Bloggar > Fjällfunderingar...

Fjällfunderingar...

...och andra tankar

Byteshandel i Helagsfjällen Placerad på karta

Läser Turist som kom härom dagen och ser där en bild av Emma som jobbar på Helags. Genast kommer ett trevligt minne från den gångna sommarens fjällvandring upp till ytan, för henne träffade jag under vandringen.

Så här var det!

Från Ljungdalen följde jag pilgrimsleden mot Sylsjön. Gick och strosade alldeles för mej själv, njöt av finväder och av att vara ute på tur. Att själva stigen i sej inte var någon njutning, sönderkörd av fyrhjulingar som den bitvis är, det är en annan historia.

Predikstolen

Inte förrän en bra bit in på andra vandringsdagen mötte jag andra vandrare. Det var Emma från fjällstationen som på sin lediga dag skulle följa  besökande vänner mot Ljungdalen. Tyvärr hade de inte fått med sej några tändstickor... Hade jag möjligen några att avvara så de kunde laga till sin lunch?

För det mesta använder jag gaständare men har alltid med en ask tändstickor som extra säkerhet och självklart delade jag med mej. Rev av ena plånet och delade upp stickorna. Efter lite trevligt småprat fortsatte jag åt mitt håll med uppmaningen att om jag går förbi Helags så gå in och säj att du räddat Emma i nöd så bjuder de på kaffe!

Det tog flera dagar innan jag stegade in på fjällstationen och då stod Emma själv bakom disken.

Och jag blev bjuden både på kaffe och våffla!

Ett bra byte mot några tändstickor och en bit plån!

Fjällvåffla på Helags fjällstation

Postat 2013-02-22 21:49 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Friluftskrönika 2008

Så här års vimlar media av årskrönikor av olika slag så jag skriver en krönika över mitt friluftsliv under året som gått! Några turer har det blivit och ganska många lägereldar!

I lätt snöfall och temperatur nära noll grader drog vi ut på nyårsafton för att vaka in det nya året 2008 på Hökensås. En trerättersmiddag, anpassad till friluftsförhållanden, tillagades och åts i brasans sken. Det var problem att få eld på veden, den var väldigt blöt, men det lyckades som tur var! Snöfallet fortsatte på nyårsdagen så det var lite slirigt att gå tillbaks. Det blev en bra inledning på friluftsåret - tältnatt och snöfall!

Foliepaket med potatis på värming vid nyårsbrasan

 

Nästa tur gick även den till Hökensås, samma plats, Kroksjön. En helgtur 19-20 april, nu skulle vi  lyssna på orrspel och förhoppningsvis även få se det.  Det vi både kunde se och höra var paddornas parningslek i sjökanten! Det plaskade och kväkte, förbereddes  säkert för mängder av nya små paddor när vi smög omkring runt sjön för att se och lyssna. Framåt morgonkvisten hördes även orrarnas typiska, bubblande läte men något spel såg vi inte.

Månen och elden sken ikapp denna aprilkväll

 

Så blev det förstamajhelg och långledigt. Vi åkte tåget till Åstorp för vandring på Ås-till-ås-leden. Tältet sattes upp i mörker strax utanför samhället och det dröjde inte länge förrän det började regna. I regn packade vi ihop nästa morgon, i regn vandrade vi hela dagen, slarv med regnkläder, gjorde att vi var rejält blöta när vi gått färdigt för dagen. Regnet upphörde, en lägereld torkade kläder och värmde skönt! Resten av turen var vädret jättefint, Söderåsens bokskogar visade upp sig i skir och vacker grönska och det blev en fantastiskt trevlig och minnesvärd vandring och vi träffade även på andra utsidingar på riktigt!

Lägereld på Söderåsen

 

Midsommar!  Nu bar det iväg norrut, till Omberg. Välkända trakter för mej, nya för Christer. Vi gjorde basläger vid Stocklycke hamn och gjorde dagsturer därifrån åt olika håll. Vädret var blåsigt och inte så varmt. Massor av mogna smultron och häftiga vågor som skummande vräkte sig mot Ombergs branter var karaktäristika för dagarna. En  liten lägereld tändes, i lä vid vindskyddet, trots att det var torrt i markerna, men just då föll ettt lätt regn.

De gröna bladen växer på den torra pinnen som slapp bli brasved.      Död ved lever! 

 

Så kom sommarsemestern och den första av två inplanerade fjällvandringar. Ensam åkte jag iväg för att gå runt nästan hela Sulitelmamassivet. Start i norska Sulitelma och avslut i Kvikkjokk. Det blev en fantaskt fin vandring. Mycket bra väder, vackra fjällmassiv och dalgångar, närkontakt med glaciärer. Länge efter hemkomsten befann jag mig på något sätt fortfarande mentalt kvar i fjällvärlden och fortfarande tänker jag ofta på min fina vandring. I Kvikkjokk blev mötet med utsidanvännen Britt och hennes familj en fin avslutning. Vi fick ett par trevliga dagar tillsammans. En mycket sällsynt orkidé, skogsfrun, fick vi se. Båttur i Kvikkjokks delta, kajaktur, besök på muséet i Jokkmokk.

Bara en enda lägereld  denna tur. Sista kvällen på fjället, nära  Njunjesstugan.

 

I september var det dags för nästa fjälltur, nu med sällskap till Femundsmarka.  Start i Grövelsjön, vandring genom Grötådalen och strövtåg i Femundsmarka nationalpark. Även detta blev en mycket fin tur. Höstfjället visade upp en sprakande färgpalett, tur med vädret nu också. En avkopplande tur då vi njöt av intrycken, vandrade stigar som både fanns och inte fanns på kartan. Trasslade in oss på slutet i ett renstängsel som absolut inte fanns på kartan... Lägereld tändes varje kväll. Många korvar grillades med  en och annan pilsnerdricka  till. Det ska va´gött å leva - och det var det den här veckan!

Lägereld  vid  Revlingsjöane

 

Så avslutades friluftsåret med en jultur till kära Grövelsjön. Bekvämt boende inomhus i Sjöstugan och sköna skidturer i fina spår.På julaftonskvällen tände vi en brasa vid vinskyddet vid sjön. Vi grillade prinskorv och åt tunnbrödsrullar med julskinka! Mitt intryck är att allt fler människor söker sig till fjällen i juletid. Det gör de rätt i för det är ett bra sätt att fira jul på!

 

 Julaftonsbrasa 2008

 

Ett bra friluftsår är slut och ett nytt som förhoppningsvis blir lika bra, väntar.

Jag önskar alla läsare och Utsidanvänner gott slut på 2008 och ett riktigt Gott Nytt Friluftsår 2009!

 

Postat 2008-12-31 15:12 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Ett julminne

Snart är det jul igen och årets julklapp är en upplevelse läste jag  i tidningen för ett tag sen. Hur nu någon kan veta det, flera veckor före julafton!

För en del år sedan gav jag mig själv en upplevelse i julklapp. Mina barn skulle fira jul hos sin far och jag ville inte försöka ha en  "vanlig" jul hemma utan dem, så jag hyrde in mej på Grövelsjöns fjällstation. Det var roligt och trivsam stämning ,trevliga människor och många aktiviteter att delta i om man ville. Föredrag, julpyssel, skidturer med färdledare, hundspannstur...

Otåligt skällande och ylande väntade hundarna  på att vi skulle bli klara för avfärd. Varje deltagare hade ett "eget" hundspann. Det var rena kraftexplosionen när de äntligen fick rusa iväg uppför sluttningen under Jakobshöjden på vinterleden mot Hävlingen. Vi var instruerade att bromsa ordentligt i första uppförsbacken!

Det blåste rejält uppe på kalfjället, vinden tog tag i min släde och drev den mot ett ledkryss, jag "tappade" mitt hundspann... Ingen idé för mej att försöka få stopp på hundarna, de lydde bara sin ägare! Jag hoppade på släden som kom bakom mej och fick tillbaks mina hundar efter en stund. 

Färden gick till Hävlingstugorna, vidare norrut på Hävlingens is. Lunchpaus i ett vindskydd vid Nedre Grötsjön, vår färdledare och hundarnas ägare, tände en värmande brasa.

 

Jag och "mina" hundar

 

Vinden ven och snön yrde då färden fortsatte över Grötsjöarna och Vondsjön. Hundarnas ben var inte längre lika pigga,  och jag var glad att jag hade hyrt anorak och vindbyxor på fjällstationen att förstärka mina egna kläder med. Trots kyla och blåst frös jag inte det minsta,det var härligt att stå bak på släden, njuta av farten och fjällen.

Det skymmer tidigt i december, det hårda vädret gjorde att turen tog bra mycket längre tid än beräknat. Hundarna blev stumma i benen men vi måste ju ta oss hem igen...

Upp genom Grötådalen och så över Grövelsjön innan vi var tillbaks vid fjällstationen. Nu hade det varit mörkt  rätt så länge men hundarna hade varit med förr och visste precis vart vi skulle.

Vi anade att man kanske började vara orolig för oss där uppe på fjällstationen,  jag visste att hundarna var trötta, de behövde hjälp av människoben att sparka på släden.

Ändå var det så härligt, så fantastiskt, att få vara där i midvintermörkret, bara höra  hundarnas andhämtning  och medarnas frasande mot snön. 

Att stå där, bakpå släden och spana upp mot himlen. Revor i molntäcket visade glimtar av stjärnhimlen. Jag ville inte att det skulle ta slut...

Det här var höjdpunkten på en fin julvecka.

För mej var detta en verklig upplevelse!

 

 

 

 

Postat 2008-12-02 23:06 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Att granskas - och bli godkänd!

-Här har ni tidningen!

Den lokala nyhetsblaskan damp ner på bordet mellan kaffekoppar, assietter och Dagens Nyheter. 

Jag och en medvandrare hade varit ute på höstvandring i Grövelsjöfjällen. Första veckan i oktober, några dagar, för att se hur det var att vandra så sent på året. Det var kallt och rått de där dagarna, temperaturen höll sig runt nollan, det blåste snålt och nästan hela tiden for vassa snökorn i luften. Dunjacka och lägereldar gjorde ändå kvällarna trivsamma men mössan hade jag nästan inte av mej på tre-fyra dygn.

På hemvägen stannade vi till i Älvdalen för att dricka kaffe. I smutsiga friluftskläder, rökdoftande och med allt annat än koll på frisyren klev vi in på fiket, undrad vad folk skulle tänka...

Där inne satt redan en lite äldre man som drack kaffe och läste tidningen, Han såg lite väderbiten ut, noppig fiberpälströja och hans frisyr liknande min egen, tufsig och spretig av svettig mössa...Han såg ut som en som tycker om att vara ute, kanske brukade han jobba i skogen, kanske jaga... Hans närvaro gjorde att vi inte kände oss helt fel klädda.

Det märkts att mannen iakttog sina bordsgrannar, så klart såg han att vi var utsocknes, visste att det var fjällturister som satt där och läste DN till kaffet. Mätte oss med blicken och värderade.

När han var klar med tog han vägen förbi vårt bord och överlämnade det som för honom  säkert var den enda viktiga och läsvärda nyhetstidningen - Mora Tidning.

Kanske kände han samhörighet med oss utsocknes fjällturister som kom direkt från skogen till fiket, utan krusiduller. Olika men ändå det gemensamma att trivas utomhus. Det kändes som han tyckete vi var rejält folk. Vi var värda att få läsa Mora Tidning.

-Här har ni tidningen! 

Vi var godkända!

 

 

 

Postat 2008-10-28 22:07 | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

 

Logga in

Tips!