Vindskyddsnatt i Bauer-skog

Häromdagen surfade jag in på Jönköpings kommuns hemsida för att titta på kartan över John Bauer-leden och fick då se att en av rastplatserna med vindskydd har flyttats till en plats invid en liten göl. Det verkade lovande och borde kollas om det kan bli nytt stamhak för övernattningsturer lite hemmavid!

Kort arbetsdag i fredags, hem och packa ifall jag fick lust att övernatta där redan nu...det fick jag!

Rastplatsen är precis invid leden, i kröken på en skogsväg som just där övergår från att vara något större till mycket mindre. I mitt tycke hade den hamnat på en trevligare plats bara hundra meter från leden. Det ligger tyvärr inte så nära Hulvestorpagölen som det verkar av kartan och beskrivningen, vattenspegeln skymtar bara på avstånd mellan trädstammarna och sanka stränder med snårig skog inbjuder varken till bad eller diskbestyr.

Hulvestorpagölen

Ett rejält och nybyggt (i fjol sommar, tror jag) vindskydd står här, en betongring med grillgaller att elda i finns framför. Vedförråd men ingen ved. Dock skvallrar ett antal tomma vedsäckar om att det har funnits. Men det finns gott om pinnar i skogen att samla och elda med! Yxa och såg finns liksom dass och soptunna.

Jag gick en sväng längs leden söderut, såg många spår efter vildsvin som blir allt vanligare här i trakten. Improviserade mej tillbaks till vindskyddet och hann samla tillräckligt med ved innan mörkret föll. Vårens för mej, första morkulla drog förbi med sitt lustiga läte och koltrastarna sjöng sin vackraste skymningssång, eller var det kanske regnsång...

Natten blev lugn, regnet föll lätt mot takpappen som höll tätt och ingen aktivitet från vildsvinen märktes. Regnsmattret  övergick i snö och vind som susade i grantopparna.

Morgonen var betydligt kyligare än kvällen varit men min ved räckte även till en värmande frukostbrasa. Bakslaget i vårvädret fick fåglarna att hålla sej tysta, det enda som hördes genom vinden var en ormvråks klagande läte.

Så blev det dags att vända hemåt, nöjd med att fått sova ute en natt även i mars.

Nybyggt vindskydd vid John Bauer-leden

Det tomma vedförrådet och dasset i bakgrunden

Yxa och såg hänger prydligt på väggen inne i vindskyddet

Kvällsbrasan sprakar. Lite garanterat torr finved att starta med tog jag med hemifrån

Snöpudrad och kylig morgon

Frukostbrasan. Jag vill ha en liten eld att sitta nära, då värmer den bäst. Därför eldar jag på marken framför den avsedda eldstaden.