Längtar alltid till fjällen.Läser hellre fjällkartor än ser på teve.Vandrar ibland med sällskap, ibland ensam i både fjäll och skog. Tycker alldeles förmycket om att vandra för att avstå om medvandrare saknas.
Tillhör Hillebergfalangen.
På senare åt har jag rest till Australien och Nya Zeeland några gånger

Användarnamn: BrittMarie

Intressen: Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Multisport, Bär & svamp, Orientering, Paddling

Mer på profilsidan


Trehundra mil

Trehundra mil. Så lång är Te Araroa, vandringsleden som går genom hela Nya Zeeland, från Cape Reinga i norr längs stränder och i skogar, genom byar och städer, på stigar, vägar och vatten till Bluff längst ner på sydön!

Trehundra mil vandringsled

En rejäl utmaning alltså som min dotter Helga och hennes goda vän Sabina, har antagit. De for iväg från Sverige för en dryg vecka sen, var några dagar i Auckland för att ordna med det sista i utrustningen och så förstås för att vänja sej vid tidsomställningen. Sex månader räknar de med att vara ute på luffen. Nu har de gått sina första tio mil ungefär. 

Sabina och Helga framför fyren på Cape Reinga där                vandringen på Te Araroa börjar

Jag tycker förstås att det här är ett väldigt spännande och intressant projekt. Varenda gång Helga och jag har träffats de senaste månaderna har vi pratat om prylar och utrustning. En del fanns redan i gömmorna men ganska mycket har tjejerna fått köpa nytt. Ibland har jag fått följa med och shoppa, har förstås inte kunnat låta bli att försöka ge goda råd... 

Vilket kök ska vi ha? Mycket att välja på i friluftsbutiken Uthuset som levererat en del av utrustningen

Ninety Mile Beach. En lång strandpromenad!

Ett försök att få lite lä för tältet (gissar jag) bakom en flax-buske

Den som tycker att det vore roligt att följa vandringen kan söka upp kontot @trehundramil på Instagram där Helga och Sabina kommer att lägga upp bilder från sitt äventyr. Kartor och mycket mer information om Te Araroa finns att läsa på  https://www.teararoa.org.nz  Det finns även en guidebok att köpa.

Det är Helga Dahlstrand som har fotat i Nya Zeeland och gett mej lov att använda bilderna.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2018-10-21 21:54   fowwe
Ett väldigt ambitiöst och spännande projekt! Så djärv var jag inte i min ungdom. Får nästan lust att göra nåt liknande själv...
 
Svar 2018-10-22 21:12   BrittMarie
Det skulle vara roligt att vandra med dem en bit, några veckor kanske. Tankarna finns där, får se om det blir nåt mer än tankar... Det går faktiskt bra att bli backpacker även vid lite mer mogen ålder!
 
2018-10-21 22:59   Sejrla
All lycka till tjejerna, vilket spännande projekt! Och kul att du som förälder är så engagerad :-)
 
Svar 2018-10-22 21:14   BrittMarie
Visst är det spännande!!! Jag har svårt att inte engagera mej, jag gillar också att vandra och Nya Zeeland är ju så vackert!
 
2018-10-22 14:56   OBD
Intressant och spännande!
Vore kul om du kan hålla oss på Utsidan uppdaterade.
 
Svar 2018-10-22 21:16   BrittMarie
Får se vad det kan bli framöver, jag borde ju kunna få lite insiderinformation att förmedla!
 
2018-10-28 19:04   hubbex
Lycka till, följer med spänning.)
 

Läs mer i bloggen

Trehundra mil - del två

För ett par månader sen skrev jag om min dotter Helga och hennes kompis Sabina som är i Nya Zeeland och vandrar Te Araroa, 300 mil från norr till söder. Jag nämnde också att jag var sugen på att vandra med dem en bit...

Jag vet inte exakt hur långt de har gått nu men senast jag hörde från Helga, för ett par dagar sen, var de klara med en sexton mil lång paddling på Whanganui River. Enligt kartorna är ca 135 mil avklarade vid ankomsten till Whanganui. Snart halvvägs, alltså!

Kåtornas folk - ett lästips!

"Det piskar som tusen vassa nålar i ansiktet, vita moln kommer yrande och sveper sig om oss där vi vandrar - några små människor och djur i vanmäktig kamp mot en rasande fiende, virvlar, biter, tränger sig in genom skinnkläderna som vore det spindelväv man bar, tar andan ur en, tvingar en att spänna varje muskel för att orka ta ut det steg man påbörjat... Hur länge! tänker jag. Nu är det nio timmar vi krupit fram mot stormen..."

Vädret är förfärligt när samerna i Saarivouma flyttar till sitt sommarviset i slutet av april år 1915. Den som berättar är Ester Blenda Nordström, en tjugofyraårig journalist från Stockholms som under några sommarmånader ska vara lärare åt samebyns barn.

Äntligen vinter!

Äntligen har vintern kopplat ett grepp om sydsverige! Några dygn har det varit temperaturer klart på minussidan, sjöarna börjar frysa till och det har snöat litegrann. 

I söndags testade jag längdskidorna på gärdena här hemmavid. Lite för tunt för att vara roligt men borta vid klubbstugan är snökanonerna är i full gång så snart blir det spår!


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.