Några tankar om fjällmat

Även om jag Inte är en storätare (numera) på fjällvandring så tycker jag att matfrågan är intressant och viktig. En och annan vandrare som jag råkat på har blivit grundligt trött på sin frystorkade "mat", inköpt för dyra pengar i vanlig sportaffär. Den usla maten kan till och med bli droppen som får hemlängtans bägare att rinna över.

Under mina allra första fjällvandringar i tonåren fick jag lära mig att i valet mellan lätt packning och tillräckligt mycket mat skulle det första alternativet bestämma. Helt följdriktigt var mina första fjällvandringar präglade av minimala ransoner som delades upp med absolut rättvisa av den för dagen utsedde matpolisen.

Efter ungefär halva tiden på en sådan färd började nattsömnen karaktäriseras av drömmar som mest handlade om olika läckra middagar. När man sedan kom tillbaka till civilisationen kastade man sig över godis, frukostbullar, läsk och annat. Jag minns att en del åt så att de spydde.

Med tiden ändrade jag åsikt om det där med minimala och tråkiga ransoner, eftersom jag märkte att det var mycket roligare att vara ute i naturen om man hade god och (någorlunda) riklig mat.

Sedan är vi förstås olika. Det som den ene gillar ratas av den andre. Men jag tänkte ändå dela med mig av några tips och en del recept som funkar för mig på fjället. Det är enkel och billig mat. Den är vidare snabblagad och dessutom snål på bränsle. Vikten är också relativt låg.

Så här är några tankar som ni kan ta för vad de är värda för er!

Bröd

Vi som bor i Skåne är bortskämda med fantastiskt bröd. Då tänker jag på de grova, mörka bröd som är bakade enligt äldre tradition. Det moderna utbudet av färdigskivat mjukt bröd som "låtsas" vara grovt är inte alls samma sak.

På vandringar har jag tagit med svart bröd från exempelvis Södervidinge (den hårda kavringen som liknar en mörkbrun tegelsten). Den håller i 10 dagar, smular aldrig och smakar fantastiskt trots att den blir torrare och hårdare med tiden. Även Kochs bageri i Klippan och Tollarps bageri har underbara grovbröd som håller för fjällbruk.

Visst väger grovt färskt bröd mer än knäckebröd. Men det tycker jag det är värt. Dessutom minskar vikten fort den första veckan då man äter upp det  som är färskt.

Smör/margarin har jag slutat ha med eftersom det är svårhanterligt. Mina pålägg brukar vara olika mjukostar i tub, jordsnötssmör, kaviar, ölkorv, en liten (och tät!) burk med marmelad, mm.

Hårt bröd och olika former av kex är ju traditionellt, och där är det inte svårt att hitta det som passar.

Ett par gånger under en vandring brukar jag baka bröd på mitt Trangiakök, vilket jag redan har skrivit om tidigare i bloggen. Med lite marmelad till det nybakade känns det nästan som frukost hemma.

Parmesanost - en höjdare!

Det blir en del  middagar med pasta och ris. Färskriven parmesanost är underbart att  ha till. Jag har inhandlat både minimal visp och rivjärn för matlagning. I somras förbrukade vi 2 hg vällagrad parmesan på 4 pers.

Pasta med tomatsås och korv, 2p

• Spagetti Barilla (200g)  
• Frystorkad tomatsås Knorr "Tomatini" (1 påse, 46g)
• 1 chorizokorv (150g) av märket "Schulte"  (inköpt på Willys)
• 10 g färskriven parmesanost

Saltat vatten kokas upp. Pastan läggs i och får koka ett par minuter, därefter stå och suga upp av det heta vattnet. Under tiden tillagas tomatsåsen. Korven skivas och får koka med. Då tas alla smakämnen tillvara och inget går förlorat. Pastan kokas sedan upp igen och kokas någon minut tills den är färdig. Servera med lite havssalt. Riv parmesanost ovanpå.

Vikt ingredienser per person: ca 200 gram. Kostnad per person: Ca 12 kr.

Korven är torkad på fabriken, så den är kompakt och hållbar. De som är mycket hungriga kan förstås öka mängden pasta och korv.

En natt i vindskydd

Man undrade hur mycket vinter det skulle bli härnere. Men så kom det kallare väder, och i veckan som gick pekade prognoserna på 7-8 nattliga minusgrader och klart väder omkring Lund. Den chansen ville jag inte missa. Det var länge sedan jag tillbringade en kall vinternatt utomhus (nåja, kall efter våra förhållanden).

Jag var inte ute förrän strax före midnatt på fredagskvällen. Vindskyddet ligger vid Krankesjön, och på sommarhalvåret är det mycket folk där. Nu var det förstås helt tomt, och jag väntade inga besök på morgonen heller.

Eftersom jag köpte en ny lätt sovsäck i somras så kunde jag använda den ihop med min gamla ärevördiga Caravan Arctic som väger dubbelt så mycket. Det fungerade fint och värmen kom genast när jag krupit ner i dubbelsäcken.

Sen gällde det att somna skönt också. Jag sover nästan aldrig med mössa, men det hade jag på mig nu. Det var lite störande. Ännu mer störande är att jag inte gillar att somna på rygg. Men att vrida och vända på sig när man har slutit till kokongen är inte så lätt. Fast det lyckades ändå, med min mjuka fleecetröja som en slags huvudkudde.

Jag slumrade så småningom in. Det kändes lite ovant, och då sover man inte lika gott som vid mildare väder. Jag vaknade till ibland och undrade om jag hade sovit överhuvudtaget. En gång blev jag väckt av en råbock som förde oväsen utanför.

Men till slut sov jag gott, och det dröjde tills tidigt på morgonen innan jag kände att jag började bli lite småkall. Dessutom hade ett annat problem dykt upp. Utandningsluften hade under natten kondenserat efterhand, så det närmaste tyget på sovsäcken var lite vått. Inget stort problem, men jag har i nuläget ingen idé om hur man åtgärdar sådant i framtiden.

Jag kunde sova vidare ett par timmar till. Vid sjutiden hade det ljusnat, och då kände jag ingen lust att sova vidare. Nu var det dags att besöka en buske och därefter förbereda frukost. Första åtgärden var att värma upp gasbehållaren i sovsäcken en kvart. Jag tog fram all min stela frukostmat, och med uppvärmd gas var det lätt att koka vatten till té. Vattnet hade inte frusit, men för säkerhets skull hade jag tagit med en extra termos med uppvärmt vatten. Frukosten smakade härligt, men gissa om allt pulande med bara fingrar fick händerna att kännas som isbitar. Det blev uppvärmning av händerna i omgångar.

Kylan ger andra problem också som inte är lätta att komma tillrätta med. Mina två digitalkameror tappar ofelbart batterikraft, likaså mobiltelefonen. Ingen katastrof för bara en natt, men hur gör man vid en längre tur utan kontakt med civilisationen?

Nöjd med natten packade jag in grejorna i bilen. Termometern visade då -5 jämfört med -7 då jag gick och la mig. Dagen blev sedan helt underbar och klar, och det blev både promenerande i skogen och fågelskådande på alla möjliga ställen runt Vombs ängar.

En av min drömresor är att göra en vintertur i Sarek. Men det lär väl inte bli det närmaste året i alla fall. Och jag behöver träna på många fler moment innan jag känner mig redo för det.

 PS. Nästa dag hade jag egentligen inte tänkt vara ute, hade andra planer. Men denna sköna norrlandsuggla dök upp på andra sidan Krankesjön, så när jag fick veta det så stack jag direkt.