Färdspår > Visa färdspår

Från Silvervägen till Kvikkjokk: orösat runt Iggesjavrre och Mavasjaure, samt orösat vägval i Tarradalen

Av
Beskrivning
Jag har i sommar (Augusti 2010) gjort en ganska ovanlig vandringstur i Arjeplogsfjällen i området norr om Silvervägen och söder om Sulitelma. Jag började vid Silvervägen (väg 95) och gick orösat runt Iggesjavrre utmed gränsen mot Norge och vidare norr om Mavasjaure till Mavas sameviste. Jag fortsatte på led ifrån Mavas till Pieskehaure, passerade Vajmok och vidare mot Kurajaure. Från Kurajaure så gick jag orösat ovanför Tarradalen och därefter ned till bron över Tarraätno vid Njunjesstugan. Från Njunjesstugan gick jag på Padjelantaleden till Kvikkjokk.

Många fjällvandrare har speciellt frågat mig hur det är att ta sig fram den orösade alternativa väg jag tog över kalfjället i Tarradalen mellan Kurajaure och Njunjesstugan. Detta på grund av att många vandrare vill undvika att gå på den steniga, blöta Padjelantaleden som till stora delar går nere i björkskogen mellan Tarrekaisestugan och Njunjesstugan. Jag kan rekommendera denna alternativa orösade väg om man skall gå mellan Sulitelma och Kvikkjokk. Jokkarna är lättvadade och terrängen är i stort lättvandrad. Dock så kan troligen detta orösade alternativ vara ganska svårorienterat vid dåligt väder (dimma) då orienteringspunkterna är berg och höjder på långt avstånd. Möjligen kan kanske någon tycka att naturen är alltför likformig utefter denna färdväg.

Färdspåret på den här kartan är bara ungefärligt ditlagd.
Längd:
12.8 mil
 
(Logga in för att skriva en kommentar)
2012-10-17 05:00   Eilert
Hur lång blev den där turen? Hur många dagar var du ute? Går det att ta sig lite matfisk på vägen.
 
Svar 2012-10-21 20:20   Ribosom
Jag var totalt ute i 9 dagar, av dessa var 7 effektiva vandringsdagar och 2 dagsturs-dagar. Det är nog ingen dum ide' att ta med fiskespö på en sådan här vandring då turen går längsmed fyra större sjöar. Vid Ikesjaure brukar man träffa på sportfiskare.
 
2010-10-10 11:56   Ribosom
Till er som är intresserade av sträckan mellan Kurajaure och Njunjesstugan så är här en mer detaljerad beskrivning av denna orösade färdväg så att den också lätt skall kunna följas på fjällkartan BD14.

Vid raststugan Kurajaure på leden mellan Vaimokstugan och Padjelantaleden så vek jag av ifrån leden, vadade jokken mellan sjöarna och fortsatte orösat upp på höjden söder om sjön 959. Härifrån kunde jag ta sikte och orientera mot renvaktarstugan som är utsatt på fjällkartan. Det är i realiteten två renvaktarstugor. Jag passerade över de ganska blygsamma höjderna 965 och 984 och därefter den lilla höjden vid tjärnen 988. Området här uppe är lättvandrat och består mestadels av torr rished och svagt kuperad moränmark med inslag av mindre områden med blockterräng. Masten på Soahkevarre (1003 möh) är ganska kort och endast synlig i vissa vinklar. Vid höjden 988 så passerar man några gamla rösningar bestående av resta stenar stadgade med stenar ovanpå naturliga spruckna block. Jag vadade Ahkalmjåhkå som är ett ganska lätt och brett vad. Jag gick över höjden 1026 och här passerar man återigen en gammal rösning. Jag vadade Gårssåjåhkkå där den är uppdelad i flera delflöden innan den rinner ner i en kanjon. Här uppifrån ser man ända ned till Kvikkjokk. Offerplatsen Basseuksa på andra sidan Tarradalen syns tydligt som ett ”sår” i berget på Rungatjåhkkås sydsida. Jag gick ned längs Rakkasbaktes nordliga sluttning längs Gårssåjåhkkås kanjons östra sida. Ungefär där kanjonen slutar så finns stenrösningar/stenkistor mellan Gårssåjåhkkås jokkar. Jag förstod inte riktigt vad detta kunde vara för typ av lämningar. Härifrån var det enklast att gå längs de öppna myrarna och i de glesare björk och barrskogs-partierna fram till bron över Tarraätno och Njunjesstugan som ses på långt håll i det öppna landskapet.
 
2010-10-08 14:03   Håkan Friberg
Tack för förnämlig information!
 
2010-10-02 20:24   Håkan Friberg
Jag är mer nyfiken på den orösade delen runt Ikesjaure. kan du berätta lite om den? jag har varit vid Ikejaures sandstrand och funderat på hur det skulle vara att gå väster om sjön.
HåkanF
 
Svar 2010-10-05 23:04   Ribosom
Skriver lite utförligare om den sträckan, så kan du följa på fjällkartan BD14.
Turen började vid Silvervägen (väg 95) då jag steg av Silverexpressen (buss 200) vid rastplatsen mitt emot sjön Guoletisjavrre, ca 8 km från Norska gränsen. Jag började med att gå på leden mot raststugan Jurun, men viker av ifrån leden åt nordväst, strax efter toppen 909 och går mot Hednikvaldda, väster om Jurunvaratj. Hednikvaldda är lättgånget, då det mestadels är rishedsvegetation och utspridda bock. Jag siktade mot Laddevagge, men tvingades gå västerut runt de videsnår och sankmarker som finns i sänkan väster om Jurunjavrre. Därefter fortsatte jag längs fjällsidan åt nordost och vadade med lätthet jokken som rinner från Laddejavrre. Stuor-jiervasjåhkå vadade jag ganska långt ned i sluttningen där jokken inte är så strid. Jag gick vidare på skrå uppåt längs fjällsidan på Bahkaslåpttå åt nordost. Jag höll höjden då jag svängde av norrut in längs sluttningen ner mot sjön Iggesjavrre, jag höll höjd, men det är ganska brant på sina ställen och det är nog bättre att gå något längre ned närmare sjön. Iggesjavre är inte så bred här och bergen Vajmok och Siejdatj skymmer sikten framåt, så det känns som att man går in i en stängd återvändsgränd. Bakåt ser man hela Iggesjavres sydöstliga långa sandstrand. Jag fortsatte upp i dalgången och passet runt Vajmok (1222) på mestadels lättgången stenmark. Jag gick ned ifrån passet längs Juosaklåpttå, här är det ganska brant under tusenmetersnivån om man går ned alltför tidigt, det är bättre att sikta mot Iggesjavrres norra ände och gå ned på skrå utefter sluttningen ned mot sjön. Hela området runt Iggesjavres norra del med de höga bergen mellan vilken sjön är instängd andas vildmark och ödslighet. Malmstugan som är utmärkt på fjällkartan (BD14) vid Iggesjavre finns inte kvar. Det är lätt att passera förbi det renstängsel som är uppsatt i Dåresvagges dalgång, då det slutar flera meter ifrån Iggesjavrres sandstrand. Fina tältplatser finns längs den ganska korta men fina sandstranden. I sluttningen upp mot renvaktarstugan skall det enligt Ernst Manker finnas lappmarksgravar. Enligt uppgifter från Riksantikvarieämbetet har dessa ej senare kunnat återfinnas. Jag kunde inte heller hitta någon lappmarksgrav. Jag fortsatte förbi renvaktarstugan och kåtan i Dåresvagge, därefter längs norska gränsen, till en början på hällmarker med en storslagen utsikt över Balvatnet i Norge. Jag gick ned i dalgången Skåhte där jag träffade på stigen som är utsatt på kartan. Stigen går utmed en ravin nere i dalgången. Jag följde stigen en bit över gränsen in i Sverige. Väl inne i Sverige vek jag av ifrån stigen och gick upp på grusåsar söder om Riksröse 235A och höjden Vuozzas (826) östra sluttning. På åskullarna ligger det rester av halvruttet virke, troligen ifrån gamla kasserade renstängsel. Härifrån tog jag sikte på den imponerande grågröna lodräta sydväggen på Nuortta Savllo och gick ned i den breda fjällbjörks och videsnårsbevuxna dalgången Gåddelåbme. Den jåkk som rinner i dalgången är det lätt att vada över på berghällar. Jag undvek björkskogen så gott det gick och höll mig utmed gränsen norr om björkskogen ute på myrar tills jag träffade på stigen som går mellan Coarvihytta i Norge och västra Mavasjaures strand. Jag följde stigen ett par kilometer fram till en mindre bro där stigen viker av åt söder, här fortsatte jag istället rakt åt öster i ett öppet men kulligt landskap. Jag gick ned i den lilla dalgången där Kassavartokåtan ligger, vadade bäcken nere i dalgången och gick därefter upp i sluttningen på andra sidan och passerade den lilla runda namnlösa sjön på Gassavartbåtkkå. I den lilla svackan mellan Alep Guhkavarddo och Lulep Guhkavarddo finns det fina tältplatser vid de små tjärnarna som är utsatta på kartan. Uppe på Guhkavarddo har man en vidunderlig utsikt söderut över Mavasjaure. Årjep Savllos nordliga tvärbranta bergvägg ser mycket respektingivande ut härifrån. Öster om och nedanför högsta punkten på Lulep Guhkavarddo så ligger det en trekantig sten på ett stenblock. Stenen pekar tydligt ut färd-riktningen ned i Mavas dalgång så att man med lätthet skall träffa på den stig som går till bron över Sårjåsjåhkå nere vid Mavasjaure. Man håller sig ute på de öppna ytorna, myrarna och då man närmar sig björkskogen så dyker stigen mycket lämpligt upp. Bron över Sårjåsjåhkå är en enklare hängbro. Stigen går i björkskogen och en bit utmed Mavajaures sandstrand innan man till slut kommer fram till Mavas sameviste, där leden till Pieskehaure påträffas mellan husen.
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

 

Logga in