kan landskap som dessa verkligen finnas på jorden? Det var min första reaktion när min kollega på jobbet visade foton på klippformationerna  i centrala Turkiet. Han är själv turk av härkomst och har mycket att berätta om sitt hemland. Inte bara om naturen utan också om historien, kulturen och byggnaderna. Och för knappt två veckor sedan var jag och min äldste son Johannes själv på väg till detta märkliga land. Nu skulle vi få se det med egna ögon.

Jag erkänner att resan inte var en friluftsresa utan en helt vanlig turistresa. Sällskapet - mest bestående av människor i mogen ålder - fraktades mellan sevärdheter, lunchrestauranger och hotell. Men de dagar vi var i Kappadokien innehöll så mycket naturupplevelser att det passar i denna blogg.

Ovan: detta var det första ställe bussen stannade på. Den raukliknande klippan kallas "kamelen" av lätt begripliga skäl.

Johannes studerar landskapet och alla märkliga former som eroderats fram.

Det finns fullt av områden med dessa formationer. Bergarten är mjuk och lätteroderad eftersom den består av stelnad vulkanaska. Den kallas tuff.

På vissa ställen har erosionen pågått så länge att det mesta av tuffen försvunnit och kvar står bara enstaka pelare eller "sagoskorstenar". Längst upp på dessa skorstenar finns en topp av hårdare material som består av stelnad lava från vulkanutbrott. Denna lavasten eroderar saktare än tuffen, så förr eller senare kommer topparna att falla av. Kvar blir då sådana koniska formationer som syns på förra bilden.

På en högre nivå kan man se ner i landskapet, som alltså består av tre lager. Längst ner den hårda klippan som utgör själva marken. Därefter ett tjockt lager aska som under lång tid omvandlats till tuff. Och överst bergarten av  stelnad lava som människorna på fotot står på. Med tiden kommer nya skorstenar att eroderas fram där.

En hålighet som skapats genom att vatten runnit ner genom lavastenen och gröpt ur tuffen.

Hus i klippan

Inte nog med att landskapet är bland det märkligaste jag sett. Det har också fungerat som bostäder för människor under tusentals år. Den mjuka tuffen gjorde det lätt att gröpa ut klippan och tillverka grottbostäder med fönster, sovplatser och förvaringsutrymmen. Man ser dessa bostäder överallt, och nya bostäder i klippan är inte ovanliga. I turistböckerna finns adresser till hotell som är inrymda i grottor.

En liten by i Kappadokien. Gamla och nya grotthus om vartannat. Flera av de moderna hus som är byggda av stenar fortsätter in i klippan bakom.

En av de större byarna i området. Jag tror att den heter Uçhisar. Här åt vi lunch. Berget i bakgrunden syntes miltals över slätten.

En av de historiska platserna. Jag tror att detta var ett gammalt kloster för kristna munkar och eremiter. Kristna flydde hit under romersk förföljelse på 300-talet och många fortsatte bo kvar efter förföljelsernas slut.

Göreme World Heritage

Här finns fantastiska grottkyrkor. Man betalar inträde för att komma in på Göreme Open Air Museum för att se dem. Kyrkorna är från olika tidsperioder, men flera av de vackraste är från 900-, 1000- och 1100-talen.

En modern ingång till en av de gamla kyrkorna. Inuti var de inte så stora, men ändå tillräckliga för att en grupp klostermedlemmar skulle kunna fira gudstjänst.

Ovan: ett uthugget långbord där munkarna satt och åt.

Ingången till den s k Dark Church (Karanlik Kilise). Om jag minns rätt så kallas den så för att den bara hade ett litet fönster som släppte in ljus. Därför bevarades målningarna i utmärkt skick. De är från 1100-talet. Man fick betala 10 turkiska lira i extra inträde här, men det var det värt.

En av de fantastiska kyrkmålningarna från 1100-talet. Alltsammans är gjort i taket på grottan, på tuffen. Målningarna visar berättelser från evangelierna och från helgonens historia. Namn på personer är skrivet på grekiska, ibland som förkortningar. Bilderna innehåller också symboler och tecken som bara de invigda förstod.

Interiören från en annan av grottkyrkorna från 1100-talet. Detta är kanske den vackraste av dem alla.

Samma takmålning som på föregående foto. Man fick naturligtvis inte fotografera målningarna inuti grottkyrkorna, av risken för skador på färgen. De foton jag visar har jag alltså inte tagit själv.

Varför inte en ballongtur i landskapet?

Den första dagen i Kappadokien informerade vår guide om att det skulle gå att boka ballongtur nästa morgon. Ballongerna skulle föra oss över slätten så vi skulle kunna få se alla märkliga formationer från ovan. Jag har aldrig flugit luftballong tidigare och behövde bara några minuter på mig för att inse att det var värt priset.

Det fanns bara en hake: ingen kunde lova att vädret skulle bli tillräckligt bra för att ballongerna skulle få tillstånd av myndigheterna att lyfta. När vi kom till hotellet senare på dagen fick vi besked att turen var inställd, det skulle blåsa för mycket. Alla hade redan betalat för sin tur och vi skulle få pengarna tillbaka.

Men hoppet var inte helt ute. Guiderna var beredda att låta bussarna vänta den följande morgonen om vi ville chansa på att ballongerna kunde lyfta då. Alla som anmält sig ville ta denna chans. Frågan var bara om vädret skulle rätta till sig. Klockan 06 nästa morgon skulle vi få svaret.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2015-01-31 23:11   OBD
Intressant läsning och fina, illustrativa bilder.
Och vilken cliffhanger.;-)
 
Svar 2015-02-01 12:14   fowwe
Tack, Bertil! Det var väldigt fascinerande att vara där och ta del av all historia. Hur människor levt under tidsrymder som är så långa att man har svårt att föreställa sig.
 
2015-02-01 04:52   MonicaKa
Kul bilder! En del klippor ser ut som termitbon för människor!
 
Svar 2015-02-01 12:14   fowwe
Det har du ju verkligen rätt i!
 
2015-02-01 14:01   Tobbe C
Trevlig läsning om ett område som man knappt hört talas om. Sedan måste jag nog instämma med att du är en het kandidat till Utsidans mästare i cliffhangers... Du är en väldigt duktig skribent helt enkelt!
 
Svar 2015-02-01 23:16   fowwe
Tackar ödmjukast för denna uppskattning, att du haft utbyte av läsningen gläder mig. Det där mästerskapet har jag aldrig hört talas om...
 
2015-02-03 10:50   thegedd
Vilket landskap och intressant historia kring platsen. Målningarna i grottkyrkorna skulle jag ha stannat länge vid:-)
 
Svar 2015-02-03 18:54   fowwe
Ja, målningarna var helt underbara. Jag hade velat vara där längre och studera dem och tyda alla inskriptioner. Atmosfären var så annorlunda mot det man är van vid.
 

Läs mer i bloggen

Hardeberga – vandringar i underskattad landsbygd

En så stor stad som Lund uppslukar lätt intresset hos dem som bor där. I ännu högre grad gäller detta den betydligt större staden Malmö. Det är lätt att upphöja livet i staden som mer intressant och mer betydelsefullt är livet i exempelvis en liten by (som kanske rentav är på väg att avfolkas).

Det finns något motsägelsefullt i en stor stads lockelse. Å ena sidan får man känslan av att det händer väldigt mycket, ett myllrande liv. Å andra sidan upplever man att staden är möjlig att få överblick över, att begripa sig på. Det senare är naturligtvis en illusion, till stor del skapad av arkitekturen som målar upp de stora linjerna för oss. Dessa skapar ordning och sammanhang åt det vi ser och döljer det mesta som finns bakom fasaderna. Vi får känslan att vi förstår. Men vem kan greppa ens en bråkdel av vad som sker bakom just dessa fasader? Inte ens i ett medelstort bostadshus är det möjligt.

Genvägen Nijákvágge – för den som har gott om tid

Det klichéartade talesättet ”genvägar är ofta senvägar” exemplifieras på ett utmärkt sätt av Nijákvágge som erbjuder en betydligt kortare väg jämfört med att runda norr om fjället Niják. Med detta vägval får vandraren uppleva en av Sareks veritabla bakgårdar, där frostsprängt stenskravel samlats i högar, drivor och fält. Med andra ord - oemotståndligt för varje Sarekvän!

Det är juli 2021 och jag befinner mig i norra delen av Ruohtesvágge. Lägerplatsen är min femte i Sarek denna varma och myggrika sommar. Men jag är inte ensam – tältet delar jag med min gode vän Anders. Inte den vanlige Anders, han som jag oftast har gått tillsammans med och som finns med i många av mina skriverier här på Utsidan. Nej, detta är en annan Anders. Lustigt nog är båda två professorer på Tekniska högskolan i Lund och känner varandra väl.

Den Stora Grå. Och om fasaden som rämnade

Lunds kommun har knappast rykte om sig att vara en skogskommun, men vi har faktiskt några ganska stora barrskogsområden. Ett av de största är Vombs fure som ligger precis söder om Vombsjön. För något tiotal år sedan hittade man tillfälligt en kringflygande lappuggla i den skogen. Och nu var det dags igen. På årets sista dag 2022 upptäcktes en individ på eftermiddagen, strax före skymningen. Men det var inte många fågelskådare som fick se den.

Lappugglan är normalt en norrlandsfågel – åtminstone har den alltid betraktats som det. Samtidigt kan den ibland förflytta sig långa sträckor vilket Ove Stefansson beskriver i sin bok Nordanskogens vagabond. Lappugglan. På senare tid har häckningar konstaterats så långt söderut som Blekinge.


Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...