Färdigcyklat!

Så där ja, nu är det färdigcyklat!

Inte förrän på fredag tänker jag sätta mej på hojen igen, men då blir det en riktig långtur.

Vätternrundan.

Väderprognosen ser allt annat än idealisk ut, men det kan hinna ändra sej tills fredag kväll. Nåja, man har ju varit med förr, i både sol och regn, med- och motvind, så det ska väl gå den här gången också. 21:44 kan ni börja hålla tummarna så kanske jag är i mål tretton timmar senare.

Förresten så fick jag en riktigt trevlig, men jobbig, födelsedagspresent häromdagen - start i den helt nya MTB-tävlingen Cykelvasan! Man ska cykla från Sälen till Mora, i Vasaloppsspåret så mycket det går, resten på vägar. Det är äldsta dottern som tycker (helt riktigt) att det är en passande present till en mamma. Hon ska också cykla och det ska verkligen bli jättejätteroligt att göra det tillsammans med henne!

Så det blir bara till att fortsätta cykelträna, fast på ett lite annorlunda sätt, även efter Vätternrundan!

Men nu är det mat och vila som gäller fram till fredag.

God Natt!

En motionsskidåkares vedermödor

Det är inte lätt att vara skidåkare och bo i södra Sverige!

Är det inte blött och tungt före, dåligt glid så det knapp är styrfart i kurvorna utför så är det håda  och isiga spår så det går undan alldeles för fort i nerförsbackarna! För en stund sen, när jag med nöd och näppe klarade mej från att åka ur spåret tänkte jag att det kanske hade varit bra att behålla cykelhjälmen på huvudet... Och så höll jag på att preja en annan åkare av "rälsen" när inte skidorna lydde mej...

Inte går det nåt vidare med tekniken heller, särskilt inte stakåkning, jag kommer ju ingenstans!!! Ändå har jag varit på teknikträning med instruktör som jobbar på skidgymnasiet här. Blivit filmad, granskad,kommenterad...inte känns det nåt bättre för det!!!

En gammal låt surrar i huvudet, en textrad i refrängen går så här:

"Varför kan inte jag åka skidor som Gunde Svan? Heja Wassberg!"

Var för kan jag inte det? Fel gener? Nej, pappa åker rätt så bra. Fast är det något jag tycker mina föräldrar missat i min uppfostran så är det att de inte hade mej att träna längdskidåkning som barn. Men det är en efterkonstruktion, förmodligen hade jag mycket hellre velat ta ridlektioner! Lat? Nej, inte det heller. För gammal för att bli en bättre skidåkare? NEJNEJNEEEEJ!!! 

Om jag åtminstone slapp bli omåkt av tio-tolvåriga småflickar...

Annars hade vi kul i Sälen  föra veckan, på vårt "träningsläger" Förkylning gjorde att jag fick ta det rätt lugnt, men det var kul att få åka på milslånga spår med natursnö!

Tillsammans med skidkompisar i Sälen

Trots att jag är en högst medelmåttig skidåkare så tycker jag att det oändligt roligt! Både kropp och själ mår bra!

Så se upp alla åkare i trakten - jag tänker fortsätta att harva runt i skidspåren så gott jag kan, vara i vägen för snabbare åkare och kanske fixa så någon (inte jag själv) får ligga och sprattla i gröngräset bredvid spåret - det har jag gjort förr!

Vintersnuva!

Här sitter jag med rinnande näsa och kliande hals, en rejäl vinterförkylning har drabbat mej!

Och vi, jag och några tjejer plus en karl, som ska åka till Sälen i morgon bitti för att få bra träning inför Öppet spår...

I desperat förhoppning att rädda "träningslägret" sjukanmälde jag mig i morse för att vara hemma och kurera mej. Och för att det inte känns särskilt trevligt att känna sej sjukare än de patienter jag möter i jobbet. Och för att jag faktiskt kände mej sjuk!

Skidföret här hemma har varit mycket växlande sista veckan. Ena dagen mildväder, blåst och regn, nästa dag stenfrusna spår så det är hopplöst att få fäste och närmast livsfarligt i utförslöporna. Och då kan jag ändå åka skidor hyfsat och är inte rädd för att släppa på utför, men när det inte går att bromsa om man vill, blir det otäckt!

En kväll förra veckan fick jag ändå jättefin skidåkning. Kallt, "snögubbarna" gjorde snö, därför var belysningen på elljusspåret släckt för att strömmen skulle räcka till kompressorer och pumpar. Pannlampan låg kvar hemma, men vår herre var ute och lyste med sin stora ficklampa, månen! Den sken så vackert mellan trädstammarna, terrängen runt konstsnöspåret var för ovanlighetens skull  dekorerad med ett tunt lager äkta snö. Det är något alldeles speciellt att åka skidor i månsken, det kändes nästan magiskt! Det gick utmärkt bra att  åka utan elljus även om det blev mer njutåkning än träningsåkning.

Men nu ska jag gå och packa, för jag ska med till Sälen ändå, fast jag får förstås anpassa anstängningsnivån efter hälsoläget.

Äntligen skidspår!

Vintern har kopplat ett rejält grepp om södra vätterbygden. Det har varit kallt ända sedan julhelgen, ända ner till femton minusgrader utanför mitt köksfönster. Inte mycket att skryta med förstås, när man vet hur kallt det varit längre norrut men det är kallt nog för att tillverka konstsnö!

Tyvärr går det lite långsamt med snöläggningen "hemma" vid IKHP-stugan, det ska läggas snö både i längdspår och slalombacke. Grannklubben Hallby på andra sidan stan, som "bara" har längdspår att tänka på, ligger lite före och har en tvåkilometersslinga bra i ordning.

Så nu är det bara att åka! 

Tidigare har jag åkt Vasaloppet några gången, men i år ska jag pröva hur det är att åka Öppet Spår istället. Samma bana, lika långt, en vecka tidigare, men inte lika trångt och förhoppningsvis spår som inte hinner bli totalt sönderkörda. Runt femtio träningsmil brukar jag skrapa ihop innan det är dags för start, det blir många varv på en slinga som bara är två-tre km lång. Bara i undantagsfall har det gått att åka på milspåret de senaste vintrarna.

Inte så många veckor att träna, men snart ska jag åka till Sälen några dagar tillsammans med  kompisar för att få mera och mer varierad träning. Det ska bli kul! 

Men tills dess ska jag allt slita på konstsnöspåren här hemma så mycket jag bara hinner och orkar! Förresten så ramlar det ner äkta snö här ikväll, stora härliga flingor!

Lyktstolpe som blivit isskulptur med hjälp av snökanon

Först ut i skidspåret!

Ikväll var jag först ut i säsongens första skidspår borta vid klubbstugan där jag brukar åka skidor.

När jag kom dit var skotern ute och packade snön som kom i natt, jag åkte ett par varv på elljusspåret utan "riktiga" spår, sen  hade skoterkillen fått på spårsläden och jag var den första som åkte i spåret.

Härligt!!! Det är något visst med nydragna skidspår!

Så nu är vinterns första skidmil avklarad, bara en dag senare än förra året! Hoppas det blir många mil till!

Efteråt i bastun sa en kvinna att hon hade inga skidor alls... Jag fattar inte hur man kan leva utan minst ett par skidor!!!  Längdskidåkning  är ju den roligaste och finaste sporten som finns! Själv har jag haft och åkt skidor ända sen jag var så liten att jag kan inte minnas en vinter utan skidor. Mina allra första var par ärvda, bruna träskidor, "bindningarna" var en läderrem som gick tvärs över foten på läderstövlarna.

Jag blir lycklig av att åka skidor!

Tyvärr kanske lyckan får sig en knäck för det ska visst bli mildväder igen, kanske redan i morgon...