Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 70-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig också, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitets räkning. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). De senaste åren har jag undersökt Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar har också resulterat i en bok som nu är utgiven och finns att köpa.

Under det senaste decenniet har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycks ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

Vågar vi stå på skidor igen?

Det är två år sedan jag och min fjällkompis Anders gjorde vår förra vintertur i Lappland. Då handlade det om att skida genom Sarek. Nu på lördag har det blivit dags igen. Då sätter vi oss på tåget norrut och åker till ett område vi aldrig besökt tidigare: Kebnekaisefjällen. Vi har tänkt att ta oss från Nikkaluokta till Abisko via den långa Visttasvággi. Spännande att åka till ett nytt område!

Men det ska erkännas att det känns ovant med vintertur. Här i Skåne har de senaste vintrarna varit snöfattiga. Skidor och pulka har samlat damm i källaren och det mesta av vinterutrustningen har legat oanvänd. Men nu är alltihop framplockat igen. I vardagsrummat  samlar sig högar av kläder, sovsäckar, mat och packpåsar.

Matbordet börjar bli fullt. Golvet håller på att bli belamrat. Och mitt i all packning utmärker sig den lysande röda Parispulkan. Denna trotjänare ska vara packåsna igen.

Matplaneringen ger spelrum för kreativitet. Här är asken för smöret. (Jag vill för säkerhets skull påpeka att jag är en icke-reklamsponsrad bloggare, och att jag inte tagit emot en enda krona av Lundhags för att publicera denna bild.)

Hur går det då med vinterträningen? Inte så bra, det ska erkännas. I år har det inte ens varit kallt. Jo, vänner och bekanta tycker det förstås, men om man är ute för att få köldvana till en skidtur så har Skåne inte haft mycket att komma med. Idag har det varit hela nio plusgrader. Så man kan ju undra om vi verkligen kommer att klara omställningen från Skånes vårväder till Kebnekaises fimbulvinter. Minns vi hur det är att åka skidor, dra pulka och spänna upp tältet på vinterfjället? Har vi koll på alla prylar och rutiner? Jo, vi tror det. Hur ovant det än känns nu så vet vi att vanan återkommer snabbt när man väl är däruppe. Efter ett dygn så är man inne i utevanorna igen. Tror vi, alltså.

Sådant här väder är vi rustade för...

...men det är förstås detta vi hoppas på!

(De två understa fotona från våra tidigare vinterturer är tagna av fjällkompisen Anders. Turerna finns beskrivna här i bloggen.)

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2014-03-20 09:15   Lars_Hedegaard
Ønsker jer en rigtig god tur, glæder mig til at læse beretningen.
Ja, her sydpå har det været småt med kulden i år :-)
Jeg var på min årlige vintertur på Skånleden d. 7-10/3, og om søndagen d. 9/3 målte jeg 17 graders varme ved Hassleholm.

Med Venlig Hilsen
Lars Hedegaard Larsen
 
Svar 2014-03-21 12:54   fowwe
Tack Lars för välgångsönskningen! Det låter som din tur var behaglig. 17 grader är ju rena sommartemperaturen. Och ju längre våren går, desto otroligare verkar det för en "sydlänning" att det fortfarande kan vara vinter någonstans i landet. Men plusgrader i fjällen vill vi inte ha nu! Det blir så besvärligt skidföre då.
 
2014-03-20 16:17   Thomas Traneving
Hoppas ni får fint och härligt vinterväder under er tur.
Fjällpartiet ni ska åka till är väldigt vackert så ni får det säker jätte bra!
/H
 
Svar 2014-03-21 13:02   fowwe
Tack, Helena! Låter bra det där med det vackra. Nu är det inte långt kvar till avfärd och snart ska packningen vara klar. Äventyret väntar!
 
2014-03-21 17:19   OBD
Jag hoppas ni får en riktigt fin tur.
Efter en så dålig vinter i södra och mellersta Sverige kan det nog bara bli riktigt fint däruppe. :-)
 
Svar 2014-03-21 23:30   fowwe
Tack, Bertil! Det låter ju bra om det finns en statistisk övervikt för bra väder. Anders har hunnit kolla vädret och tycker det ser lovande ut just nu. Själv är jag inte klar med allt som ska göras innan jag åker...
 
2014-03-22 11:47   Håkan Friberg
Jag har precis plockat fram utrustningslistan för min påsktur i samma område. Fast jag går åt andra hållet. Om väder och ork står oss bi ska vi gå turen Abisko - Alesjaure - Vistasstugan - Nallo - Unna Räitastugan - Singi - Keb - Tarfala - Nikkka.
 
Svar 2014-04-01 18:01   fowwe
Detta låter trevligt och - med tanke på snöläget för närvarande - genomförbart. Är själv hemma idag efter en veckolång tur. Jag har svarat lite i tråden du startade i mitten på januari.
 

Läs mer i bloggen

Hardeberga – vandringar i underskattad landsbygd

En så stor stad som Lund uppslukar lätt intresset hos dem som bor där. I ännu högre grad gäller detta den betydligt större staden Malmö. Det är lätt att upphöja livet i staden som mer intressant och mer betydelsefullt är livet i exempelvis en liten by (som kanske rentav är på väg att avfolkas).

Det finns något motsägelsefullt i en stor stads lockelse. Å ena sidan får man känslan av att det händer väldigt mycket, ett myllrande liv. Å andra sidan upplever man att staden är möjlig att få överblick över, att begripa sig på. Det senare är naturligtvis en illusion, till stor del skapad av arkitekturen som målar upp de stora linjerna för oss. Dessa skapar ordning och sammanhang åt det vi ser och döljer det mesta som finns bakom fasaderna. Vi får känslan att vi förstår. Men vem kan greppa ens en bråkdel av vad som sker bakom just dessa fasader? Inte ens i ett medelstort bostadshus är det möjligt.

Genvägen Nijákvágge – för den som har gott om tid

Det klichéartade talesättet ”genvägar är ofta senvägar” exemplifieras på ett utmärkt sätt av Nijákvágge som erbjuder en betydligt kortare väg jämfört med att runda norr om fjället Niják. Med detta vägval får vandraren uppleva en av Sareks veritabla bakgårdar, där frostsprängt stenskravel samlats i högar, drivor och fält. Med andra ord - oemotståndligt för varje Sarekvän!

Det är juli 2021 och jag befinner mig i norra delen av Ruohtesvágge. Lägerplatsen är min femte i Sarek denna varma och myggrika sommar. Men jag är inte ensam – tältet delar jag med min gode vän Anders. Inte den vanlige Anders, han som jag oftast har gått tillsammans med och som finns med i många av mina skriverier här på Utsidan. Nej, detta är en annan Anders. Lustigt nog är båda två professorer på Tekniska högskolan i Lund och känner varandra väl.

Den Stora Grå. Och om fasaden som rämnade

Lunds kommun har knappast rykte om sig att vara en skogskommun, men vi har faktiskt några ganska stora barrskogsområden. Ett av de största är Vombs fure som ligger precis söder om Vombsjön. För något tiotal år sedan hittade man tillfälligt en kringflygande lappuggla i den skogen. Och nu var det dags igen. På årets sista dag 2022 upptäcktes en individ på eftermiddagen, strax före skymningen. Men det var inte många fågelskådare som fick se den.

Lappugglan är normalt en norrlandsfågel – åtminstone har den alltid betraktats som det. Samtidigt kan den ibland förflytta sig långa sträckor vilket Ove Stefansson beskriver i sin bok Nordanskogens vagabond. Lappugglan. På senare tid har häckningar konstaterats så långt söderut som Blekinge.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.