Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 70-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig också, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitets räkning. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). De senaste åren har jag undersökt Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar har också resulterat i en bok som nu är utgiven och finns att köpa.

Under det senaste decenniet har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycks ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

Ballongfärd över Kappadokien

Strax före klockan 6 på morgonen samlades folk i hotellets lobby. Alla undrade hur det skulle bli med dagens ballongstart. Utomhus var det nog någon minusgrad, vi hade blivit uppmanade att ta på oss varma kläder.

Efter en stund fick vi besked: det blåste fortfarande ute på slätten, men vinden förväntades mojna. Starten skulle bli av, men ingen kunde säga exakt när. Det gick nog ytterligare en halvtimme. Sedan kom folk från ballongfirmorna och meddelade att det var dags. De flesta drog en lättnadens suck och spänningen steg. Men de som sovit dåligt och ångrat att de anmält sig insåg att nu fanns ingen återvändo.

Vi åkte i minibussar ut till startplatsen. Det var gryning och dåligt ljus för kameran. Synen var fantastisk.

På startplatsen är det fullt av ballonger som håller på att värmas upp. Någon sa efteråt att det var ett 70-tal, men jag är inte säker på att det var så många. Kanske.

En ballong bredvid vår värms upp. Aggregaten drivs med butan.

Dags för dem att ge sig av. Korgens tomvikt är ca 1 ton, och med full last (20 personer) kan den väga totalt ca 2,5 ton. Alltihop lyfts lekande lätt av lite varm luft (nåja inte så lite).

Högre och högre går det. Och det går fort.

Nu är det vår tur! Innan vi stiger på har vi fått en minimal frukost och en kopp kaffe. Sedan är det bara att äntra korgen. Det finns fotsteg att kliva på och handtag att hålla sig i. Handtagen är helt nödvändiga vid landning, då man lutar sig med ryggen mot färdriktningen i halvsittande ställning.

Vår pilot med förnamnet Buket är 26 år gammal och har flugit ballong sedan hon var 19. Jag tror hon sa att hon hade över 1200 flygtimmar. I Turkiet finns bara några få procent kvinnliga piloter, så vi kände oss speciella att få henne. Hon var helt enkelt fantastiskt duktig.

Precis före start får vi tre enkla instruktioner av Buket. Jag minns bara en av dem: Kliv inte ur korgen när vi är uppe i luften. Hon hade nog kunnat hoppa över den instruktionen.

En armada av luftballonger svävar ut över landskapet.

Vi har börjat vid Göreme World Heritage där vi var dagen innan. Här ser vi nu klostergrottorna från ovan.

Piloterna varierar höjden ofta så att vi ibland glider ner i dalgångarna och ser naturen på nära håll. I vissa raviner finns små grusvägar eller vandringsleder. Nu är det för kallt för att vandrare ska lockas hit, men små försäljningsstånd vittnar om andra årstider. Någon vildmark är det inte frågan om.

Vissa stunder är vi på hög höjd. Piloterna kan till viss del styra ballongerna, men i stort sett glider de åt det håll den svaga brisen blåser.

Buket har decimeterprecision i sin manövrering. Vid ett tillfälle höjer hon ballongen upp invid en klippa så nära att man hade kunnat kliva ur och ställa sig på klippkanten. Men visst ja, vi fick ju inte gå ur korgen under flygning.

Morgon och soluppgång.

Landningsdramatik

Flygturen börjar ta slut och några ballonger har redan landat. Buket pratar i sin walkie-talkie med sin besättning på marken. Det är fyra män som ska möta oss på en lämplig landningsplats. Buket måste undvika mindre kraftledningar, bilvägar, trädplantager, raviner och så vidare, men hon har hunnit se ut en plats (och en reservplats strax bakom). Hon har meddelat besättningen som åker dit med sin stora jeep.

Ballongerna styrs med dels brännar-aggregaten, dels fyra linor som sitter fast någonstans uppe i ballongen. Buket sänker oss ner mot landningsplatsen. Ett tjockt rep släpar efter korgen. De fyra stabila männen tar tag i det och ska bromsa farkosten, men vinden är för stark.

- De var för långsamma, klagar Buket. De hinner inte.

Männen släpas med mot en ravin och måste släppa repet för att inte falla ner. Vi glider några meter över marken ut över ravinen. Männen måste nu åka flera kilometer för att komma över på andra sidan som bara är hundra meter bort. De är hjälplöst akterseglade. Vad kommer hända nu? undrar vi.

Buket tappar inte fattningen. Hon säger till oss att inta våra landningspositioner i korgen. Hon tänker ta ner ballongen helt själv.

Och det gör hon, på en fläck ängsmark som hon sett ut till reservplats. Korgen dunsar i marken tre, fyra gånger och släpas ett tiotal meter. Sedan tar det stopp. Buket snabbar sig så att den stora ballongduken tappar luft och inte inte kan blåsa iväg med oss. Duken lägger sig ner och vi kan stiga ur. Vi jublar, hon får en spontan applåd och är dagens hjälte. Ingen hann ens tänka på att bli rädd.

Behöver jag säga att damerna i sällskapet fick vatten på sin kvarn? Det hördes en flod av kommentarer i stil med: Det ska till en kvinna för att fixa sånt här. Männen har man ingen hjälp av när det verkligen gäller. Vi kvinnor måste kunna klara allt själva. Och så vidare. Ja, det var kvinnornas dag utan tvekan.

Färden firades på traditionellt sätt med champagne som besättningen på marken dukade upp i naturen. Det var långt till den väntande minibussen och vi forslades i två grupper på jeeparna. Vi blev några kvar som kunde ta ett gruppfoto.

Buket, we love you!

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2015-02-04 19:01   Tobbe C
Ja det blev ju dramatik, tack för den rapporten! Några riktigt fina bilder dessutom.
 
Svar 2015-02-04 20:25   fowwe
Tack, Tobbe. Kul att du var med på färden!
 
2015-02-05 07:36   brigas
vilket märkligt och spännande område.
Ballong i gryningen känns rätt färdsätt;fast tillsammans med 70 andra ballonger? Trångt i luftrummet kanske.
 
Svar 2015-02-05 18:59   fowwe
Vi var först förvånade över alla ballonger på startplatsen. Varifrån hade man samlat ihop alla dessa turister? Men turismen är stor i Turkiet, och otroligt mycket större på sommarhalvåret. Men när vi kom upp i luften kändes det inte trångt, det var gott om utrymme.
 
2015-02-05 18:46   OBD
Häftigt! Litet slitet ord kanske, men jag tycker det passar in här. Skönt att ni hade en så skicklig pilot och att allt gick bra. Måste ha varit en härlig upplevelse att få se den speciella naturen från ovan. Hur länge varade luftfärden?
 
Svar 2015-02-05 19:01   fowwe
Luftfärden varade nästan en timme, vilket är normalt. Och jovisst, häftigt är ett bra ord!
 
2015-02-05 20:59   BrittMarie
Fascinerande farkoster det där! Tyvärr har jag aldrig flugit trots att jag bott i Sveriges luftballonghuvudstad, Gränna, i många år!
 
Svar 2015-02-06 18:13   fowwe
Aha, huvudstad minsann! Själv har jag lite förstrött tittat på ballongerna som strukit förbi över huset där jag bor och bara tänkt att jag skulle göra det någon gång. När guiden I Turkiet dinglade med betet rakt framför näsan vaknade intresset. Och när han la till klipplandskapet på kroken högg jag hårt och bestämt.
 
2015-02-10 09:27   Thomas Traneving
Vilken fantastisk natur ni svävade över. Mäktiga toppar på nära håll. Väldigt imponerande.
Vilken skicklig pilot!
Säger det igen.....det ska vara en kvinna för att klara den prestationslandningen ;)
/H
 
Svar 2015-02-11 11:17   fowwe
Ja, man beundrar både naturen och piloten!
 

Läs mer i bloggen

Hardeberga – vandringar i underskattad landsbygd

En så stor stad som Lund uppslukar lätt intresset hos dem som bor där. I ännu högre grad gäller detta den betydligt större staden Malmö. Det är lätt att upphöja livet i staden som mer intressant och mer betydelsefullt är livet i exempelvis en liten by (som kanske rentav är på väg att avfolkas).

Det finns något motsägelsefullt i en stor stads lockelse. Å ena sidan får man känslan av att det händer väldigt mycket, ett myllrande liv. Å andra sidan upplever man att staden är möjlig att få överblick över, att begripa sig på. Det senare är naturligtvis en illusion, till stor del skapad av arkitekturen som målar upp de stora linjerna för oss. Dessa skapar ordning och sammanhang åt det vi ser och döljer det mesta som finns bakom fasaderna. Vi får känslan att vi förstår. Men vem kan greppa ens en bråkdel av vad som sker bakom just dessa fasader? Inte ens i ett medelstort bostadshus är det möjligt.

Genvägen Nijákvágge – för den som har gott om tid

Det klichéartade talesättet ”genvägar är ofta senvägar” exemplifieras på ett utmärkt sätt av Nijákvágge som erbjuder en betydligt kortare väg jämfört med att runda norr om fjället Niják. Med detta vägval får vandraren uppleva en av Sareks veritabla bakgårdar, där frostsprängt stenskravel samlats i högar, drivor och fält. Med andra ord - oemotståndligt för varje Sarekvän!

Det är juli 2021 och jag befinner mig i norra delen av Ruohtesvágge. Lägerplatsen är min femte i Sarek denna varma och myggrika sommar. Men jag är inte ensam – tältet delar jag med min gode vän Anders. Inte den vanlige Anders, han som jag oftast har gått tillsammans med och som finns med i många av mina skriverier här på Utsidan. Nej, detta är en annan Anders. Lustigt nog är båda två professorer på Tekniska högskolan i Lund och känner varandra väl.

Den Stora Grå. Och om fasaden som rämnade

Lunds kommun har knappast rykte om sig att vara en skogskommun, men vi har faktiskt några ganska stora barrskogsområden. Ett av de största är Vombs fure som ligger precis söder om Vombsjön. För något tiotal år sedan hittade man tillfälligt en kringflygande lappuggla i den skogen. Och nu var det dags igen. På årets sista dag 2022 upptäcktes en individ på eftermiddagen, strax före skymningen. Men det var inte många fågelskådare som fick se den.

Lappugglan är normalt en norrlandsfågel – åtminstone har den alltid betraktats som det. Samtidigt kan den ibland förflytta sig långa sträckor vilket Ove Stefansson beskriver i sin bok Nordanskogens vagabond. Lappugglan. På senare tid har häckningar konstaterats så långt söderut som Blekinge.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.