Bloggar > britts blogg

britts blogg

vandring,paddling och annat friluftsliv

Fierrovagge -och lite om Sommarlabba-färjan

I år skulle vi gå en enkel tur,anpassad till liten hund och något bekväma människor.

Flyg till vindskyddet i Kuravagge,gå till Vaimok,över berget till Fierrovagge och sen ned till Sommarlabba och Tarraleden hem.

Det blev bara nästan bekvämt.Min vana trogen kan jag aldrig lära mej detta med att läsa kartan rätt.

Iväg onsdag 18/7.en strålande sommardag som lika gärna hade tillbringats ute på sjön i kajak eller båt.

Hann bjuda sonen+ jobbarkompis på morgonfika innan avfärd (de hade jobb i Kvikkjokk idag).

Alltid lika mysigt att flyga,se allt från ovan.Pixi trivs också med luftfärden.

Kuravagge var för dagen mild och vänlig.

Staika från "fel" håll.

Somrig rast i lä ovan Vaimoks östra del.

Strandpromenad vid Vaimok.

Kvällsljuset över Vaimok är vackert,den som söker ensamhet kan nog söka som stugvärd här,mannen vi träffade hade i snitt haft en besökare per dag,ingen alls de första sex dagarna.

Vi fortsatt uppför motlutet och gick öster om nån isig sjö,berget Tsäkkok skymtade i bakgrunden,så då var vi på väg åt rätt håll.

(fast ovanstående bild är mot Vaimok söderut).

Bara sten,is,och mera sten.

Är det här man utvann stenkakor till grammofoskivor månne?

Vi fann en hygglig tältplats öster om Unna Tjevrak,helt OK.Vi hade det mysigt i tältet,länge,för under natten kom ett redigt hällregn.Inte så konstigt då vi ju faktiskt befann i molnen på ca 1100 meters höjd.

Pixi hade fått en fin fleese-mantel,som lite värme+ skydd för min säck och dunjacka,där hon sov.

Lite nojig över om vi gick rätt,eller om vi svängt för mycket längs med Vaimok.

Nästa dag var det sikt när väl regnet gett sej,jodå,Lill-tjevrak till vänster,Tjevrakjauras till höger snett nedan.Raka vägen mot Fierrovagge.

Eefter denna gotterast skedde en liten malör,vi skulle inte fortsatt följa Goatnjunjesjokken,men gjorde det.

Man kan ju välja att uttrycka det som"vi ägnade ett dygn åt att utforska intill-liggande dal och se om det var en möjlig färdväg till Sommarlabba".

Vid detta lunchrastställe var det sen OK att passera jokken följande dag.

Det brantade på,borde anat att det var fel berg vi höll till höger om,och dalen med den branta väggen svängde ju bort mot nordväst.

Vit fin kvarts,lägg märke till hur brant det är ner mot jokken.

Vi hade en fin promenad längs åsen och gick sen en del på skrå ned mot spetsen där två jokkar möttes.

"nu vet jag PRECIS var vi är;mellan Goatnjunjesjokken och Skajdasjokken!

En så fin tälplats.Dock uppstod av förklarliga skäl en viss diskussion ang kartläsning och att det är jobbigt att gå brant upp tillbaka och man kanske kan vada över på nåt ställe.

Sommarlabba låg ju därnere om hörnet.

Dånet från de två jokkarna höll mej nog vaken en hel del,inte få jag dränka min hund här pga dumhet och lathet,inte får vi dränka oss själva heller,men jag hade sett ett ställe där vattnet var lugnare,i alla fall ovanifrån.

Vi provade nästa morgon,men det var alltför djupt och strömt.Till midjan på mej,då vände jag.

"det man inte har i huvet får man ha i benen",bara knalla uppåt igen.Fast det var ju fint.

fin läplats för godisrast,Pixi måste alltid handmatas när vi är på tur,har hon bestämt.

Åter på rätt väg,över "get-njunjes".

Tyckte att Fierrovagge liknade halvan av Njåtsosvagge,med sjöar och branta bergkanter.

Omväxlande kav lugna platser och intensiv isande blåst.

Upp med tältet för rast.Efter rasten såg jag för första gången älgar på fjället.Tre unga älgar;Syns dåligt på bilden,men av nån anledning fixar jag inte att förstora del av bild på denna lill-dator.

I övrigt såg vi en örn,en ripa,samt renskockar.

På den nyss avtinade myren som lutade ned mot rätt väg(vuoksakjokken, fanns mängder av sniglar/snäckor.Att de finns så högt uppe.

VInden var så stark att den slet i ryggsäcken långt nedåt i dalen.

Vi tältade ovan Sommarlabba och gick nästa morgon ned till Tarra älven för att färja över.

Så härligt med grönska och alla blommor.

Pixi betade som den lilla fjällkossa hon är.

Så detta med färjan då,gå dit genom snåren var ingen match.

Men sen,hade ju sett vid tidigare passager att det är en vit rundbottnad forsbåt som låg ute på älven..

Nu låg en plåtlåda typ mjölk-kartong uppdragen en bra bit på stranden.Hojtade några gånger,sen började Håkan slite ned den till vattnet.

Jag hjälpte till och plötsligt låg fanstyget upp och ned i strömmen.Med gemensamma krafter släpade vi den över strömmen,jag tömde den med matkosan

Stugvärden hade nu kommit ut och ropade att vi skulle förankra ryggsäcken väl.

Jag och Pixi satte oss på medströmssidan av båten på mittsitsen,och så halades vi över,torra och glada.

Vid nästa utsläp inträffade samma sak,fanstyget välte.

En till person hade nu anlänt för att hjälpa till och dra,men ansåg att den gick inte att rubba när den låg vält."Vi släpade över den förra gången" sa jag.(en gubbe och en tant).

Nå,med stugvärden och Håkan som starka dragare kom den över och Håkan lyfte upp aktern på den och tömde,så kom även han över sen.

Men viket olämpligt fartyg,där ska inte nåt flatbottnat med tvär akter ligga.

Hoppas de snarast byter(skrev nu ett mail till STF ang.detta,då det ju angetts som ett sätt att komma mot FIerrovagge,inte minst ett reportage i Utemagasinet i år.)

Åh,sen ljuvliga varma prunkande Tarradalen hemåt.

Tvättade håret vid första rasten;det hade f.ö varit så kallt att man inte svettats en droppe och inte kännt nåt större behov av helkroppstvätt,räckte annars med att tvätta utvalda stinkpartier.

Vi sov vid Tarrasjön och gick sen hem nästa dag.

Staika,ingen glaciärkrympning i år.

tältutsikt,del av Tarrekaise

söndagpromenad i slottsparken vid Tarrasjön

Njunjes-djungeln.

Mat vid älven nedan Bäcken,denna gång orkade vi inte gå upp längs älven.

Får tåliga lilla färdkamrat,varför ska hon portas från stora delar av vår allra finaste fjällvärld?

Sammafattningsvis en fin tur,klarat oss helt utan regn,endast under en rast i tält och första natten.Kallt och insektfritt.

Trots ett vadförsök dömt att misslyckas gick ju allt bra,och vi fick se lite extra tack vare min erkänt dåliga kart-och terrängläsningsförmåga.

ha dragkamp med vresig eka.Gå lagom långt för att ej tröttas ut;nåja, sista dan blev det varmt och tröttande för fötter+ svullna händer.

Trots att jag var så varm fegade jag ur badet från båtbryggan denna gång.

Kuriosa;i väntan på båten sa damen som gjort sin stugvärdsperiod  i Njunjes att hennes första kontakt med fjällvärlden här var via en dagsexkursion med en biologolärare från Jokkmokk,kände jag möjligen til Al Jonsson....salig farsan min...

Postat 2012-07-23 14:03 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Kaskaivo övergivet utflyktsmål?

Tidigare var stigen upp till Kaskaivo klassad som dagsutflykt från Kvikkjokk.och -ja en gång för länge sen gick jag och min pappa upp där,dagsutflykt helt klart.

För ca 8-10 år sen var jag upp,skitjobbigt minst sagt,då mängder av träd fallit över stigen,då sov jag över,kom hem varm och trött.

Nu gick vi upp igen,jag Håkan och lilla Pixi.Med tält för att övernatta naturligvis,åldern har tagit ut sin rätt som det heter,sen är det ju dessutom mysigt att tälta,eller???

Blåsigt men soligtl.Invid Vallebäcken,hängbron har någon lämnat resterna av en "snilleblixt":

En barnskrinda,passar nog att dra runt leksaksnallar på gården med.Vart hade skrind-dragaren tänkt bege sej?

Dit upp ska vi!

Längs ravinen och dess snåriga trollskog.

Förgätmigej-blommor,kabbelekor,etc.

Terrängen är frodig,med gammelskog,gran,tall,mycket är nedfallet och gör vägen svår att hitta och defintivt svårforscerad,rena hinderbanan ibland.

Canyon man delvis följer är riktigt häftig.

Det blåste såpass hårt att vi inte alls var säkra på att det skulle gå att komma upp på toppen på kvällen.

Satte upp tältet i björkskogen.

Uppe på fjällheden var det väl markerat med stenar.

I bakgrunden den mer bekanta leden över Prinskullen mot Vallevagge.

Saitaris,Pårtemassivet

Snöfälten var hårda,stegjärn hade gjort det säkrare,man rutschade lätt.

Cavalier King Charles på toppröse,Pixi poserade motvilligt i blåsten.

Sikt hela vägen tillbaka till Kvikkjokk och vårt stugområde.pyramidskuggan av berget syns också.

Vy mot andra delar av Tarrekaise-massivet,där kom vi förra sommaren.

Stupkanten såg väldigt sprickig och osäker ut,hissnade att se ner.

För några år sen störtade ett större antal renar ut över kanten,troligen drivna av lodjur.

Hemväg.långa skuggor

Råkall natt i tältet följt av solig morgon.

Strong liten hund vilar sej.

Lappljung

Nån slags ticka(?) på murken granstubbe

Frukost åt vi invid ravinen.

Och så sista biten på ronningen till båten.

En fin tur till ett av Kvikkjokks blickfång.Synd leden fått förfalla.den är numera borttagen från STF:s dagsutflyktslista.Kunde rustas med en smärre insats med motorsåg och märkning.

Postat 2012-07-04 22:00 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

En liten björn

På eftermiddagens hundrunda följde även min son med,första gången i höst.

När vi gick i solens sista strålar längs en ås omgiven av vatten sa han "en björn";något 10tal meter framför oss kom en riktigt mörk liten björn,vek ned mot vattnet;och min lilla cavalier Pixi gick efter.

Jag fick ropa fast henne,draghunden Irish stannade till vid oss.

Lite hann jag ändå se av den när den lurvade iväg;Paul sa den kom lite i vår rikning innan den stannade och kikade på oss bakom några träd.

Vi vände tillbaka och lät björnen vara ifred;det är så mycket vatten både i älven och i omgivande lågland,så den kanske hade både hört och kännt oss men inte rikgit ville simma över för att komma till säkrare marker.

Sen fick Pixi gå i koppel resten av rundan,Irish släppte jag lös när vi kommit ifrån åsen .

Riktigt rolig eftermiddag!

Sonens första björnmöte;och på så nära håll.Väl vald dag för att ta en skogspromenad.

Postat 2011-10-12 21:05 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Kojan

I flera år har vi sagt att vi ska uppsöka en dold koja min far och en vän timrat.

I sommar har vi gjort två försök utan att finna den.

Så skickade jag kartan till den man som var med och gjorde den för länge sedan;återfick kartan med en lämplig väg utprickad och var den låg,samt beskedet att han gärna ville få följa med;ja han gick inte fort,men nog skulle han orka.

Sagt och gjort.

Gick iväg tidigt en morgon och följde även denna gång en inledningsvis bra led,sen gick vi nog inte rätt,men åt rätt håll,i jobbig terräng.

Under dagen berättade han om de gånger han och min far varit i området,på skidor i djup snö,på höstens jaktturer.

Själv hade jag bara vaga minnen,att jag kanske varit i kojan,eller var det planterade minnesbilder av deras och min systers beskrivningar.

Enda gången jag faktiskt varit dit var en vårnatt då vi åkte på skaren,då hade jag med mej isolering till den,alltså fanns den inte än mer än i tanken.

Skulle vi hitta rätt ;jo det var han rätt säker på,men skulle den stå kvar?

Kanske den rasat ihop av tidens tand,kanske nån tagit bort den.

Det var nog 10 år sen någon ur vår familj varit dit.

Till slut var vi nära,här någonstans ska den i så fall vara;

OCh där stod den.

I relativt gott skick men nog skulle den behöva omvårdnad.

Hjärtat tog ett glädeskutt;vilken nostalgi,särskilt för min medföljande,som länge  haft en längtan att en gång till komma dit.

Så många minnen,av hur de bodde under granen och sen timrade och byggde för att sen ha möjlighet att sova varma och torra istället för i tält eller under en gran..

Vi gick runt i omgivningarna,fikade inne,det började regna och jag hade så gärna stannat längre,men vi hade lång väg hem.

Inte fann vi nån bra väg hem heller.Jobbigt,ojämt,tunggått,sugande myr och risupp och ned.

Men fram kom vi,12 tim efter vi börjat.

Mycket nöjda båda två.

Jag är djupt imponerad av min medvandrares ork och att han var så bra att orientera med karta och kompass där vi ej hade några egentliga referenspunkter.

Tvivlar på att jag ska kunna gå en så dagstur i sån terräng när jag själv är 30 år äldre än idag.

Vill gärna gå dit igen nån gång och stanna över,för nu hittar jag dit.

Postat 2011-08-14 09:28 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Genväg över Tarrekaise

Länge sen det blev nån tur i fjällen nu,men till slut så blev det av.

Flyg tilll Tarreluobbal,första gången min hund flög helikopter;det gick utmärkt.

Vi började med att följa präststigen/Linnès väg tillbaka mot Kvikkjokk.

Första läger vid Buojdes-sjön.

Här blev  vi inregnade ett helt dygn;två nätter och en lång dag emellan,då vi mest sov bort tiden.

Fick flytta tältet då en ny liten bäck letade sej in under tältet i takt med att regnet tilltog.

Tack och lov höll golvet tätt.

Det tar verkligen både på nerverna och kroppen att hålla sej still i ett tält så länge.

Dag 3:morgon var det äntligen uppehåll och fint väder på gång.

Vi fortsatte längs sjön;inget provfiske efter de fiskar som kanske finns kvar här;ska ju ha varit rätt stora fiskar sägs det.

Nån som vet vad denna blomma heter?

Hittar den ej i vår lilla blombok.

I Ruonasvagge tog vi en lång härlig rast i solen,så pass varmt vatten i småbäckarna att det gick bra att tvätta sej ordentligt,även hårtvätt.

Renar svalkade sej högt uppe på ett snöfält på Tarrekaisemassivet;Ruonasgahppe kan det nog heta.

Vi såg både fjäll-labb och gentianor i detta område;dvs då känns det verkligen som jag är i ett riktigt fjällområde.

Vi fortsatte uppåt mot Vallevagges västra mynning.

Utsikt ned mot Tjuolta.Faktiskt några flockar med ripor;det var länge sen vi såg det.

Två alternativa färdvägar:raka spåret genom Vallevagge och ned över Prinskullen,eller försöka gå över på det lägsta stället mellan Duolbba och Biernagajsse och komma över Njunjesberget och sen tillbaka genom Tarradalen.

Senare alternativet kändes mycket äventyrligare,och vi hade ju aldrig gått så förr.

En cavalier king charles på vandring under Biernagaise;"björnbranten":

Sten och åter sten,jobbigt gå nedför.

Längst inne i skålen mellan dessa branter ligger en sjö.

Vi hoppades att det skulle vara möjligt att tälta i dess närhet,men det var bara genomblöt lera,mossa och lite gräs.Kanske inte så konstigt då den ligger på 1221 meters höjd.

Bara fortsätta nedöver på trötta ben.

Längt där nere hägrade sjön Lagojavras på Njunjesberget.

Så långt orkade vi inte denna långa dag.

Man får hålla sej ovan ravinen där Njunjesjokken rinner ner; nånstans i nivå under Jungakajse började det vara väldigt fina gräsplättar att tälta på.

Äntligen vila för oss alla en varm och ljuvlig kväll.

Pixi har fått ett stort renhorn att gnaga på dessutom.

Solens försvinner nästan,den ej namngivna toppen till höger om solen får heta ,Pixi-kaise,över 1600 meter hög.

Nästa dag tog vi det lugnt;varit igång 12 timmar inklusive vår matrast i Ruonasvagge dagen innan och gått mycket upp och ned på sten och åter sten.

Perfekt sommarväder,hade kunnat stanna länge här uppe kändes det som.

Istället för att välja en något snällare och ginare väg ned från Njunjesberget innan Njunjes blev de en hiskelig olämplig brant närmare Tarra;vi hade ju inte bråttom hem när vädret blev så fint.

Lagojavras,937m.

Grund sjö med tillrinning från smältsnö och en riktig bäck ut;kall även en dag som denna,men simmade faktiskt lite,för att svalka mej och för att ha simmat här med.

Tyvärr var hjortronen ännu hårda och röda,så vi nöjde oss med vår medhavda efterätt,choklad och hallonmousse.

Vi rekade den troligen snällare vägen ned från berget,via svämkäglan och de glest bevuxna konerna(glacifluvialkonerna?) hitanför Njunjeshemmanet.

Vi gick upp på toppen av Njunjesberget innan vi valde en alldeles för brant,risig,stenbrant ned mot Tarraleden.

Vår lugna härliga solskensdag avslutades ändå -som vanligt med en riktigt jobbig besvärlig vandring i stekande sol.Lite mogna hjortron och ett fotbad i en pöl lättade  upp.

Vi valde att gå över bron vid Njunjesstugan och hitta en tältplats invid älven.Ute på klipphällen var det relativt insektfritt,men ett väldigt oljud från älven.

Hade hoppats att fjällbruden ännu skulle ha blommat här,men inte.

Sista dagen blev det att "bara gå hem".

Skönt komma till båtbryggan och hoppa i älven,svalka sej riktigt!

Väl hemma i stugan en varm skön dusch,rena kläder,en liten simtur i vår hamn där vattnet blir riktigt skönt.

Öm i ländryggen,svinont i min dåliga fot,men nöjd.

En spännande sträckning som vi väl aldrig mer går,men upp på Njunjesberget det vi tror är en lättare väg kan det bli.

Tycker vår lilla hund är fantastisk som orkar med en sån färd;nu får hon vila ordentligt ett tag.

Hon är värsta rovdjuret;lyckas decimera lämmelantalet trots att hon gått i band hela tiden.

Säkert hade hon tränat galopp på fjällhed tillsammans med denna ren om hon sluppit loss.

För den som kan gå i sten och branter och bär med en del vatten ser det fullt möjligt ut att gå längs topparna från Kaskaivo till Duolbba och säkert upp på den högsta Biernakajse.

Inget för mej längre;har gått från att känna mej väldigt fjällsäker (förutom klättring och glaciärer) till högst ovan igen.

Postat 2011-07-30 12:13 | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera
Sida: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 ... 35 Nästa Sista