Bloggar > Fowwes blogg > Tallbiten - höstens ...

Fowwes blogg

Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Tallbiten - höstens fågelsnackis

I hela landet - från Norrbotten till Skåne - har det skrivits och pratats om denna fågel. På sätt och vis överraskande eftersom den inte betraktas som en raritet. Men man kan inte heller inte säga att det är en särskilt vanlig fågel. Utom kanske i norra delarna av landet där den nog syns i samhällena de flesta vintrar. Här i Skåne är den definitivt ovanlig men just i år har det gått att (med lite tur) leta upp ett antal ställen där den hittat rönnbär att kalasa på. I Lunds kommun har Skryllegården och Rögle fälad dragit till sig ungefär ett tjugotal tallbitar som stannat mer än en vecka.

Att dessa finkfåglar är tillfälliga besökare här i söder är helt klart. Men varifrån kommer de? Tallbiten tillhör tajgan men inte främst tallen utan snarare granen och i viss mån fjällbjörken. Den häckar alltså i Sverige men även i norra Finland och i Sibirien. Jag skulle tro att många ryska tallbitar är med i de skaror vi nu ser.

Tallbitarna har kraftiga näbbar som klarar att knäcka frön. Enligt uppgift äter de inte fruktköttet på exempelvis rönnbär utan bara kärnorna. De tar även skott från gran och andra träd.

På mina foton från Rögle syns ingen röd tallbit, alltså utfärgad äldre hane. Det är honor eller ungfåglar. Men visst hade det varit fint att uppleva en riktigt grann, lingonröd hane. Det såg jag en vinterdag i skogarna vid Kvikkjokk, sjungande från en trädtopp.

Sveriges Ornitologiska Förening (numera BirdLife Sverige) är orolig för tallbitens status i Sverige. Liksom vissa andra skogslevande fågelarter kräver den stora arealer av obrukad skog för att trivas. Detta är en naturtyp som minskar på grund av det moderna skogsbruket. På mina resor i norr ser jag mycket sällan denna fågel när jag färdas genom fjällnära skog. 

Inlagt 2019-11-09 01:22 | Läst 998 ggr. | Permalink
Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2019-11-09 15:34   Bandersson
Tallbiten är intressant. Jag är ju ingen ornitolog utan tittar bara på eventuella rödlistningar och statistik. För snart sex år sedan skrev du ”Vanliga fjällfåglar minskar i antal” här på utsidan. Den rapporten handlade om fåglar i fjällregionen och det var en dyster läsning. Tallbiten är vad jag förstår inte alls bunden till denna region men den kan eller ska finnas även där om nu Kvikkjokk kan räknas dit.

Observationerna av Tallbiten uppvisar en mycket stor variation i Sverige precis det vi ser just nu med en ”invasion” åtminstone i södra Sverige (se exempelvis statistiken på Artportalen under de senaste 45 åren). Fågeln har också gått från rödlistad till livskraftig under det senaste decenniet. På BirdLife - https://birdlife.se/tallbit-och-lappmes-kan-snart-vara-utrotade-nedanfor-fjallskogarna/- står att läsa att Tallbit snart kan vara utrotad nedanför fjällskogarna (från 4 juni 2019). Hans, hur ligger det till? Är det så enkelt att vi helt enkelt inte har ett bra underlag för att bedöma hur livskraftig Tallbitspopulationen är? Och att ha en Tallbit i handen i Lund kanske inte är en bra indikation på om arten är hotat.

För mig är det mer oroväckande att du så sällan har träffat på denna lilla ”dumsnut” på dina vandringar i Kvikkjokk och Sarek. Och är det någon som har ögon för denna lilla vän så är det väl du. Så vad tänker du om detta?

Björn
 
2019-11-09 18:29   fowwe
Som du skriver så är tallbitens förekomst i Sverige intressant och lite av ett mysterium. Även om fågelforskare är övertygade om att den häckar i visst antal så låter det ofta ungefär så här: "Tallbitens förekomst är dåligt känd och därför är samtliga skattningar behäftade med stor osäkerhet." (Fåglarna i Sverige - antal och förekomst", 2012). Där uppskattas den totala populationen till ca 10 000 par och att 90% finns i Norrbotten.

Tonen i de årliga rapporterna om fåglarna ("Fågelåret") pendlar mellan positiv förmodan och förbryllad spekulation. "Som vanligt endast få fynd under häckningstid, totalt ca 8-10 i hela Sverige!" (2017). 2014 var det bara fyra rapporter (men alltså ingen säker häckning). 2013 skrev man: "Nog för att tallbiten är diskret och ofta svårfunnen under häckningstid, men det som uteblivna häckningar i fågelrapporten 2013 i första hand säger, är nog att tallbitens häckningsbiotoper inte har högsta prioritet för att bli besökta av ornitologer sommartid." Och 2012: "Troligen är tallbiten en av våra minst studerade fåglar på svenska häckningsplatser. I vilka landskap man regelbundet finner den häckande vet vi inte. Eller kan det vara så att den endast oregelbundet häckar i stora delar av västra Norrland?"

Mysteriet med tallbiten skulle nog fått större genomslag om den inte varit invasiv. Nu syns den talrikt vissa år och man känner sig lugn över att den faktiskt finns. Men invasioner och funna häckningar är två helt olika saker! Jag undrar om någon säkert vet i vilket land merparten av årets tallbitar har häckat.
 
2019-11-09 21:25   fowwe
Björn, jag kan inte släppa det där med tallbiten efter din fråga. I rapporten "Fåglarna i Sverige" (2012) så angavs alltså beståndet i Norrbottens län till ca 9000 par. En annan fågel som förekommer i ungefär samma biotoper är den tretåiga hackspetten. Totalt 11 000 par i landet, varav ca 4000 i Norrbotten. För denna hackspett anser sig fågelforskarna ha bra koll. Men om tallbiten, som då skulle vara ungefär dubbelt så talrik i BD-län, vet man nästan ingenting!! Ytterst få rapporter från fågelskådare och i princip aldrig några bofynd. Att jämföra då med den tretåiga som ofta rapporteras och som jag själv stöter på lite nu och då, både i barrskog och i fjällbjörkskog. Medan jag nästan aldrig ser/hör en tallbit på sommaren. Det finns nog anledning att vara lite alarmistisk ifråga om den.
 
Svar 2019-11-10 19:39   Bandersson
Till att börja med såg jag att min länk som jag angav tidigare innehöll ett litet extra streck. Här är en korrekt adress - https://birdlife.se/tallbit-och-lappmes-kan-snart-vara-utrotade-nedanfor-fjallskogarna/

Jag gjorde en sökning i Artportalen och filterade på aktivitet för Tallbit från 1980 till 2019. Filtren för aktivitet var:

bo, ägg/ungar; bo, hörda ungar; misslyckad häckning; ruvande; äggskal; föda åt ungar; besöker bebott bo; pulli/nyligen flygga ungar; nyligen använt bo; bobygge; bobesök?; parning/parningsceremonier

Jag fick 24 träffar. Antalet individer var en eller två. Inga observationer efter 2012. Det går också att filtrera på "Aktivitetskategori - Säkerställd reproduktion". Då får jag 23 träffar.

Utan filtrering finns för samma period 33504 observationer ofta med många individer (som mest 8300).
 
Svar 2019-11-10 20:00   fowwe
Ja, just så är det när man filtrerar på häckningskriterier: extremt få träffar. Inga efter 2012 är otroligt anmärkningsvärt! Att det blir många rapporter utan filtrering har mycket med invasionerna att göra (och jag misstänker som sagt ryska tallbitar).
Jag letade upp den där rapporten och har skrivit till Martin Gren som sammanställt den. Han bor bara en liten bit från mig och har varit min "chef" vid fågeltaxeringar. Jag argumenterade för att den uppskattade populationen av tallbit varit alldeles för hög i tidigare rapporter.
 
Svar 2019-11-10 20:15   Bandersson
Martin Grens rapport är mycket välskriven och var ju underlaget till alarmet från BirdLife Sverige. Men kan slutsatsen vara missvisande då det sägs att Tallbiten är utrotningshotad nedanför fjällskogarna? Finns det en livskraftig population i fjällskogarna? Grundat på vilka observationer? Jag hoppas att du får svar från Martin Gren när du pratar med honom och att det inte visar sig att ta bort Tallbiten från rödlistningen var förhastat.
 
2019-11-10 09:17   Swift
Under alla års fjällturer har jag bara stött på tallbit en gång, för ca 10 år sen, i september månad. Vi gick upp längs Sjábttjakjågåsj strax norr om Pårtestugan och fick då se ett par födosöka i en låg gran. Men oftast lämnar jag barrskogen tidigt, och i många fall ingår den inte alls i turen. Tyvärr, får jag säga, för förfjällsterrängen har mycket att erbjuda. Jag läste nyligen Åke Aronsons bok Det glömda Laponia: Ödemarksskogar kring Stora Lulevatten. Den inspirerar till fler besök i barrskkogen!
 
Svar 2019-11-10 14:25   fowwe
Tack för denna lilla observation, just så sällsynt tycks det vara med tallbiten. Och visst är fjällskogen fascinerande och vacker på sitt eget, oordnade sätt. För min del blir det en och annan dag i ren fjällskog. I augusti i år utmed Kamajokks NR och sedan Njoatsosjåhkå, norrut till Sarekgränsen och Sähkokjåhkå. Gott om mindre korsnäbb och en del obsar av bändel, men ingen tallbit som vanligt. I dessa delar kan man verkligen tala om fjällskog - vildvuxen, ojämn och svårgenomtränglig. Hopplös att vandra i, skulle de flesta tycka. Men om man är där för att uppleva avskildhet är det svårslaget. Man är helt borta från övriga världen. Om man stängt av mobilen vill säga. ;)
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

Arkiv

Kategorier

Etiketter

Länkar

 

Logga in