Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 70-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig också, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitets räkning. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). De senaste åren har jag undersökt Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar har också resulterat i en bok som nu är utgiven och finns att köpa.

Under det senaste decenniet har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycks ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

Går det att hålla värmen på höga höjder?

Den senaste tiden har jag sett en del filmer om resor till höga berg, och även läst en hel del. Och det är en sak som förbryllar mig. Trots att att deltagarna är aktiva och i rörelse så fryser de. Eller rättare sagt: de fryser mer än vad jag trodde att man skulle göra. Naturligtvis kan man - som en av mina frisksportande kollegor på jobbet - förklara det med att det är ovanligt kallt på höga höjder. Jovisst är det ofta kallt, men är det hela förklaringen? Det verkar nämligen vara svårt att få upp värmen, hur man än försöker.

Frågeställningen är alltså: Är det svårare att hålla uppe kroppsvärmen på hög höjd jämfört med t ex Sarek (vid samma temperatur)? Och om det är så, hur kan det komma sig?

Balans mellan aktivitet och klädsel

Det här med att hålla värmen handlar framför allt om att hitta en lämplig balans mellan kroppsaktivitet och klädsel. Mikael Strandberg här på Utsidan har ett intressant blogginlägg om saken här. Där beskriver han hur han och hans följeslagare kunde klara sig med jämförelsevis tunna kläder i det grymt kalla Sibirien.

När man är i rörelse utomhus, särskilt om man har en ryggsäck att bära på eller en pulka att dra, så producerar kroppen mycket värme. Man klarar sig följaktligen med relativt få och tunna klädesplagg, även i sträng kyla. Så fort man stannar upp och vilar eller tar rast upphör värmeproduktionen och man behöver ganska snart ta på sig fler plagg. På en svensk fjällvandring har jag märkt att under rasterna räcker vandringens värmeproduktion en liten stund. Så för mig är det sällan nödvändigt att ta på något extra plagg under en kort rast. Om jag är utvilad, vill säga. Är jag däremot trött så verkar min kropp "stänga av" direkt när jag pausar och jag börjar frysa direkt.

Men fungerar det då inte på samma sätt på höga höjder? Mja, själv har jag inte reflekterat över saken förrän den här Nepalresan började planeras. Och jag började inse att förhållandena blir mer komplicerade när effekterna av den höga höjden ska vägas in. Visst gör kroppsaktiviteten att man även på höga höjder producerar värme. Men problemet verkade kompliceras av en ny frågeställning: klarar kroppen av att hålla samma grad av aktivitet när vi befinner oss på hög höjd?

När jag kommit så långt i mina funderingar insåg jag att jag behövde mer fakta och kunskaper om vad som händer på höga höjder. Detta fann jag i en artikel i Svenska Fjällklubbens tidning Fjället 4-00 : När trycket sjunker. Artikeln är mycket innehållsrik, och jag gör inte anspråk på att göra den full rättvisa. Det blir mest några korta reflexioner.

Muskelarbete försvåras

Muskler kräver "bränsle" och syre för att kunna uträtta arbete. Bränslet är fett och kolhydrater som ska brytas ner och omvandlas till energi i musklerna. När syrehalten i luften är låg (vilket den alltså är på hög höjd) försvåras denna nedbrytning och musklerna klarar inte att arbeta lika hårt som på lägre höjd. Musklerna kräver dessutom mer vila och mer tid att rensa ut mjölksyran.

Den slutsats jag drar av detta är att det faktiskt blir svårare att hålla värmen på hög höjd. När man börjar frysa går det inte alls lika bra att höja kroppstemperaturen genom att röra sig mer. Man når mycket snabbt en nivå där man inte kan röra sig mer, eftersom musklerna säger stopp.

Som om inte detta var besvärligt nog uppenbarade det sig fler hinder för den hårt prövade kroppen.

Andning och puls förändras

Den låga syrehalten på hög höjd medför att kroppen kompenserar genom att höja frekvensen på andningen. Ganska naturligt att man andas fortare på hög höjd, eftersom mer luft måste omsättas inuti lungorna på grund av den låga syrehalten.

Vidare höjer kroppen pulsen. Dels höjs vilopulsen, vilket försvårar vila och återhämtning. Dessutom inträffar ett annat fenomen, nämligen att maxpulsen sänks. Alltså får hjärtat - och därmed kroppen - ett mer begränsat arbetsutrymme. Även vid måttlig ansträngning når man sin maxpuls och då säger kroppen stopp. 

Således är detta ytterligare ett skäl till att musklerna inte klarar av att förse kroppen med samma mängd värme som vi är vana vid på låg höjd.

Vila och återhämtning går långsammare

Efter en ansträngande dag i bergen vill förstås kroppen äterhämta sig och reparera musklerna. Men det går långsamt på den höga höjden, av de skäl som jag har nämnt: mindre syre och en förändrad vilonivå. Och det är dessutom inte ovanligt att man dessutom råkar på problem i form av sömnsvårigheter.

Förhoppningsvis råkar man inte ut för en förkylning eller infektion. Även dessa motigheter har kroppen svårare att övervinna på den höga höjden. Förkylning och höjdhosta kan i värsta fall kräva att man går ner till lägre nivå för att man ska bli av med det.

Kroppen bränner hellre muskler än fett!

Detta är ett av de mer chockerande fenomenen. Som väl är blir det inte riktigt drastiskt förrän vid väldigt höga höjder, men även på de höjder vi ska besöka (4000-5000 meter) är det värt att tänka på. Anledningen till att kroppen gör detta val är att det kräver mindre syre att förbränna muskler än att bränna fett. Däremot kräver inte kolhydrater så mycket syre, vilket gör att man kontinuerligt ska tillföra kroppen kolhydrater.

Så ner i packningen med extra energi i form av söta soppor, iste, choklad, nötter, frukt, godis och kex! Och vad vi mer kan komma på. Och naturligtvis massor av vatten och dryck. Och skulle man förlora man lusten att äta och dricka (inte ovanligt på hög höjd) så ska man med dubbel beslutsamhet göra just detta: äta och dricka.

Slutsatser

Det händer alltså mycket med kroppen på hög höjd. Vad som inte slagit mig tidigare är att en del av dessa fenomen (fast i mycket mild variant) kan ha inträffat även på vanliga fjällvandringar. Det är inget man fäster sig vid, vi kanske bara konstaterar att det var "ovanligt jobbigt" att exempelvis bestiga ett berg.

Däremot står det klart för mig att det inte är en tillfällighet att jag upplever ett större behov av sömn när jag är på fjället. Hemma sover jag sällan så mycket som 7-8 timmar per dygn. Men i fjällen verkar min kropp vilja ha det - eller mer. Och det beror kanske inte bara på de ökade graden av motion och frisk luft.

För det mesta håller jag inte stenkoll på vad min kropp gör. Men det har blivit mer intressant nu inför denna resa. Kort sagt: sällan har min kropp varit ett så intressant studieobjekt!

Och naturligtvis ska jag inte snåla med kläderna.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2011-10-23 08:45   Thomas Traneving
Du får försöka vänja dig vid kyla. Gå tunnare klädd än nödvändigt här hemma.
Vet att Annelie pompe, innan hon besteg Everest, vande händerna mot kyla genom att hålla dem länge i isvatten!
:)
/H
 
Svar 2011-10-23 11:43   fowwe
Tunnare klädd än nödvändigt... Det är precis det mina urbaniserade söner gör! Alldeles för lite kläder på vintern. Jag som trodde de var för lata för att köpa rejäla grejer. Men nu inser jag att de tränar för kommande Nepal- och vinterturer!
Isvatten... jag längtar redan att börja träna ;-)!
 
2011-10-23 09:53   thegedd
Det kommer säkert gå bra ! Nu är jag ingen expert på detta. Det är ju individuellt hur våra kroppar fungerar/inte fungerar på höjder, dagsformen, kost innan etc. Svårt tror jag att gå efter någon tabell eller regel, man får helt enkelt känna sig fram. Högsta punkt jag nått utan support och med fullpackad cykel är 4000+ m, Peru (tog fyra dagar från havsnivå). Hade inga problem upp eller ner från detta pass, och visst blev det kallare högre upp. Då var jag extremt vältränad, vet ej idag hur min kropp skulle reagera. Har kollapsat på marknivå under fysisk aktivitet, hjärtsvikt, kräkning, yrsel. Bara då att ta det lugnt.
Go tur....
 
Svar 2011-10-23 11:48   fowwe
Tack för uppmuntran! Nu är jag inte så där värst rädd för kylan utan det är min lärarådra som ger sig till känna. Jag vill veta hur det fungerar, och veta ordentligt. Annars kunde man ju tro att jag är med i Pessimist- och Fobi-Föreningen (POFF) när man läser denna artikel, men så är det inte. Tror jag.
 
2011-10-23 14:21   OBD
Du har ju läst en hel del om detta så därför känns det litet konstigt att ge en länk där en del svar ges på frågor om höghöjdsproblem.
Länken handlar dessutom om extrema höjder, men kroppsfunktionerna ändras ju inte abrupt vid en viss höjd utan successivt. Vad jag förstår så går det åt varma kläder helt enkelt. Citat: " Förfrysningsskador orsakas sällan av kyla utan av en kombination av kyla och dålig blodcirkulation". Blodcirkulationen påverkas av den tryckförändring som hög höjd medför.
Här är länken : http://www.hiddenpeak.se/Del1d.htm
Åter igen, Lycka till! Och njut av resan!
 
Svar 2011-10-23 22:35   fowwe
Tack för länken! Jag har gått igenom den här artikeln, det stod flera saker i den som jag inte visste förut. Man kan inte läsa för mycket om detta. Och så är det repetitionen. Att bli påmind om de där viktiga sakerna att tänka på. Exempelvis en sak jag är dålig på är att dricka när jag inte är törstig.
 
2011-10-24 10:54   seobserver
Det finns en del i flygmedicin om det här. De flygande nöjde sig ju inte bara med rejäla kläder utan även elektriska overaller. Sladden kommer att bli tung. Jag hade en Canadensisk kollega som flugit ubåtsjakt över nordatlanten i några år, de hade en fetare koststat än grabbarna på backen.
Förutom händerna i isbad har jag hört att dylika helbad är väldigt karraktärsdanande.
go tur
 
Svar 2011-10-24 22:27   fowwe
Elektriska overaller...! Vilken fantastisk idé! Jag ska se om jag kan lura nån av mina kompisar att bära batteriet. ;-)
 
2011-10-24 20:31   Anders_sthlm
Hej på dig.
Jag har läst och följt dina skriverier här om din stundande ‘Himalajaresa’ och din oro kring den. Jag har vandrat en hel del där och inte direkt känt att jag själv var sådär orolig kring dom resorna, på den tiden det då begav sig.
Om jag fryste, vet jag inte direkt. Magproblemen, förstår du var nog värre och det ideliga tjattret med lokalbefolkningen, bärare och att inte direkt ha rätt ryggsäck som passade, var nog det jag mer mindes.
Var sak har så att säga sin tid och sina skäl. Vad du sedan kan summera efter en sådan där vandring är helt annat emot de känslor du hade innan du kom dit.

Jag tror nog när du väl är där, kommer inse, precis som man gör inför en vanlig ‘svensk fjällvandring’ att saker faller på plats när man väl kommit dit.
Det är alltid med vandringar precis som med annat man företar sig i livet, att det oftast är en sak att sitta och fundera på en sak ,och sedan en annan när man utför saken.

Generellt oroar sig folk väldigt mycket. Dom oroar sig över att, typ. potatisen inte är kokt, att dom är för gamla, fula, otränade och allt mellan himmel och jord. Det blir till hela nystan av oro, förberedelser till något och allt möjligt annat.
Det finns faktiskt idag ett Himalaja precis som det finns ett Sarek för alla. Pallar du inte för strapatserna (och dom är en hel del) kan du ju snabbt ta dig till ett hotell och softa där.
Tänk i stället att det kommer att bli väldigt befriande att komma dit. Du kommer påverkas enormt av platserna, strapatserna och att du själv kommer se på dig själv på ett annat sätt.
Anders.
 
Svar 2011-10-24 22:23   fowwe
Hej Anders! Tack för din kommentar! Och kul att du själv har varit där. Du har antagligen helt rätt. Upplevelsen där kommer att bli helt annorlunda än vad jag sitter här hemma och tror just nu. Visst förväntar jag mig något stort, men jag kan inte föreställa mig exakt vad det är.
Kanske är min uppgift nu under förberedelserna - med en glimt i ögat - att med dessa "oroliga funderingar" dämpa de mest optimistiska planerna som dykt upp i vår lilla grupp. Ljusblå drömmar om toppar på 6000+ osv. Det är lätt att dras med.
Din sista mening i din kommentar tycker jag är fascinerande. Den tar jag gärna till mig, och med stor positiv förväntan!
 

Läs mer i bloggen

Hardeberga – vandringar i underskattad landsbygd

En så stor stad som Lund uppslukar lätt intresset hos dem som bor där. I ännu högre grad gäller detta den betydligt större staden Malmö. Det är lätt att upphöja livet i staden som mer intressant och mer betydelsefullt är livet i exempelvis en liten by (som kanske rentav är på väg att avfolkas).

Det finns något motsägelsefullt i en stor stads lockelse. Å ena sidan får man känslan av att det händer väldigt mycket, ett myllrande liv. Å andra sidan upplever man att staden är möjlig att få överblick över, att begripa sig på. Det senare är naturligtvis en illusion, till stor del skapad av arkitekturen som målar upp de stora linjerna för oss. Dessa skapar ordning och sammanhang åt det vi ser och döljer det mesta som finns bakom fasaderna. Vi får känslan att vi förstår. Men vem kan greppa ens en bråkdel av vad som sker bakom just dessa fasader? Inte ens i ett medelstort bostadshus är det möjligt.

Genvägen Nijákvágge – för den som har gott om tid

Det klichéartade talesättet ”genvägar är ofta senvägar” exemplifieras på ett utmärkt sätt av Nijákvágge som erbjuder en betydligt kortare väg jämfört med att runda norr om fjället Niják. Med detta vägval får vandraren uppleva en av Sareks veritabla bakgårdar, där frostsprängt stenskravel samlats i högar, drivor och fält. Med andra ord - oemotståndligt för varje Sarekvän!

Det är juli 2021 och jag befinner mig i norra delen av Ruohtesvágge. Lägerplatsen är min femte i Sarek denna varma och myggrika sommar. Men jag är inte ensam – tältet delar jag med min gode vän Anders. Inte den vanlige Anders, han som jag oftast har gått tillsammans med och som finns med i många av mina skriverier här på Utsidan. Nej, detta är en annan Anders. Lustigt nog är båda två professorer på Tekniska högskolan i Lund och känner varandra väl.

Den Stora Grå. Och om fasaden som rämnade

Lunds kommun har knappast rykte om sig att vara en skogskommun, men vi har faktiskt några ganska stora barrskogsområden. Ett av de största är Vombs fure som ligger precis söder om Vombsjön. För något tiotal år sedan hittade man tillfälligt en kringflygande lappuggla i den skogen. Och nu var det dags igen. På årets sista dag 2022 upptäcktes en individ på eftermiddagen, strax före skymningen. Men det var inte många fågelskådare som fick se den.

Lappugglan är normalt en norrlandsfågel – åtminstone har den alltid betraktats som det. Samtidigt kan den ibland förflytta sig långa sträckor vilket Ove Stefansson beskriver i sin bok Nordanskogens vagabond. Lappugglan. På senare tid har häckningar konstaterats så långt söderut som Blekinge.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.