Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 70-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig också, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitets räkning. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). De senaste åren har jag undersökt Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar har också resulterat i en bok som nu är utgiven och finns att köpa.

Under det senaste decenniet har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycks ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

Försommarnattens hemlighetsfulla liv

Det handlar inte om så många veckor. Bara fyra eller fem i Skåne, kanske sex. Antagligen färre ju längre norrut i landet man kommer. Denna tid, när träden har slagit ut och mycket fortfarande är ljusgrönt, och alla flyttfåglar hunnit anlända från fjärran länder. Under dessa snabbt övergående veckor pågår en aktivitet bland fåglarna som är okänd för de flesta människor men som är väl värd att uppleva. Då fylls kvällarna och nätterna av fågelljud som man annars inte hör, från ängar, skogar och sjövassar. En del av dessa fåglar kan säkert visa sig och sjunga på dagen också. Men det är sena kvällar och nätter som är deras egentliga tid.

Sommargyllingen - en raritet bland häckfåglar

Sommarvärmen har kommit med full kraft till Skåne, och denna lördagsförmiddag väntade ett besök i Vombs fure där sommargyllingen bor. Enligt den nyutgivna boken Fåglarna i Sverige - antal och förekomst häckar denna art med endast ca 120 par i vårt land. Ungefär hälften av dessa finns i just Skåne och gissningsvis 5-10 par i Lunds kommun.

Det bästa sättet att hälsa på gyllingarna är att ge sig in i skogen och ta fram sin matsäck. Det kan bli en stunds väntan innan den första fågeln hörs sjunga. De sjunger med kraftiga, flöjtande toner som hörs några hundra meter. Att få se dem är däremot betydlgt svårare, trots att de är ganska stora. Som en björktrast ungefär.

Vandring i en skånsk vinterskog

Den senaste månaden har jag haft en ovanligt stark önskan att få komma ut i naturen, mycket och ofta. Senhösten är kanske skuld till det, för den var fylld av en väldig massa annat som skulle göras. Vintermörkret runt jul och nyår skapade också ett slags vacuum i utelivet. Det har inte blivit så mycket skrivet på den här bloggen, att komma ut har varit det viktigaste.

Norrlandsugglor i Skåneskogen

Skånevintern innehåller oftast många dagar av regn och mulet väder. Man stannar gärna inne och gör sådant som inte hunnits med under veckan. Men när de fina dagarna kommer då vill man ut. Idag var en sådan dag, och jag bestämde mig för att hälsa på en norrlandsgäst i skogen. Skogen heter Skrylleskogen och gästen var ingen mindre än en hökuggla. I själva verket har vi två hökugglor i denna skog för närvarande, och det är närmast en sensation. Vanligtvis håller de till i norra Sverige, och jag har ibland stött på dem på mina fjällvandringar.

Gott om folk i skogen idag, de flesta joggande på spåren. Men en och annan var ute med sin hund eller tog en helt vanlig promenad. Går man i Skrylleskogen förstår man att svenska folket gillar naturen. Här känns det nästan överbefolkat när det är bra väder.

Rar blondin i Helsingborgs hamn

Många tycker nog att trutar inte är särskilt inspirerande fåglar. De är ofta smutsgrå (dvs vanligtvis ungfåglar). De är glupska och skränande. Rövar från andra fåglar gör de också (men det är det många andra fågelarter som också gör). Och så är de ju så lika, och därmed - i många fall - svåra att skilja från varandra.

Men nog kan även trutar vara fascinerande. Inte minst för att man de senaste decennierna funnit nya arter av trutar som man tidigare inte trodde förekom i Sverige. Åtminstone inte i så stor mängd som de visat sig göra. Exempel på sådana arter är kaspisk trut och medelshavstrut. Men endast tränade fågelskådare kan skilja dessa två från vanliga gråtrutar!

Sida: Första Föreg. 1 2 3 Nästa Sista 

Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.