Bloggar > Fowwes blogg > Skogen i Änok - övergiven av ...

Fowwes blogg

Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Skogen i Änok - övergiven av myndigheterna?

Under den fjällvandring som jag och min gode vän Anders gjorde i september hade vi tänkt att gå genom området Änok, det som nu riskerar att få en stor del av sin fjällskog avverkad. På grund av bl a älgjakt kunde vi inte vandra genom området, däremot studerade vi det på avstånd från Vállevárre. I ett tidigare inlägg här på min blogg har jag skrivit om detta här.

Ovan: Karta över Änok med de avverkningsanmälda skogsområdena markerade med rött. Ur dokument från Naturskyddsföreningen.

Foto över Änok, taget  från Vállevárre som ligger väster om området. Fotot visar dalen där Kamajokk rinner. Sluttningen bakom är Standár (Stantar). Den röda linjen är mitt försök att visa det norra området som riskerar att avverkas. Hela detta område består av urskogsartad barrskog, bestående av gammal och grov tallskog. Det har beskrivits som ett av Sverige finaste tallurskogsområden. (Det södra avverkningsområdet är troligen inte synligt på fotot eftersom det är dolt av barrskogen som ligger närmast kameran. Den övriga arealen i Änok - troligen ej avverkningsbar - syns på fotot som områden med ljusare grön färg än barrskogen. Den består av  fjällbjörkskog, vide, vattenytor och myrar.)

När Kamajokks Naturreservat planerades var det tänkt att området Änok skulle ingå i detta. Men efter överläggning mellan Länsstyrelsen och de privatersoner som äger marken så lyftes det ut. Jag har inte kunnat finna anledningen till att man gjorde denna överenskommelse, men jag tror inte att Länsstyrelsen då misstänkte att markägarna ville avverka. Länsstyrelsen var ju mycket medveten om skogens höga naturvärden. När ägarna av marken i Änok sedan lämnade in sin ansökan om avverkning kom det som en överraskning för många, bland annat för en del av dem som är markägare i Kamajokks NR.

Jag ska nu redovisa vad som hände efter att markägarna ansökt hos Skogsstyrelsen om att få avverka skogen i Änok. Det är en historia med en del märkliga och överraskande inslag.

Skogsstyrelsen frågar Länsstyrelsen

Inför sitt beslut inhämtar Skogsstyrelsen synpunkter från Länsstyrelsen om eventuell avverkning i Änok. Länsstyrelsen svarar med hänvisning till 18 § i skogsvårdslagen. Bland annat skriver man: Enligt § 18 SVL får tillstånd till avverkning i fjällnära skog inte ges om den är oförenlig med intressen som är av väsentlig betydelse för naturvården eller kulturmiljövården. Länsstyrelsen bedömer att den aktuella avverkningen berör ett område som har väsentlig betydelse för naturvården och att en avverkning skulle vara oförenlig med områdets naturvårdsintressen. Länsstyrelsen anser därför att tillstånd till avverkning inte ska medges i aktuellt ärende.

Länsstyrelsens åsikt är således klar: området bör skyddas. Eftersom Länsstyrelsen inte själv har skyddat skogen (så som man gjorde med Kamajokk) bör därför Skogsstyrelsen använda skogsvårdslagens 18 § och inte medge avverkning.

Det är värt att notera att bedömningen som Länsstyrelsen gjort av skogens skyddsvärde sammanfaller med Skogsstyrelsens egen. För även Skogsstyrelsen har ju kommit fram till att Änokskogen har höga naturvärden och är synnerligen skyddsvärd. Av de 55 hektar som markägarna vill avverka har 51 hektar kommit med i Skogens Pärlor, som är Skogsstyrelsens beteckning på särskilt skyddsvärd skog. (Ytterligare information om "pärlorna" i Änok finns på myndighetens hemsida, där det också finns en kartsökfunktion så att man kan läsa detaljer om dessa områden)

Skogsstyrelsen fattar beslut

När Länsstyrelsen säger på detta sätt tycker man att saken borde vara klar. De två myndigheterna är ju överens i sak: skogen är delvis nyckelbiotop och mycket skyddsvärd. Det logiska vore att avslå ansökan om att få avverka. Men så ser inte Skogsstyrelsen på saken!

I sin motivering till varför man ändå vill medge avverkning ägnar Skogsstyrelsen mycket textutrymme åt att förklara hur man har kommit till detta beslut.

Man säger till att börja med att höga naturvärden i sig inte är ett formellt hinder för avverkning. Vidare att den allmänna strategi som staten har för skogsskydd enligt miljömålet Levande skogar inte gäller fjällnära skogar. Vidare att om avverkning skulle avslås måste markägarna kompenseras ekonomiskt med medel som då måste tas från skyddet av andra typer av skog (det är således en pengafråga också). Vidare att tanken med 18 § i Skogsvårdslagen ska tolkas så att den ska användas restriktivt. Vidare måste man göra en helhetsbedömning av hela det område som Änok ligger i, det ska också spela in, anser man. Med mera.

Skogsstyrelsen gör i sin argumentering en stor affär av att Länsstyrelsen haft möjlighet att skydda Änokskogen vid tidigare tillfällen men avstått från att göra detta. Ja, Länsstyrelsen har två gånger undantagit området från skydd när tidigare reservatsbildningar skett.

Alla dessa resonemang leder fram till Skogsstyrelsens beslut att det inte finns något skäl att motsätta sig avverkning.

När man läser myndighetens argumentation får man känslan av att det egentligen inte finns någonting alls som talar till Änokskogens fördel. Utom att det är skyddsvärd gammelskog, förstås. Men det tycks inte ha någon avgörande tyngd för Skogsstyrelsen.

Änok i gryningsljus, sett från Vállevárre september 2012. Foto: Anders Gudmundsson.

Skogsstyrelsens ovilja att hindra avverkning

Det är i Skogsstyrelsens resonemang en sak jag finner så märklig att jag vill lyfta fram den mer i detalj. Det gäller den ovilja man har att neka avverkning med hänvisning till 18 § i Skogsvårdslagen - inte bara i Änok utan i största allmänhet.

I Änok-fallet var ju bakgrunden den att Länsstyrelsen medgett att Änok hade undantagits från reservatsbildningen Kamajokk. Denna reservatsbildning var för övrigt inte enkel att genomföra. Det blev en långdragen och infekterad process där det fanns många åsiktskillnader och motsättningar mellan olika parter. 

När sedan Skogsstyrelsen frågar om Länsstyrelsens syn på Änok vill Länsstyrelsen att Skogsstyrelsen ska ta på sig ansvaret att skydda, eftersom man själv inte gjort det utan har andra områden i länet som man satsar på. Men att skydda Änok, det vill inte Skogsstyrelsen. Och man resonerar på följande sätt.

För att neka avverkning med hänvisning till 18 § så måste Änok ha ett så högt naturvärde att en avverkning skulle vara "oförenlig med områdets naturvårdsintressen" (lagens formulering). Men om en avverkning vore oförenlig med naturvärdena, då skulle ju Länsstyrelsen redan ha gett området skydd. Men nu har Länsstyrelsen inte gjort det utan prioriterat sina medel till andra områden. Alltså kan en avverkning i Änok inte vara oförenlig med naturvårdsintressena. På detta sätt resonerar Skogsstyrelsen.

Resonemanget är så märkligt att man häpnar. Åtminstone gör jag det. För vad Skogsstyrelsen säger är ju att om den i något fall skulle bedöma att 18 § faktiskt ska användas, då beror denna bedömning på att Länsstyrelsen (eller någon annan myndighet) redan tänkt att skydda genom exempelvis naturreservat. (Följden blir då förstås att man slipper använda 18 §.) Och omvänt: om ingen annan myndighet har planerat att skydda skogen så kan den således inte vara (tillräckligt) skyddsvärd. (Och även då blir följden att man slipper använda paragrafen.)

Man kan fråga sig vad Skogsstyrelsen tror att 18 § i Skogsvårdslagen egentligen ska ha för funktion om man själv inte kan tänka sig att använda den. Ingen annan får ju använda den heller, som till exempel Naturskyddsföreningen som överklagade Änokbeslutet och menade att Skogsstyrelsen brutit mot lagen.

Skogsstyrelsen är förstås medveten om att 18 § är till för att i vissa fall hindra avverkning av fjällnära skog. Men den ska användas restriktivt, menar man. Ja, den tolkningen har man sannerligen följt. Sedan paragafen tillkom år 1991 har Skogsstyrelsen nämligen inte använt den en enda gång. Inte heller för andra skogar än fjällskog är man beredd att neka avverkning. Det är extremt sällsynt att detta sker, vilket Maciej Zaremba visade i sin artikelserie Skogen vi ärvde (i DN, finns numera utgiven som bok).

Änok i gryningsljus, sett från Vállevárre september 2012. Foto: Anders Gudmundsson.

Vad Skogsstyrelsen faktiskt gjorde

Man kan undra om Skogsstyrelsen överhuvudtaget gjorde något för skogen i Änok. I sak var man ju överens med den andra myndigheten (Länsstyrelsen) om att skogen är mycket skyddsvärd. Men sedan tycker båda två att det är den andra myndigheten som har ansvar att skydda den!

Gjorde då Skogsstyrelsen ingenting alls? Jo, faktiskt något (åtgärder som jag inte tror kostar särskilt mycket för myndigheten utan mest för markägarna). Man kräver  en bankgaranti av markägarna på en summa pengar för att avverkningen skulle få påbörjas. Pengarna ska användas till återplantering, som på grund av områdets karaktär beräknas vara kostsamt.

Sedan kräver man en sak till: att ett litet område på 1,4 hektar i det södra/västra området undantas från avverkning. Detta område innehåller uppenbarligen något som är rödlistat. Man kallar till ett samråd med markägarna. Men överläggningen går inte bra, markägarna vill inte gå med på att spara nyckelbioptopen. Samrådet misslyckas. Någon betydelse för tillståndet att avverka tycks det däremot inte ha (i varje fall inte vad jag har kunnat utläsa).


Bild (ovan) på det område på 1,4 hektar som Skogsstyrelsen vill undanta från avverkning. Ur Skogsstyrelsens beslut om avverkningstillstånd.

Därmed kunde saken vara avslutad - men vi vet ju att det blev en fortsättning. Röster höjdes till försvar för Änoks gammelskog. Det skrevs brev.  Och Svenska Naturskyddsföreningen överklagade Skogsstyrelsens beslut att tillåta avverkning. Dock slutade detta med att Kammarrätten i Sundsvall avvisade Naturskyddsföreningens överklagande. Skogsstyrelsens beslut om att tillåta avverkning står alltså fast.

I skrivande stund säger sig markägarna vilja göra området till naturreservat eller liknande. Jag ska här inte spekulera över hur det kan komma sig att de ändrat uppfattning jämfört med tidigare utan bara konstatera att det vore en bra lösning för Änokskogen. Men det är inte säkert att myndigheterna är villiga att tillmötesgå deras begäran. Vi får hoppas och se.

Tack

Inför skrivandet av denna artikel har jag fått en hel del betydelsefullt material från myndigheter genom en privatperson som på eget initiativ sänt dem till mig. Jag är denna person skyldig stort tack.

Inlagt 2012-11-01 14:07 | Läst 28389 ggr. | Permalink
Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2012-11-01 16:22   Anders_sthlm
Det är nog så viktigt att det skrivs om ämnen som detta här. Att se något, att uppmärksamma och att berätta.
Att berätta om något utanför en själv tycker i alla fall jag är något som då kanske kan få andra att tänka till lite.

Det man inte ens vet att det finns, kan man ju inte sakna när det en gång är borta, och man har inget intresse av att skydda det heller.

Ibland tänker jag på att mycket kanske skulle vara vunnet om kunskapen om vad som växer och lever i landskapet vore större bland oss.
 
2012-11-01 18:54   avslutat medlemskap 131216
Detta är ett exempel på att det är viktigt med personer som engagerar sig och ger sig till att informera om vad som sker. Utan er som gjort detta hade denna fråga gått mig helt förbi.
En mycket bra sammanfattning!
Som jag förstår det så har Skogsstyrelsen försökt att skydda så mycket natur de kunnat, sett från sin horisont, samt att de har ivaratagit markägarens intressen av att avverka?
En sak som jag tycker är märkligt i denna fråga är att Skogsstyrelsen inte har ställt frågan hur markägaren skall bära sig åt för att få ut det avverkade timmret/massaveden/groten?
Om ägarna själva avstår från att avverka, och det inte blir reservat, kommer de då att kunna kräva intrångsersättning?
 
Svar 2012-11-03 19:11   fowwe
Tack för långa kommentarer, Anders, Björn med flera! Att skriverierna har har nått ut gläder mig. Det handlar om vår fina fjällvärld och den är ju verkligen värd att bli ännu mer känd.

För att svara på frågan om intrångsersättning så är svaret ja. Man får sådan om området är tillräckligt stort. Och så är det här.
Och frågan om transporter är nog inget problem för markägarna, lagen ger dem rätt att använda befintlig väg. Genom Kamajokks NR i detta fall.
 
2012-11-01 20:50   dHANScan
Väsentlig berättelse om vad som händer just nu i Änok. Det syns som att Skogs- och delvis länsstyrelsens agerende påminnar om att tvätta händer.
Här från Danmark ser det konstigt ut och inom EU's Natura2000-system kanske också att man undrar. Sverige har för EU och Sverige väsentliga fjällurskogshabitater kvar i Kvikkjokkstrakten och det är inte bra för HELHETEN att det Änokområde lämnats skyddsfritt mitt imellem en nationalpark (Sarek) och de olika fjällurskogsreservater (Kamajokk osv) i Kvikkjokkstrakten.
Vore intressant att veta vilken rödlistaart som har kommit till Skogsstyrelsens kännedom innenför en minimal fläck på ca. 200x70 meter (1,4 hektar). Vem med biologisk insikt tror iövrigt att en art kan leva bra inom detta frimärke om den omgivande skog har avvecklats?

Bra att det krävs bankgaranti av avverkerna, men det vill dröja en bra bit över et hundra år förr att den nyplanterade skog åter liknar den som nu planeras avverkat.

Till kommentar #2: Det ses på kartan att det är 2-3 km från det att traktorvägen från Kvikkjokk slutar och upp till avverkningsområdet på NO-sidan av Kamajokk. Om det blir nybygd väg eller tömmerflottning?

Vore intressant för oss Kvikkjokksresenare att titta på området antingen på lite dagstur eller på fjällvandretur till och från Kvikkjokk
 
Svar 2012-11-03 19:21   fowwe
Hans, du sätter fingret på flera viktiga saker här.
Visst kommer det att ta lång tid för skogen att växa upp. "Irreversibla skador" skriver Länsstyrelsen. Man menar att skogen, eller delar av den, aldrig kommer att bli vad den var. Förmodligen aldrig växa upp igen.

Det där med vad som exakt finns i det lilla "frimärket" vet jag faktiskt inte. Det går kanske att kontakta Skogsstyrelsen och få reda på det. Men jag har inte gjort det. Och timmerflottning har jag inte hört att man har använt sedan 1970-talet. Det blir säkert skogstraktor och/eller lastbil.
 
2012-11-02 11:33   Bandersson
Naturskyddsföreningen kommenterar kammarrättens dom så här:
”Nu överklagar vi Kammarrättens dom till Högsta förvaltningsdomstolen. Om föreningen inte anses ha rätt att överklaga Skogsstyrelsens tillstånd, innebär detta att en avverkning som enligt förvaltningsrätten strider mot Skogsvårdslagen tillåts. Inte för att Kammarrätten anser att avverkningen är lagenlig, utan för att de menar att föreningen inte kan föra talan i denna typ av ärenden. Därmed finns det ingen som kan föra naturens talan och det står fritt fram att avverka den värdefulla skogen, säger Joanna Cornelius, miljöjurist på Naturskyddsföreningen.”
I ATL-Lantbrukets affärstidning säger Skogsstyrelsen chefsjurist Göran Öster:
”Om man vänder på det och Naturskyddsföreningen hade fått möjligheten att överklaga beslut enligt Skogsvårdslagen, då hade det inneburit att de hade kunnat klaga på alla våra beslut, säger Göran Öster.”
Skrämmande resonemang med tanke på hur väl du Hans beskriver hur myndighetsutövningen kan gå fullständigt i baklås.
Desto mer hoppfullt är det då att det finns förnuftiga människor. Bröderna Stenman säger - ”Vår avsikt är inte att avverka i området, utan vi vill vara delaktiga i hur området ska skyddas.” (Ni kan läsa mer om detta på norra.se-sök på änok)
Jag skrev tidigare i ett blogginlägg: ”Jag tycker inte att det finns några vinnare i och med Förvaltningsrättens dom. Personligen är jag glad om Änok förblir orört men grundproblemet finns kvar. Det måste finnas resurser för att ta tillvara naturintressen och skapa ett samarbete som är konstruktivt och långsiktigt. Jag kan inte tänka mig någon mer perfekt plats för utveckling av "ekologisk turism" än Kvikkjokk (med Änok som unik miljö).”
Det tycker jag fortfarande gäller och håller med Norra Skogsägarna och bröderna Stenman att ”Dialog och ömsesidig respekt är nyckeln”.
 
Svar 2012-11-03 19:41   fowwe
Björn, det var tungt artilleri här!
För det första har Naturskyddsföreningen (och du) uppfattat Kammarrättens beslut precis så som jag själv gjort, nämligen att de inte har prövat om avverkningen är laglig utan bara tagit ställning till om ärendet kan överklagas av en tredje part. Så frågan kvarstår: Finns det överhuvudtaget någon instans som kan pröva Skogsstyrelsens beslut vad gäller skogen? Och finns det någon som har rätt att tala för skogen?

Det andra du nämner - pengarna - har jag också stött på flera gånger när jag läst domar, material, protokoll från riksdagen, mm. Det är alltså till stor del en pengafråga. Naturvård kostar, och det måste anslås medel i statens budget.

Att många hjälps åt att tjäna pengar på skyddsvärd skog/natur på andra sätt än genom att förbruka den vore då mycket välkommet. På vissa håll i världen tjänar valfångstfartygen mycket mer pengar på att köra turister på valskådning än vad de gjorde när de jagade valarna. Inte lika lätt att omsätta när det gäller skogen, men jag tror som du att det är hög tid att jobba metodiskt med detta.

Sedan hoppas jag bröderna Stenman menar vad de säger när de vill skydda Änokskogen. De har tidigare avverkat åtskilliga skogsområden däruppe och släpar enligt Skogssstyrelsen efter med skogsvårdsåtgärder. Jag vill gärna tro på vad de nu säger, och menar de allvar så kommer det också att visa sig i handling. Det välkomnar jag!
 
2012-11-03 08:49   brigas
Kanske mycket av "konflikten" bottnar i att när markägarna(många) ville få gå in och ta rätt på alla vindfällen efter en storm fick de blankt nej.Så det är bitvis svårt än idag att färdas genom dessa plockepinn.
Tidigare när det ej var skoterförbud längre upp gjorde vi ofta dagsutflykter upp i Tjuoltadalen med hund och skidor,rastade under härligt stora tallar en bit ovan området med jaktkojor.Nu är det ju inte så lätt när man inte kan lita till skoterspår att färdas på.
Ett mycket fint område för "närturism" för oss som bor här blev vintertid mer otillgängligt,på hösten går det dock utmärkt att få flyga inmot Tjuolta och den del av Njåtsos som är utanför nationalparken och jaga fågel,lite inkonsekvent! SOm turist kan man ju ta en promenad längs "vägen" och fortsätta uppåt Njåtsosvagge och Stantarjokken.Bitvis bra att gå,men tror nog det blir att gå en del i plockepinnet.
 
Svar 2012-11-03 19:53   fowwe
Det där "plockepinnet" var i Kamajokk, ja. Jag kan delvis förstå markägarnas reaktion. Naturvård är inte så enkelt, och ibland blir det lite motsägelsefullt. Sen har vi frågan om man ska bevara naturen enbart för dess egen skull (t ex för att bevara sällsynta växter och djur) eller om man ska bevara för att visa besökare. Det bästa vore ju om båda sakerna kunde kombineras. När det gäller de där vindfällena så är verkar det ju svårt för människor att färdas just där. Naturen bevaras, men det bli ganska oåtkomligt. Jag hoppas jag kan komma dit någon gång och se med egna ögon hur det är och om det fungerar att vandra där.
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

Arkiv

Kategorier

Etiketter

Länkar

Logga in