britts blogg

vandring,paddling och annat friluftsliv

Kojan

I flera år har vi sagt att vi ska uppsöka en dold koja min far och en vän timrat.

I sommar har vi gjort två försök utan att finna den.

Så skickade jag kartan till den man som var med och gjorde den för länge sedan;återfick kartan med en lämplig väg utprickad och var den låg,samt beskedet att han gärna ville få följa med;ja han gick inte fort,men nog skulle han orka.

Sagt och gjort.

Gick iväg tidigt en morgon och följde även denna gång en inledningsvis bra led,sen gick vi nog inte rätt,men åt rätt håll,i jobbig terräng.

Under dagen berättade han om de gånger han och min far varit i området,på skidor i djup snö,på höstens jaktturer.

Själv hade jag bara vaga minnen,att jag kanske varit i kojan,eller var det planterade minnesbilder av deras och min systers beskrivningar.

Enda gången jag faktiskt varit dit var en vårnatt då vi åkte på skaren,då hade jag med mej isolering till den,alltså fanns den inte än mer än i tanken.

Skulle vi hitta rätt ;jo det var han rätt säker på,men skulle den stå kvar?

Kanske den rasat ihop av tidens tand,kanske nån tagit bort den.

Det var nog 10 år sen någon ur vår familj varit dit.

Till slut var vi nära,här någonstans ska den i så fall vara;

OCh där stod den.

I relativt gott skick men nog skulle den behöva omvårdnad.

Hjärtat tog ett glädeskutt;vilken nostalgi,särskilt för min medföljande,som länge  haft en längtan att en gång till komma dit.

Så många minnen,av hur de bodde under granen och sen timrade och byggde för att sen ha möjlighet att sova varma och torra istället för i tält eller under en gran..

Vi gick runt i omgivningarna,fikade inne,det började regna och jag hade så gärna stannat längre,men vi hade lång väg hem.

Inte fann vi nån bra väg hem heller.Jobbigt,ojämt,tunggått,sugande myr och risupp och ned.

Men fram kom vi,12 tim efter vi börjat.

Mycket nöjda båda två.

Jag är djupt imponerad av min medvandrares ork och att han var så bra att orientera med karta och kompass där vi ej hade några egentliga referenspunkter.

Tvivlar på att jag ska kunna gå en så dagstur i sån terräng när jag själv är 30 år äldre än idag.

Vill gärna gå dit igen nån gång och stanna över,för nu hittar jag dit.

Inlagt 2011-08-14 09:28 | Läst 9957 ggr. | Permalink
Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2011-08-14 10:38   Håkan Friberg
Vilken underbar upplevelse det måste ha varit. Ett svartbygge som blivit grått. Tänker du renovera?
 
Svar 2011-08-14 14:19   brigas
Fixar man taket så det blir tätt så står det nog 40år till.Hoppas ingen retar sej på det och förstör det;vem som än kommer förbi skulle nog tacksamt ta skydd inne där man tom kan elda och få varmt.
Den är helmysig,men vägen dit besvärlig;hitta bättre terräng dit är ett måste om det ska locka till nya besök.
 
2011-08-14 10:50   greenjuice
Otroligt! Spännande! Trots det var "bara" 10 år sedan nån av er familj var där sist, så var det ändå svårt att hitta huset? Såklart måste ni renovera huset...
 
Svar 2011-08-14 14:20   brigas
Man ser det först och endast när man är där.
 
2011-08-14 17:04   seobserver
Skogen är bra på att gömma det som är brunt och svart. Några rullar takpapp och lite galvad pappspik så står den säkert i 40 år till!
Bra med tak och kamin i skogen.
Men gå lagom fram och tillbaka annars kommer stigen att göra att fler hittar den.
Mysig berättelse. Tack för att du delade med dig.
 
Svar 2011-08-14 18:07   brigas
Vi lär knappas trampa upp nån stig,dels är det svårt gå bra väg,dels har vi ju inga ärenden dit egentligen.
 
2011-08-15 09:36   Thomas Traneving
Vilken härlig histora och vad underbart att din 30 år äldre medvandrare orkade hela vägen! Det är så mysigt att höra på alla gamla historier som "de äldre" kan berätta.
Inte kan väl någon reta sig på en så svårfunnen stuga ;)
/H
 
Svar 2011-08-17 21:49   brigas
När vi nästan kommit till bilen och satt och tog igen oss frågade jag hur gammal han hunnit bli. 80 blev svaret.
Jag blev mäkta impad.
 
2011-08-16 00:17   fowwe
Vilket fint utflyktsmål, fyllt av skogsmystik! Jag kan tänka mig hur det skulle kännas att ta sig dit på skidor mitt i vintern och göra det ombonat för sig mitt i vildmarken.
 
Svar 2011-08-17 21:54   brigas
Den var nog väldigt isolerad av alla snö den tiden på året.
 
2011-08-17 20:28   LarseL
Skogsfolk - känner samhörighet och längtan till sådana upplevelser - kommer ihåg att vi var ut vid Pärlälven slutet -70talet och hälsade på i Joe P:s lilla pörte - finns kvar än hoppas jag - finns lite flottarkojor också efter älven, hoppas dom är kvar också - härliga boningar.
 
Svar 2011-08-17 21:52   brigas
Många flottarkojor är ju liknande rastkojor nu, ute i Karatssjön finns en pytteliten låg fiskarkoja,inte långt från Laxholmen.
Där tog vi skydd vid ett hastigt inkommande åskregn när vi paddlade en gång
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar