Bloggar > Fjällfunderingar...

Fjällfunderingar...

...och andra tankar

Snövit jul

Så fick jag den vita jul jag längtat efter!

Några dagar med skidåkning i bästa tänkbara väder och underbar miljö. Jag var lite orolig att det skulle bli mildväder, väderrapporten hotade med plusgrader och tom regn i fjällkedjan. Dessbättre räknades tydligen inte Grövelsjön till fjällkedjan den här gången! Det blev lagom kallt, mest vindstilla och en hel del solsken! Dagar med klart väder ger så vackert ljus över de snöklädda fjällen. Solen står lågt och de långa solstrålarna  ger ett guldrosa skimmer åt snön.

 Förmiddagssol på Lifjellet

 

En sak som har förundrat mej alla vinterbesök här, är att många små bäckar inte fryser till. Sjöarna har is som bär, på Grövlan är det is utom i de kraftigaste forsarna, men dessa små vattendrag med mycket stillsamt flöde håller sig öppna! Det ligger en motsägelsefull skönhet  i kontrasten mellan de kalla snödrivorna och det öppna vattnet.

Vinteröppet!

 

Hur gick det då med skidåkningen för nyblivne skidåkare Christer? Jodå, han klarade sig riktigt bra och jag tror han tycker det är ganska roligt att åka skidor!  Turernas  längd och tempo fick förstås anpassas efter att han inte är så van skidåkare än men vi skidade både till Olåns vindskydd och Valdalsbygget.

På väg mot Olåns vindskydd

 

Tillfällen som dessa är det inte turens längd som är viktigast. Det är själva upplevelsen som räknas, att hinna se sej om, njuta av naturen och den underbara känsla det ger att få vistas i den miljö där man trivs allra bäst. 

Matsäck i ryggsäcken är också viktigt! Varmt överdrag så man kan dricka sin choklad utan att frysa. Eller gå in i raststugan vid Valdalsbygget, där brann brasan redan i kaminen, tur att grillkorven fanns med!

Raststugan vid Valdalsbygget

 

Allt för fort  blev det dags att resa hemåt igen. Jag kommer säkert att återvända hit igen, det har liksom blivit mina "hemmafjäll" efter många turer både sommar, höst och vinter. Och jag vill utveckla mina vinterturer, hittills har det varit dagsturer utifrån ett fast boende, men lusten att tälta finns även vintertid. Kanske blir en stugtur i Jämtlandsfjällen nästa steg i min friluftsutveckling.

 

 

 

 

 

 

 

 

Postat 2008-12-30 13:54 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Att granskas - och bli godkänd!

-Här har ni tidningen!

Den lokala nyhetsblaskan damp ner på bordet mellan kaffekoppar, assietter och Dagens Nyheter. 

Jag och en medvandrare hade varit ute på höstvandring i Grövelsjöfjällen. Första veckan i oktober, några dagar, för att se hur det var att vandra så sent på året. Det var kallt och rått de där dagarna, temperaturen höll sig runt nollan, det blåste snålt och nästan hela tiden for vassa snökorn i luften. Dunjacka och lägereldar gjorde ändå kvällarna trivsamma men mössan hade jag nästan inte av mej på tre-fyra dygn.

På hemvägen stannade vi till i Älvdalen för att dricka kaffe. I smutsiga friluftskläder, rökdoftande och med allt annat än koll på frisyren klev vi in på fiket, undrad vad folk skulle tänka...

Där inne satt redan en lite äldre man som drack kaffe och läste tidningen, Han såg lite väderbiten ut, noppig fiberpälströja och hans frisyr liknande min egen, tufsig och spretig av svettig mössa...Han såg ut som en som tycker om att vara ute, kanske brukade han jobba i skogen, kanske jaga... Hans närvaro gjorde att vi inte kände oss helt fel klädda.

Det märkts att mannen iakttog sina bordsgrannar, så klart såg han att vi var utsocknes, visste att det var fjällturister som satt där och läste DN till kaffet. Mätte oss med blicken och värderade.

När han var klar med tog han vägen förbi vårt bord och överlämnade det som för honom  säkert var den enda viktiga och läsvärda nyhetstidningen - Mora Tidning.

Kanske kände han samhörighet med oss utsocknes fjällturister som kom direkt från skogen till fiket, utan krusiduller. Olika men ändå det gemensamma att trivas utomhus. Det kändes som han tyckete vi var rejält folk. Vi var värda att få läsa Mora Tidning.

-Här har ni tidningen! 

Vi var godkända!

 

 

 

Postat 2008-10-28 22:07 | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Fjällvandring 2008 - Höst i Femundsmarka Placerad på karta

Lingonen glänste som lackerade pärlor i kvällssolen, blåbärsriset flammade i röda färgtoner med stora saftiga bär, fortfarande fulla av sötma, när vi gick stigen från Grövelsjöns strand upp till Gamla Lapplägret. Här blev den första lägerplatsen på denna vandring som kom att bli mycket skön och rogivande.

 

 Gamla Lapplägret

 

Vandringen var inte detaljplanerad i förväg. Raskesven bidrog med en del tips. Jag kan inte säja att vi följde dem noga, men hans förslag  gav inspiration till att söka vägar vid sidan av markerade leder.

Så gick vandringen norrut, fritt över Långfjället, för att  komma till Grötådalen. Nästan hela vandringen gick i Femundsmarka Nasjonalpark i Norge. Grötåa rinner i gränsen mellan den södra, torrare delen som domineras av fjäll som Store Svuku och Elgåhogna och norra delen som mera liknar Rogenområdet  på svenska sidan. Här går en stig, ganska väl trampad,  inte någon markerad led, men ett och annat litet röse på diffusa sträckor. Ingen vind, tyst och stilla, bara några skott från ripjägeres bössor bröt tystnaden. Gröthogna vakar, grå och stenig, över Grötåa men  snart blir stigen omgiven av den blandning av björkar och tallar som är vanlig i dessa trakter.

Grötådalen i höstfärger

 

Ett par gånger behövde vi passera över  Grötåa. Det finns broar...

...eller vad man nu ska kalla det. Vi kom i alla fall över utan att plumsa i bäcken.

Gå gärna den här stigen, det är vackert och inte svårt att hitta, utom möjligen att finna den andra "bron". Där blev det lite fel men misstaget kunde snabbt rättas till. Några små stugor ligger utmed ån, en döpte vi av uppenbara skäl till "Skräpstället", en annan som benämns  Grötådalssetra på kartan ligger underbart fint på en öppen gräsyta nära vattnet. Där skulle jag vilja bo en vecka eller två!

Så kom vi  till Oasen. Numera heter denna plats så även på kartan. Den ligger verkligen som en oas mitt i stenskravlet på Store Svukus torra nordsluttning. En bäck kommer upp ur underjorden, bildar laguner, ger grönska och försvinner sen ner i marken igen. 

Oasen

 

Frostig morgon i Oasen

 

Efter en natt i Oasen gick vi en tur med lätt packning till Övre Roasten, följde stigar som inte alltid är redovisade på kartan, letade oss fram på helt egna vägar ibland. Hittade många fler stugor än kartan berättade om, njöt av att inte bara följa markerade leder...

Vid Övre Roasten

 

Tillbaks i Oasen tände vi ännu en lägereld, grillade ännu några korvar och öppnade en öl till..

Månskenskväll

 

Så var det dags att vandra vidare, mot Svukuriset och Revlingsjöarna, förbi Lilla Grövelsjöen. Sista natten vid bäcken som rinner ner mellan Rundhögda och Lifjället. Fem morgnar hade vi vaknat upp till fint väder men denna sjätte morgonen var det duggregn. Siktet ställdes in på Berseskallen som snart försvann i dimma, "krockade" med ett enormt renstängsel som inte var redovisat på kartan, följde stängslet och följde det och följde det... Konsultationen med kompassen sa att vi gick mot öster, fast det kändes som vi gick mot norr. Kompassen hade rätt (som vanligt) och vandringen avslutades med lunch i vindskyddet vid Grövelsjön.

Efter våffla med hjortronsylt i Sjöstugan (absolut ett måste när man är i Grövelsjön) och dusch på fjällstationen reste vi hemåt, nöjda och glada över att ha fått en sån fin och skön höstvandring.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 
 
 
 
 
 

 
 

 
 
 

 

 

 

Postat 2008-10-07 21:30 | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera

Packning pågår!

Jag håller på att packa!

Tidigt på lördag morgon åker jag mot Grövelsjön, tillsammans med Christer.  Vädeprognosen på yr.no ser lovande ut, inget regn på hela veckan!  Någon rutt finns inte uppgjord för den här turen men "Raskesven" har bidragit med några tips som vi nog ska titta närmare på.

Har nästan full koll på mat och gemensamma prylar, ska bara kompletteringshandla ett par saker på väg hem från jobbet i morgon.

Åter till packningen....

 

 

Postat 2008-09-11 21:26 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Fjällvandring 2008 - Mot Kvikkjokk!

Dagen efter min  tur upp till Sálajiegna bestämde jag, något motvilligt för att lämna Sulitelmamassivet bakom mej och styra kosan mot Kvikkjokk. Det var fantastiskt att få se dessa fjäll från nästan alla  håll, det fattas inte mycket i att jag gick runt hela massivet. Vädrets makter stod verkligen på min sida, inte en enda dag var topparna  dolda i moln!

Vandring från Pieskehaure kändes mödosam. Genom en passage med videsnår blev jag en stund lätt förvirrad och trodde att jag var på väg åt fel håll. Vimsade och snodde runt, betedde mej som en som absolut inte borde släppas ut ensam på fjället... Bara för jag hade struntat i orienteringens viktigaste regel - passa kartan! Förutom en kort sträcka som var som att gå på grusgångarna hemma i Rådhusparken, var det bara stenigt och eländigt.Och uppförsbacke och kall motvind. Så kyligt att jag nu för första gången på nästan en vecka packade upp och tog på mej regnjackan. Den kvällen hittade jag min lägerplats vid Vistekjávrres östra ände. Egen badvik ingick i campingavgiften, men jag var alltför frusen för att vara badsugen.

Tältplats med egen badvik vid Vistekjávrre

 

Så fortsatte vandringen förbi Vájmok till Gurávágge. Jag trodde det skulle vara faslig stenskravligt och eländigt den här sträckan, men så farligt var det faktiskt inte. Brant upp och ner På Vájmokbakte men riktigt fin stig och fin utsikt bort mot Fierrovágge. Nere vid Vájmokstugan var grönt och fint, stugplatsen kändes trivsam. Stugvärden var ute och jag stannade och pratade en stund. 

Regnby över Vájmok, men inget regn på mej!

 

I Kurajaure rastskydd träffade jag en man som var påväg till Pieskehure för att bli nästa stugvärd där. Han bjöd på kokekaffe ur sin termos och dessutom fralla med bregott på. Gissa om det smakade ljuvligt! Det var godare än värsta brakfikan på café! Efter en vecka med pulverkaffe och mjukost var det festmat!

Staika och Akto

 

Halvvägs ner i Guravágge slog jag läger för två nätter. Åter igen tänkte jag ta en vilodag och ströva fritt utan stora ryggsäcken.  Först en förmiddagstur till sjön 1022 på Guátjåhkkå. På kartan ser den ut att ligga så nära kanten på stupet ner mot Tarradalenså den knappt klarar att hålla sej kvar där uppe. Så fortsatte jag upp till toppen på Gurátjåhkkå beundrade utsikten över Tarradalen som är storslagen, gick ner igen och drack elvakaffe.

Toppröset på Gurátjåhkkå

 

Latmasken slog till, jag löste lite korsord,åt godis, pratade med ett par förbipasserande vandrare och njöt av tillvaron. Efter lunch gav jag mej av för strövtåg på Staikas sluttning. Tog vägen förbi en renvaktarstuga, kom att tänka på att "Jokkmokk" skrev i ett blogginlägg att alla stugor skulle märkas med skyltar för att underlätta för fjällräddningen. Nyfiket rundade jag stugknuten  för att se om där fanns någon skylt.  Jodå, visst var den märkt!

 

Jag ville se en glaciär till på nära håll!  Mot Stáiggájiegna! Just när jag tog mej upp för sista ändmoränen kom en helikopter flygande rakt ovanför mej. Då tänkte jag ännu mer på "Jokkmokk" och fjällräddning och diskussioner här på utsidan hur man ska bära sej åt, eller inte bära sej åt om man ser en helikopter. Där var jag i min skrällgula vindjacka och vågade inte ens titta upp från stenskravlet, för tänk om de skulle tro att jag behövde hjälp!  Men den flög vidare, jag kunde andas ut och i lugn och ro ta en titt på glaciären. Den var inte så märkvärdig, men en glaciär är en glaciär och jag tycker det är fascinerande med dessa "eviga" ismasor.

 
Stáiggájiegna
 

 

Så var det nästan bara Tarradalen kvar, mest en halvtrist transportsträcka men det finns pärlor där också! Njunjes till exempel. Jag är väldigt förtjust i den stugplatsen, När man kommer uppifrån Tarradalen är Njunjes en sista bit av fjället, en plats för sista natten på fjället innan skogen tar över för gott. "Min" tältplats på andra sidan bron var ledig, jag stannade här, beundrade fjällbruden som blommade, eldade en brasa.

Trerätters sista kvällen på fjället

 

Kvällsljuset blev fantastiskt vackert det, blev ett rödaktigt sken på fjällen längre bort. Det fick mig att tänka på Ayers Rock i Australien. Tyvärr vet inte vad de heter,  kartbladet räcker inte så långt. En otydlig stig var slarvigt markerad med röd färg, jag frågade stugvärden vart stigen ledde och fick veta att Kungsledens nya sträckning förmodligen skulle gå där.

Ayers Rock på lappländska

 

 Det är svårt att gå förbi Njunjesgården utan att stanna och titta på det nästan raserade gamla boningshuset. Funderar på hur det var att bo där i väglöst land. Huset var nog fint då men även nu i förfallet finns en skönhet.

Mjölkört i Njunjes

 

Ungefär vid Bäcken kan man gå fram till älven och beundra vackra formationer, jättegrytor stora nog att krypa ner i och plocka sammetslena stenar att ta hem till samlingen.

Tarraätno 

 

Så var jag framme i Kvikkjokk, en fantastisk fjällvandring var slut. Så mycket vackert jag sett och så fantastiskt bra väder!  Jag har gått många fina fjällturer, det är svårt säga vilken som varit bäst, men skulle jag försöka rangordna turerna skulle denna hamna högt på listan.

 

 

 

 

 

 

Postat 2008-09-03 22:13 | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera
Sida: 1 2 Nästa Sista 

 

Logga in