Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 1970-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig mycket, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitet. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). För en del år sedan gjorde jag en undersökning av Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar resulterade i en bok som är utgiven och finns att köpa. Det har även blivit en tredje fjällbok, en roman med titeln "Otillgänglighetspunkten".

Det har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycktes ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Min profilbild ar tagen av Stefan Andersson, Jokkmokk.

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

Ny vårvintertur - med förbättrade rutiner

Som vanligt hinner våren komma ganska långt hemma i lundatrakten när det närmar sig fjällresa till snön. Lärkorna sjunger i viss mån och en och annan storspov drillar. Jag har hört en trana också, men inte fått syn på den än.

Min gode vän Anders - fotografen - har länge haft en dröm: att skida genom Sarek med pulka och tält. Troligen har det varit en dröm för mig också, men eftersom han är den som pratat vitt och brett om det så kan jag inte minnas att jag tänkt tanken på egen hand före honom. Och snart är det dags.

Eftersom vi bägge har bott i Skåne största delen av våra vuxna liv har det inte blivit mycket övningar på snö. Gräs under skidorna blir ingen bra åkning. Men förra året skidade vi genom Teusadalen i Stora Söfallets nationalpark och det var en intressant upplevelse som vi gillade (för det mesta). Vi lärde oss mycket.

Foto från förra årets pulkatur. Kungsleden, på väg mot Teusadalen. Hård blåst uppe på kalfjället. Så länge man rör sig håller man värmen.

Förbättringar

Att skida genom Sarek blir en något längre tur, och det kommer att ställla större krav på oss om vi ska kunna genomföra det. Vi har gjort en rad förbättringar jämfört med förra året, exempelvis sorterat bort grejer som vi inte behöver. Och därmed minskat vikten med ca 2,4 kg per person. Låter kanske inte mycket, men om man tar bort 4,8 kg från ryggsäcken (som en av oss bär medan den andre drar pulkan) så upplevs det som en avsevärd skillnad.

Hur det blir med matens vikt är i skrivande stund inte klart. Troligen hamnar vi på ungefär samma som förra året eftersom vi ska vara ute ett dygn längre.

Analysera ett problem

Förutom viss skärpning av utrustningen så handlar det framför allt om att bli bättre på en bestämd detalj: vi behöver orka stå fler timmar på skidorna och förflytta oss längre per dag.

Detta enkla konstaterande har tvingat oss till analys. Varför kom vi inte så långt som vi tänkt förra året? Här är grovanalysen.

1. Vi startade för sent på dagen. Beroende på att

2. vi somnade för sent på kvällen. Beroende på att

3. vi var för sena med kvällsmaten i tältet. Beroende på att

4. när tältet var uppsatt somnade vi en stund i sovsäckarna. Beroende på att

5. vi var rejält trötta när vi kom fram till lägerplatsen.

Ja, det fanns några anledningar till, men detta var den viktigaste händelsekedjan.

Lösningen av problemet

Innan jag redogör för lösningen vill jag kommentera det här med att komma upp på morgonen. Förra året upplevde vi att kylan och pulkadragningen var så tröttande att kroppen verkligen behövde sin sömn. Det hjälpte inte att stjäla timmar från sömnen (så som jag är van vid att göra hemma när det kniper). Så minska på sömntimmarna är inget alternativ. Lösningen på våra problem måste vara grundligare.

Om punkt 1 ska åtgärdas behöver vi alltså angripa nerifrån, dvs från punkt 5. Och punkt 5 ska åtgärdas med att vi detta år - på stående fot och precis innan tältuppsättningen - tar en snabb kopp varm choklad (varmt vatten finns i termosen sedan lunchen) och något litet att äta. Då får vi energi så att vi kan hoppa över punkt 4 och direkt orka med att laga mat. Dessutom ska vi detta år ha middagar som är enklare och snabbare att tillaga. Alltså kommer punkt 2 därmed förbättras och vi ska hinna få alla de sömntimmar vi behöver för att orka stiga upp i tid.

Kommer det att fungera? Vi hoppas det, vi tror det. Tanken är att vi ska kunna åka skidor - i vår makliga takt - 1-1½ timmar mer per dag än förra året. I så fall kommer vi att klara vår färd. Om inte vädret visar sig från sin dåliga sida och försinkar oss. (I så fall har vi förstås en reträttplan.)

Foto: Morgon i Tusadalen mars 2011. Anders ser lite frusen ut efter att vi fått ihop packningen och är klara för avfärd.

Förändringar av kosten

Till sist har vi också gjort en viss omläggning av kosten. Färre kolhydrater och mer fett och protein. Det innebär nästan inget bröd (förra året hade vi mycket bröd kvar när turen var slut, så vi tar bara med oss lite detta år). Dock behåller vi havre- och råggröten till frukost, med muscovadosocker till. Men det blir alltså inte mycket bröd, däremot rejält med smör, korv och ost.

Kostfrågor är som gjorda för att orsaka känslomättade diskussioner, men vi tar det inte så allvarligt med filosofierna bakom. Vi är pragmatiker som gillar god mat och gärna experimenterar lite. Vi testar detta och ser hur det går. Jag är faktiskt ganska nyfiken att se utfallet.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2012-03-15 13:12   Thomas Traneving
Ännu en tur! Imponerad! Vill också på en vintertur. Kommer väl ut någon dag under Påsken i Idre. Hoppas!
Lycka till. Väntar med iver på er rapport! /H
 
Svar 2012-03-15 22:49   fowwe
Ja, det blir en ny tur redan detta år. Dessutom tycker smålänningen i mig (min fars släkt kommer därifrån) att förra årets skidinvesteringar vara så stora att det gäller att få valuta för dem.
Hoppas du och ni kommer ut på skidorna. Vinternaturen är så bedårande annorlunda är sommarnaturen.
 
2012-03-15 21:58   BrittMarie
Det där med att få bröd över känner jag igen och min fjälltur förra veckan framstår plötsligt som rena söndagsskoleutflykten jämfört med dina erfarenheter och planer.
God tur!
 
Svar 2012-03-15 22:46   fowwe
Tack,BrittMarie! Mja, det som gör det aningen tuffare är väl till stor del tältandet som ju kräver en hel del beslutsamhet och envishet. Särskilt när man ska ta sig upp ur sovsäcken på morgonen för att bryta lägret och bege sig vidare. Dessutom har jag lite stuglivsfobi, men det kanske är något som går att träna bort? ;-)
 
2012-03-16 21:30   dHANScan
passar på att önska lycka till inför turen. Det låter bra med alla de funderingar. Och ni har ju även erfarenheterna från 2011 om vad som inte behövdes och vad som kunna göras bättre. Det där med inte att sova länga på morgonen borde inte vara svårt om vädret är bra
 
Svar 2012-03-17 12:23   fowwe
Tack, Hans! Ja, vackert väder är en stark magnet att ta sig ut. Detta år vet vi också mer vad vi ger oss in på, så omställningen till fjällivet borde gå fortare.
Och nu börjar jag längta rejält efter att få återse bergen!
 
2012-03-18 10:00   Håkan Friberg
Kosthållningen på vintern är ett ständigt experimenterande. Jag ser fram mot en matrapport så småningom och önskar er lycka till på färden.
/Håkan
 
Svar 2012-03-19 23:21   fowwe
Tack för det! Nu börjar det dra ihop sig med packningen. De flesta problem är lösta och i år ska vi dra vår pulka på ett bättre sätt. Det är kul att experimentera.
 

Läs mer i bloggen

Sarekfärd med många möten (3)

Efter den vilsamma helgen i Alkavare hoppades jag att fem dagar skulle räcka för att ta mig till Kvikkjokk. Planen var att gå via stugorna i Duottar där stugvärden Hilde hade gjort en utställning om Otillgänglighetspunkten. Den utställningen ville jag se. Därefter var planeringen inte helt färdig. Och så var det väderleken. Vad den hade i beredskap hade jag ingen aning om.

Utsidankompisen Hans N hade redan hunnit ge sig av, mot nya toppar som skulle bestigas med kameran i högsta hugg. Det var väldigt roligt att vi haft så gott om tid att umgås och utbyta tankar.

Övernattning med en objuden gäst

Väderleksprognosen hade utlovat hela tio minugrader utanför Lund. Som vanligt var jag skeptisk och misstänkte att SMHI inte skulle hålla sitt löfte. Men jag ville inte missa möjligheten till en kall natt i vindskydd.

Framme vid vindskyddet bredde jag ut dubbla liggunderlag och dubbla sovsäckar. Sedan skulle det värmas wienerkorv till kvällsmat. Tog fram mitt enkla sommarkök och vanlig Primusgas. Det gick överraskande enkelt att värma vatten och jag kollade på termometern. Den visade bara minus TVÅ! Ja, jag hade det på känn. Hela kvällen hade känts alldeles för varm. Jag skrev ett meddelande till en av mina vänner och klagade. 

Sarekfärd med många möten (2)

Det snöpliga missödet i slutet av den fjärde vandringsdagen blev en slags avslutning av turens första etapp. Nu väntade fortsättningen – en färd som skulle ta mig genom Sarek till Alkavare och den stundande kyrkhelgen.

Så långt var allt gott och väl, men hur var det med den medfarna foten? Jo, faktiskt inte i mycket sämre skick än när jag somnade på kvällen. Den högra, yttre ankeln var dock mörk och svullen. Det var väl den som tagit den värsta smällen vid fallet. Själva fotleden gjorde inte så ont, men var istället dekorerad med många olika färger. Den smärtade i vissa lägen och var säkert försvagad. Jag kunde nog fortsätta min vandring, men särskilt fort skulle det inte gå.


Vandra i stad och natur: Upptäck Merrell SpeedARC Matis för urban hiking

Vandring i staden – en ny livsstil Urban hiking handlar om att utforska staden till fots och upptäcka dess dolda pärlor. Det är en aktivitet som ...

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg