Längtar alltid till fjällen.Läser hellre fjällkartor än ser på teve.Vandrar ibland med sällskap, ibland ensam i både fjäll och skog. Tycker alldeles förmycket om att vandra för att avstå om medvandrare saknas.
Tillhör Hillebergfalangen.
På senare åt har jag rest till Australien och Nya Zeeland några gånger

Användarnamn: BrittMarie

Intressen: Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Multisport, Bär & svamp, Orientering, Paddling

Mer på profilsidan


Äntligen skidspår!

Vintern har kopplat ett rejält grepp om södra vätterbygden. Det har varit kallt ända sedan julhelgen, ända ner till femton minusgrader utanför mitt köksfönster. Inte mycket att skryta med förstås, när man vet hur kallt det varit längre norrut men det är kallt nog för att tillverka konstsnö!

Tyvärr går det lite långsamt med snöläggningen "hemma" vid IKHP-stugan, det ska läggas snö både i längdspår och slalombacke. Grannklubben Hallby på andra sidan stan, som "bara" har längdspår att tänka på, ligger lite före och har en tvåkilometersslinga bra i ordning.

Så nu är det bara att åka! 

Tidigare har jag åkt Vasaloppet några gången, men i år ska jag pröva hur det är att åka Öppet Spår istället. Samma bana, lika långt, en vecka tidigare, men inte lika trångt och förhoppningsvis spår som inte hinner bli totalt sönderkörda. Runt femtio träningsmil brukar jag skrapa ihop innan det är dags för start, det blir många varv på en slinga som bara är två-tre km lång. Bara i undantagsfall har det gått att åka på milspåret de senaste vintrarna.

Inte så många veckor att träna, men snart ska jag åka till Sälen några dagar tillsammans med  kompisar för att få mera och mer varierad träning. Det ska bli kul! 

Men tills dess ska jag allt slita på konstsnöspåren här hemma så mycket jag bara hinner och orkar! Förresten så ramlar det ner äkta snö här ikväll, stora härliga flingor!

Lyktstolpe som blivit isskulptur med hjälp av snökanon

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2009-01-07 07:57   brigas
Grattis!Då är det väl bara att åka så mycket det går så länge vintern pågår.
konstsnö är en välsignelse,även här uppe för liftanläggningarna.
Om vi bara hade -15 vore jag också glad och kunde åka mer.
 
2009-01-09 11:57   Thomas Traneving
Bra kämpat att klara av 50 mil på en slinga som bara är 2-3 km lång. Blir många, många varv ;)
 

Läs mer i bloggen

Trehundra mil - del två

För ett par månader sen skrev jag om min dotter Helga och hennes kompis Sabina som är i Nya Zeeland och vandrar Te Araroa, 300 mil från norr till söder. Jag nämnde också att jag var sugen på att vandra med dem en bit...

Jag vet inte exakt hur långt de har gått nu men senast jag hörde från Helga, för ett par dagar sen, var de klara med en sexton mil lång paddling på Whanganui River. Enligt kartorna är ca 135 mil avklarade vid ankomsten till Whanganui. Snart halvvägs, alltså!

Trehundra mil

Trehundra mil. Så lång är Te Araroa, vandringsleden som går genom hela Nya Zeeland, från Cape Reinga i norr längs stränder och i skogar, genom byar och städer, på stigar, vägar och vatten till Bluff längst ner på sydön!

Kåtornas folk - ett lästips!

"Det piskar som tusen vassa nålar i ansiktet, vita moln kommer yrande och sveper sig om oss där vi vandrar - några små människor och djur i vanmäktig kamp mot en rasande fiende, virvlar, biter, tränger sig in genom skinnkläderna som vore det spindelväv man bar, tar andan ur en, tvingar en att spänna varje muskel för att orka ta ut det steg man påbörjat... Hur länge! tänker jag. Nu är det nio timmar vi krupit fram mot stormen..."

Vädret är förfärligt när samerna i Saarivouma flyttar till sitt sommarviset i slutet av april år 1915. Den som berättar är Ester Blenda Nordström, en tjugofyraårig journalist från Stockholms som under några sommarmånader ska vara lärare åt samebyns barn.


Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...