Bloggar > Fjällfunderingar...

Fjällfunderingar...

...och andra tankar

Höstvandring i Jämtland 2009 Placerad på karta

 

Septemberfjäll.

Vackra färger. Klar luft. Sol som värmer. Inga myggor.

Sådana dagar var det på vandringen i Jämtlandsfjällen förra veckan. Dagar med högsommarvärme och färgsprakande fjällsluttningar. Mängder av nyanser i rött, gult, brunt, grönt, det var som att stå och titta på ett korstygnsbroderi från Clara Waever (om nu någon vet vad det är).

Men det var också dagar med regn, fint, fint regn, sånt som man blir så blöt av, ösregn som hänsynslöst vräkte ner mot tältduken samtidigt som vinden tog i, snöblandat regn...

 

Blå linje är årets vandring, start i nordvästra hörnet

 

I  lätt regn startade vandringen från Storulvån men det var skönt att komma ut på tur igen. Bara man kommer förbi Tjallingen blir vandringen riktigt trevlig, lättgången stig i bara mycket lätt motlut, gles björkskog och gott om tänkbara tältplatser. Strax före Gåsåns vindskydd kände vi oss nöjda  första dagen, men den planerade korvgrillningen sköts på framtiden till förmån för tältmys.

Nästa morgon  hade regnmolnen bytts ut mot dimmoln som snart lättade och det blev en underbart skön och vacker dag!

Dimmoln runt Stora Härjångsstöten


Nu är det slut på ledmarkeringar, men det går en tydlig stig längs Gåsån. Snart upphör björkskogen, det är många små bäckar att övertvära, men inget man behöver ta av sej kängorna för. Sakta stiger Holkendurrie upp mot passet, det är lättsam och mycket trevlig vandring.

Stora Härjångsstöten från Holkendurrie


Lunchklippa i Holkendurrie


Efter högsta punkten ändrar dalen karaktär. De ganska jämna fjällsidorna byts ut mot grusåsar och terrasser med flera små sjöar. Vi slog läger ganska tidigt på eftermiddagen för att få stanna kvar i denna vackra dal.

Holkendurrie


Efter min kvällsspaning längs en fin bäck bestämde vi att gå upp i samma sluttning, Härjångsfjällens sydsida, nästa dag, över ett pass och ner till Härjångsdalen. Och denna kvällen var som gjord för att sitta ute och njuta vid brasan och grilla korv medan skymningen kom smygande.

 

 

Ännu en dag med sommarvärme! Frukost i solskenet utan extratröja, godispaus med bar överkropp. Vi siktade mot passet väster om toppen 1442, stannade ofta för att njuta av utsikten över landskapet som bredde ut sig under oss. På ena sidan Härjångsåsen syntes Sylarna och på andra sidan Helags. Vi konstaterade lite missmodigt att Helagsglaciären för en tynande tillvaro. Den verkade mindre  nu är för tre år sen då vi såg den senast. Hur länge till kommer den att vara Sveriges sydligaste glaciär?

 

Helagsglaciären - Sveriges sydligaste glaciär


Efter passet mötte en stenig sluttning men med ett vackert ringlande vattendrag i botten på dalen, vi kallar den Tvärhammardalen, en sidodal till Härjångsdalen  mellan Tvärhammaren och Gaarenesåaija.

Tvärhammardalen


Vandring på skrå längs den sistnämnda höjden, över en liten rygg och ner mot sjön 980. Härjångsdalen är stenig och karg. Men den är också mycket vacker med sitt pärlband av små sjöar, särskilt när man får uppleva dalen i vackert väder. Och inte behöver man trängas med andra vandrare heller. Tre gånger har jag gått här men bara träffat på två personer vid ett av tillfällena.

Härjångsdalen


Denna kväll åts middagen på Kleavetjes sluttning, i kvällssolen sista strålar. Det hade börjat blåsa lite, några molnformationer dök upp i väster samtidigt som solen försvann. Vinden ökade. Det blev  regn. Och snö... Efter en natt med orolig sömn kunde jag konstatera att det låg blötsnö på tältet och fjälltopparna var vita! Från sommar till vinter på bara några timmar.

Samma tält, samma plats men en inte samma väder

 

Dagen fortsatte med blåst och regn, ibland snöblandat och vi valde att följa leden mot Stensdalsstugorna och Vålådalen. Busvädret gjorde att vi tacksamt räddade oss in i rastskyddet vid Stjäntja för en tidig lunch. Här var det minsann inte folktomt, en vandrare satt redan där  och många fler kom efter oss.

 

Kort godispaus

 

En sista kväll och natt på fjället med regn och blåst. Det var inte aktuellt för något annat än att ha det så skönt som möjligt i tältet. Mat i magen, något varmt att dricka, kex att knapra på. Gaslyktan kom väl till pass denna ruggiga kväll. Är man försiktig går den att ha i innertältet och det blir så varmt och skönt...vad gör det då att regnet smattrar, vinden viner och temperaturen faller utanför? Jag ville inte byta med någon stugvandrare.

Tältmys

 

Så avslutades vandringen i Vålådalen med skön dusch och god lunch i restaurangen. I  Vålådalens  Naturum  fick  vi en trevlig pratstund med värden innan vi skulle kliva på bussen för att nöjda med turen och  våra upplevelser, resa hemåt igen.


Hej då, fjället...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Postat 2009-09-26 11:43 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Kyrkhelg i Alkavare kapell - Sarekvandring 2009 Placerad på karta

En gång om året är det kyrkhelg i Alkavare kapell. Jag visste att det skulle vara just den här helgen redan innan vi for hemifrån. Någon här på Utsidan skrev om det  (tror det  var "Jokkmokk") men trodde inte att vi skulle kunna vara där tills dess. En snabb omplanering av rutten gjorde det möjligt och efter att ha kämpat genom videsnåren i Álggavágge satte vi ner ryggsäckarna på kyrkbacken tio minuter innan gudstjänsten skulle börja.

Alkavare kapell  med klockstapel och besökare


Lite kort historik: Kapellet stod klart 1787 och användes fram till ca 1860 då det övergavs. Det förföll förstås men restaurerades efter originalritningar som fanns bevarade och återinvigdes 1961. Kapellet  byggdes för att sprida kristendomen bland samer och har alltså ingenting att göra med den silverbrytning som pågått här.

Jag har gått förbi här en gång tidigare och tittat in i kapellet som alltid är öppet. Då kändes det mörkt och dystert, inte alls inbjudande. Nu, med öppna fönsterluckor, dukat altare, många levande ljus och blommor gav kapellet ett helt annat intryck.

 

Kyrkhelgen började redan på lördagen och på söndagen kom närmare trettiotalet personer  för att delta i gudstjänsten. Ett par flöjtspelande vandrare stod för musiken men psalmerna sjöngs á capella. Aldrig förr har jag sjungit psalmen "Morgon mellan fjällen" på en mera passande plats. Prästen Gotthard från Jokkmokk, iklädd prästkrage, skinnväst och flera knivar, predikade och sedan bjöds alla besökare på kyrkkaffe.

Kyrkkaffe utanför kapellet

Fjällvandrande kykrbesökare hade en trevlig stund med nykokt kaffe och mycket prat om vandring, utrustning och vägval. Dagen var solig och skön och ingen verkade ha bråttom att komma iväg. Så småningom tunnades skaran ut och prästen och några medhjälpare fick tid att tjära kapellets tak.

Kapelltaket tjäras


Vi bestämde oss för att stanna en extra dag här i kapellets närhet för att gå en dagstur med bara lätt packning.

Postat 2009-09-06 21:57 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Från Änonjalme till Álggajávrre - Sarekvandring 2009

Sarek, vi kan väl gå i Sarek i sommar?!!

Förslaget kom från Christer och jag hade inget att invända mot det. Nio år sedan jag senast var där och eftersom Sarek fyller hundra år som nationalpark i år passade det bra att hylla jubilaren på plats.

För min inre syn såg jag klarblå himmel, glaciärer skimrande i solsken och kaxiga fjälltoppar som ogenerat  visar upp sej i all sin glans. Ville att Christer, som aldrig varit i Lapplandsfjällen förut, skulle få se allt från den vackraste sidan. Men hur ofta blir drömvädret verklighet i fjällen? Inte så ofta, inte i Sarek och inte just den här vandringen.

Áhkká med molnhöljda toppar


Vandringen kan delas in i tre etapper: Genom två stora dalar där vi träffade ganska många andra vandrare och där molnen bara högst motvilligt skingrades runt fjälltopparna. Så en mellanakt med solig och social kyrkhelg vid Alkavare kapell och därefter vandring längs den gamla präststigen till Kvikkjokk.

Från Änonjalme nådde vi lätt Sarek och Routhesvágge genom att följa Padjelantaleden till Sjnjuvtjudisjåhkå. Hela dagen spanade jag upp mot Áhkká i förhoppning om att molntäcket skulle lätta men inte förrän framåt kvällen, då vi slagit läger en bit upp längs Sjnjuv... äh, det är besvärligt med utrikiskan, tyckte Christer, blev det någorlunda molnfritt. Det var en av mycket få kvällar som vi kunde sitta ute och njuta av mat och omgivningar, Áhkká, Gisuris och Niják omringade oss.

 

          Áhkká, Gisuris och Niják


Stigen, för det finns stig att följa nästan hela vägen från "treparksmötet" till Skárjá, går förbi Kisuriskåtan. Den inbjöd till godispaus men  är alldeles för dålig för att erbjuda något skydd mot väder och vind.

 

Kisuriskåtan

 

Upp genom Ruohtesvágge stretade vi i motvind och efter vattendelaren även mot regn. Ett större vad bjuder dalen på, det över Smájllájåhkå. Den ska vadas högt upp, vattnet strömmar ganska hårt men botten består av grus som gör att det ändå är lättvadat trots vatten upp över knäna. Dessutom visade det sig att Christer är bra på att uppfatta hur man kan gå och inte alls rädd för att kliva ut i strömmen.

Smájllájåhkå

 

Ruohtesvágge står inte särskilt högt upp på min lista över vackra dalgångar. Säkert hade jag tyckt annorlunda om det varit bättre väder så man kunnat se toppar och glaciärer bättre. Nu var jag mest irriterad på att klafsa genom blöta översilningsmarker med blicken sänkt för att slippa få regn i ansiktet, men såg många renar här och det är alltid trevligt! Någon liten stund då och då lättade molntäcket och visade upp godbitar.

 

 

Vid Skárjá upplevdes en mycket regning och blåsig natt. I sista stund innan ovädret satte igång kom vårt Berganstält på plats, som en katt bland hermelinerna,  på samma gräsplätt där tre Hillebergtält redan var uppradade. Av erfarenhet vet jag vårt tält klarar sig mycket bra i blåsväder så nattsömnen blev god trots ovädret.

 

Smájllájåhkå vid Skárjá


Nu var det lördag förmiddag, ovädret hade dragit bort och lite som ett infall styrdes stegen mot Álggavágge i stället för Guophervágge som planerat, för att kanske hinna till kyrkhelgen i kapellet.

Håller man lite höjd i sluttningen ovanför Guohperjåhkå är det fin utsikt över Ráhpajåhkå och väl uppe i Álggavágge lät sig även Mihkájiegna med omgivning beundras.

 

Utsikt över Ráhpajåhkå

 

Mihkájiegna


Álggavágge, känd för "gubben" på Härrábákte som misstänksamt sitter och spanar ner på vandrare som går över de vidsträckta "gräsmattorna". Långa sträckor är det lätt att gå men ovanför Álggajávrre får man kämpa mot videsnår och klafsig mark.

 

Álggavágge


Álggavágge får, trots videsnåren, bra mycket högre betyg än Ruothesvágge. Dalen är smalare, bergen kommer närmare inpå och gräset är lika grönt på båda sidor om bäcken.

Och vi kom i precis lagom tid till  kapellet på söndagsförmiddagen!

 



 

 

 

 

 

Postat 2009-08-30 20:36 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

 

Logga in

Tips!