Bloggar > Fowwes blogg > Urskogen i Änok - hotad eller ...

Fowwes blogg

Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Urskogen i Änok - hotad eller tillräcklig skyddad?

För dem som aldrig besökt Kvikkjokk är det område som kallas Änok kanske inte så känt.  Det ligger norr om själva byn, strax söder om Sareks nationalpark. Det är ett slags deltaland där vattendraget Gámajåhkå slingrar sig som en bred flod för att sedan brusa fram med full kraft förbi Kvikkjokks fjällstation.

Änok är ett vildmarksområde som få sommarturister vandrar i. Men alla de som beger sig upp mot Prinskullen och Vállevárre har området nedanför sina fötter när man blickar upp mot Pårtemassivet i södra Sarek. Och för personer med anknytning till Kvikkjokk har det varit ett rekreationsområde i generationer.

Vilket Änok vill vi ha?

Änok har under en följd av år varit i blickfånget när det gäller flera av sina naturvärden. Det är värden som landskapets skönhet, möjligheten till upplevelse av orörd natur och förekomsten av sällsynta djur- och växtarter. Mot dessa "mjuka" värden ställs ekonomiska och industriella värden som grundar sig på skogsavverkning och gruvbrytning.

Foto: Änoks norra del, norr om Ruotevare (Rouvddevárre). Vad är det vi vill se här? Ursprunglig fjällskog och djupa skogsmarker eller kalhyggen, gruvbrytning och sönderkörd natur? Personligen tycker jag inte att valet är särskilt svårt. Men alla tycker inte likadant, och olika intressen bryts mot varandra.  Fotot taget från Sähkok av Anders Gudmundsson.

Men en sak i taget. Att försöka reda ut både skogs- och gruvplaner blir för mycket på en gång - åtminstone för mig. Därför har jag till att börja med valt att fokusera på vildmarken och skogen i Änok. 

Det finns en hel del offentliga dokument att leta reda på och läsa om denna skog, eftersom området har varit föremål för myndighetsbeslut. Och i den process som föregick besluten bröts många olika åsikter mot varandra och åtskilliga skrivelser framställdes. Händelseutvecklingen har speglats i tidningar, radio och TV. Och i den serie av artiklar om skogen som publicerats i DN av Maciej Zaremba (går att hitta på www.dn.se) redogörs för vad som hänt – och händer – med Änok. Inte minst den femte och sista delen, Skönheten och odjuren. Så drivs människan ut ur skogen, är intressant för den som vill läsa om skogen där.

Saken är den att de privata markägarna till en skogsfastighet i Kvikkjokk vill avverka skog vid stranden av Gámajåhkå. Problemet är att skogen är en fjällurskog och en betydelsefull del av landskapets utseende. Den har av myndigheterna bedömts uppfylla kraven för att vara skyddsvärd. Och skulle den huggas ner är det osäkert om den någonsin kommer att kunna växa upp igen.

Men för att förstå vad det hela handlarom behöver vi backa några år och först berätta om ett annat ärende: bildandet av Kamajokks naturreservat. Även detta handlar om fjällurskog i området Änok.

När myndigheterna grep in

Kamajokks naturreservat ligger precis norr om Kvikkjokk och är ett smalt landområde på bägge sidor om Gámajåhkå.

Bild 1. Kamajokks naturreservat, ritat med grov svart linje. Kartan hämtad från Länsstyrelsens beslut om reservatsbildningen.

Bild 2. Området består av tre fastigheter. Två är privatägda (Kvikkjokk S:1 och Kvikkjokk 5:3) och en ägs av staten genom Naturvårdsverket (Kvikkjokk 2:1). Kvikkjokk 5:3 ägs av två personer och Kvikkjokk S:1 är en samfällighet med 10 delägare. Kartan är hämtad från Länsstyrelsens beslut om reservatsbildningen.

Området har varit känt av myndigheterna sedan tidigare och tankar fanns redan på 1990-talet om att delar av det skulle bli ett framtida reservat. Frågan kom plötsligt upp igen i samband med att stora delar av skogen fälldes av en storm år 2001. När markägarna skulle ta hand om och upparbeta den stormfällda skogen, grep länsstyrelsen in eftersom man ansåg att den istället skulle bevaras precis så som den var. Ett förbud (s k interimistiskt) mot avverkning infördes i avvaktan på att området skulle inventeras och utredas. Utredningen ledde till att länsstyrelsen ville ha ett naturreservat, och dessa planer presenterades för markägarna år 2003.

Det är intressant att läsa länsstyrelsens motivering om reservatet. I beslutet står bland annat: Området utgör ett från naturvårdsynpunkt mycket värdefullt och dessutom naturskönt område som länkar samman Kvikkjokk-Kabla Fjällurskog över Kamajokks dalgång. Skogarna inom reservatet hyser en stor mångfald av växter och djur som är knutna till urskogsartade skogar. Området har stor betydelse som rast- och födolokal för fågellivet och är mycket viltrikt med förekomst av utter, lodjur och en stark stam av björn och järv.

Den stormfällda skogen nämns också: De omfattande stormfällningarna ökar områdets skyddsvärden då de bidrar till den biologiska mångfalden och även ger unika möjligheter till skogsbiologisk forskning.

En del av de privata markägarna var positiva till reservatsbildningen, men de flesta var det inte. Länsstyrelsens planer orsakade upprörda känslor. Det skickades in skrivelser, det förekom protester och aktioner. Men beslutet gick så småningom igenom, i februari 2007. Då hade en viktig förändring av gränserna för reservatets skett: de delar som låg norr om fastigheten Kvikkjokk 2:1 uteslöts (se fig. 1, där detta område ligger där det står "Änok" på kartan). Detta markområde har privata ägare, och i länsstyrelsens förslag hade alltså funnits en tanke att området skulle ha ingått i reservatet.

Varför blev det inte så? Hade man inte tillräckligt med pengar för att kompensera markägarna? Eller var det någon slags eftergift för att man redan hade gjort inskränkningar på mark som just dessa personer var delägare i? Anledningen framgår inte av länstyrelsens beslut. Där står bara att beslutet om denna ändring – som tags i april 2006 – skedde "...efter samråd med kommunen och markägarna"

Och det är alltså i just detta område som det nu, i skrivande stund, hotar avverkning av fjällskogen som finns där. (Detaljen med uteslutningen av detta markområde verkar för övrigt  vara så intressant att jag inför nästa blogginlägg har tänkt forska lite för att se om jag kan få det att det klarna.)

Länsstyrelsens beslut överklagas

En majoritet av de privata markägarna var missnöjda med länsstyrelsens beslut och överklagade till regeringen. En hel rad skrivelser kom in från dem. Även andra personer skickade in skrivelser, bland annat de markägare som var positiva till reservatsbildningen samt Naturskyddsföreningen i Jokkmokk.

De flesta av markägarna ville alltså inte ha reservatet. De var emot att deras rättigheter på sin egen mark minskade, att detta var ett övergrepp på äganderätten. De ifrågasatte att området är så unikt som länsstyrelsen bedömer. Vidare att de förlorat mycket pengar på att inte få tillvarata den stormfällda skogen. Listan med invändningar som radas upp i överklagandena är lång.

Men regeringen gick på länsstyrelsens linje och ansåg att skälen för att bilda reservatet var starka. Länsstyrelsens beslut stod alltså fast och överklagandena avvisades. Regeringen gjorde dock några ändringar i föreskrifterna. Bland annat det blev tillåtet för markägarna att under vissa villkor ta ut virke och ved för husbehov. Slutligen, strax före julen 2008, var det definitivt fastslaget att Kamajokks naturreservat var bildat.

Att beslutet om reservatsbildning hade orsakat upprörda känslor kunde man som besökare tydligt se vid Kungsleden i Kvikkjokk vid åtminstone ett tillfälle. Jag och tre vänner hade kom vandrande ner från Pårek i september 2010. Strax norr om fjällstationen såg vi att någon hade satt upp handskrivna skyltar utmed stigen med kritiska kommentarer om beslutet. Troligen skrivna av någon eller några av de markägare som var missnöjda. Skyltarna var inte direkt någon prydnad för byn. Möjligen är de nu borttagna.

Efterspel

Men ärendet Kamajokks naturreservat slutade inte här. I oktober 2011 kom en skrivelse till länsstyrelsen från samtliga delägare i den gemensamma fastigheten Kvikkjokk S:1 med begäran om villkorsändring. De ville att möjligheten att ta ut virke och ved för husbeshov skulle tas bort på deras fastighet och det istället skulle vara förbjudet att ta ut virke och ved. De avstod alltså från lättnad i villkoren, en lättnad som kan betraktas som en förmån. Eftersom detta bedömdes vara bra för bevarandet av naturvärdena biföll länsstyrelsen begäran.

För en utomstående uppkommer naturligt följande fråga: hur kunde det komma sig att de markägare som först var emot reservatsbildningen – med inskränkningar i äganderätten som följd – nu yrkade på ytterligare inskränkningar? Hade man omvärderat något?

Ja, så var det tydligen. De flesta av markägarna hade till slut accepterat reservatsbildningen. Myndigheterna hade utbetalat en s k  intrångsersättning för den stormfällda skogen så en ekonomisk kompensation hade skett. Och om man avstod från rätten till ved och virke skulle ytterligare ersättning betalas ut. Så även de mest tveksamma markägarna gick med på att stå bakom begäran.


Så nu finns Kamajokks naturreservat med sina naturvärden skyddade för framtiden - åtminstone kan man hoppas det. På länsstyrelsens i Norrbotten hemsida kan man läsa en kort presentation av området och där finns också ett pdf-dokument med de viktigaste besluten vid bildandet (se länk i slutet av inlägget). Men ärendet med det "överblivna" området Änok fortsätter.


Ytterligare funderingar

Som friluftsmänniska och naturälskare tycker jag givetvis att det är bra att områden som bedöms ha betydelsefulla naturvärden avsätts som reservat. Samtidigt innebär detta ofrånkomligen att någon måste betala ett pris för att det sker.


När det gäller naturreservat påverkas naturligtvis markägarnas rättigheter. De är visserligen fortfarande ägare av sin mark, men de kan inte bruka den hur som helst. För de inskränkningar som ett naturreservat medför ger staten en ersättning, en s k intrångsersättning. Denna ska kompensera markägarna för ekonomiskt bortfall, men knappast för allt ekonomiskt bortfall. På detta sätt ska det kunna vara ekonomiskt bärkraftigt att låta exempelvis sin skog bli naturreservat. En hel del markägare vill också sköta sin skog så att den behåller sina natur- och rekreationsvärden. Att göra den till ett naturreservat kan då vara en bra väg att gå.

När det gäller Kamajokks naturreservat utbetalades en sådan ersättning. Men åtminstone en del av markägarna ansåg att den var alldeles för låg. Tyvärr har inte myndigheterna alla de pengar som skulle behövas för att bilda naturreservat i önskad omfattning. Här krävs uppenbarligen politiska beslut.

Det är svårt att se bra alternativ till att ett område görs till naturreservat. I fallet Kamajokk framfördes åsikten från flera markägare att det var markägarna själva som bäst kunde ta hand om sin skog. Dessvärre slutar det alltför ofta med att skogen avverkas, och på fel sätt. Utan de naturvårdande myndigheternas arbete skulle förutsättningarna att bevara värdefull natur för allmänheten och för kommande generationer vara mycket sämre.

Men inte ens de myndigheter som uttryckligen har naturvård på sin agenda är ofelbara. Myndigheterna gör inte alltid rätt, och olika myndigheter handlar ibland emot varandra. Beslut kan vara motsägelsefulla (som i fallet med mineralprospekteringen vid Ruotevare, men där är ju en annan myndighet inblandad), eller ofullständiga (som i fallet med den "överblivna" delen av Änok). Myndigheterna kan också i vissa fall vara opålitliga (som i fallet med Stora Sjöfallets nationalpark, där delar av parken i efterhand lyftes ur för att möjliggöra vattenreglering). Därför är det angeläget att granska myndighetsbeslut och hur miljövårdsärenden behandlas. 

Och detta leder oss till det nu pågående behandlingen av fjällurskogen i det område som kallas Änok. (Jag hoppas hinna skriva det innan jag ger mig iväg på sommarens fjällvandring. Annars får det bli efteråt!)

Källmaterial

Länsstyrelsens och regeringens beslut finns att hämta som ett pdf-dokument följande sida: Kamajokks naturreservat (öppnas i nytt förnster). Dokumentet är innehållsrikt och beskriver de formella turer som ärendet tog. Bakom myndigheternas torra formuleringar kan man ana att det varit fråga om starka känslor och mycken mänsklig dramatik under de år som ärendet behandlats. Den som vill läsa mer kan googla nyckelord i ärendet samt personnamn som nämns i beslutet. Det finns mycket material på Internet.

Inlagt 2012-06-12 20:43 | Läst 20617 ggr. | Permalink
Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2012-06-13 08:51   brigas
Skulle bli väldigt ledsen om skogen skulle avverkas,"av princip".
Samtidigt som jag tycker att de/vi som vistas i detta område borde kunna få ha det tillgängligt som det är,dvs kunna färdas själva + med vovvar. Det är ett mycket fint område,även vintertid.
 
Svar 2012-06-13 13:00   fowwe
I fallet med Änok verkar markägaren ha bestämt sig: kalhuggning. Enda sättet att stoppa avverkningen av skogen är då reservatsbildning.
Och så det här med att färdas. Det är ju en rättighet som allmänheten har, t ex i Kamajokk. Man får vandra, tälta, elda, skida och väl också färdas med båt/kanot. Ja, t o m åka snöskoter (vilket jag inte tycker låter särskilt bra). Något särskilt om hund har jag inte läst i reglerna, så det är väl som för natur i största allmänhet? Men det vet du som hundägare säkert bättre. Om Änok trots allt skulle bli reservat (men det ser inte ut så för tillfället) skulle väl samma regler införas där, antar jag.
 
2012-06-13 14:24   brigas
skoterspår är ju förutsättningen för att jag ska åka skidor med hund,eller bara skidor,eller bara skoter..
hoppas du inte har rätt ang att kommer att huggas.
 
Svar 2012-06-13 15:30   fowwe
Ja, i så fall borde det ju gå bra i Kamajokks NR, man får ju åka skoter där på väl snötäckt mark. Men det kanske är sällan någon gör det, eftersom markägarna väl inte har lika många ärenden i skogen på grund av reservatsbildningen?
Det här med den hotande huggningen ska jag försöka reda ut så småningom.
 
2012-06-13 21:53   Anders_sthlm
Mer än offentliga dokument eller utredningar om Änok finns det kanske idag mer på bloggar och skrivet på internet om området. Ämnet engagerar tydligen väldigt många, och lever nu mer på internet kanske än vad det gör i verkligheten. Man kan kanske ju nu se Änokdiskutionen som ett exempel på just detta, en lite annorlunda ‘naturprotest‘. Något som har sitt eget liv på internet och i media. Alltså, hur internet ger oss information om ett område, som kanske få av oss besökt. - Själv har jag bara varit i området en gång.

Det är återigen ett exempel på hur svårt det är idag att skydda värdefull natur. Tänk: ‘Kirunanationalpark’

Ifrån min kära hemö Gotland vet jag dock hur lokalbefolkningen där, tar ställning mot allehanda nya naturreservat, på det mest hätska vis och känner sig ideligen överkörda av illasinnade myndigheter ifrån Fastlandet. Så fort en nationalpark där bildats eller ett naturreservat gjorts, protesterar lokalbefolkningen ,dvs. mina släktingar, vilt och högljutt, i press och media, ofta av egoistiska intressen. Naturvårdsverket blir rädda att stöta sig med infödingarna. Det blir sentimentala skildringar i pressen om hur deras traditionella åkerbruk hotas, om hur genuint elaka Stockholmare är, som just ignorerar ‘di småea’. Man sätter gärna på sig sina slitna blåbyxor och drar i nått gammalt garn-(fiskenät) inför fotografen. Den ursprungliga kulturen hotas. Fisken dör. Lammen får inget bete, osv... Att kränka gamla rara bönder vill ju ingen heller.
Ett demokratiproblem således. Dom uppstår ideligen numera vad det verkar. Här och där runt om i vårt land. Någon blir kränkt.

Kvikkjokk har ju redan en hel del omöjliga och väldigt kända fula kalhyggen runtom sig.

Men, hur då bevara något värdefullt.. om inte då göra det till just ett Naturreservat.?
 
Svar 2012-06-14 00:02   fowwe
Javisst är det svårt att skydda värdefull natur. Även i Norrland ses naturvårdsinitiativ med misstänksamhet av väldigt många, vilket Zaremba så pedagogiskt har visat i sin sista artikel på DN.se. Men den dag alla blir överens om att ett visst område borde skyddas är det för sent. Jag sänder en tacksamhetens tanke till de markägare som i tid kan bedöma det framtida naturvårdsvärdet av sin mark och är beredda att skydda det för kommande generationer av friluftsmänniskor.

PS. Inte heller jag har någon större erfarenhet av Kamajokk och Änok, bara tittat längtansfullt ner i det. Men hoppas att besöka det till hösten. Min gode vän som fotograferar vill ta bilder innan skogen i Änok huggs ner. Det känns dystert att den kan försvinna när som helst.
 
2012-06-14 07:12   brigas
Hoppas många nu väljer att gå till Änok,bara följa "vägen" (med de dekorativa plakaten) längs kamajokken i stället för att gå Kungsleden,passera stugorna,ta er förbi Stantarjokken etc.Vissa passager är besvärliga till följd av de många vindfällena.LÄngs Njåtsosjokken är det fina ställen bla.
 
Svar 2012-06-14 10:30   fowwe
De här vindfällena är ju ett hinder för friluftsfolket, vad jag förstår. De skulle bevaras av helt andra skäl. I Dalby i Lunds kommun har vi för övrigt en liten nationalpark som heter Dalby Söderskog och intentionen är att den ska få sköta sig själv och så småningom bli en urskog. Men döda träd som blockerar stigarna kapas så att man kommer förbi. Men så är skogen väldigt välbesökt och villkoren är helt annorlunda än i Kamajokk.

Angående de där plakaten, de sitter alltså kvar? En av markägarna figurerade i media för några år sedan och uppgav att det var han som hade satt upp dem. För det är väl samma plakat nu som då? Vet du det, Britt?
 
2012-06-14 11:03   brigas
så vitt jag vet är det enbart en markägare som satt upp plakat och protesterat på olika sätt över att hans träd ej får fällas,ingen annan har väl haft några avverkningsplaner utan vill ha sina jakt och rekreationsmarker intakta (vad jag vet). (se Tor Lundbergs blogg)
 
2012-06-14 21:29   dHANScan
Tillräcklig känd vandrarväg?

Finns väl inte många som tar sig med fjällryggsäcken den här väg till och från Kvikkjokk. Och därfor känner vi bara till detta område genom detta fina blogginslag.

Men ville det vore ett rejält alternativ Kvikkjokk - Pårek att gå nånstans genom Änok? Som jag ser kartan, blir det endast få km längre. Men är skogen och inte minst det villfällde område för oframkomligt? Finns det i själva verket nån typ stig upp längs Standárjåhkå - från Änok mot Pårek?
Vad jag tänkte var att från Kvikkjokk till Änok går det nog, eftersom det är en led det mesta av vägen (traktorspåret från Kvikkjokk, se BD10-kartan) och vidare norrut enstaka stugor i Änok.

Nån som har erfarenhet i Standárområdet upp mot Pårek? Finns andra hinder än denna jokk? Är det mycket blockmark i skogen? Om man hållar sig upp mot Änok's NO-gräns undvikar man då det mesta myr eller är det även där evtl blockhav?
 
Svar 2012-06-14 23:25   fowwe
Intressanta frågor du ställer! Dessvärre har jag inte svar på så många av dem. Om allt går som jag tänkt ska jag undersöka området i höst. Jag har inte hört talas om att det finns någon färdväg utmed Standárjåhkå upp till Pårek, och jag misstänker att de där vindfällena kommer att ställa till problem. Den där jokken lär för övrigt kunna vara vattenrik ibland och knepig att komma över.

Det jag själv spekulerat i är om Kamajokk är en framkomlig väg upp till Njoatsosvágge nedanför Sähkok. Inte så snabb antagligen, men jag förväntar mig mycket atmosfär och spännande djurmöten.

En annan kul tanke är att ta en kanot på traktorvägen och sedan lägga i den när Gamajåhkå tillåter. Därefter borde man kunna paddla upp till Sarekgränsen (om det är tillåtet att paddla vidare på Njoatsosjåhkå vet jag inte, vattendraget utgör ju gräns för Sarek).

Brigas, som redan har kommenterat flitigt, vet säkert en hel del om terrängen i Kamajokk.
 
2012-06-15 07:08   brigas
Finns ingen färdväg eller stig,men jag har gått från Säkok och ned,bitvis kom vi i "jobbig" terräng,och vindfällena lekte vi hinderbana i.
Änoks lugna delta är fint och paddelbart,men man får dra kajaken längs traktorvägen.
 
2012-06-16 19:38   Bandersson
Jag har dragit kanot på traktorvägen fram till "seldelen" av Kamajokk och paddlat upp till mötet med Tjuoltajokk. Det är en makalös tur och man kan gärna stanna lite vid sandrevlarna - där hittade vi björnspår. Jag tror inte att man kan paddla vidare uppför Njoatsosjåhkå. Det finns en hel del små vattenfall och det är lite för brant och oländligt att dra kanoten. Änok är väl värd att besöka för sin egen del. Fågellivet innehåller sådana rariteter som man inte ens ska nämna.
 
Svar 2012-06-19 21:57   fowwe
Tack, det här väcker äventyrslusten! Låter som några dagar med kanot i området kan bli en fin upplevelse. Och jag ska noggrant putsa linserna på fågelkikaren!
 
2012-10-20 23:15   alin
Fantastiskt bra skrivet och bra presentation med kartor m m
 
Svar 2012-10-21 13:43   fowwe
Roligt att du hittat artikeln och uppskattar den!
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

Position


Arkiv

Kategorier

Etiketter

Länkar

 

Logga in

Tips!

Aktuellt: Produktnytt