Bloggar > Fjällfunderingar...

Fjällfunderingar...

...och andra tankar

Het mässa med iskallt tema Placerad på karta

Nu har de haft mässa igen, den där firman som säljer friluftsprylar,  där borta i Bodafors. Vintertema denna gång, åtminstone till namnet - Köldknäppen. Skidor och skridskor fanns nu, typiskt vinter annars är ju de flesta friluftsprylar dessbättre gångbara året om.

Så vi, dvs jag, Christer och hans yngste son som hade pappahelg, åkte dit i går eftermiddag, shoppade lite, såg på bildvisning och installerade oss sedan i en av kåtorna som fanns uppsatta utanför butiken.Vädret var milt och fuktigt, lite rått i luften, ingen köldknäpp där inte! En fotogenlykta spred  trivsamt ljus i kåtan och kaminen spred trivsam värme. Oj, så varmt det blev!!!  Nästan bastuhetta! Plagg efter plagg åkte av medan vi ordnade till våra sovplatser. Pojken såg nöjd ut, verkade trivas...

"Vår" tältkåta 


Robin sneglar mot fotogenlampan

Till middag fick han påsmat, en sort - Mountain House - vi inte prövat förut men som fanns att köpa till hyfst pris. Det smakade bättre än Trek ´n´Eat men inte i närheten av Wildlife och ljusår från Real turmat, enligt mina smaklökar. Robin hade nog föredragit Hot Dogs... Kvällstimmarna fördrevs i trevligt sällskap med andra mässbesökare som också sov över i tält eller kåta. Vi fick låna restaurangkåtan där elden spred trivsel.

Natten blev god utom för Christer, hans Synmat sprack, en flera cm bred bristning i kanten släppte skoningslöst ut all luft... Tur i oturen var att liggunderlaget, inköpt här i våras, ändå skulle reklameras av annan anledning så kvittot fanns med. Kan inte tänka mej annat än att han får ett nytt.

Morgon och frukost med färska frallor och kokekaffe sedan mera shopping. Hur många friluftsprylar behöver man egentligen?  Men när det är så billigt...köp ett par stumpor, få ett par gratis...gasollykta för halva priset, snabbkoll med sonen- köp den åt mej morsan! Han vill ha den för att kunna bouldra när det är mörkt... Hestrahandskar... Lundhagsskjorta... bananfodral...hopfällbara skedar...det är inte klokt vad mycket man "måste" ha...  Och så allt som står på önskelistan  - Hillebergtält, WM-sovsäck, turskidor, kajak... Jag som brukar hylla friluftslivet just för att man INTE behöver så mycket prylar!

Höjdpunkten blev ändå föredraget med Elin Engerström. Hon berättade om sin skidtur på Svalbard i våras tillsammans med hunden Ronja.

Vilken tjej! Hon ser så liten och späd ut, men  musklerna under T-shirtärmen skvallrar om att hon inte slarvar med träningen. Bilderna hon visar är så vackra och berör mej så att jag blir gråtfärdig. Fjäll och snötäckta vidder, det finns inget vackrare, isbjörnar nästan allt för nära, Svalbardrenar som ser ut som korsning mellan vanlig ren och myskoxe, ännu mera snö, glaciärer, sol, blå himmel. Blåsten hon besvärades av syntes inte på bilderna, inte kylan heller, egentligen...

Ibland när jag läser om vad (kvinnliga) äventyrare presterar tänker jag att, äh, det där var väl inte så märkvärdigt, det skulle jag också kunna göra! Troligen är det ett utslag av avundsjuka men inför Elins bedrifter känner jag bara respekt och beundran! Hon är fantastisk! Direkt efter föredraget kom jag inte på någon fråga att ställa till henne, jag var så tagen av hennes berättelse och av bilderna, men nu, några timmar senare är det massor jag skulle vilja fråga om. Kanske resten av publiken kände något liknande, för det var inte många som hade frågor till Elin.

Sen var det dags att åka hem,  börja planera för egna "expeditioner" och få nytta av de nya inköpen.

 

 

Postat 2009-10-24 22:18 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Cykelkrönika

Cykelsäsongen är slut, åtminstonde om man tänker  tävlingssäsong. Men vilken cykelsäsong jag fick! Mycket träning och flera lopp!

Från början var bara Vätternrundan inplanerad, ja, och så den där MTB-tävlingen, Vista Mountain jag bestämde mej för att köra redan förra hösten. Så här skrev jag då:

http://www.utsidan.se/blogs/topptur/13278.htm

Det blev mer än bara Vättern...

Det började med ett motionslopp, Hökensås Runt, ett tretton mil långt lopp istället för att köra långpass inför rundan på egen hand. I underbart väder och med jättebra klungkörning susade vi från starten i Hjo ner till Habo och sen upp på trevliga småvägar i skogen, via Tidaholm och tillbaks till Hjo. Ett trevligt lopp och så fick man riktig mat efteråt!

Fredagen före midsommar var det Vätternrundan. Det gick också bra, så bra i början att hela min hejarklack inte hann ut till vägen i tid. Men bästa kollegan stod i mörker och regn och väntade på att jag skulle cykla förbi! Det gick bra ända tills det var fem mil kvar. Då kroknade jag fullständigt, segade mej till näst sista depån, vilade, åt, drack, pratade med en kompis och sen kom orken tillbaks och de sista fyra milen gick hur bra som helst!

Målgång i Vätternrundan

 

Sen blev det dags att byta däck på hybriden, från smala, släta till grövre, bredare och ge sej ut på stigar och grusvägar istället för att glida omkring på asfalten. Cyklande dottern Elna hade gett mej startplats i Cykelvasan i födelsedagspresent och i mitten av augusti styrde vi kosan mot Mora, tillsammans med  dotter/syster Helga, för att köra  historiens första Cykelvasa tillsammans! Jag hann precis få ordning på cykelmusklerna efter  sommarens långa fjällvandring och för Elna var det långloppspremiär.

Det gick bra här också! Lite jobbigare än jag räknat med,inte tekniskt svårt men blött och lerigt, varje gång man tog en slurk ur drickaflaskan fick man sej ett mineraltillskott... Banan följer delvis vasaloppsspåret, alla kontroller passeras och målet i Mora är samma och det var ett arrangemang med vasaloppsklass redan från första gången! Roligt hade vi två som cyklade, inte riktigt lika kul för Helga som inte cyklar. Hon fick fördriva ett antal timmar i ett söndagsstängt Mora, väntandes på mor och syster som sedan bara pratade cykling... Men det var roligt att hon fanns där vid målet, tog målfoto och hejade in mej sista biten!

Målspurt i Cykelvasan


En gammal skada i ena "bakbenet" fick mej i slutet av sommaren att inse att jag är "slut som löpare". Det gör för ont att springa... Men något måste jag göra för att hålla konditionen uppe. Cykla i skogen, förstås!!!

Jag hängde på MTB-träningen i min klubb, blev väl mottagen och snabbt en i gänget och snart var det tävlingsdags. Jag bestämde mej raskt för att köra Hallbyloppet eftersom det var på hemmaplan. Det var kul, visst blev jag sist i min klass men jag tror ändå inte att jag vanärade min klubb så hemskt.

Och så i lördags Vista Mountain, äntligen! Efter ett års mental förberedelse stod jag i startfållan, rejält tävlingsnervig. Innan mitt startskott gick hade jag sett min systerson göra tävlingsdebut i nybörjarklassen. Roligt att han gillar att cykla! Min egen klubb, IK Hakarpspojkarna arrangerar den här tävlingen och jag blev inte sist den här gången!

Stort tack till min supporterklubb, för dagen representerad av dotter, måg, syster, svåger, särbo, systerdotter, träningskompis. De sprang som små galningar mellan start/mål och "grusgropen" för att heja på där det är som trixigast och jobbigast.

Droppet i grusgropen på Vista Mountain

 

Även om tävlingarna är slut för året tänker ju inte jag sluta cykla. Snart är det dags för däcksbyte igen, denna gången till dubbdäck. Mörkret kryper allt närmare både morgon och kväll och mulna morgnar måste cykellyset vara tänt på väg till jobbet. Och till nästa sommarsäsong ska jag skaffa mej en riktig MTB...

 

 

 

Postat 2009-10-07 22:28 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Strövtåg längs Gáinájjågåsj - Sarekvandring 2009

Strax bakom Alkavare kapell kommer Gáinájjågåsj forsande, nedskuren i en klyfta. Här bröts silver- och blyhaltig malm i slutet av 1600-talet. Arbetskraften bestod av straffångar som frigivits mot att de skulle arbeta med gruvbrytningen. Undras om det kan ha varit bättre än fängelse? Brytningen skedde på vintern, man eldade för att spränga sönder berget. Här växer inga träd, alltså måste bränslet först forslas hit, malmen brytas och sedan transportera den ner till Kvikkjokk. Det måste varit ett slit utan like. Det är lätt att se spår av  slitet, högar med sprängsten ligger staplade, hål in i bergväggen. Denna mycket vackra plats bär på mycket mörka minnen.

Gáinájjågåsj och minnen från gruvdriften

 

På kartan ser det ut som Gáinájjågåsj rinner upp rakt ur Lánjektjåhkkås steniga sluttning men i själva verket har den sitt ursprung i Lánjajiegna. Vi följde bäcken uppströms, vadade över på nordvästra sidan när den breder ut sej, för att gå över passet söder om Násastjåhkkå och sedan ut mot kanten och se ner i Násasvágge. Det var lättgånget och fint nästan hela vägen. Vegetationskartan berättar om blockterräng, men det är en "snäll" sort, mest ligger stenarna platt och fint och är inte alls jobbig att gå i!

Lánjekjiegna

 

Násasjávrre ligger djupt nere i sin smala dalgång, lustigt bananformad. Först  hade jag tänkt gå ända ner i dalen men kände mej helt nöjd med att stå ovanför branten och titta ut över sjön och dalen.

Násasjávrre

 

Vandringen tillbaks till tältet som lämnats kvar för en extra natt i närheten av kapellet, följde Miellädno fast en bra bit upp i sluttningen. Med kikaren såg vi att bron över älven mycket riktigt fanns precis som rapporterats här på Utsidan. Som avslutning på denna trevliga dagstur åkte kängorna av för att ännu en gång vada Gáijnájjågåsj.

Dagstur med utgångspunkt från Alkavare kapell

 

 

Postat 2009-10-01 21:57 | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

 

Logga in

Tips!