Jag hade en nerskriven mening som jag inte visste vad jag skulle göra med. Länge fanns den där och väntade. En dag insåg jag att meningen var den bärande tanken i en dikt. Och här är dikten som föddes.
När jag lämnade fjället och åkte hem
blev en del av mig kvar,
en del som nu är
där jag själv inte befinner mig,
som kanske vandrar
på en bergssluttning någonstans
eller över en vidsträckt fjällhed
eller invid kanten av en glaciär
Den måste ha suttit djupt inuti,
för den har lämnat efter sig
ett egendomligt tomrum
som värker en aning
och som inte tycks gå att
fylla med någonting annat
Det finns bara en sak att göra: återvända
och fara tillbaka när möjlighet ges
Återvända och söka upp
den del av mig som är
där jag nu inte befinner mig
När jag på nytt får gå på fjällsluttningarna
och dricka av det klara jokkvattnet
och lyssna på hedens ljungpipare,
då, men först då,
kommer jag att återfinna den