Under fjolåret blev det tre turer i Jämtlandsfjällen, vinter, sommar och höst. Alla tre gångerna var jag i Stor-Stensdalen som seglade upp som årets nykomling på listan över pärlor där t ex Härjångsdalen och Ekorrdörren redan fanns.

Den ligger där, så nära Stensdalsstugan, men verkar sällan besökt för här finns inga upptrampade stigar. Man behöver bara trassla sej igenom en kort bit med björkskog så öppnar sej en vacker dalgång, väl värd att upptäcka.

Högsommar i Stor-Stensdalen

Stensån rinner genom dalen, vid stugplatsen forsar den ganska muntert men bara ett litet stycke upp brer den ut sej och slingrar lugnt genom den flacka dalen. På ett par ställen höjer det sig i lite brantare men inte särskilt långa stigningar. Här tränger även Stensån i hop sej och bildar fina vattenfall.

Norr om Stensån står Stor-Stensdalsfjällets och Östra Bunnerstötens tvära branter och på södra sidan ligger Tobbege och Stäntja med lite beskedligare sluttningar.

I februari blev jag och mitt sällskap, av olika anledningar, kvar i Stensdalsstugan flera nätter och gjorde bara kortare dagsturer där ifrån. Då kändes det självklart att leta sig upp i Stor-Stensdalen. Den stillsamma topografin i dalbotten gör att det är lätt och trevligt att skida här. Inga markerade leder men knappast någon risk att komma vilse.

Paus på väg mot Stensdalsstugan

Under sommarturen valde jag Stor-Stensdalen för att ta mej in i Bunnerfjällen för där Stor-Stensdalen tar slut tar Östra Bunnerskalet vid. Även den turen var jag i Stensdalsstugan en natt, för jag hade fått uppdraget att skriva om den i Svenska Fjällklubbens tidning Fjället. Hur det var kan läsas här: http://www.fjallklubben.se/sfk/fjet-hiddenmenu-322/723-fjaellet-nr-3-2014-artikel-1.html

Sommartid syns att det som gör skidåkningen enkel är ganska stora våtmarker utmed ån. Här kan vara intressant för fågelskådare, men när jag vandrade genom dalen var fågellivet ganska stillsamt men så är det ju ofta under senare delen av sommaren.

Det är inte särskilt besvärligt att vandra här heller, men som alltid när man vandrar fritt kan man tycka att det är bra att gå långt ner i dalen för att strax få för sej att det nog är lättare lite högre upp... Stora stenblock det finns gott om, konstigt vore väl annars, med det namnet! Jag har mest gått på norra sidan om Stensån men det går att hitta ställen att korsa ån om man får lust att byta sida.

I september så kom den tredje turen och då fick jag uppleva dalgången i både ösregn och snöfall. Och för all del, lite sol också! Helt normalt fjällväder alltså och helt enligt väderprognosen! Tyvärr uppstod ett lite hälsoproblem så återigen tog vi tillflykten till Stensdalsstugan.

I det nyköpta tältet var himlen alltid blå...

Planderade sex tältnätter blev tre men det räckte för att konstatera att det nya Fjällräventältet fungerar jättebra! Och trots ändrade planer var det en lyckad tur.

Höstfärger och utsikt mot Östra Bunnerstöten

Höst med vinterkänsla

Blåbär vid foten av en storsten i Stor-Stensdalen