En gång om året är det kyrkhelg i Alkavare kapell. Jag visste att det skulle vara just den här helgen redan innan vi for hemifrån. Någon här på Utsidan skrev om det  (tror det  var "Jokkmokk") men trodde inte att vi skulle kunna vara där tills dess. En snabb omplanering av rutten gjorde det möjligt och efter att ha kämpat genom videsnåren i Álggavágge satte vi ner ryggsäckarna på kyrkbacken tio minuter innan gudstjänsten skulle börja.

Alkavare kapell  med klockstapel och besökare

Lite kort historik: Kapellet stod klart 1787 och användes fram till ca 1860 då det övergavs. Det förföll förstås men restaurerades efter originalritningar som fanns bevarade och återinvigdes 1961. Kapellet  byggdes för att sprida kristendomen bland samer och har alltså ingenting att göra med den silverbrytning som pågått här.

Jag har gått förbi här en gång tidigare och tittat in i kapellet som alltid är öppet. Då kändes det mörkt och dystert, inte alls inbjudande. Nu, med öppna fönsterluckor, dukat altare, många levande ljus och blommor gav kapellet ett helt annat intryck.

Kyrkhelgen började redan på lördagen och på söndagen kom närmare trettiotalet personer  för att delta i gudstjänsten. Ett par flöjtspelande vandrare stod för musiken men psalmerna sjöngs á capella. Aldrig förr har jag sjungit psalmen "Morgon mellan fjällen" på en mera passande plats. Prästen Gotthard från Jokkmokk, iklädd prästkrage, skinnväst och flera knivar, predikade och sedan bjöds alla besökare på kyrkkaffe.

Kyrkkaffe utanför kapellet

Fjällvandrande kykrbesökare hade en trevlig stund med nykokt kaffe och mycket prat om vandring, utrustning och vägval. Dagen var solig och skön och ingen verkade ha bråttom att komma iväg. Så småningom tunnades skaran ut och prästen och några medhjälpare fick tid att tjära kapellets tak.

Kapelltaket tjäras

Vi bestämde oss för att stanna en extra dag här i kapellets närhet för att gå en dagstur med bara lätt packning.