Att granskas - och bli godkänd!

-Här har ni tidningen!

Den lokala nyhetsblaskan damp ner på bordet mellan kaffekoppar, assietter och Dagens Nyheter. 

Jag och en medvandrare hade varit ute på höstvandring i Grövelsjöfjällen. Första veckan i oktober, några dagar, för att se hur det var att vandra så sent på året. Det var kallt och rått de där dagarna, temperaturen höll sig runt nollan, det blåste snålt och nästan hela tiden for vassa snökorn i luften. Dunjacka och lägereldar gjorde ändå kvällarna trivsamma men mössan hade jag nästan inte av mej på tre-fyra dygn.

På hemvägen stannade vi till i Älvdalen för att dricka kaffe. I smutsiga friluftskläder, rökdoftande och med allt annat än koll på frisyren klev vi in på fiket, undrad vad folk skulle tänka...

Där inne satt redan en lite äldre man som drack kaffe och läste tidningen, Han såg lite väderbiten ut, noppig fiberpälströja och hans frisyr liknande min egen, tufsig och spretig av svettig mössa...Han såg ut som en som tycker om att vara ute, kanske brukade han jobba i skogen, kanske jaga... Hans närvaro gjorde att vi inte kände oss helt fel klädda.

Det märkts att mannen iakttog sina bordsgrannar, så klart såg han att vi var utsocknes, visste att det var fjällturister som satt där och läste DN till kaffet. Mätte oss med blicken och värderade.

När han var klar med tog han vägen förbi vårt bord och överlämnade det som för honom  säkert var den enda viktiga och läsvärda nyhetstidningen - Mora Tidning.

Kanske kände han samhörighet med oss utsocknes fjällturister som kom direkt från skogen till fiket, utan krusiduller. Olika men ändå det gemensamma att trivas utomhus. Det kändes som han tyckete vi var rejält folk. Vi var värda att få läsa Mora Tidning.

-Här har ni tidningen! 

Vi var godkända!

Korv med guldglans!

I somras blev jag upplyst om vad Jokkmokkskorv är.

Jag hade ingen aning om att det är korvarnas korv  förrän kompisen Britt upplyste mej om saken.  Utnämnd till Sveriges godaste falukorv  i en tävling.

Den är jättegod!!! Britt hade köpt med sej korv som jag fick smaka både kall och grillad över glöd i öppna spisen när jag hälsade på i stugan i Lappviken. Inte alls dumt, falukorv är jättegott!

Häromdagen upptäckte jag att Jokkmokks korvmakare har  vunnit  korvtävlig igen - Chark-SM 2008. Både Falukorv-klassen och  Varmrökt småkorv, tjock-klassen, minsann.  Jokkmokks ostkorv befanns vara den allra godaste tjocka småkorven.

JA TACK!!!  Jag vill gärna smaka på ostkorv i näst jag har vägarna förbi!

Hitta ut!

För några veckor sedan fick alla hushåll i Jönköping och Huskvarna en karta, hittaut.nu-kartan, i sina brevlådor. 

Hittaut.nu är en stor satsning för att få ut folk att röra på sig samtidigt som orienteringssporten marknadsförs.

På kartan, en riktig orienteringskarta, som täcker tätorten Jönköping-Huskvarna och närliggande skogsområden finns 50 kontrollpunkter utmärkta.. På webbplatsen www.hittaut.nu  finns kontrollangivelser och koordinater för den som vill använda GPS.  Här registrerar men sig också och anger vilka kontrollpunkter man har besökt. Sen är man med i utlottning av fina priser.

IK Hakarpspojkarna, som jag tillhör, är i allra högsta grad inblandad i detta och när Orienteringssverige hade OL-gala i Karlstad i lördags fick IKHP pris för Årets offensiva satsning!  Jättekul och hedrande inte minst för de som jobbar med projektet!

Så här motiverades priset:

Den som har vägarna förbi och har lust att ta sig en tur i skogen kan hämta en egen karta i IKHP-stugan, turistbyrån eller något av biblioteken. Det finns även kontrollpunkter som är tillgängliga för peroner med funktionshinder.

Välkommen att hitta ut!

Kick off

I kväll har jag börjat träna för min livspremiär som MTB-tävlingscyklist.

I fredags hämtade jag min nyservade cykel, den har fått nya fälgar och cykelcrossdäck för jag tänker cykla lite i skogen istället för löpträning i höst.

I lördags tittade jag på  MTB-tävling och kom på att jag kunde ju ha varit med och kört jag också...

Så nästa år, när Vista Mountain som tävlingen heter, firar 20-årsjubiléum,(det är visst Sveriges äldsta MTB-tävling), då ska jag vara med! 

"Men då är det nog bäst att du kommer igång med lite teknikträning, mamma" sa dottern lite försiktigt. Det kloka barnet, som mycket väl vet vad terrängcykling handlar om, har förstås alldeles rätt.

Så ikväll har jag kört en timme blandat stig, grus och lite asfalt. 

Jag trodde mina cykelmuskler var i bra form... det är nog bäst att hänga i med den träningen om det ska bli nån tävling för mej.

Men det sved i själen när leriga bromsklossar gnisslade mot de sprillans nya fälgarna. 

Fjällvandring 2008 - Höst i Femundsmarka

Lingonen glänste som lackerade pärlor i kvällssolen, blåbärsriset flammade i röda färgtoner med stora saftiga bär, fortfarande fulla av sötma, när vi gick stigen från Grövelsjöns strand upp till Gamla Lapplägret. Här blev den första lägerplatsen på denna vandring som kom att bli mycket skön och rogivande.

 Gamla Lapplägret

Vandringen var inte detaljplanerad i förväg. Raskesven bidrog med en del tips. Jag kan inte säja att vi följde dem noga, men hans förslag  gav inspiration till att söka vägar vid sidan av markerade leder.

Så gick vandringen norrut, fritt över Långfjället, för att  komma till Grötådalen. Nästan hela vandringen gick i Femundsmarka Nasjonalpark i Norge. Grötåa rinner i gränsen mellan den södra, torrare delen som domineras av fjäll som Store Svuku och Elgåhogna och norra delen som mera liknar Rogenområdet  på svenska sidan. Här går en stig, ganska väl trampad,  inte någon markerad led, men ett och annat litet röse på diffusa sträckor. Ingen vind, tyst och stilla, bara några skott från ripjägeres bössor bröt tystnaden. Gröthogna vakar, grå och stenig, över Grötåa men  snart blir stigen omgiven av den blandning av björkar och tallar som är vanlig i dessa trakter.

Grötådalen i höstfärger

Ett par gånger behövde vi passera över  Grötåa. Det finns broar...

...eller vad man nu ska kalla det. Vi kom i alla fall över utan att plumsa i bäcken.

Gå gärna den här stigen, det är vackert och inte svårt att hitta, utom möjligen att finna den andra "bron". Där blev det lite fel men misstaget kunde snabbt rättas till. Några små stugor ligger utmed ån, en döpte vi av uppenbara skäl till "Skräpstället", en annan som benämns  Grötådalssetra på kartan ligger underbart fint på en öppen gräsyta nära vattnet. Där skulle jag vilja bo en vecka eller två!

Så kom vi  till Oasen. Numera heter denna plats så även på kartan. Den ligger verkligen som en oas mitt i stenskravlet på Store Svukus torra nordsluttning. En bäck kommer upp ur underjorden, bildar laguner, ger grönska och försvinner sen ner i marken igen. 

Oasen

Frostig morgon i Oasen

Efter en natt i Oasen gick vi en tur med lätt packning till Övre Roasten, följde stigar som inte alltid är redovisade på kartan, letade oss fram på helt egna vägar ibland. Hittade många fler stugor än kartan berättade om, njöt av att inte bara följa markerade leder...

Vid Övre Roasten

Tillbaks i Oasen tände vi ännu en lägereld, grillade ännu några korvar och öppnade en öl till..

Månskenskväll

Så var det dags att vandra vidare, mot Svukuriset och Revlingsjöarna, förbi Lilla Grövelsjöen. Sista natten vid bäcken som rinner ner mellan Rundhögda och Lifjället. Fem morgnar hade vi vaknat upp till fint väder men denna sjätte morgonen var det duggregn. Siktet ställdes in på Berseskallen som snart försvann i dimma, "krockade" med ett enormt renstängsel som inte var redovisat på kartan, följde stängslet och följde det och följde det... Konsultationen med kompassen sa att vi gick mot öster, fast det kändes som vi gick mot norr. Kompassen hade rätt (som vanligt) och vandringen avslutades med lunch i vindskyddet vid Grövelsjön.

Efter våffla med hjortronsylt i Sjöstugan (absolut ett måste när man är i Grövelsjön) och dusch på fjällstationen reste vi hemåt, nöjda och glada över att ha fått en sån fin och skön höstvandring.