Bloggar > Fowwes blogg

Fowwes blogg

Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Fågel Blå

Mitt fågelintresse började i åtta-nio-årsåldern. Man kan nog säga att det skedde på grund av sömnlöshet. Det var nämligen så att vår familj tillbringade många sommarlov och andra lov på min farfars lantgård utanför Eksjö. Av någon anledning vaknade jag ofta tidigt, kanske klockan fem eller sex varje morgon. Alla andra sov minst ett par timmar till. Jag hade inget särskilt att göra, och att stiga upp helt själv var ju meningslöst.

Så jag låg kvar i sängen och läste böcker. Och rätt snart fick jag syn på Erik Rosenbergs Fåglar i Sverige. Den tog jag med mig i sängen och läste om den ena märkvärdiga fågeln efter den andra. Rosenberg - som blev en legend redan i sin livstid - beskrev många av fåglarna på ett väldigt personligt sätt. Havsörnen liknade han vid "en i båda ändar avhuggen trana" och lappugglan kallade han för "Tita Grå" efter en trollpacka i någon saga.

Efter att ha läst beskrivningar av de slaget blev jag förstås nyfiken på fåglarna. Det var inte tillräckligt att bara läsa om dem, jag ville se dem i verkligheten också. Så jag gick ut runt lantgården och letade upp dem jag kunde hitta.

På detta sätt fortsatte det, och efter en tid fanns intresset där. Så småningom kom jag med i Fältbiologerna, och då lärde jag känna andra ungdomar med liknande intressen.

Nu till själva saken. I slutet på min upplaga av Fåglar i Sverige fanns en rubrik: EFTERLYSNING. Den handlade om en liten sibirisk fågel som dittills inte hade setts i Sverige: Blåstjärten. Men Erik Rosenberg trodde att den kunde dyka upp i norra Sverige eftersom den setts i Finland.

Blåstjärt, honfärgad

Fågeln liknas vid en rödstjärt men med koboltblå stjärt och orangeröda färgfält på sidorna. Sången beskrivs också. Den lilla notisen slutar med följande ord: "Ornitologer, när I vandren i lavskrikans, tallbitens och videsparvens skogar, lyssnen då ock efter den sibiriska taigans Fågel Blå!"

Jag glömde aldrig dessa ord, men som ung trodde jag nog aldrig att jag skulle träffa på denna märkliga fågel. När jag under 2000-talet har vandrat genom granskogarna runt Kvikkjokk har jag lyssnat väldigt noga efter den, väl medveten om att chansen att stöta på den finns men är minimal.

Men här och var har den faktiskt dykt upp i vårt land under 1990-talet och 2000-talet (kanske tidigare också). Men alltför långt bort och alltför tillfälligt för att jag själv skulle kunna se den.

Blåstjärten låter sig väl smaka av de utlagda bären.

Men Skåne är ett landskap som överraskar när det gäller fåglar. Plötsligt upptäcktes ett exemplar av en fågelskådare i början av januari i år, i en villaträdgård utanför Osby! Den stannade kvar mellan 8/1 och 24/1 och det var många som fick möjlighet att glädja sig över denna charmiga lilla fågel.

Jag fick skjuts med en god vän och vi åkte dit med kikare och kamera. Fågeln var inte särskilt skygg men rörlig när den for omkring och letade mat. Fågeln var honfärgad och hade inte hanens intensiva färger i dräkten, men håll med om att den är vacker i alla fall. (Jag önskade förstås att jag hade haft en bättre kamerautrustning och bättre dagsljus. Det fanns skickliga fotografer som fick mycket fina foton.) 

Blåstjärten som upptäcktes i Ebbarp, Osby.

Så fick jag då till slut se den mytomspunna Fågel Blå!

Postat 2010-03-16 01:02 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Arkiv

Kategorier

Etiketter

Länkar

 

Logga in