Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 70-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig också, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitets räkning. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). De senaste åren har jag undersökt Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar har också resulterat i en bok som nu är utgiven och finns att köpa.

Under det senaste decenniet har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycks ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

Kan fåglar ha roligt?

Att däggdjur är lekfulla vet alla som har hund eller annat husdjur. Särskilt när djuren är små eller unga leker de med varandra, och det är är lätt att föreställa sig att en del av dessa aktiviteter enbart är för att de roar sig. Men är verkligen allt som ser ut som lek verkligen enbart lek, dvs en aktivitet som enbart görs för att det är roligt?

Frågan är inte helt lätt att svara på. Man kan ju tänka sig att det som för en mänsklig betraktare ser ut som lek egentligen är något som fyller en nyttofunktion (helt eller delvis). Som t ex rovdjursungars brottningskamper och nafsande. De förbereder sig för det tuffa vuxenlivet då de måste skaffa föda själva. Och visa kommande partner att de är stora, starka och livskraftiga.
 
Hur är det då med fåglar? Oftast kan man ju förklara fåglars beteende ur något slags nyttoaspekt. Beteendet ger fördelar när det gäller överlevnad. Men ibland undrar man. När jag har sett hur en del änder och gäss "konstflyger" inför landning får jag ett tydligt intryck av att detta är ren nöjesflygning. Likaså när örnar och andra rovfåglar har flyguppvisningar på de mest hisnande sätt.

Men kan man vara riktigt säker? Eller fyller dessa beteenden hos fåglarna (som ju inte anses särskilt intelligenta) trots allt en nyttofunktion som är instinktiv och som har nedärvts i många generationer? Ja, troligen är det så, även om vi inte direkt kan se sambandet.

Men ibland bjuder vistelsen i naturen på överraskningar som ställer de invanda förklaringarna på huvudet. Här följer en sådan händelse då jag på första parkett fick se en fågel visa ett beteende som enbart verkade vara till för lek och ingenting annat.  

I slutet av 70-talet var jag på kanotutflykt med min dåvarande fästmö och vi tältade på en liten ö. På morgonen vaknade vi till lustiga ljud som kom från tältduken ovanför huvudet. Jag öppnade försiktigt blixtlåset på innertältet och kikade ut genom en glipa vid fotändan på ytterduken. De roliga ljuden kom från en sädesärla som åkte rutschkana från takåsen och nerför tältduken. Den flög upp till takåsen och rullande handlöst ner på marken under förtjusta kvitter (det var i alla fall så det lät). Gång på gång gjorde den samma sak och verkade ha väldigt roligt. 

När jag har funderat över denna lilla händelse kan jag inte finna någon som helst nyttoaspekt.  Ingen annan sädesärla var i närheten (vad jag minns), den gjorde detta på egen hand. Det enda syftet i detta fall verkade faktiskt vara att leka.  

Kanske det är fler som har liknande exempel från fågelvärlden?

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2011-04-25 15:07   Jockemeister
Är inte korpar väldigt lekfulla fåglar?
 
Svar 2011-04-25 17:37   fowwe
Om du tänker på deras lekfulla flykt så stämmer det säkert. De kanske är lekfulla på andra sätt också. Men så undrar man ju om det som ser lekfullt ut för oss fyller något annat, mer nyttobetonat syfte. Som att den "lekfulla" flykten tränar flygförmågan på ett bra sätt och därmed har gett konkurrensfördel.
 
2011-04-25 18:14   Jockemeister
http://www.pbs.org/wnet/nature/episodes/ravens/video-playing-in-the-snow/1552/
 
Svar 2011-04-25 22:40   fowwe
Väldigt kul filmsnutt, den tackar jag för! Att fåglars "bad i snö" kan vara nyttobetonat kan man ju tänka sig. Men här rullade korpen nerför backen, till synes utan något direkt syfte. Så jag kan gott tänka mig att den gjorde det för att det var roligt. Också.
 
2011-04-25 18:53   Håkan Friberg
Fast... människobarnens lek är väl knappast enbart till för att roa, det heller? De förbereder sig för andra, kommande uppgifter. Jag skrev "människobarnens". Varför vuxna människor leker ska jag inte spekulera i. Inte heller ska jag spekulera i varför vuxna människor sitter framför TV:n och tittar på när andra vuxna leker...
När det gäller din sädesärla tror jag nog att den lärde sig något viktigt som den hade nytta av senare i livet. Frågan är bara vad? :-)
 
Svar 2011-04-25 22:43   fowwe
Jo, lärdomar gav det antagligen för ärlan. Men det utesluter väl inte att huvudsyftet kan ha varit att ha kul? Eller kanske snarare: den gjorde något som den upptäckte var kul. Och därefter gjorde den samma sak igen, och igen. Många gånger.
Fast, som sagt, HELT säker kan man väl inte bli...?
 
2011-04-29 22:24   Knåp
Väldigt märkligt beteende du beskriver. Själv har jag b ara sett en sädesärla som blev tokig i backspegeln på vår bil. Den tillbringade mycket tid med att sitta och bråka med sin rival i spegeln.
Kråkor ser ofta ut att njuta i vinden. De seglar runt och låter sig kastas hit och dit, med ett visst mått av kontroll, ungefär som vi när vi åker bergochdalbana.
En väldigt fin artikel om korp fanns med i SNF:s tidning för något år sen. I slutet av artikeln beskrivs ett liknande beteende som din sädesärlas. Länk till artikeln på nätet är http://sn.snf.se/sveriges-natur/artikel.cfm?CFID=51294&CFTOKEN=17530290&id=1505
 
Svar 2011-05-02 22:53   fowwe
En väldigt fin artikel med intressanta exempel! Tack för den!
 
2011-05-02 19:26   OBD
Kan det tänkas att det fanns insekter på tältnocken?
 
Svar 2011-05-02 22:55   fowwe
Nej, det tror jag inte. Och ärlan visade inget som helst födosökarbeteende. Den flög upp, rullade ner, flög upp, rullade ner, osv.
 
2011-05-03 08:52   OBD
Ja, om nu fåglar kan glädja oss, så är det väl inte mer än rätt att de kan få ha litet roligt själva också. :-)
 

Läs mer i bloggen

Hardeberga – vandringar i underskattad landsbygd

En så stor stad som Lund uppslukar lätt intresset hos dem som bor där. I ännu högre grad gäller detta den betydligt större staden Malmö. Det är lätt att upphöja livet i staden som mer intressant och mer betydelsefullt är livet i exempelvis en liten by (som kanske rentav är på väg att avfolkas).

Det finns något motsägelsefullt i en stor stads lockelse. Å ena sidan får man känslan av att det händer väldigt mycket, ett myllrande liv. Å andra sidan upplever man att staden är möjlig att få överblick över, att begripa sig på. Det senare är naturligtvis en illusion, till stor del skapad av arkitekturen som målar upp de stora linjerna för oss. Dessa skapar ordning och sammanhang åt det vi ser och döljer det mesta som finns bakom fasaderna. Vi får känslan att vi förstår. Men vem kan greppa ens en bråkdel av vad som sker bakom just dessa fasader? Inte ens i ett medelstort bostadshus är det möjligt.

Genvägen Nijákvágge – för den som har gott om tid

Det klichéartade talesättet ”genvägar är ofta senvägar” exemplifieras på ett utmärkt sätt av Nijákvágge som erbjuder en betydligt kortare väg jämfört med att runda norr om fjället Niják. Med detta vägval får vandraren uppleva en av Sareks veritabla bakgårdar, där frostsprängt stenskravel samlats i högar, drivor och fält. Med andra ord - oemotståndligt för varje Sarekvän!

Det är juli 2021 och jag befinner mig i norra delen av Ruohtesvágge. Lägerplatsen är min femte i Sarek denna varma och myggrika sommar. Men jag är inte ensam – tältet delar jag med min gode vän Anders. Inte den vanlige Anders, han som jag oftast har gått tillsammans med och som finns med i många av mina skriverier här på Utsidan. Nej, detta är en annan Anders. Lustigt nog är båda två professorer på Tekniska högskolan i Lund och känner varandra väl.

Den Stora Grå. Och om fasaden som rämnade

Lunds kommun har knappast rykte om sig att vara en skogskommun, men vi har faktiskt några ganska stora barrskogsområden. Ett av de största är Vombs fure som ligger precis söder om Vombsjön. För något tiotal år sedan hittade man tillfälligt en kringflygande lappuggla i den skogen. Och nu var det dags igen. På årets sista dag 2022 upptäcktes en individ på eftermiddagen, strax före skymningen. Men det var inte många fågelskådare som fick se den.

Lappugglan är normalt en norrlandsfågel – åtminstone har den alltid betraktats som det. Samtidigt kan den ibland förflytta sig långa sträckor vilket Ove Stefansson beskriver i sin bok Nordanskogens vagabond. Lappugglan. På senare tid har häckningar konstaterats så långt söderut som Blekinge.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.