Genväg över Tarrekaise

Länge sen det blev nån tur i fjällen nu,men till slut så blev det av.

Flyg tilll Tarreluobbal,första gången min hund flög helikopter;det gick utmärkt.

Vi började med att följa präststigen/Linnès väg tillbaka mot Kvikkjokk.

Första läger vid Buojdes-sjön.

Här blev  vi inregnade ett helt dygn;två nätter och en lång dag emellan,då vi mest sov bort tiden.

Fick flytta tältet då en ny liten bäck letade sej in under tältet i takt med att regnet tilltog.

Tack och lov höll golvet tätt.

Det tar verkligen både på nerverna och kroppen att hålla sej still i ett tält så länge.

Dag 3:morgon var det äntligen uppehåll och fint väder på gång.

Vi fortsatte längs sjön;inget provfiske efter de fiskar som kanske finns kvar här;ska ju ha varit rätt stora fiskar sägs det.

Nån som vet vad denna blomma heter?

Hittar den ej i vår lilla blombok.

I Ruonasvagge tog vi en lång härlig rast i solen,så pass varmt vatten i småbäckarna att det gick bra att tvätta sej ordentligt,även hårtvätt.

Renar svalkade sej högt uppe på ett snöfält på Tarrekaisemassivet;Ruonasgahppe kan det nog heta.

Vi såg både fjäll-labb och gentianor i detta område;dvs då känns det verkligen som jag är i ett riktigt fjällområde.

Vi fortsatte uppåt mot Vallevagges västra mynning.

Utsikt ned mot Tjuolta.Faktiskt några flockar med ripor;det var länge sen vi såg det.

Två alternativa färdvägar:raka spåret genom Vallevagge och ned över Prinskullen,eller försöka gå över på det lägsta stället mellan Duolbba och Biernagajsse och komma över Njunjesberget och sen tillbaka genom Tarradalen.

Senare alternativet kändes mycket äventyrligare,och vi hade ju aldrig gått så förr.

En cavalier king charles på vandring under Biernagaise;"björnbranten":

Sten och åter sten,jobbigt gå nedför.

Längst inne i skålen mellan dessa branter ligger en sjö.

Vi hoppades att det skulle vara möjligt att tälta i dess närhet,men det var bara genomblöt lera,mossa och lite gräs.Kanske inte så konstigt då den ligger på 1221 meters höjd.

Bara fortsätta nedöver på trötta ben.

Längt där nere hägrade sjön Lagojavras på Njunjesberget.

Så långt orkade vi inte denna långa dag.

Man får hålla sej ovan ravinen där Njunjesjokken rinner ner; nånstans i nivå under Jungakajse började det vara väldigt fina gräsplättar att tälta på.

Äntligen vila för oss alla en varm och ljuvlig kväll.

Pixi har fått ett stort renhorn att gnaga på dessutom.

Solens försvinner nästan,den ej namngivna toppen till höger om solen får heta ,Pixi-kaise,över 1600 meter hög.

Nästa dag tog vi det lugnt;varit igång 12 timmar inklusive vår matrast i Ruonasvagge dagen innan och gått mycket upp och ned på sten och åter sten.

Perfekt sommarväder,hade kunnat stanna länge här uppe kändes det som.

Istället för att välja en något snällare och ginare väg ned från Njunjesberget innan Njunjes blev de en hiskelig olämplig brant närmare Tarra;vi hade ju inte bråttom hem när vädret blev så fint.

Lagojavras,937m.

Grund sjö med tillrinning från smältsnö och en riktig bäck ut;kall även en dag som denna,men simmade faktiskt lite,för att svalka mej och för att ha simmat här med.

Tyvärr var hjortronen ännu hårda och röda,så vi nöjde oss med vår medhavda efterätt,choklad och hallonmousse.

Vi rekade den troligen snällare vägen ned från berget,via svämkäglan och de glest bevuxna konerna(glacifluvialkonerna?) hitanför Njunjeshemmanet.

Vi gick upp på toppen av Njunjesberget innan vi valde en alldeles för brant,risig,stenbrant ned mot Tarraleden.

Vår lugna härliga solskensdag avslutades ändå -som vanligt med en riktigt jobbig besvärlig vandring i stekande sol.Lite mogna hjortron och ett fotbad i en pöl lättade  upp.

Vi valde att gå över bron vid Njunjesstugan och hitta en tältplats invid älven.Ute på klipphällen var det relativt insektfritt,men ett väldigt oljud från älven.

Hade hoppats att fjällbruden ännu skulle ha blommat här,men inte.

Sista dagen blev det att "bara gå hem".

Skönt komma till båtbryggan och hoppa i älven,svalka sej riktigt!

Väl hemma i stugan en varm skön dusch,rena kläder,en liten simtur i vår hamn där vattnet blir riktigt skönt.

Öm i ländryggen,svinont i min dåliga fot,men nöjd.

En spännande sträckning som vi väl aldrig mer går,men upp på Njunjesberget det vi tror är en lättare väg kan det bli.

Tycker vår lilla hund är fantastisk som orkar med en sån färd;nu får hon vila ordentligt ett tag.

Hon är värsta rovdjuret;lyckas decimera lämmelantalet trots att hon gått i band hela tiden.

Säkert hade hon tränat galopp på fjällhed tillsammans med denna ren om hon sluppit loss.

För den som kan gå i sten och branter och bär med en del vatten ser det fullt möjligt ut att gå längs topparna från Kaskaivo till Duolbba och säkert upp på den högsta Biernakajse.

Inget för mej längre;har gått från att känna mej väldigt fjällsäker (förutom klättring och glaciärer) till högst ovan igen.

En tur runt Petsaure

Såg i en forumtråd att jag trots min passivitet på Utsidan fortfarande hade rätt många "kottar".En sån här iskall förkylningsvecka har jag ju haft tid att bättra statistiken lite.

Och minnas lite fjällturer via bilder.

I början av september 2005 hade vi planeringsdagar med jobbet på Saltoluokta fjällstation.

Då vårt planerande innebär att prata och lyssna och äta gott på kvällen var det skönt att köra upp i god tid för att kunna ta en härlig springtur fram och tillbaka till Petsaure innan det var dags att sitta inne.

Vädret hade inte varit särskilt varmt denna sommar,men när det egentligen var slut så dök den upp,sommaren.

Helt underbart höstsommarväder.

När planerande avslutats till lunch på fredagen åkte de flesta hem till byn.

Vi fjällintresserade stannade för div utfärder i omgivningarna.

Håkan kom med båten och efter fika på stationen gav  vi oss av på en tur runt Petsaure.

Upp längs stigen mot Petsaure och upp på Kerkau.Rätt brant,mötte en del som var på nedväg efter en morgonrunda.

Uppe på Kerkau var det lättvandrat.

Fin vy ner mot Petsaure-byn med det berömda vadstället.

Vy över Avtjus-jokkens vindlingar.

Solen värmde skönt;en man som jag kände igen som skeppare på STF-båten i Ritsem var ute på en löptur i shorts;tillfällen till sån klädsel hade det inte funnits många under sommaren.

Vi fikade uppe på toppen;tog vatten ur ett tämligen stilla vattenhål för att koka kaffe.

Fin vy västerut mot Stora Sjöfallet.

Passade på att skriva våra namn i en "topp-bok".

Fortsatte längsmed Kerkau och hade nattläger vid nå mindre sjöar längre ned;jag tror det var en del knott i farten så länge det var varmt. 

Nästa dag fortsatte vi runda Petsaure och även Slugga.

Massor med fantasieggande klippblock.

En inte så vacker vy:Suorva;(men el vill vi ju ha..)

Pastoralt lunchställe.

Här blev min sked kvar;Håkan fick tälja till en i trä åt mej sen.

Vi passerad några lite djupare bäckar och gick upp mot Slugga,hade väl tänkt gå upp på denna spektakulära pyramid;men blev "lata".

Sfinxen.med ryttare.

Slugga -eller Cheops pyramid.?

Vy in mot Sarek;mot Piela och Ähpar.

Gick runt Slugga och sen längs berget på Petsaures södra sida,ned mot sjön och hade läger inte så längt från Petsaure-byn nedanför detta vackra lilla vattenfall.

Följande morgon roade vi kanske stugbyägarna (ja,så säger dom själva att det är en liten underhållning) när vi skulle passera Avtjusjokkens utflöde i sjön.

Det är ju så kort bit,och det ser ju så grunt ut;men när Håkan gick ut och vattnet lnådde kalsongerna på honom som är rätt långbent sökte vi oss över längre ned längs jokken.

Sen har jag hört det går bra att gå över bara lite längre in i byn.

Lätt vandring i vackra höstfärger tillbaka till Saltostation.

 En fin och lättvandrad runda.

Gamla turer,nu med bilder

Sitter hemma med världens OS-förkylning.

Roat mej med att lägga in bilder på gamla blogg-inlägg från turer som jag inte haft bilder till.

Kanske inspiration för någon?

I bloggarkivet från augusti 2007 från bla Rapadalen,Sårjås-Vaimok, Pastavagge.

Arkiverade toppar-Niak

Det började bli ont om spektakulära toppar i närmiljön som man inte behöver klättra för att komma upp på.

Niak blev tredje toppen.

Bilfärd till Ritsem och båt över till Änonjalme.

Läger under Akka-så inbjudande och vackert väder

Vi mådde gott och förväntade oss att få skåda  ner från Niaks luftiga topp..

Fortsatte Padjelantaleden över "trevägskorsningen" vid Snjuftjudisjokken (puh,jag tror det blev rätt,Annars får den fortsättningsvis heta "svanbäcken")

Fortsatte in i Ruotesvagge,passerade den förfallna kåtan som utgör ett vackert men knappast funktionellt blickfång.

Läger nära jokken som rinner i Ruotesvagge,men ändå lite avskilt och väl vindskyddat.

Nästa dag begav vi oss upp på Niak.

Men-ingen sikt,molnen hängde tunga,men det kunde ju bli klart väder under tiden vi gick.

Vi såg rätt maffiga glaciärer högre upp österut.

Trampade på i blockhavet,som var rätt obehagligt löst och rörligt många gånger.

Vädret blev INTE bättre,rätt som det var var vi uppe.

Noll sikt.

Antiklimax.

På andra sidan ett bråddjupt stup-jaha,det hade ju varit häftigt att se ner från det,nu en ändlös tjocka.

Att gå ner igen var nog det läskigaste jag gett mej in på i våra fjäll,stora stenar som alltför gärna kom på glid..

När vi kom ut ur det vattendroppande molnet satte vi oss och fikade.

Har läst att detta är en tur på relalivt få timmar,det blev mer eller mindre en dagstur för oss.Fel vägval,eller bara söliga?

Tyckte vi gick den mest naturliga vägen,rätt långt på¨bergets östra sida.

Skönt när man var nere vid jokken som behövde vadas,hade lämnat sandalerna där.

Tillbaka i tältet var det ändå skönt med lite "tältmys",men det var lite tråkigt att vi inte hade så fint väder som vid de fösrta toppturerna.

Nästa dag gick dock hemvägen fort.

Vid svanbäcken och närmare bron fanns många fina platser att tänka sej som tältplatser.

Funderade länge på vad detta var,kom sen fram till att det var en slända som ömsade sitt skal.

Fikade mjuk-kakor medrökt fisk och renkött i huset ovanför hamnen,och åkte sen hem.

Lite besvikna,det kunde ju ha varit annorlunda,men sådant är ju fjällvädret,och nån mer topptur har det inte blivit.

Har med åren fått allt mer besvär i ett knä,och drar mej för långa jobbiga utförslöpor.

Men visst hade det smakat att få vara uppe en riktigt vacker dag...

På denna blid från i år är Niak den topp som är längst till höger...

Förväntan

Efter en vecka då det hänt alldeles för mycket otäckt i vår lilla kommun,(dödsfall med frågetecken,misshandel,stora slagsmål,våldtäktsförsök) och som allra mest uppmärksammade,liten pojke borta i mörker,regn och kyla,men med solskensupplösning så är det idag en alldeles underbar höstmorgon

Frost,sol,på fjället begynnande höstfärger och flammande rött ripris.

Jag ska packa ihop och bege mej mot Aktse.Tänker tälta bortanför Skierfe.

Det är några år sen sist.

Hoppas på fortsatt sol,höstfärger,kanske få se nån älg nere i Rapadalen.