Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 70-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig också, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitets räkning. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). De senaste åren har jag undersökt Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar har också resulterat i en bok som nu är utgiven och finns att köpa.

Under det senaste decenniet har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycks ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

Det vilda (dikt)

Det var länge sedan jag hade tid och ork att skriva någon dikt här i min blogg. Men tankarna har funnits! 

Något jag tänkt på har bland annat sin upprinnelse ur mina fjällvandringar. Det handlar om vildhet, ett ämne som ju faktiskt kommit lite i ropet igen på kultursidor de allra senaste åren.

Många som hör begreppet vildhet tänker nog på hämningslöshet, våldsamhet, utflippande med mera i samma stil. Men detta är en förvanskning, inte ens de vilda djuren beter sig så. Att söka det vilda är att söka något helt annat. Och en del av det vilda jag själv söker finns i friluftslivet.
 
Så - efter ett långt uppehåll - blev det alltså ytterligare en dikt.

Det vilda

Det vilda inom oss är slumrande
men sover bara med ett öga

Det behövs inte mycket för att det ska lyfta sitt huvud
och vädra efter en omärklig doft eller en avlägsen vind

I de ögonblicken vill jag ut
Jag vill ut och gå färdvägar
som jag inte vet om man kan lita på,
följa stigar som kanske inte leder någonstans

Då griper jag efter dagar där jag kan
förvänta mig det oförutsedda
och nätter som överraskar mig med drömlös sömn

Framför mig växer vägsträckorna,
och jag tillryggalägger dem enbart med egen ansträngning
Och efter många steg,
när krafter och ork brunnit ut,
möts jag av vila i skymningen
    
Så formas nya syner framför mina ögon,
långt i fjärran byggs konturer
av länder och riken som jag inte kände förut

Men alltför snart känner jag våndan,
jag blir upphunnen av smärtan av att
vara på fel sida om en glasruta,
att inte kunna resa mig och ge mig av

Då kan det kännas enklast att ignorera
det som skedde – det som sedan plötsligt tog slut

Det vilda sänker sitt huvud och lägger sig ner igen
Men det sover bara med ett öga

 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2010-02-28 17:52   Håkan Friberg
"Jag vill ut och gå färdvägar
som jag inte vet om man kan lita på,
följa stigar som kanske inte leder någonstans "

Precis så är det - ibland.
Det är då man hittar nya skatter, nya smultronställen.
 
2010-02-28 18:08   andersmossing
Fint skrivet!
 
2010-03-02 21:31   Annicas fjällängtan
Du kan skriva dikter också! Blir nästa bok en diktsamling?
 
Svar 2010-03-02 21:49   fowwe
Hej Annika! Kul att du (och ni andra) läser! Om nästa bok - om det blir någon nästa - kan man aldrig veta! Men det är väl inget som ännu ligger inom räckhåll. Tror jag ;-).
 

Läs mer i bloggen

Hardeberga – vandringar i underskattad landsbygd

En så stor stad som Lund uppslukar lätt intresset hos dem som bor där. I ännu högre grad gäller detta den betydligt större staden Malmö. Det är lätt att upphöja livet i staden som mer intressant och mer betydelsefullt är livet i exempelvis en liten by (som kanske rentav är på väg att avfolkas).

Det finns något motsägelsefullt i en stor stads lockelse. Å ena sidan får man känslan av att det händer väldigt mycket, ett myllrande liv. Å andra sidan upplever man att staden är möjlig att få överblick över, att begripa sig på. Det senare är naturligtvis en illusion, till stor del skapad av arkitekturen som målar upp de stora linjerna för oss. Dessa skapar ordning och sammanhang åt det vi ser och döljer det mesta som finns bakom fasaderna. Vi får känslan att vi förstår. Men vem kan greppa ens en bråkdel av vad som sker bakom just dessa fasader? Inte ens i ett medelstort bostadshus är det möjligt.

Genvägen Nijákvágge – för den som har gott om tid

Det klichéartade talesättet ”genvägar är ofta senvägar” exemplifieras på ett utmärkt sätt av Nijákvágge som erbjuder en betydligt kortare väg jämfört med att runda norr om fjället Niják. Med detta vägval får vandraren uppleva en av Sareks veritabla bakgårdar, där frostsprängt stenskravel samlats i högar, drivor och fält. Med andra ord - oemotståndligt för varje Sarekvän!

Det är juli 2021 och jag befinner mig i norra delen av Ruohtesvágge. Lägerplatsen är min femte i Sarek denna varma och myggrika sommar. Men jag är inte ensam – tältet delar jag med min gode vän Anders. Inte den vanlige Anders, han som jag oftast har gått tillsammans med och som finns med i många av mina skriverier här på Utsidan. Nej, detta är en annan Anders. Lustigt nog är båda två professorer på Tekniska högskolan i Lund och känner varandra väl.

Den Stora Grå. Och om fasaden som rämnade

Lunds kommun har knappast rykte om sig att vara en skogskommun, men vi har faktiskt några ganska stora barrskogsområden. Ett av de största är Vombs fure som ligger precis söder om Vombsjön. För något tiotal år sedan hittade man tillfälligt en kringflygande lappuggla i den skogen. Och nu var det dags igen. På årets sista dag 2022 upptäcktes en individ på eftermiddagen, strax före skymningen. Men det var inte många fågelskådare som fick se den.

Lappugglan är normalt en norrlandsfågel – åtminstone har den alltid betraktats som det. Samtidigt kan den ibland förflytta sig långa sträckor vilket Ove Stefansson beskriver i sin bok Nordanskogens vagabond. Lappugglan. På senare tid har häckningar konstaterats så långt söderut som Blekinge.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.