På eftermiddagens hundrunda följde även min son med,första gången i höst.
När vi gick i solens sista strålar längs en ås omgiven av vatten sa han "en björn";något 10tal meter framför oss kom en riktigt mörk liten björn,vek ned mot vattnet;och min lilla cavalier Pixi gick efter.
Jag fick ropa fast henne,draghunden Irish stannade till vid oss.
Lite hann jag ändå se av den när den lurvade iväg;Paul sa den kom lite i vår rikning innan den stannade och kikade på oss bakom några träd.
Vi vände tillbaka och lät björnen vara ifred;det är så mycket vatten både i älven och i omgivande lågland,så den kanske hade både hört och kännt oss men inte rikgit ville simma över för att komma till säkrare marker.
Sen fick Pixi gå i koppel resten av rundan,Irish släppte jag lös när vi kommit ifrån åsen .
Riktigt rolig eftermiddag!
Sonens första björnmöte;och på så nära håll.Väl vald dag för att ta en skogspromenad.