Bloggar > Fowwes blogg > Urskog och sommarfjäll

Fowwes blogg

Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Urskog och sommarfjäll

Att planera en fjällvandring är för det mesta ett stort nöje. Läsa kartan och låta idéer födas ur alla landskapsdetaljer den visar. Leta fram litteratur och information om områdena som ska besökas. Fantisera om vägval och alternativ.

Målet för min kommande resa till fjällvärlden (i juni) är till att börja med det urskogsområde jag skrivit om i ett antal inlägg i den här bloggen: Änok, strax norr om Kvikkjokk. Jag och min vandrarkompis Anders tänkte besöka det redan i höstas, men då satte älgjakten stopp för planerna. Nu blir det ett nytt försök, och det är ingen nackdel att det sker under juni månad. Då är fåglarna i full gång med sång, bobygge eller ruvning. Jag hoppas på fina möten med fjällfåglar. Och varför inte med älg, utter och björn också?

En kungsörn svävar över Njoatsosvágge. Foto: Anders Gudmundsson.

Anledningen till resmålet är tvåfaldig: dels att få se den avverkningshotade tallurskogen, dels att pröva ut om detta är en möjlig vandringsväg till Njoatsosvágge. De bägge sakerna hänger på sätt och vis ihop, för om jag nu skulle ta mig genom hela Änok kan jag ju lika gärna fortsätta upp i fjällvärlden. En som har inspirerat mig att testa detta är en av mina kompisar här på Utsidan, Bandersson. Vanligtvis har jag gått "normalvägen" via Kungsleden, Pårek och Sähkok när jag ska till (eller från) Njoatsosvágge. Nu ska det prövas något nytt.

Hamberg om Kamajokk

Men som vanligt i fjällvärlden är man inte först med "nya" idéer. Det är alltid någon som prövat på det tidigare. I detta fall är det inte svårt att hitta exempel, det räcker med att öppna Axel Hambergs  guidebok Sarekfjällen (1922). Han skriver om att gå just genom Änok och vidare in i Njoatsosvágge (sid. 34 – 35).

Hambergs färdbeskrivning börjar med vandring utmed Kamajokks östra sida, där det idag finns en traktorväg som är en naturligt infartsled. Efter ca 3 km föreslår han omväxlande båtfärd och vandring uppför Änokdeltat,  till Kamajokks och Njoatsosjåhkås sammanflöde. Därefter beskriver han kortfattat vidare färd på västra sidan av Njoatsosvagge (ungefär den vägen som Anders Gudmundsson och jag gick i september förra året).

Har han då inget att säga om den östra sidan av Kamajokk och Njoatsosjåhkå? Jo något lite, men det är i samband med att nå Pårektrakten. Enligt Hamberg är terrängen från Kamajokks och Njoatsosjåhkås sammanflöde "stenig och dålig". Han anser att Kungsleden och Pårekstigen förbi Dahta-sjöarna med fortsättning över Sähkok är mycket bättre om man ska till Njoatsosvagge (vilket är den "moderna" väg vi använder). Så om fortsättningen på östra sidan av Njoatsosjåhkå får vi inte veta vad han tyckte. Inte heller är det helt klart vad han ansåg om att avstå från båtfärd och gå hela östra sidan om Kamajokk, men man kan nog förmoda att han inte höll det alternativet särskilt högt. Terrängen är ju full av småsjöar och myrmark nära jokken, och i skogskanten är det troligen fullt av sten och nedfallna träd.

Ett utsnitt av Hambergs sarekkarta från 1922. Min planerade väg är ungefärligt utritad med röda prickar. "Normalvägen" till Njoatsosvágge är angiven med blå prickar. Observera att Hamberg delvis hade andra beteckningar på kartan. Exempelvis får även nutida Tjuoldajåhkå ingå i "Kamajokk".

Man kan förstå Hambergs tveksamhet, för det var annorlunda att färdas på hans tid. Då hade man mycket utrustning och ofta lastrenar. Naturligtvis rörde sig ett så stort följe inte lika smidigt som vi gör idag. Så skulle inte östra sidan av Kamajokk nuförtiden kunna vara en intressant och genomförbar färdväg in i Njoatsosvagge?

Ett fulländat ekologiskt system

En annan Sarekkännare som beskrivit området är Edvin Nilsson. I boken De vilda djurens Sarek låter han oss följa med från övre Njoatsosvágge och vandra söderut. Efter passage av Ruopsokjåhkå rekommenderar han vägen över Sähkok och Pårek om man ska till Kvikkjokk. Liksom Hamberg avråder han från att fortsätta på östra sidan av Njoatsosjåhkå. "På många ställen är björk- och videsnåren täta och på torrbackarna nedanför Sähkok erbjuder stora täta enrissnår ett ovanligt hinder", skriver han (sid. 85).

Annars har Edvin Nilsson mest gott att säga om denna del i Sareks utkanter. "Under Sähkok finns ett av Sareks absolut bördigaste områden. Även utanför parkgränsen är det örtrikt och viltproduktivt på många ställen i Njåtjås-Tjuoltavagges nedre delar... Den närliggande barrskogen kring Änok och Ruotevare, som aldrig avverkats, är nog ett av de finare tallurskogsområden vi har kvar." Vidare: "Därför finns här normalt goda stammar av björn, lo och järv. <...> hela området tillsammans bildar ett mera fulländat ekologiskt system året om än till exempel Rapadalen." (Sid. 85, 88).

Ett foto över en del av nedre Njoatsovágge ger anledning till funderingar om framkomligheten. Sjön som delvis syns i vänsterkant (476 på fjällkartan) har en kanal som rinner ut i en krök av Njoatsosjåhkå. Den lilla ön i flodkröken kan identifieras på fjällkartan (med förstoringsglas!). I bakgrunden berget Ruotevare, ett ständigt aktuellt prospekteringsområde. Berget lär vara en enda stor järnklump och var känd redan på Hambergs tid. En brytning här skulle förstöra det ekologiska system som Edvin Nilsson ansåg vara unikt. Fotot taget från Sähkoknuohkke.

Samma slingrande lilla kanal som i föregående bild. Den måste jag över om jag inte vill ta en omväg vid sjö 476. Går kanalen att vada?  Det lär jag upptäcka när jag kommer dit! Sen är det videbuskagen, de ser ganska täta ut men är faktiskt ganska lågväxta. Undrar hur lång tid detta område kommer ta att passera? Under en vandring här kommer man ständigt behöva fundera över lämpliga vägval. Men det är ju en del av det roliga med att gå utanför stigarna. Och min erfarenhet är att om man drar ner tempot och inte låter sig jäktas är ofta s k besvärlig terräng riktigt överkomlig. Fotot taget från Sähkoknuohkke.

För, emot och problem på vägen

Edvins Nilssons lovord över Njoatsos-Tjuolda är onekligen lockande. Vem vill inte se ett område som beskrivs i så lyriska termer? Vandra genom det, se det på nära håll. Visserligen får man väl lättare syn på exempelvis stora däggdjur genom kikarspaning från en hög utsiktpunkt, men naturupplevelsen blir annorlunda på nära håll. Man får del av atmosfären på ett helt annat sätt när man slår upp sitt tält mitt inne och upplever dygnets alla timmar där.

Att sedan både Nilsson och Hamberg avrått från att gå där på grund av den besvärliga terrängen gör det hela ännu mer intressant. Är det lika besvärligt för en nutida vandrare som för dem? Kanske inte, men det finns dock problem som jag känner till och som är värda att ta sig en funderare på.

Besvärliga vad?

Först har vi det här med vattenrika tvärjokkar. In i Änok rinner ett par sådana: Njáhkájåhkå och Standárjåhkå. Över den förstnämnda ser det på fjällkartan ut att finnas en bro vid dess utflöde i Kamajokk, så det ska nog vara problemfritt. Den andra jokken innehåller samma vatten som man passerar när man vadar på "trekanterna" mellan Påreksjöarna.

Men stopp, här finns frågetecken! Vart tar den relativt stora Sähkokjåhkå vägen? Enligt Hambergs karta rinner den på egen hand ut i Njoatsosjåhkå. Om man däremot studerar fjällkartan noga ser det ut som den fyller på sitt vatten i Standárjåhkå (något som jag tycker bekräftas av Google Earth). Så i Standárjåhkå handlar det om stora vattenmängder. Nog kan den jokken vålla problem för mig när jag ska över.

Men kanske det finns en annan lösning? På fjällkartan ser det ut som om jokken rinner ut i Kamajokk söder om sjön Stuor Tsagak. Kanske går det på något sätt att komma över där, för att sedan följa Kamajokks slingerbultar? Men nej, Google Earth avslöjar att om man ska över här måste man simma.

Stormfälld skog?

Någonstans i Kamajokks NR ligger partier med stormfälld skog. Jag och Anders kunde inte se dem med kikarspaning från Vállevárre i höstas så jag vet inte exakt var de ligger. Att passera genom sådant "plocke-pinn" är både ansträngande och riskabelt. Det bästa är att ta en omväg runt, om det går.

Om avstånd och höjd

Avslutningsvis kan några siffror vara belysande. "Normalvägen" från Kvikkjokk via Kungsleden, Pårekstigen och Sähkok till mötet med Ruopsokjåhkå (nedanför renvaktarstugan) har jag mätt upp till ca 35 km på fjällkartan. Stigningen är ca 900 meter (upp till Sähkok).

Via Änok blir motsvarande sträcka ca 28 km och höjskillnaden ca 320 meter. Således vinner man ca 7 km på att gå genom Änok, men å andra sidan består normalvägen av en stig som man kan följa (utmed Kamajokk har man däremot bara stig/väg ca 5 km). Men via Änok slipper man nästan 600 höjdmeter, vilket kan kännas bra när packningen är som tyngst i början på vandringen.

Än är alla planer inte färdigslipade. Som det ser ut nu kommer jag att gå helt själv, vilket gör att jag måste minimera riskerna och inte ge mig ut i riskabla passager. Kanske gör terräng, väder eller kondition att jag inte kommer fram dit jag tänkt mig utan måste vända. Då får det bli så. Kanske går jag i så fall upp till Pårekslätten och undersöker fågellivet istället, det har jag länge velat få tid till.

Men helst vill jag förstås kunna genomföra mina planer fullt ut.

Inlagt 2013-04-21 18:18 | Läst 42277 ggr. | Permalink
Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2013-04-21 20:31   brigas
Stantarjokken har vi nog gått över utan besvär,detta relativt tidigt i juli.inga problem,många grenar och lågt vatten då.Bör väl bitvis gå att vandra på sandbankar i Änok. Plockepinnet är inte så nära Njåtsosjokken utan mer öster om Änok.Finns en del stenig blockig jobbig terräng vi gått i,men även OK delar något högre upp mot Njåtsosjokken.Ni bör kunna ta er fram,men betänk att era referenser färdades där när terrängen inte var lika bevuxen som idag.
 
Svar 2013-04-22 18:35   fowwe
Tack Britt för en mer up-to-date-rapport än vad de "gamla gubbarna" har levererat. Det du skriver låter överlag positivt. Vatten i jokkar kan ju variera, jag kommer gå innan juli, och det är nog mycket snö kvar som väntar på att smälta bort.
 
2013-04-22 16:17   Bandersson
Britt - jag blir lite nyfiken. Vad tror du har förändrats när det gäller växtligheten i Njåtjosvagge de senaste decennierna? Vad beror det på? Mindre antal vilda djur och renar? "Klimateffekten"?

Björn
 
2013-04-22 21:12   brigas
Det blir tätare vegetation allt högre upp.Pappa som mest rörde sej här på 60-70-talet tyckte inte det var "så farligt" tex i Tjuoltadalen,eller här strax ovan Änok. En egen jämförelse är att jag på mitten av 70-talet ibland sprang den sk"Lappstigen" från Saggat upp till Lastak-lägret.Såg lägret på den fina savannen när jag kom upp.Senast vi gick upp där för en ca 5år sen gick det inte att se lägret då det är så mycket mer buskar än förr.
 
2013-04-22 21:53   dHANScan
Låter bra att du vill undersöka den väg i juni. Jag funderar lite på samma område i andra halvan av augusti, men i detta laget får jag inte lova för mycket. Jag tänkar titta på vadmojligheter i Standárjåhkås nedre löpp, men inte att korsa den, utan att jag hellra vill undersöka färdvägar upp mot Pårek. Fågelvägen till Pårek torde vare ungefär samma som den vanliga led (Kungsleden och Pårekstigen), men jag vet det blir jokkar, blockhav och områden med mycket vindfäller

Om man som - även jag - gärna vill vidare upp i Njoatsosvagge blir det bra att höra dina erfarenheter om färdvägar mellan Standárjåhkå och Ruopsåkjåhkå, där det åter är 'vanlig fjällvandrerled'. Några etapper av din väg upp mot Ruopsokjåhkå kännar vi ju redan till tack vara din blogg i hösten i fjol.
 
Svar 2013-04-23 22:45   fowwe
Jag tycker också Pårek är ett lockande område, inte minst för fågelstudier. Om du genomför din tur så läser jag förstås gärna om dina erfarenheter, både om vägar och djur. Hoppas du får tid till att resa!
 
2013-04-25 12:22   pery
Inför min första fjällvandring 1979 med min kompis och hans far så hade vi fått tag i en gammal bok där någon skrev om hur de blivit rodda uppför Kamajokk av "ynglingen Manne Stenman". Kompisen pappa ringe upp Manne Stenman som då var en man på drygt 60, skulle jag gissa. Han skjutsade oss upp till inflödet av Tjuoltajokk och sen gick vi därifrån. Mycket skog var det. Vi vadade Tjuoltajokk och passerade Routevaratj eller vad det heter på vägen. Tyvärr minns jag inte exakt hur vi gick, det var min första tur och jag mest följde med. Jag vet att vi följde östra sidan av Tjuolta och gick förbi Kåbrekjauratj.
 
Svar 2013-04-26 22:06   fowwe
Ja, båtfärd på detta sätt verkar vara en bra lösning. Om jag hade vistats längre i Kvikkjokk skulle jag gärna pröva på det. Änok är säkert väldigt fint att närma sig på vattenvägen. Numera tror jag inte det är så lätt att finna någon som ror (eller kör motorbåt) där.
I år ska jag i vilket fall gå genom tallskogen för att se den ordentligt, den är ju en bit från stranden.
Ruotevare (Rouvddevárre är det nya namnet på kartan) på järnmalmsberget. Det gick ni säkert förbi om ni gick på den östra (norra) sidan. Jag gick en bit där i höstas. Kul att höra om din färd där för länge sedan. Ganska originell tur för att vara premiär, tycker jag!
 
2013-04-27 07:35   brigas
...och "ynglingens" son vill nu få avverka..
 
2013-04-27 11:41   Bandersson
Britt - Vad har hänt? Kan du förklara lite mer?
 
2013-04-27 19:11   brigas
Finns ju en hel del att läsa om "striden om Änok"; här på Utsidan samt i pressen.Naturskyddsföreningen vs. Skogsägarna(?).
Markägare som vill avverka skog de äger. Staten som förbjöd dem att tillvarata vindfällen efter storm för ett antal år sen,ett naturreservat som väl ej blev av,men skoterförbud etc. Motstridiga intressen.
 
Svar 2013-04-28 20:58   fowwe
Ja, jag undrade när du skrev om "ynglingen" om han var släkt med de nuvarande Stenmans. Och så är det, alltså. Har du Britt hört eller läst något de senaste månaderna i lokalnyheterna om hur det går med reservatsplanerna? För det var ju det sista vi hörde i vintras.
 
2013-06-10 22:15   blåmes
Båttransport i Kvikkjokk (Bjorn Sarstad och Kent Arvidsson) kör er dit ni vill och i princip när ni vill. Man kan även få guidade utflykter till både urskogen, deltat och fjället till sommaren, kola in STF Kvikkjokk fjällsation, Se och Göra.
 
Svar 2013-06-10 22:23   fowwe
Båtförarnas tjänster har jag utnyttjat ibland, mycket bra att de finns. Har också sett att fjällstationen har ett utbud av guidningar med mera. Vet inte hur pass många turister som bokar in sig på dem, hoppas det sker. Men själv tänkte jag traska omkring på egen hand eftersom jag ska vidare genom området och upp i Njoatsosvagge.
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

Arkiv

Kategorier

Etiketter

Länkar