Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 70-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig också, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitets räkning. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). De senaste åren har jag undersökt Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar har också resulterat i en bok som nu är utgiven och finns att köpa.

Under det senaste decenniet har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycks ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

Ryggsäck Crux AK70 – erfarenheter i fält

I ett tidigare blogginlägg i år skrev jag en del synpunkter om denna ryggsäck som jag inköpte till årets fjällvandring: http://www.utsidan.se/blogs/fowwe/14807.htm

I sommar har jag haft med mig säcken under 16 dagar på fjället, och hur har den nu klarat detta eldprov?

Bärsystemet med sin ganska sparsamma stoppning fungerade bra. De första dagarna vägde packningen naturligtvis mest, och startvikten var 23,5 kg (plus kamera, kikare, mm som jag inte hade i säcken). Jag kunde ibland känna av viss ömhet i axlarna, särskilt i slutet av dagsetapperna. Om stoppningen hade varit lika tjock som på min gamla V8 hade det frestat på mindre. Annars kändes det ergonomiskt bra trots såpass mycket vikt, och med täta vilopauser skulle säcken kunna fungera med ännu tyngre last.

Med den mängd packning som jag hade fylldes ryggsäcken nästan så högt det gick, dvs alla 70 litrarna i huvudsäcken gick åt. Det innebar
att jag behövde den övre säckhalvan, den del som väl också skulle kunna kallas snölås. Eftersom lockets remmar kan justeras efter packningens höjd var det inga problem att fylla ända upp. Däremot trycks locket ihop, och det kan vara lite besvärligt att utnyttja alla de 7 liter som finns där.

Ryggsäcken fullastad. Utanpå solceller.

Säcken saknar mellanväggar och dessutom möjligheter att komma in från andra håll än uppifrån. För att inte behöva leta mig fördärvad efter prylar långt ner i packningen hade jag ett traditionellt system med påsar för det mesta. Längst ner i botten av ryggsäcken la jag sovsäcken, och på tvären ovanpå låg tältet. Därefter resten.

Ryggsäckens metallram hjälpte till att hålla packningen bort från ryggplattan som annars lätt skulle buktas ut av packningens tryck och bli oskön mot ryggen. Det bildas visserligen ett litet utymme emellan som kan vara svårt att utnyttja. Vidare ventilerar ryggplattan dåligt, nästan inte alls. Men detta är ett problem på de flesta säckar, tycker jag.

Jag saknade inte den stora mängd av mindre fickor som finns på andra ryggsäckar. Möjligen hade det varit bra med en ficka utanpå. De två små sidofickor med resårer som finns längst ner på utsidan är bra för myggmedel, solkräm och annat under vandring. Men man får se upp så att inte sakerna faller ur dessa resårfickor när man tömmer storsäcken vid lägerplatsen (då säcken sas "tappar formen").

Nu till en märklig sak: bröstremmen. Den är förvånansvärt kort. Jag fick dra ut remmen fullt för att den skulle räcka runt bröstkorgen. Visserligen blev jag styrkt i min uppfattning att jag har - förutom mellangärdets klädsamma rondör - väldigt välutvecklade bröstmuskler. Ändå har jag ju sett andra som är betydligt mer muskulösa än jag. Hur når remmen om dem? (Min gode väns kommentarer om D-kupa finner jag totalt irrelevanta, till och med opassande. Jag förstår helt enkelt inte vad han talar om.)

Utanpå ryggsäcken hade jag liggunderlaget fastsatt med en gummiresår som jag dragit genom de små öglor som finns på flera ställen på utsidan. Tyvärr medföljde ingen sådan i köpet, utan jag fick skaffa den på annat sätt. Jacka och andra kläder som behövdes under vandringen hade jag fastspända utanpå ryggsäckens sidor, där det finns remmar.  

Gummiresåren till liggunderlaget.

Som lätt dagsturssäck fungerade Crux:en utmärkt. Den var helt enkelt ljuvlig att ha med sig. Ner med köket, regnkläderna, mössa, optiska prylar, mm utan att jag behövde bekymra mig om volymen. Och så dra åt komprimeringsremmarna. Lätt och smidigt och med storsäckens bärkomfort (se foto nedan). Succé!

På dagstur i Tarradalen

Under de 16 dagarna på fjället föll inte en enda droppe regn, och därför har jag fortfarande inget att säga om hur väl den står emot väta. Enligt uppgift ska väven vara vattentät, och detsamma ska gälla sömmarna. Men man vill ju gärna se det med egna ögon. Jag får återkomma i ämnet.

Sammanfattningsvis har Crux:en motsvarat mina förväntningar mycket bra. Den håller för tyngre laster än vad jag räknar med att bära, och är vid dessa packningsvikter lika komfortabel som V8:an. Detta klarar Crux:en alltså med halva V8:ans egenvikt! Jag har därför väldigt svårt att förstå att en modern 70-literssäck måste väga omkring 3 kg, vilket är standard. Tillverkarna bör tänka om! Det normala skulle kunna vara en vikt på omkring 1,5 kg, medan personer som av olika skäl behöver utökade tillbehör kan välja tyngre varianter.

Tillägg 15 augusti. Jag kunde inte låta bli att göra ett fukttest med ryggsäcken inne i duschen. Den fick stå och spolas av i flera vinklar under kanske en halvtimmes tid.

Resultat: sådär. Ryggsäcken läcker inte som ett såll, men den är heller inte helt tät.

Den röda väven verkar tätast. Den svarta väven är jag lite skeptisk mot (är ju egentligen ett kraftigt snölås). Locket höll emot bra, inget vatten kom in där. Sömmarna i locket är tejpade på undersidan, och blixtlåset höll också tätt.

I huvudsäcken är det bara tejpat längst ner i botten. Det finns sömmar på flera ställen som inte är tejpade (bl a på ryggsidan och i snölåsets söm mot den röda väven) och det är troligen på dessa ställen som fukten kommer in.

Min slutsats efter detta enkla test är att säcken troligen står emot regn när snölåset inte exponeras (utom möjligen i botten som jag är lite osäker på). Om säcken däremot är lika fullastad som på mitt översta foto måste man använda ett regnöverdrag. I annat fall har man säkert fukt i säcken efter någon timmes regnande.

Kommentar 30 augusti. Efter en vecka i Sarek nu i slutet på augusti fick säcken utstå en hel del regn. Jag hade för säkerhets skull regnöverdrag, och det tror jag var bra, eftersom den var fullastad volymsmässigt. En dag tog jag en lång dagstur utan regnskydd, och då täckte locket snölåset. Säcken stod emot regnet mycket bra den dagen. Jag tror inte att något i säcken blev vått vid detta tillfälle. Locket, som får ta emot den värsta vätan, är mycket tätt. Fickan inuti locket var också torr.

Slutsatser: Vid långa turer med mycket packning är regnskydd att rekommendera. Vid dagsturer med mindre mängd packning tror jag inte att det behövs. 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2009-08-12 21:43   greenjuice
Bra utförlig recension!
 
2009-08-13 13:33   The Trooper
Bröstremmen är till för de med kycklingbröst, så du ligger på gränsen till kraftkarl, grattis. ;-)

Bra recension f.ö.
 
2009-08-13 22:55   fowwe
Tack för det, Valdemar! Kack, kack.
 
2009-12-20 22:48   Puttri
Regnskydd är inte 100%iga heller varför jag använder lätta vattentäta packpåsar istället (åtminstone för allt som är fuktkänsligt; sovsäck och kläder).
 
Svar 2009-12-21 22:49   fowwe
Det låter som en bra idé, jag funderar själv på att ersätta mitt extra regnskydd med några sådana påsar. Bra för kamera och elektronik också.
 
2010-05-08 19:22   Eric Sundberg
köpt den av micke sundberg
 

Läs mer i bloggen

Hardeberga – vandringar i underskattad landsbygd

En så stor stad som Lund uppslukar lätt intresset hos dem som bor där. I ännu högre grad gäller detta den betydligt större staden Malmö. Det är lätt att upphöja livet i staden som mer intressant och mer betydelsefullt är livet i exempelvis en liten by (som kanske rentav är på väg att avfolkas).

Det finns något motsägelsefullt i en stor stads lockelse. Å ena sidan får man känslan av att det händer väldigt mycket, ett myllrande liv. Å andra sidan upplever man att staden är möjlig att få överblick över, att begripa sig på. Det senare är naturligtvis en illusion, till stor del skapad av arkitekturen som målar upp de stora linjerna för oss. Dessa skapar ordning och sammanhang åt det vi ser och döljer det mesta som finns bakom fasaderna. Vi får känslan att vi förstår. Men vem kan greppa ens en bråkdel av vad som sker bakom just dessa fasader? Inte ens i ett medelstort bostadshus är det möjligt.

Genvägen Nijákvágge – för den som har gott om tid

Det klichéartade talesättet ”genvägar är ofta senvägar” exemplifieras på ett utmärkt sätt av Nijákvágge som erbjuder en betydligt kortare väg jämfört med att runda norr om fjället Niják. Med detta vägval får vandraren uppleva en av Sareks veritabla bakgårdar, där frostsprängt stenskravel samlats i högar, drivor och fält. Med andra ord - oemotståndligt för varje Sarekvän!

Det är juli 2021 och jag befinner mig i norra delen av Ruohtesvágge. Lägerplatsen är min femte i Sarek denna varma och myggrika sommar. Men jag är inte ensam – tältet delar jag med min gode vän Anders. Inte den vanlige Anders, han som jag oftast har gått tillsammans med och som finns med i många av mina skriverier här på Utsidan. Nej, detta är en annan Anders. Lustigt nog är båda två professorer på Tekniska högskolan i Lund och känner varandra väl.

Den Stora Grå. Och om fasaden som rämnade

Lunds kommun har knappast rykte om sig att vara en skogskommun, men vi har faktiskt några ganska stora barrskogsområden. Ett av de största är Vombs fure som ligger precis söder om Vombsjön. För något tiotal år sedan hittade man tillfälligt en kringflygande lappuggla i den skogen. Och nu var det dags igen. På årets sista dag 2022 upptäcktes en individ på eftermiddagen, strax före skymningen. Men det var inte många fågelskådare som fick se den.

Lappugglan är normalt en norrlandsfågel – åtminstone har den alltid betraktats som det. Samtidigt kan den ibland förflytta sig långa sträckor vilket Ove Stefansson beskriver i sin bok Nordanskogens vagabond. Lappugglan. På senare tid har häckningar konstaterats så långt söderut som Blekinge.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.