Längtar alltid till fjällen.Läser hellre fjällkartor än ser på teve.Vandrar ibland med sällskap, ibland ensam i både fjäll och skog. Tycker alldeles förmycket om att vandra för att avstå om medvandrare saknas.
Tillhör Hillebergfalangen.
På senare åt har jag rest till Australien och Nya Zeeland några gånger

Användarnamn: BrittMarie

Intressen: Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Multisport, Bär & svamp, Orientering, Paddling

Mer på profilsidan


Het mässa med iskallt tema

Nu har de haft mässa igen, den där firman som säljer friluftsprylar,  där borta i Bodafors. Vintertema denna gång, åtminstone till namnet - Köldknäppen. Skidor och skridskor fanns nu, typiskt vinter annars är ju de flesta friluftsprylar dessbättre gångbara året om.

Så vi, dvs jag, Christer och hans yngste son som hade pappahelg, åkte dit i går eftermiddag, shoppade lite, såg på bildvisning och installerade oss sedan i en av kåtorna som fanns uppsatta utanför butiken.Vädret var milt och fuktigt, lite rått i luften, ingen köldknäpp där inte! En fotogenlykta spred  trivsamt ljus i kåtan och kaminen spred trivsam värme. Oj, så varmt det blev!!!  Nästan bastuhetta! Plagg efter plagg åkte av medan vi ordnade till våra sovplatser. Pojken såg nöjd ut, verkade trivas...

"Vår" tältkåta 


Robin sneglar mot fotogenlampan

Till middag fick han påsmat, en sort - Mountain House - vi inte prövat förut men som fanns att köpa till hyfst pris. Det smakade bättre än Trek ´n´Eat men inte i närheten av Wildlife och ljusår från Real turmat, enligt mina smaklökar. Robin hade nog föredragit Hot Dogs... Kvällstimmarna fördrevs i trevligt sällskap med andra mässbesökare som också sov över i tält eller kåta. Vi fick låna restaurangkåtan där elden spred trivsel.

Natten blev god utom för Christer, hans Synmat sprack, en flera cm bred bristning i kanten släppte skoningslöst ut all luft... Tur i oturen var att liggunderlaget, inköpt här i våras, ändå skulle reklameras av annan anledning så kvittot fanns med. Kan inte tänka mej annat än att han får ett nytt.

Morgon och frukost med färska frallor och kokekaffe sedan mera shopping. Hur många friluftsprylar behöver man egentligen?  Men när det är så billigt...köp ett par stumpor, få ett par gratis...gasollykta för halva priset, snabbkoll med sonen- köp den åt mej morsan! Han vill ha den för att kunna bouldra när det är mörkt... Hestrahandskar... Lundhagsskjorta... bananfodral...hopfällbara skedar...det är inte klokt vad mycket man "måste" ha...  Och så allt som står på önskelistan  - Hillebergtält, WM-sovsäck, turskidor, kajak... Jag som brukar hylla friluftslivet just för att man INTE behöver så mycket prylar!

Höjdpunkten blev ändå föredraget med Elin Engerström. Hon berättade om sin skidtur på Svalbard i våras tillsammans med hunden Ronja.

Vilken tjej! Hon ser så liten och späd ut, men  musklerna under T-shirtärmen skvallrar om att hon inte slarvar med träningen. Bilderna hon visar är så vackra och berör mej så att jag blir gråtfärdig. Fjäll och snötäckta vidder, det finns inget vackrare, isbjörnar nästan allt för nära, Svalbardrenar som ser ut som korsning mellan vanlig ren och myskoxe, ännu mera snö, glaciärer, sol, blå himmel. Blåsten hon besvärades av syntes inte på bilderna, inte kylan heller, egentligen...

Ibland när jag läser om vad (kvinnliga) äventyrare presterar tänker jag att, äh, det där var väl inte så märkvärdigt, det skulle jag också kunna göra! Troligen är det ett utslag av avundsjuka men inför Elins bedrifter känner jag bara respekt och beundran! Hon är fantastisk! Direkt efter föredraget kom jag inte på någon fråga att ställa till henne, jag var så tagen av hennes berättelse och av bilderna, men nu, några timmar senare är det massor jag skulle vilja fråga om. Kanske resten av publiken kände något liknande, för det var inte många som hade frågor till Elin.

Sen var det dags att åka hem,  börja planera för egna "expeditioner" och få nytta av de nya inköpen.

 

 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2009-10-25 13:30   kaggen
Prylar är ett intressant fenomen. Har en känsla av att allting alltmer kräver sin egna prylar. Friluftsprylar förändras och utvecklas och gör att man önskar det nya. Hur som helst låter hur som helst som en annorlunda natt att bo i en kåta i Bodafors
 
2009-10-25 13:37   Thomas Traneving
Förstår att Robin tyckte det vore godare med korv.
Du som provat så många olika märken av färdig lagad mat borde göra en blogg om det. Bästa och sämsta rätten, märke och med betyg.
Eftersom jag är lite motståndare till den här färdigpackade maten så hade jag verkligen uppskattat en blogg om det! Någon gång ska också jag köpa och prova ;)
/H
 
2009-10-26 08:58   brigas
Är man partisk om man oftast gillar "kvinnliga äventyrares" föredrag?
Hur som helst behövs seghet och ödmjukhet inför långa färder.
En egen tältkåta vore väl också mysigt att ha.
 
2009-10-28 19:50   Elna
Snart ska vi på cykelmässa också!
 

Läs mer i bloggen

Trehundra mil - del två

För ett par månader sen skrev jag om min dotter Helga och hennes kompis Sabina som är i Nya Zeeland och vandrar Te Araroa, 300 mil från norr till söder. Jag nämnde också att jag var sugen på att vandra med dem en bit...

Jag vet inte exakt hur långt de har gått nu men senast jag hörde från Helga, för ett par dagar sen, var de klara med en sexton mil lång paddling på Whanganui River. Enligt kartorna är ca 135 mil avklarade vid ankomsten till Whanganui. Snart halvvägs, alltså!

Trehundra mil

Trehundra mil. Så lång är Te Araroa, vandringsleden som går genom hela Nya Zeeland, från Cape Reinga i norr längs stränder och i skogar, genom byar och städer, på stigar, vägar och vatten till Bluff längst ner på sydön!

Kåtornas folk - ett lästips!

"Det piskar som tusen vassa nålar i ansiktet, vita moln kommer yrande och sveper sig om oss där vi vandrar - några små människor och djur i vanmäktig kamp mot en rasande fiende, virvlar, biter, tränger sig in genom skinnkläderna som vore det spindelväv man bar, tar andan ur en, tvingar en att spänna varje muskel för att orka ta ut det steg man påbörjat... Hur länge! tänker jag. Nu är det nio timmar vi krupit fram mot stormen..."

Vädret är förfärligt när samerna i Saarivouma flyttar till sitt sommarviset i slutet av april år 1915. Den som berättar är Ester Blenda Nordström, en tjugofyraårig journalist från Stockholms som under några sommarmånader ska vara lärare åt samebyns barn.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.